Låg, osäker hund. Känner mig kluven...
Okej, har varit medlem här i ca. 2 år men aldrig vart särskilt aktiv. Jag har för det mesta kollat läget i vissa inlägg här på sajten (däremot varit utloggad då jag inte orkat logga in, haha) osv men aldrig skrivit ett eget här. Nu känns det däremot, efter mycket övervägande, som att det är dags. Jag är jätte rädd för att bli dömd eller få otrevliga kommentarer så jag ber er verkligen att undvika sådant för det är inget som skulle göra saken bättre just nu. Jag förmodar att detta blir ett långt inlägg också så ber redan nu om ursäkt för det men jag behöver verkligen hjälp samt få skriva av mig.
Jag har haft en omplaceringshund i snart ett år. Hon har utvecklats något enormt sen hon kom hit säger ALLA. Alla ser det, förutom jag kan man säga. Jag ser bara det "negativa". Men när hon kom till mig var hon rädd för allt och alla. Den enda hon inte var rädd för var mig. Vi två klickade verkligen direkt. Hon tryckte in sig i ett hörn när vi fick besök och låg och morrade, hade stora blanka ögon och hon var helt frånvarande - händer aldrig längre. Hon hälsar glatt på dom flesta men ibland, beroende på person, kan hon vika undan och morra lite osäkert för att sedan gå fram och hälsa normalt igen men det är en fis i rymden om man jämför hur rädd hon var innan. Vi kunde inte ens åka kommunalt för att hon mådde så dåligt av människorna som kom så tätt inpå. Vi la det på hyllan och har än inte tagit tag i det.
Det med människor kan jag erkänna att vi kommit långt med och det är jag fruktansvärt stolt över! MEN.. Hon är så himla låg och osäker för övrigt och det är det som gör mig så ledsen och kluven.. När hon travar runt i huset så hänger svansen och huvudet/nosen snuddar i princip golvet och klappar man henne när hon går sådär blir hon jätte chockad (hon ryggar inte undan riktigt men hon blir chockad över beröringen) och när hon ser vem det är blir hon fjantigt glad och börjar prata och leka. Det är som om hon är i sin egna, rädda lilla bubbla hela tiden. Jag vill få henne ur det här. Jag vill att hon ska vara säker i sig själv, jag vill att hon ska förstå att jag inte kommer göra henne illa, jag vill bevisa detta för henne på något sätt men jag sitter här och är helt tom på idéer.. Hon springer direkt in i sin bädd när vi varit ute. Vi kan ha haft hur skoj som helst ute och direkt när jag öppnar dörren springer hon in och lägger sig och kikar jag in i rummet så ligger hon nertryckt i golvet, öronen bakåt och så tittar hon så konstigt på mig med blanka ögon och vickar på svansen som om hon checkar av läget - är matte glad, eller är hon sur på mig? Och när jag lockar på henne med glad röst börjar hon prata högljutt och blir alldeles till sig. ALLTID är det såhär när vi kommer in genom dörren. Varför? Varför gör hon så?
När jag ändå är igång så har hon mycket problem med att hon lätt går upp i stress - börjar då pipa antingen väldigt lite eller nästan ylpiper (blandning mellan pipning och väldigt lite yl). Även detta har vi fått bukt mycket på, men finns mycket arbete kvar men är helt fast. Vet inte hur jag ska ta oss vidare. Vi har tränat mycket passivitet men när vi har kurser så piper hon hela kursen när hon inte får göra något och ignorerar jag henne blir hon värre: klättrar på mig, puttar på mina händer för att hon vill bli klappad på. Och det som gör henne lugn är när jag mjukt smeker henne på bringan eller under magen.
Att träna lydnad eller agility med henne finns inte på kartan enligt mig. Det som är viktigast för mig just nu är att få henne att bli en hund utan problem. När hon fått självförtroende och slutat pipa i dessa situationer kan jag börja träna med henne så som alla andra gör med sina hundar. Något vi tränar är personsök. Det är inget som stressar upp henne och det funkar utmärkt.
Sen till sist behöver jag hjälp med hundmöten och möten med vilt. Hundmöten går oftast bra men hon är så himla social och ska hälsa på alla hundar som finns, haha! Har funderat på skvallerträning men tvivlar på att det skulle bita på henne. Sen så lyssnar hon sjukligt bra utan koppel då hon är fruktansvärt signalkänslig och är mig alltid till lags men så fort vilt dyker upp är det kört. Jag har slutat ha henne lös helt nu för jag litar inte på henne men hon skulle kunna vara lös överallt - om det inte vore för det vilda. När vilt dyker upp när hon är kopplad skriker hon typ och ska efter djuret. Långlina har vi kört mycket på och det känns tryggt MEN det är så otroligt krångligt med långlina tycker jag :/
Sådär, nu har jag fått skriva av mig lite och jag hoppas verkligen det finns någon som orkar ta sig tid att ge mig tips och råd på hur vi ska fortsätta träna. Ni anar inte vilken betydelse det har för mig. Min hund är mitt allt och jag vill inget annat än att hon ska må bra :) Just nu är jag dessutom i en svacka där all hundträning + motion känns för j*vlig då jag inte längre vet hur jag ska göra.
Jag får henne förmodligen att låta som världens problemhund men det är hon verkligen inte. Sånt här jag skrivit upp nu är saker jag observerat under lång tid och det är saker som verkligen INGEN människa ens lagt märke till eller ser som ett problem :P Jag har tränat omplaceringar väldigt mycket och jag vet vad jag har att göra och vad som behövs göras men behöver tips och motivation till hur vi ska gå vidare. Tusen tack på förhand!! :)
Öka hennes självsäkerhet! Balansövningar är lätt sätt att öka självkänslan och självsäkerheten hos en hund. Att sätta upp tassarna mot saker, låta henne stå på en låda med alla tassarna och bara allmänt belöna upp en glädje. Jag tycker det ser ut som att ni kommit en braaaa bit redan och det kan nog inte gå annat än frammåt för er, även om det känns som dead ends ibland!
-
Finns det nån bra hundtränare där du bor som skulle kunna hjälpa er? Som själv kan se beteendena osv, kan ha specifika lösningar för er i miljön ni är. Låter som att du gör mycket rätt, men det tar ju tid. Har hon nägra leksaker inne? Så hon kan komma ur sin bubbla genom att fokusera på dem istället för sig själv… Dessutom kan det också träna självförtroendet med vissa aktiveringsspel som ni kan spala ihop, som där det är gömt godis under en platta som hon ska få undan tex. Då samspelar ni och lär henne trygghet inomhus och självförtroende att hon kan. Lägg godisspår inne för trygghet. Mycket kontaktövningar när ni är ute, distrahera om det kommer vilt (min mamma började kasta bitar av köttbullar framför nosen på sin hund och samtidigt prata med honom när det kom vilt. Han var också heelt viltfixerad, men det börjar släppa mer och mer. Lycka till.
Min blogg: Fibroflicka med myalgisk encefalomyelit.
#1 Tack så jätte mycket för din text! Blev jätte glad när jag läste 🤗
Det låter lite som dogparkour (?) och det låter faktiskt riktigt kul så ska absolut testa det! Har testat lite förut att hon fått leta godis i träd och så och hon är vääldigt försiktig men samtidigt ser man att det skiner upp lite i ögonen! Det är nog väldigt viktigt att jag kör på den nivån jag vet att hon klarar och ökar i hennes takt så hon inte tappar ännu mer självförtroende för att hon inte klarar det jag ber om. Kan bara tänka mig hur hon skulle må då, stackarn!
#2 Tack för svar :) Jag har haft kontakt med en hundtränare som är utbildad för just hundar som min hund och hon har tipsat om jättemycket och det är genom henne jag börjat med personsök och andra övningar som ska bygga upp självförtroendet hos henne! Det är henne jag gått på kurs hos och kommer ha kurs med henne snart igen. Riktigt duktig är hon.
När det kommit vilt har jag bara låtit henne stå och kollat för går jag eller rör mig minsta lilla - det är då hon går upp i varv ska jaga. Så så fort jag får syn på vilt stannar jag bara till tills den passerat. Hon låser verkligen blicken så att distrahera kan bli svårt men jag ska försöka verkligen.
---
Något jag för övrigt är extremt bra på är att jämföra mig med andra verkligen hela tiden. Jag jämför min f.d misshandlade omplacering med folk som haft sina hundar sen valpsben och tränat jätte mycket redan från start. Även dessa har en förmåga att jämföra sig med mig och min hund när hon tex börjar pipa vid träningen eller när hon får synt på vilt. Dom ser liksom ner på mig känns det som. Det påverkar ju en del när det kommer till min och min hunds träning.. Ville bara skriva av mig det med, haha. Har hållit allt detta inom mig ett bra tag nu.
#3 Ja, det är lite det konceptet. Körde det mycket med min förra hund som hade problem med sin självkänsla och det är lätt att få hunden både modigare och mer självsäker med hjälp av balansövningar. Utomhus kan man göra lätta övningar typ sätta upp tassarna mot saker, bara sånt får hunden mer självsäker! Lycka till! :D
-
#TS Vill bara säga att det låter som att du har gjort ett enorm jobb och det är något du ska vara otroligt stolt över! Jag vet hur det är att arbeta med skygga djur :)
Dessutom så tycker jag att du, istället för att jämnföra dig med andra hundar/hundägare. Så ska du tänka, "På ett år, bara ett litet ynka år, har jag lyckats hjälpa min hund så att hon nu vågar hälsa på människor och faktiskt komma ur sitt skal!" *Stor klapp på ryggen!* De andra där borta har gått från "trygg valp -> duktig trygg hund", du har gått från "Jätteosäker hund -> Hund där de omkring mig inte märker av problem alls!".
Du har gjort ett jättejobb! Ta till dig det och njut! Bli stolt över dig själv och din hund! :)
Sedan tipsar jag som de andra. Cirkuskonster och "dogparkour" med din hund både ute och inne! Låte henne veta hur duktig hon är när hon utmanar sig själv!
//Ambrose
Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se
#4 tusen tusen tack 😊 Testade lite uppför stenar på våran senaste runda och jisses som hon sken upp. Hon hoppade tom upp självmant några gånger utan att jag sa något. Övade även in ett trix vi tränade in för ca 6mån sen (gå mellan benen och sätta sig där) och hon blev så himla glad av det lilla. Hon fick hur mycket beröm som helst och svansen bara gick på henne :) Tror verkligen på det här! Nu är jag nöjd, det här kändes bra :)
#5 Blev helt tårögd av ditt inlägg. Blir så himla glad, du anar verkligen inte.. 🤗 Nu känns det redan myycket bättre och ska träna lite till när vi kommer ut sen! 😃😃
#6 Du ser! Det kan bara gå framåt! Uppdatera gärna hur det går! :D
-
#7 Ja :) Kan jag absolut göra! 🙂
#6 Underbart att höra! Kör hårt, och när det blir tufft, kom ihåg dessa guldkornen och ta nya krafter! ^^
//Ambrose
Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se
Hej nashjamie Vår hund är en import från Portugal. Han var väldigt osäker från början och det var bara min fru som t.ex. kunde ta på honom halsbandet. Efter 3 mån accepterade han mig. Vi tränar i princip alltid när tillfälle ges. Det gör vi för att stärka hans självförtroende. Hoppa upp på stenar, stockar mm. Han gör allt för en liten godbit. Jag använder hans högkvalitiva hundmat normalt men lite extra gott som kyckling eller annat kött i små bitar. Det är mycket billigare att köpa rent kött och steka i ugnen än att köpa tvivelaktigt godis i påse. en påse på 100 g kan kosta 49:- det blir 490 kr /kg. Fransyska eller annat kött får man för 50-60 kr/kg. Alltså 10 kg rent kött i stället för ett kg godis. Med belöningar kommer man långt och kan stärka hundens självkänsla. Vår hund Lasse älskar att träna, då vankas det godis. Han gör dock som din jycke kryper gärna in i kojan och är lite för sig själv men han kan även ligga på en matta eller på golvet. Det gick i stort sett ett år för att han skulle känna förtroende för mig. Innan dess ville jag inte ställa några krav på honom. Nu vet han att jag alltid är hans trygghet. Om han inte gör det rätta alla gånger så är det inte hans fel utan bara att han inte törs eller vet vad han ska göra. Det är som du säger att andra ser hans framsteg bättre än jag, men visst han är jätteduktig. Du har nog jobbat mycket med din hund och förtjänar allt beröm. Fortsätt så, locka den att göra fler och fler saker, ge godis och beröm. Min hund är väldigt rädd för smällar och andra höga ljud. En ballong som smäller gör honom okontaktbar. Om han hör en smäll t.ex. på sista kvällsrastningen kan han vara svår att få ut på morgonen. Vi tränar även med klicker. Har du prova det? Det gör hunden koncentrerad på att ta reda på vad den ska göra och om du klickar rätt så blir det en effektiv inlärning. Gå gärna en kurs och läs mycket på nätet eller skaffa / låna en bok om klickerträning. Hoppa upp på sten är bra, efter ett tag så går det av sig själv nästan. Belöna allt som är positivt. Jag fick i början rådet att rycka i kopplet för att få min vän att gå fot. Vilket idiotiskt råd. Det kan man träna fram med belöning som allt annat. Jag har ett eget viltproblem ha ha, hundar han inte känner ska skrämmas bort. Hög svans, stela framben och skäll och nafs i luften. Han tror fortfarande att andra hundar ska bort, bort, bort… Som du och din hund är han underbar att ha lös men tyvärr blir det koppel när jag ser en annan hund. I o f sig kan jag distrahera honom om jag har allt fokus på honom och pratar och berömmer och ger mycket godis. Väl intränat skvaller tror jag skulle hjälpa både dig och mig. Det ska då vara så att hunden alltid kommer när den ser vilt i ditt fall och andra hundar i mitt fall. Ska nog satsa en del på det. På samma sätt som du är jag lite avundsjuk på de som haft sina hundar från valpstadiet och kunnat forma dem från början. Men du och jag och många andra med rädda (slagna, sparkade, jagade) hundar gör ett jättejobb och skänker våra hundar något som de så väl behöver, kärlek, omvårdnad och förståelse. Även dessa hundar blir oändligt älskade och världens bästa kompisar. Jag har börjat med ett par nya aktiviteter: putta plastboll och något som kallas "K9 Nose Work" där hunden ska lära sig hitta en gömd doft. Kul och intressant. Nosen är ju hundens främsta redskap. Lycka till nashjamine. Berätta gärna om era framsteg. Du är inte ensam i din situation. Kramar från två goda kompisar! Vovv.
Starta ny diskussion