Bara för att förtydliga: Det är alltså stor pinscher du vill ha, inte dvärgvarianten?

Vem ska ha hunden när du flyttar hemifrån?

#1 Ja stor inte dvärg.

#2 Hunden skulle mest troligt i sådana fall följa med mig.

Medans hunden fortfarande bor hemma kommer den automatiskt bli hela familjens, se bara min hund, jag anser han inte som min egna längre då jag inte är hans prio 1, min mamma kommer först i hans ögon och det finns alltid en risk att hunden väljer en annan familjemedlem innan än själv hur smärtsamt det än är i hjärtat. 

Jag var fast besluten att ta hunden med mig när jag började på internat, men det gick inte, han var mycket ledsen bara de korta stunder familjen var splittrad därför stannade jag hemma och började skolan tillräckligt nära för att utbilda mig medans jag bor hemma och hunden är nöjdare än nånsin. Våran hund har därför här ett hem för livet, han kommer aldrig bli tvungen att flytta ifrån sitt hem p.g.a om jag flyttar, även fast jag kan vara väldigt ledsen ibland när han inte väljer mig som första människa. 

Pinscher är en väldigt svår ras överlag, det är mycket jobb med dessa hundar, läs på mycket innan och samla massor av information från uppfödare och ägare av rasen, det kommer behövas då det är en väldigt krävande ras, lycka till med valpletandet:-)

En del pinschrar har mkt skärpa och vakt i sig. Tänk på att ta en valp som inte är efter sådana linjer. Träffa föräldrar och gärna syskon. 

Känner en pinscher som vaktar enormt skarpt och måste stängas in vid besök i huset, hon hugger mot ansikte och strupe trots experthjälp med träning sedan valptiden och mkt kompetent ägare. Hon är förvisso ett extremfall men rejält skarpa individer finns det gott om inom rasen, (tycker inte man hör om det tillräckligt?) och det ska du hålla i tanken när du letar valp.

Har tyvärr också mest hört om pinschrar med extrem, ofta fysiskt aggressiv vakt som är närmast omöjlig att träna bort. Detta från hundmänniskor som normalt sett inte utmålar hundar som farliga djur utan har inställningen att det mesta går att träna bort om man är tillräckligt duktig. Har hört pinscher beskrivas som en av de skarpaste raser vi har, oförutsägbar och lynnig. Absolut inte en ras för den som vill ha en sällskapshund, utan en vakthund ut i fingerspetsarna. Jag skulle tänka efter både tre och tio gånger innan jag skaffade en pinscher, speciellt som första hund. Titta på och överväg andra släthåriga, större raser också. Var beredd på att behöva ta Mycket tränarhjälp om du bestämmer dig för pinscher.

#6 Precis. Jag vet att det finns pinschrar (alltså är det rätt pluralform av pinscher?) som INTE har den där knivskarpa vakten, men det är verkligen långt ifrån ovanligt.

Jo jag har läst att vissa individer kan ha mkt vakt och skärpa i sig, så det är jag medveten om, samtidigt vill jag inte döma alla hundar efter vissa andra individer.

#4 Ja den "risken" finns ju, skulle det bli så, så får hunden stanna hemma med föräldrarna. Min pappa närmare sig pensionåldern och har alltid sagt att han ska skaffa hund när han slutar jobba.

#5 Jo jag har tänkt leta efter en valp som är mer avslappnad och lugn av sig, och då självklart kolla på syskon, föräldrar osv.

#6 En sällskapshund är inte det jag är ute efter, visst ska den fungera med familjen och främlingar, men jag vill gärna hålla på med olika aktviter som spår, lydnad, agility, mm allt beroende på vilka intressen hunden har.

Tittar just nu på andra släthåriga raser, men typ alla jag är intresserad av är mellan 55-65 eller högre i mankhöjd. Det känns som att det blir en för stor hund för mig då. Jag är knappa 160cm, cirkus 50kg. Samtidigt så har ju övriga familjen något att säga till om vad för ras vi bestämmer oss för. Fick jag välja helt själv så skulle det kanske bli en dobermann eller liknande :P

Med sällskapshund menar jag en hund som man har för sällskap och normal träning, dvs. det du beskriver. Jag menar att en pinscherhund skaffar man troligen inte om man inte specifikt vill ha en vakthund. Har tyvärr inte hört att det gäller vissa individer, utan de allra flesta.

#9 Okej, då förstår jag hur du menar. Inget är ju hugget i sten ännu, så vi får se vad det blir till slut. Jag ska iaf ha vad ni har sagt i åtanke när valet väl ska göras.

Liten uppdatering!

Igår åkte hela familjen till en pinscheruppfödare. Där möttes vi vid grinden av en höggravid tik som skällde, det kändes inte aggressivt på något sätt utan bara som att hon meddelade att nu kommer det någon. När husse sen öppnade grinden kom tiken tyst fram och nosade på oss och sen var vi liksom accepterade.

Vi pratade med uppfödaren samtidigt som vi träffade några valpar som såklart var urgulliga. Tyvärr så var inte någon av deras vuxna hundar hemma förutom den första tiken och en annan som har veckogamla valpar som vi inte träffade.

Frågade lite om dettni påpekat och det tyckte uppfödaren att han inte kände igen i deras hundar men att det säkert finns sådana individer. Känner mig mer säker på pinscher nu men vill absolut träffa vuxna individer också innan det bestäms något.

Tänkte bara flika in med lite allmänna tips. Har själv varit dagmatte åt en tik sen hon har valp, nu är hon tre år. Träffat många olika uppfödare, känner en hel del "viktigt" pinscherfolk och ska snart skaffa mig en egen liten parvel. Träffa fler uppfödare än bara en, kolla upp MH-test noga & ställ alla sorters frågor om rasen som du kan komma på till uppfödarna. För att äga pinscher och lyckas måste man vara en människa med "pinscherpsyke" det är ingen vek ras man har att göra med, utan en hund med otroligt stark jakt & vaktinstinkt med skarpt psyke. Extra viktigt hos denna hund är att aldrig använda korrigeringar eller straff, hunden tappar då all respekt för dig. Här måste positivförstärkning, tålamod & humor samarbeta flitigt! Pinschern är självständig och bestämmer helt själv hur denne vill göra eller inte göra, det går inte att styra en pinscher men det går däremot att ha en lydig pinscher (när denne själv vill såklart), den tyr sig mycket till de viktigaste människorna i sitt liv och gör allt för att skydda dessa. Bara allmänna tips då pinschrar från vissa håll fått rykte för att vara aggressiva/bitiga m.m då de hamnat fel. Det är en mycket speciell ras.

#6 Beskrev rasen väldigt bra.
Man ska inte underskatta pinscherns skärpa, vakt eller jakt går inte att träna bort hos en riktig jägare & väktare som nu denna ras är.
Vill man inte ha ordentligt vakt eller jakt hos en hund så är pinscher helt fel ras att skaffa.

har en korsning mellan pinscher och labrador och tycker mig se en hel del pinscherdrag i hans sätt. han var sannerligen ingen lätt första hund, men vi har lärt oss otroligt mycket på vägen. vi har haft svårt för att han honom lös, mycket på grund av självständigheten och jakten, men nu börjar det ge med sig något, litar inte helt på honom så har lina på ändå :) han blir 3 år i slutet av sommaren. han vaktar en del i lägenheten eller om man hälsar på någonstans. han vaktar mot folk han anser "skumma", men det är inte svårt att bryta eller avleda. ensam kan han inte vara över huvud taget. det är typiskt för just pinscher att ha svårt för att bli lämnade, så det är extra viktigt att vänja valpen från början (men vi lyckades inte).

han är samtidigt otroligt glad och clowning, vilket också ska vara vanligt för pinschrar, de ger en ofta goda skratt! impulsiv/spontan är han också, och som redan skrivet gör han lite som det passar honom, samtidigt som han andra gånger har mycket motivation! han är lite svårmotiverad i träning (gillar inte att leka utomhus tex, förutom vid agility) men med mat går det mesta ;) (kanske ett labbedrag?).

nu är ju som sagt min en blandning så det går ju inte att säga att jag har erfarenhet av just pinscher, men vad jag läst mig till har han ärvt mycket från sin mamma.

#12 Träffa fler uppfödare ska vi absolut göra, denna uppfödaren blev det mest för att de fanns så nära där vi bor (en kvart med bil liksom). Vi har inte bestämt oss för att skaffa pinscher än, funderar också på Irländsk Setter. Hur menar du att man aldrig ska använda korrigeringar? Jagar hunden tex våra katter så måste man ju säga ifrån att det inte är okej. Utveckla gärna.

#15 Fysisk bestraffning, oavsett hur mild den än är ex. ryck i örat, lägga ner hunden osv, något man ska undvika bland alla raser men speciellt viktigt hos pinschern. Skäll & skrik är inte heller något som generellt funkar hos en så stolt varelse som pinschern, då kommer den sannerligen ifrågasätta dig. Det måste istället löna sig för pinschern att låta bli katten, den måste ha en bra anledning att låta bli. Det gäller att alltid ligga steget före hunden & komma med smarta lösningar.

#16 Okej, nu förstår jag bättre hur du menar. Fysisk bestraffning är inget jag har nära till överhuvudtaget. Höjer rösten gör jag åt katterna ibland när de är på kaninen men det får jag helt enkelt tänka på att inte använda på samma sätt eller överhuvudtaget om det blir en pinscher.

Om du googlar på "bitpinscher" kommer  olika historier upp om människor som haft otur med sina pinschrar. En är en bekant till mig som hade det riktigt jobbigt i vardagen med sin hund. Skulle själv kolla upp allt VÄLDIGT noga om jag skaffade mig en pinscher.

#18 Har redan hittat bitpinschersidan och läst en del där. Blir däremot lite nedstämd av att läsa sådant för det gäller ju faktiskt inte varenda jycke.

Kollar självklart upp så mycket som möjligt, positivt som negativt, oavsett vilken ras jag är intresserad av. Vi tittar även på Irländsk Setter nu och har hört av oss till ett par uppfödare.