Rottwilern är en jättehärlig ras i rätt händer :) i rätt händer menar jag med: En som kan aktivera en brukshund som det ju är. Det finns ju olika typer/inriktningar. Det finns utställningsvarianten som ofta är mer layd back om man säger så. Sen finns det den prestationsavlade som det är mer GO i och kräver mycket mer. Men detta är inte hugget i sten utan det finns alltid undantag. Jag vet några som skaffade rottisen som första hund och de har blivit helt underbara familjemedlemmar. Men de blir också altiverade efter dess behov! Så ge inte upp om att skaffa rottis bara för att den är en krävande ras, bara ransaka er själva och tänk efter "kan jag ge en brukshund vad den kräver varje dag tills den dör?" Lycka till!!

#1 jag håller inte med dig. De utställningsavlade är inte mer laid back, de är i mitt tycke skitsvåra att ha att göra med. Du har stora tunga hundar med mycket hormoner (som ofta leder till en pissig attityd gentemot andra hundar) samtidigt som hundarna sällan har tillräcklig lust att samarbeta för att faktiskt gå att göra någonting vettigt med.

Först och främst undrar jag: Vad kan du/ni erbjuda en Rottweiler? 
Rottweiler är en krävande ras, en ras som behöver en uppgift, ett arbete. Jag skulle aldrig rekommendera en Rottweiler till en person som inte har intresse av att verkligen arbeta med hunden rejält både mentalt och fysiskt. Jag skulle heller inte rekommendera det som en första hund, förutsatt att personen har stor kunskap och erfarenhet av både Rottweiler och hundhantering/träning överlag. 
Man köper inte en specifik ras för att den ser bra ut, utan för att man har intresse och/eller användning av egenskaperna. 

Men hur som, det är en helt underbar ras med rätt person som håller kopplet. Rottweilern är en morrande ras, så som ägare är det viktigt att man har koll på vad som är vad. 
Sedan finns det fortfarande människor som kallar Rottweilern för kamphund, vilket som inte alls stämmer, korrekt är vakt- och boskaps hund. Med vakthundar är det viktigt att man ser till så inte hunden går överstyr med vaktandet så det blir någonting negativt. 
Finns mycket att berätta om rasen, vet inte vad du/ni vet och inte vet?

#2 ok. Så som jag skrev är hur jag upplever det! Men håller delvis med om det du skriver. Men det är ju bra att du skriver hur du upplevt det också. Med "mer layd back" så menar jag att de oftast(!) inte Kräver fullt lika mycket som en bruksavlad/prestationsavlad rottis gör. Vad de har i huvudet annars kan jag inte svara på. Sen känner jag inte till rasen sådär 100% eftersom jag inte har den. Men har många i min närhet som har just rottweiler. Taskig attityd har jag dock också varit med om när man kollar i rottisringen. Speciellt bland hanarna imellan. Det är ända rasen (vad jag har sett iaf när jag ställt ut) som föraren själv får visa tänderna för dommaren. För dommaren tar inte i käften och titt som tätt händer det ju tråkigheter! Har träffat utställningsavlade utanför ringen och just de har varit väldigt mastiff-aktiga. Alltså lata, snälla soffpotatisar… Men helt tvärtemot vad standarden säger då alltså…

Jag har en rottistik som är helt fantastisk! Super cool i alla lägen och otroligt trevlig i psyket. Hon har hjälpt en del människor komma över sin hundskräck då hon är väldigt vänlig i sitt sätt. Jag upplever henne som en otroligt stabil hund. 

Redan från första början har vi varit väldigt konsekventa med uppfostringen, vilket har underlättat enormt både för oss och för hunden. Jag tror att mycket ligger i hur mycket tid man lägger på uppfostran av sin valp, lägger man ner tid på det så får man också en väluppfostrad hund. Vi gick valpkurs med henne och sedan fortsatte min far gå en hel del lydnadskurser och även spårning. Som tidigare nämnt så är det en hund som gärna vill arbeta, man måste kunna tillgodo se behovet av att stimulera både kropp och knop för att få en stabil hund. 

Vi har aldrig haft några problem med möte av andra hundar eller människor. Hon har uppfostrat andras hundar och är rätt så ranghög i "hundvärlden". Trots detta leker hon fint och har aldrig visat några tendenser för att vilja bråka så att säga.

I hemmet är hon gärna med familjen, kommer det någon okänd så kan hon säga ifrån men så fort någon i familjen uppmärksammat den okände slutar hon. Är inte någon vaktig typ av sig. Är dock mån om sin flock! 

Anpassar sig gärna efter storleken på den hon möter. Skulle det komma ett litet barn så sätter hon sig gärna bredvid eller lägger sig ner för att bli klappad. 

Som du säkert redan läst så går det en del höft och bogledsproblem i rasen. Våran tik fick ostiokondros i ena bogleden vilket innebär en pålagring i leden. Detta opererades hon får i ung ålder och har sedan dess varit fri från besvär. Blev friröntgad utan anmärkningar i senare ålder. 

I övrigt rekommenderar jag er att välja uppfödare noggrant, var inte rädd för att kontakta mer än en uppfödare. Ställ frågor och var intresserade, det finns inga dumma frågor! 

Lycka till med valpköpet!
Fråga gärna om ni undrar över något :)

Skulle vilja tillägga att detta är familjens tredje hund. 

Rottisen kräver en fast hand med fasta regler redan från början. Dom har ett ganska så tydligt kroppsspråk som talar om vad dom tycker och tänker. Det gäller att man som ägare kan läsa av sin hund.