Att hans kompis känner behov av att bestraffa sin hund fysiskt och trycka ner den psykiskt säger mer om ägarens mentala status än om hundens.

Stå på dig och gör det du känner är det rätt för dig och din hund.

Jag håller absolut med dig om att man inte ska göra illa sin hund för att få den att lyda. I och för sig måste man vara hård ibland med alla valpar och även vuxna hundar för att understryka vem det är som bestämmer, men det betyder inte att man måste vara fysiskt hård med den.

Jag har själv fått råd av självutnämnda experter om vad jag ska göra med min hund. Tyvärr tror jag det är någonting som de flesta hundägare råkar ut för någon gång oavsett vilken hundras de har eller hur gammal hunden är, det är nog bara det att vissa får höra det oftare än andra. Försök att inte ta åt dig för mycket, det är din hund och du ska naturligtvis uppfostra den som du själv känner är bäst.

Personligen vet jag inte så mycket om amstaff, har bara träffat några hundar av den rasen, men jag uppfattar dem som mycket tillitsfulla och lojala hundar. De amstaff som jag träffat var mycket trevliga och deras ägare verkar inte ha upplevt några problem med att de skulle vara aggressiva eller mer krävande att uppfostra än någon annan aktiv hundras. Visst är de starka hundar som kan vara farliga för andra hundar om de uppfostras fel, men det är främst rädda hundar som är farliga, oavsett ras, så följ inte de där dumma råden.

Ja visst blir man ledsen när man möter sådana människor? Som verkligen menar att man MÅSTE minsann vara hård mot sådana typer av hundar för annars så tar de över ledarrollen. Hmm..

Tyvärr kan man inte förändra människors syn på  hård hunduppfostran, men man kan själv behandla sina hundar som man vet själv är det rätta och mest sunda och sedan vara stolt över det.

Tycker du och din sambo verkar ha väldigt bra syn på hunduppfostran och eran valp kommer säkerligen få ett underbart liv hos er 🙂

Vi fick höra detsamma när vi skaffade rottis, man måste vara hård mot de och visa vem som bestämmer, de är riktiga mördarhundar m.m… Det många inte tänker på är också det att om man är fysisk med hunden, då lär den sig också snart att svara genom att vara fysisk tillbaka. Antingen bryter man ner hunden eller så får man en hund så svarar för sig. Man vill inte ha något av det!

Håller med #1.

fruktansvärt drygt med alla dessa som "vet bäst" och som alltid ska propsa på andra sina "kunskaper". Att uppfostran skulle vara rasbetingat är bara löjligt, men tyvärr anser många att det är så.

Själv har jag anklagats för att missköta min hund bla när jag inte lät honom springa lös i en liten liten park mitt i stan, "-för det måste dom få göra" som personen sa.

Med en amstaff kommer du/ni tyvärr få ta mycket skit :( (som ni självklart inte borde behöva)

#1, det var något i den stilen jag var på väg att säga också innan jag bet mig i tungan och tänkte att det inte är värt att bråka med en kollega när han har bestämt sig för att han har rätt och jag har fel och att om jag inte gör som han säger kommer min hund snart vara med på aftonbladets löp. #2, jag håller med dig fullt ut! ibland måste man vara tuff också och ryta ifrån. ibland är det allvar och då kan kanske en mer sällan använd hårdare korrigering vara bra mycket bättre än ytterligare en hård korrigering av många. är man hård sällan men rättvist tror jag kanske också (förhoppningsvis) att hunden reagerar mer på den hårda korrigeringen än om det används med slentrian. #3, tack :) jo, man vill ju förhoppningsvis alltid sin hunds bästa. jag är verkligen ingen expert, detta är min första egna hund, och jag hyser största respekt för människor med stor hundvana. jagh ar mycket kvar att lära, men det här går så långt bort från min syn på hur jag vill att min hund ska leva att jag blir förbannad. jag har planer med träning och eventuellt tävling med min hund. hon är köpt som en "aktiv sällskapshund" som kan ge mig min del träning och min sambo hans del hundmys ochjag vill verkligen att hon ska tycka att det är latjo att vara med mig, och vilja jobba för beröm och positiv förstärkning. hon kommer inte alltid göra rätt, och jag tror jag kommer vara förbannad på henne ett antal gånger också för att hon inte lyssnar, men hon ska aldrig behöva vara rädd för mig. #4, precis min tanke också. jag tror att en hund som uppfostras på det viset snarare kan få problem, antingen med att den blir osäker eller för hård. jag vet ju att det finns hundra experter där ute som komemr vilja säga sitt, så det här är ju den första. jag blev bara så paff om att man är så frispråkig min sin expertis fast man vare sig har hund eller erfarenhet. skönt att höra era tankar om det.

Varit med om detta alllt för många gånger! Min Collie skulle DÖ om jag skulle korrigera fysiskt för han är så signalkänslig men ändå är det det ända rätta enligt dessa "experter"..

Stå på dig! Din hund kommer nog bli 100gånger tryggare med den uppfostran du och din sambo vill ha än nån "jag måste vara alfa blahablaha"uppfostrad hund :)

Har också fått skit för att jag inte korrigerar genom att slänga hunden på sidan eller nyper den hårt i kinden osv. Har fått höra att om man inte gör som Cesar Milan så är man en dålig hundägare och hunden kommer balla ur. Samma personer har gått i taket när jag har berättat att jag låter Hugo gå först ut genom dörren, att han gärna får ligga på mig osv.

Konstigt att det inte har hänt något på dessa 6 år…

#5, jo, jag vet, fruktansvärt drygt… och då har man ändå stålsatt sig, för man vet ju att det kommer bli dikusioner, både om ras, uppfostran, lynne, användning och allt möjligt. jag trodde jag var beredd, men ändå blev jag så jäkla arg! :P vi ska ha en staffordshire bullterrier förresten, det var kollegans kompis som hade en amstaff :) å andra sidan är det samma sak för folk, kamphund som kamphund…

Tips; När du hör sådana människor, nicka och le över att du har mycket nyare och uppdaterad kunskap ;)

jag fick en utskällning av en person som sa sig ha haft hundar hela sitt liv, å det jag gjorde var minsann fel.
Då kunde jag inte hålla mig, blev förbannad som fan å bad personen nämna rasen på min hund, eftersom hon nu var så kunnig..

Svaret jag fick var,, "-Det är väl en sån där kamphund."

Kan tillägga att min hund är en blandras av Patterdale terrier och Pinscher… personligen känner jag inte ens till rasen "kamphund" ;)

Fy, vad jobbigt med sådana människor. Har också fått uppleva sånt skit precis som de flesta som inte vill bestraffa hunden skulle jag tro. Var på kalas med släkten och en släkting hade med sin valp som satt i mitt knä och skällde åt en katt. Jag klappade henne och pratade lugn med henne för att hon skulle sluta (vilket förövrigt fungerade bra), men fick då höra av en annan att jag skulle ta henne i nackskinnet och säga nej skarpt. My ass att jag skulle. Då blev jag upprörd men orkade inte starta en diskussion så sa bara: "nej, det tänker jag INTE göra". 

Skulle aldrig någonsin ta i en hund på ett sätt som orsakar obehag eller höja rösten/säga åt på skarpen och definitivt inte åt en valp. Min vuxna hund är väluppfostrade och lyder med glädje och valpen är på god väg, jag belönar de saker de gör bra, avleder eller ignorerar det dåliga och tvingar dem aldrig till något. Och jag höjer endast rösten om det är ett nödfall, tex. hunden håller på att springa ut på vägen och måste stanna omedelbart men försöker såklart så långt som möjligt att undvika att de hamnar i en sådan situation.

Tror inte man behöver dominera sin hund men hunden får inte heller dominera en själv. Bli vald som ledare istället för att utse dig själv till ledare. Det bästa alternativet för hunden ska vara att lyssna på dig för du kommer med mat, lek och allt som är kul. Den ska tjäna på att följa dig. Om hunden däremot skulle para sig mot dig eller liknande skulle jag brotta ner den på rygg direkt. Dominans är farligt. Skillnaden mellan amstaffs och liknande hundar jämfört med "vanliga" sällskapshyndar är hur snabbt humöret ändras. De flesta hundar blir gradvis argare tills det smäller medan amstaffs kan på 1 millisekund gått upp i sitt allra argaste. De är avlade för att snabbt kunna gå till attack och sedan lika snabbt lugna sig. Andra hundar tar längre tid på sig att bli arga och längre tid på sig innan det blir lugna igen. På den tiden hinner man förebygga bråk & attacker. Att hinna förebygga saker på hundar som så snabbt ändrar beteende är mycket svårare. Det krävs mer av ägaren för att kunna ha en sådan typ av hund. Man behöver ta mer ansvar för att folk är rädda för den typen av hund. Jag tror i alla fall inte att du behöver vara sträng mot den.

#13 dominans existerar inte mellan arter..

http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/

http://dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap/

Håller med totalt, man vill ha en hund som lyder för att den vill och inte för att den är rädd. Ingen människa i världen skulle kunna få mig att bli fysisk med min hund och börja se henne som en rangklättrande överhuvudtaget. Relationen är mycket bättre utan allt sånt skit :)

#13 då skulle du förmodligen bara öka på juck-problemet, då om en hund juckar mot dig är det stress, och ingen dominans någonstans. Blir så trött på att alla tänker old-school… (Inget emot dig, men är så många som tror att brotta ner hunden är en "bra" träningsmetod och tror att dominans och rang finns mellan arter). För övrigt, en ledare är inte någon som bestämmer allt över flocken. En ledare är en som bestämmer vart flocken ska gå, inget annat…

Fick tipset att peta in ett finger i Mollys njure mot hennes hundrädsla 😉

Man stöter på så många knäppa människor. Man får sluta lyssna på dom liksom!

Alla har sina egna sätt att uppfostra sina hundar, de finns ju miljoner olika sätt man kan göra de på, men har man sitt eget sätt som fungerar då struntar man i vad alla andra tycker och tänker och kör sitt eget race, om de inte skulle funka, då får man fråga någon som man tror vet nåt bättre sätt och prova de istället.
Jag har mött för många som tror sig vara "experter" som gjort mig riktigt upprörd de enda jag får höra är "du vet hur stor den blir, du vet hur stark den blir va, du måste göra på detta viset i uppfostran" blir så arg.

#13, jag kommer aldrig brotta ner min hund. jag förstår inte alls vad det skulle göra för skillnad om jag ger mig fysiskt på min hund och brottar ner den på rygg. man hänvisar till underlägsna signaler hos vargar, men det finns inga vargar som brottar ner varandra på rygg. en varg eller hund kan lägga sig på rygg självmant, men att brotta ner någon på rygg för att visa sin dominans?? jag förstår faktiskt inte hur det har kunnat få en sådan genomslagskraft. jag är som sgt ingen hunduppfostringsexpert, men skulle jag exempelvis ge mig in för att brotta ner vår tidigare daghund, en stor rhodesian ridgeback, på rygg tror jag inte att hon hade förstått ett skvatt, främst för att det inte hade varit nån smidig vändning utan fullskalig brottning. hon hade bara tolkat det som hotfullt, obehagligt och skrämmande, inte som att jag lägger henne på rygg och hon blir underkastad min dominans. jag tänker heller inte brottas med min staffe. varför skulle jag göra det? och vad lär sig min hund av att jag ger mig in och brottas med henne och tvingar ner henne på rygg? 

jag hyser inga tvivel om att det säkert finns ögonblick när jag kommer behöva hålla i min hund eller valp. kanske stressar hon upp sig och kanske behöver jag hålla i henne och klappa på henne eller bara sitta och prata tills hon lugnar ner sig.

en hund, oavsett ras, som går upp i fullkomligt raseri på en millisekund, och inte visar minsta tecken på obehag skulle jag nog snarare undra vad man gjort med. varför känner hunden att den omedelbart behöver gå in i försvarsställning och försvara sig? är det ägaren som underskattar sin hunds sociala förmåga? och vad gör det för skillnad på en sådan hund om jag ger mig in och brottas med den, petar den hårt i magen som korrigering eller drar den i öronen? ger det en mer stabil hund? är det ett lyckat sätt för att få hunden att känna sig mer trygg och få den att våga slappna av, eller får man istället en hund som hellre försvarar sig från obehag än löser situationen lungt? jag skulel aldrig brotta ner en hund som juckar på rygg. de hundar jag känner som juckar gör aldrig det en lugn hemmakväll i soffan, utan nästan alltid när det är stoj och stim runtomkring, på kalas exempelvis, eller i leksituationer som kanske blir lite intensiva. det skulle jag aldrig tolka som dominans, snarare som att det är läge att avsluta leken, ta hunden åt sidan, varva ner och ta det lugnt. gör man det slutar i stort sett alla de hundar jag stöter på som juckar och går och lägger isg istället. varför skulle den göra det om den känner att den behöver dominera? och blir det bättre om jag börjar brotta ner min hund och håller fast den?

även om jag skulle få en hund som kanske har svårare för andra hundar, lättare till att bita eller bli arg skulle jag aldrig ge mig in själv och vara aggressiv och korrigera med nyp eller pet i sidan. vad lär jag min hund om den i en situation om den känner är så obehaglig att den behöver försvara sig går in och skapar ett obehag eller en rädsla? styrker jag då hunden att klara situationen nästa gång, eller skapar jag en hund som blir ännu mer osäker eftersom den inte bara känner ett obehag emot det den reagerar på, utan även får ett obehag (drag i örat, pet i magen, nyp i nosen eller kinden) från mig som ska vara någon form av trygghet? eller blir den mindre rädd för det som skrämmer den om matte helt plötsligt mitt i det obehagliga tar tag i mig, tvingar ner mig på rygg? jag tror verkligen inte det, och jag kommer aldrig att behandla min hund så, oavsett ras.

Jag som trodde att allt man behövde för att kvalificera sig som "uppfostringsexpert" är att man är emot allt annat än klick och godis.😃För det får man lära sig på hundforum.

#14 Jag tror inte dominans förekommer naturligt utan uppstår när vi misslyckas.

#20 När jag lägger min hund på rygg så blir den förvånad. Den får något att tänka på och jag släpper samma sekund den lugnar sig. Den lär sig snabbt att beteendet den nyss gjorde är strikt förbjudet. Jag lägger den försiktigt ner på rygg när den blivit för kaxig och låter den lugna sig. Den blir distraherad och förstår att den aldrig får göra om det. Jag gjorde detta en gång och han parade sig aldrig med annan hund eller människa igen. Han blev inte rädd utan lugnade sig och var som vanligt sekunden efter. Om jag nu lägger honom på rygg så sommar han direkt. Om vi leker och jag tröttnar kan jag lägga honom på rygg så slappnar han av. Han snarkar och han vill att man ska massera låren. Det har blivit hans trygghet. Är vi på ett nytt ställe på middag kan jag lägga honom i mitt knä på rygg så sover han där. En hund som parar sig mot ens ben har gått över en gräns. Vissa saker måste man få godkännande för innan man gör. En hund som parar sig på en annan hund utan godkännande blir troligtvis biten. Om jag lär hunden att den inte får para dig utan ett okej så kommer den inte göra det på en annan hund heller. Bättre att den blir nerbrottad på rygg en gång än att den ska bli biten senare. Jag har sett en hund som bet min nyopererade valp i nacken, en hund som bet ett barn i handen och en hund jag känner blev biten i benet så att den nu flera år senare har problem med tassen. Två hundar vi mötte ute som blev så galna att de stod på bakbenen högg i luften och visade tänderna. Jag har mött flera hundar som försökt attackera men blivit stoppade av kopplet. Vet du vad alla har gemensamt? De hade aldrig gjort så förut. De var väluppfostrade. De var snälla hundar. Barnhundar. De var glada en millisekund innan. Deras humör ändrades plötsligt. De tillhörde kamphundsraser allihopa. Ägarna blev förvånade och chockade. Ibland blev hundarna förvånade över vad de själva gjort. Jag har även mött hundar som bitits, skällt, morrat, visat tänder mm av andra raser. Skillnaden? Deras aggressivitet trappades stegvis upp. De gick inte från 0-100 direkt. Vissa raser är avlade för att döda, slåss, vakta och bråka. Självklart blir de argare än andra. Det går inte att neka. Självklart blir de farligare om man behandlar dem fel. Jag gillar kamphundsraser också, det gör jag verkligen. Men det tar inte bort det faktum att de kan få kvicka humörsvängningar.

#17 när hunden läggs på rygg så lugnar den sig (om den inte skulle vara en väldigt osäker hund.) Alltså funkar det om det beror på stress. En ledare styr inte vart flocken går i min mening. En ledare lyssnar på alla i flocken och fattar sedan det beslut som den tror gynnar alla. Alla i flocken är olika duktiga på olika saker, ska man hitta mat lyssnar ledaren lite mer på den som är duktig på att hitta mat.

#24 alltså begreppet ledare, det är någon som leder flocken åt vilket håll. (Källa: Per jensens föreläsning, finns att se på youtube. Rekommenderar!!) Inte vad vi tycker… För vargar iaf.

Och det med att det lugnar hunden, ja det har du helt rätt i. Men. (Det finns alltid ett men) Har du då en osäker individ, som inte vet hur hunden ska handla, kan det göra det värre då hunden kan se det som ett hot. 

Själv kan jag lägga Nimbus på rygg ibland, men det är för hans egen skull. När han blir så uppspelt (stressad) så att han blir okontaktbar och en fara för sig själv och mig, då är nog den enda gången jag lägger honom ner på rygg. Och inte direkt på marken, utan jag sätter mig på marken och lägger honom på rygg i mitt knä.

#25 När man pratar om ledare i dagligt tal så är det den som bestämmer över flocken. Leder flocken, inte bara i vägar utan på andra sätt också. Det finns helt enkelt inte ett bättre namn för det. Kanske det, jag har bara goda erfarenheter av metoden. Har kanske bara använt den när jag trott att det skulle funka. Min hund har aldrig blivit så stressad att han blivit okontaktbar. Vi har tränat honom till att bli lugn, aldrig skälla, klara av nya situationer. Istället för att stressa upp sig ska han bli lugn, tänka på saken och fråga oss om hjälp om han behöver. När hundar skäller på honom eller är arga så går han förbi och kollar åt ett annat håll istället för att skälla tillbaka. Det är inte intränat utan har kommit från att han är väldigt lugn och trygg i sig själv. Han går alltid lös trots att vi bor bland mycket bilvägar, folk och cykelbanor. Okontaktbar får han aldrig bli, det är för farligt. Däremot begär jag inte att han ska gå beredd och vänta på ett kommando hela tiden. Han måste inte reagera samma sekund utan får betänketid. Hur glad han än är, leker med andra hundar och springer i cirklar som en galning så får han aldrig bli okontaktbar. Vill jag att han ska bli lugnare eller piggare så ändrar jag bara min energi.

emsyz  Hur många hundar har du uppfostrat sen valpstadiet o av vilka raser? Ingen av mina har juckat på vare sig andra hundar eller folk, helt utan att jag lagt dem på rygg, dom tittar inte ens på löptikar om de inte fått tillåtelse att para, inte ens om de lever i samma hushåll.

Jag har sett vad som kan hända när man lägger ner en hund på rygg som har starka drifter, stor integritet när de känner sig orättvist behandlade eller inte förstår varför de blir behandlade så kränkande. Man vinner inte en fysisk brottningsmatch med en Malle, Schäfer eller Rottis, för att ta några exempel. Det går utmärkt att uppfostra hundar utan korrigeringar.

Bra relationer bygger på ömsesidigt förtroende o respekt, inte fysisk överlägsenhet. Det betyder inte att man måste använda klicker eller vara en köttbullsautomat, vilket vissa brukar tro.

Jag har uppfostrat en hund sedan valpstadiet (dvärgschnauzer) men hjälpt till med andra. En hund vi inte gjorde på det sättet med parade sig med min hund och andra hundar så mycket att den tillslut inte kunde hälsa. Den blev påhoppad, biten och gjorde så att min hund fick ont i ryggen. Min familj har uppfostrat sina tidigare hundar på samma sätt (Berner sennen mm), den hund dom gjorde annorlunda med (leonberger) fick avlivas då han parade sig på ryggen på barn. Min hund ser det inte som en bestraffning att bli lagd på rygg. Han trivs med det och blir lugn. Det handlar inte om fysisk överlägsenhet. Bara en riktigt osäker hund klarar inte av att bli nedlagd på rygg. Eller om hunden inte litar på en. Jag tränar på att min hund inte ska vara osäker och han litar på mig till 100% i alla situationer. En brottningsmatch blir det bara om hunden inte gillar att du lägger den på rygg, om den inte litar på dig. Litar den på att du säger att det inte är farligt kan du väldigt smidigt lägga den på rygg. Så för att jag en gång la min hund på rygg när han paraade sig har jag en dålig relation eller vaddå? Just nu ligger han bredvid mig och snarkar. Han älskar allt vi gör och älskar att vara med mig. Han är den hund som är trevligast i psyket av alla hundar jag träffat. Han funkar att följa med till stallet, sitta i cykelkorgen, springa bredvid cykeln, gå ut med barn, gå lös mm, det ftersom han är väldigt trygg vilket beror på starka relationer. Han litar på mig och andra människor.

Ni kommer att få höra men skit i det! Ni vet bättre har jag redan läst så strunta i de som tror dom kan! Jag brukar "hålla med" typ aaa va fint väder det va i dag:) eller inte svara för om man ger mothugg så blir diskussionen bara värre

#17 håller med dig, ledaren ska vara en trygg punkt och den som ska leda vart man ska och hålla koll, jag är min vovves trygga punkt och hon följer mig vart jag än går :)

#28 om en hund blir stressad och juckar mot människor och andra hundar så betyder det väl egentligen kort och gott, den klarar inte av situationen det är obehagligt. Min hund går upp i stress när det är mycket händelser runt omkring, för han klarar inte av det han blir utsatt för. Därav skulle jag inte kalla honom trygg i sig själv.

Det finns knäppa människor. 

Jag var ute med min stora schäfer och mötte en med en stor hund (blandras tror jag) som min börjar skälla mot. Deras hund spänner sig och stirrar på min men ägaren bara står kvar, jag hade gått till sidan. Min hund blev så pass okontaktbar att jag tog tag i örat (ej hårt) för att han skulle följa med mig och precis då slängde han sig åt sidan så det blev ett ryck i örat. När han pep till så gav personen mig beröm och tyckte jag var jätte duktig, för att jag gjorde illa min hund.

Lite speciell person som vill ställa sig och prata när jag har en sjövild schäfer i kopplet..

#28 Hur anser du att jag borde hanterat situationen där min f.d hund började jucka mot mig och vad anser du ligger i grund till hans juckande? Hunden ifråga var en Rottweiler, hanne.

#33 Jag anser att det kan finnas olika anledningar till att din hund juckade mot dig. Han kan vara t.ex stressad, dominant eller tro att han får göra vad han vill. Du kan ha omedvetet bjudit in till det han gjorde eller så accepterade han inte att du inte ville det. Han gjorde det kanske utan att fråga först. Beroende på anledning så skulle jag hanterat det olika. Bara säga ifrån eller lugna honom. Man kan säga ifrån muntligt eller även stöta ifrån honom. Lugna honom genom att klappa eller lägga honom ner. Även ignorera honom tills han tröttnar om du tycker beteendet är okej. Du kan även byta fokus, ta fram en leksak, vissla eller liknande. Bara han inte uppfattar att du byter fokus som att du berömmer honom. Sedan finns det många metoder som funkar lila bra och många olika orsaker till beteendet. Sedan kan man också se olika allvarligt på beteendet. Jag tycker det är absolut förbjudet medan vissa tycker att det är fullt okej eftersom det är naturligt. Så hur du ska göra beror på dig och din hund. Så länge du tror på vad du gör så kommer det säkert funka.

#0 Vänta du bara tills du faktiskt HAR valpen. 😉 Random människor kommer komma SPRINGANDE för att ivrigt förklara att du har jättefel i hur du hanterar din valp, att din valp aldrig kommer bli rumsren för att det är en hane/hona/hund/viss ras osv, att du måste alfarulla, att du gör fel osv osv i oändligheten.

INGENTING hade kunna förbereda mig på att så många människor tyckte att de hade rätt att komma fram och säga vad de tycker att jag ska göra med min valp. Att lära mig det som din sambo sa, att veta vad jag tycker och vad som känns bra, att verkligen känna mig säker i min roll, var så sjukt mycket svårare när valpen väl kom.

Det kommer att vara jobbigt, men du kommer att lära dig. 

Och alltså, min hund vet OM att jag inte är en hund. Jag pratar inte hans språk flytande, och han pratar inte mitt. Vi skapar vårt eget tillsammans istället. ;)

#35, hahahaha, ajdå, ja det känns ju upplyftande :P jag tror faktiskt precis som du egentligen, att man inte vet förrän man står där och får en ofrivilig lektion av människor som minsan är experter. jag kan ibland tycka mycket, men är ganska försiktig i verkliga livet. antagligen kommer jag nicka och le och sedan strunta i vad folk säger utan att ge mig in i konflikt. min sambo är precis tvärt om. han är nästan lite glad när han får bråka med folk. han drar sig inte för att säga vad han tycker även om han inte känner dom. nu har vi nog i alla fall hittat en tränare som har valpkurser i lagom tid för vår lilla skrutt. det är en tjej min sambo jobbar med som håller i dem och hon har precis samma tankar om uppfostran som vi, så det känns bra. man köper liksom inte grisen i säcken på det viset. åhh… barn och hundar antar jag är sådant som alla har åsikter om :P

#36 Haha ja, vill bara förbereda dig! Ingen berättade! Haha, det hade ändå inte hjälpt. ;) Har haft mycket problem just för att jag väljer att distrahera vid hundmöten istället för att skrika "TYST!" för full hals. Det hjälper liksom inte för jag har inte lyckats lära honom vad det betyder än. En pinne att leka med däremot, det får tyst på honom! Men det kanske ser ut som att jag bara leker eller inte tar det på allvar.

Menar mest att du kommer att lära dig också. :) Att stå på dig om det behövs eller bara nicka och le. Som när en tant förklarade för mig att jag hade en hane som aldrig skulle bli rumsren och kissa inne (för sånna är hanhundarna) och dessutom skulle bli max 10 år för ingen hund blir äldre än 10 år(?). Eller kvinnan som blev arg för att jag sa att han var renras när han uppenbart var blandras (han är renras :P ) och mannen som ilsket förklarade för mig att jag skulle hålla koll på min hund när hans hundar skällde och gjorde utfall mot min lilla valp. Och då har jag bara stått rätt upp å ner och väntat på att valpen ska kissa utomhus. :P FOLK. Helt rätt, alla har en åsikt och den är bättre än din. ;)

Tycker det verkar som du har en bra utgångspunkt. Kör på magkänsla och det som känns rätt. Hundar är individer och du märker vad som funkar för er. Ni ska ju bli ett team. :)