Jag har alltid valt valp i samarbete med uppfödaren. Senaste valp jag köpte var den som ledde rymningarna från valphagen både ute o inne o vallade gårdens frigående höns o ankor så fort husse/matte vände ryggen till.

Mao så föredrar jag hundar som snarare behöver dämpas än hundar som man måste bygga upp självförtroende på.

Som med all annat så är vi olika o gillar olika saker.

Vi har valt de valpar vi har fått kontakt med.

Om man vill ha den lugnare eller den mer fartiga beror ju helt och håller på vad man söker efter 🙂

Dock vet uppfödaren bättre vilken som är på vilket sätt, för just när man är där och besöker kan en i vanliga fall fartig valp vara trött och en lugn valp vara busig - mycket beror på vad dom gjort före besöket.

Schäfervalparna blev vi tilldelade, vi fick alltså inte välja själv öht. Vår sheltie valde vi själv och jag tyckte han var lika som sina bröder i kullen när dom var liten men nu är det stor skillnad på min och hans ena bror. Min är lugn och lite osäker, medans brorsan hans är helt sjövild utan en gnutta osäkerhet.

Jag vet inte riktigt vad jag föredrar faktiskt, vi valde vår valp för att det kändes bra helt enkelt.

Spelar det någon roll vad hunden man har redan har för temperament? Jag tänker om man har en lugn och försiktig hund, är det kanske bäst att ta den valp som är lugnast?

Det beror ju helt på vad du vill ha valpen till och det är inte alls säkert att den lungare valpen förblir lugn genom livet utan den kan ju ändra sig. 

När vi valde Hero ur en kull med 8 pojkar så ville jag ha en som var snygg för utställning och inte osäker/skygg. Valde med hjälp av uppfödaren och fick 3 att välja på som hon rekomenderade, vi valde den som uppfödaren tyckte var snyggast och som jag ansåg var mest kontaktsökande utan att vara stressig eller osäker och det blev min Hero. Sen att han pussades och slickade på händerna så fort man lyfte honom och blev sur om man lyfte ner honom från knät och klättrade tillbaka upp gjorde honom bara ännu sötare :)

I samråd med uppfödaren (som visste att det var en otroligt jämn kull) så valde jag ut den valp som tilltalade mig mest, samt en "reserv"-valp som nr 2. Min valp blev förmodligen den vildaste i kullen, men det gick inte att se det när de var 6-8 veckor.

Fidel var den tuffaste i kullen redan innan han öppnade ögonen. 'Den bruna mobbaren' kallade de honom. Han var ständigt på syskonen och gav sig ofta ut på egna upptäcksfärder.

Han är fortfarande lika självständig och självsäker, även om vi idag såklart jobbat upp en ordentlig följsamhet. 

Vi valde honom i samråd men uppfödaren, men helt ärligt så hade jag redan känt att det var just Fidel jag skulle ha redan efter första besöket. Jag ville, som många andra i denna tråd, hellre ha en hund som var lite för på än lite för blyg och/eller osäker.

Jag kommer välja min valp i samråd med uppfödaren, men troligtvis kommer det bli en fartig och fläktig valp om jag känner mig själv rätt, då jag föredrar sådana hundar. Det är en smaksak vad man väljer för valp.

Tiken va lugnast i kullen. Kom knappt o hälsa på oss utan låg kvar i valplådan. Än idag är hon väldigt lugn. Hanen va framåt men inte klängig som de andra valparna var. Han sprang runt med ett ben i munnen o lekte. Fastna för han direkt och än idag är han ett busfrö som älskar sina ben :p

Jag valde valp efter den jag hade bäst "kontakt" med och var även en av dem som var mest framåt. Och visade sig vara rätt för oss :D

Vi tog den sista valpen i kullen, annars hade jag nog valt den lugnare. Men inte om den verkade väldigt osäker och rädd.

vi valde först den som verkade tuffast och mest framåt. någon vecka senare frågade uppfödaren om vi kunde ta en annan valp, det visade sig att en annan hane verkade mycket mer framåt och tuffare, och hon vågade inte sälja den till någon annan(hon kände min pappa sen tidigare).

vi väljer alltid den tuffaste i kullen :)

Jag har alltid valt de valpar som verkar mest ''jordnära'' och inte överdrivet ivriga eller vilda =)

Min nuvarande valde jag inte - utan uppfödaren valde honom (då vi har avelsavtal) men hade jag valt själv hade det troligen blivit han iallafall då han är det jag brukar välja XD

Uppfödaren valde ut två jag fick välja mellan. De var väldigt lika i sättet, men jag valde den som var mer mer intresserad av familjen än av mig. Han är fortfarande inte speciellt intresserad av främlingar utan tyr sig till de han känner. Hade han däremot varit rädd för mig hade jag tagit den andra valpen.

När jag letade ny träningspolare kollade jag framför allt efter nyfikenhet. Ville även se att valpen var trygg i sig själv och hade lätt för samt uppskattade social lek/kamp. Jag fick allt jag sökte - och mängder mer 🤪 Om han sen var den livligaste eller lugnaste i kullen kan jag faktiskt inte svara på då 2 av 4 bröder redan hade flyttat när jag fann honom.
Lollo var den aktivaste och mest framåt/"tuffa" i sin kull. Det kan man inte tro idag, snart 9 år senare 😃

Jag väljer valpen jag fastnar för och vilken valp uppfödaren själv tycker passar mig bäst, jag valde den vildaste och största valpen, han blev störst av sina syskon men är nog inte vildare än någon annan :-)

Jag väljer hellre att jobba upp hunden än att ständigt behöva få den att varva ner, om man måste välja antingen eller, dock beror det självklart också på varför hunden är som den är. Är den fartig för att det är en sådan individ eller är det för att den är stressad, är den lugnare för att den är så som individ eller för att den har dåligt självförtroende/är rädd.

Får jag välja själv så tar jag dock helst den som är mitt emellan, jag vill ha en hund med motor i men samtidigt inte en hund som ständigt måste "plockas ner" för att kunna slappna av en stund.

Intressant, tack för alla svar!

Min hund valde mig i princip, han va först fram och rätt upp i famnen och stannade dör sen. Väldigt tuff kille som inte viker sig i första taget. Har hellre en hund att dämpa än en hund man måste bygga upp självförtroendet på. Min tar inte åt sig om jag har en dålig dag. Vill ha en hund med vilja, orädd och som va framåt. Precis de fick jag :) var uppfödaren som valde men jag la ett önskemål!