![[Blandiz]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Min tanke och liv med min hund!
Nu är det så att min lilla vän är 3 år. Men är så konstigt att kanske om vi säger 7 år kanske han inte finns men så ska man inte tänka. Men han har hjälpt mig att hitta livet, då jag mått skit dåligt en bra tid innan han kom in i livet. Han är min bästa vän jag någonsin kommer ha i detta liv. Och tanken på att han kanske inte finns vid min sida skrämmer mig. Bara vid tanken då jag nyligen avlivat min gammel hund får mig bara att gråta. Men han kan ju visserligen dö närsom helst. Jag är hemsk som tänker såhär men är så rädd för att mista min trognaste vän. Som min familj säger att jag måste kunna vara utan honom i minst 1-2 veckor men jag klarar inte det då jag har redan provat det. Är helt sömnlös och gråter av saknaden att han inte finns vid min sida. Dom tycker till och med att jag är jobbig som inte kan lämna honom. Vi säger ska jag ner till Västergötland och ska hälsa på hästen så åker inte jag om jag inte får ta med mig Albin. Blir så depprimerad av tanken att åka ifrån honom också.. Usch är visserligen lite jobbigt men jag klarar mig inte utan honom. Katterna och kaninerna klarar jag mig utan lätt i 1 vecka eller så men inte hunden. Inte äns en helg klarar jag mig 24 timmar är typ max. Men jag har ju faktiskt tagit mig åt hunden och då vill jag vara med honom varje minut som går. Han sover jämt hos mig lämnar mig inte. Är hos mig när jag är deppad, gråter eller känner att livet är piss så är han där och tar emot mig med pussar och finns vid min sida.
Tycker ni där ute att det är dumt att inte kunna åka ifrån sin trognaste och goaste vän!?! Eller att ha sånna tankar som jag har.!?!
Jag vet mycket väl hur du känner! Har precis flyttat, separerade från min sambo. Nu bor jag alltså helt själv med ecko. Ecko är mitt allt! Han är sällskap han ger mig tröst.. han sover vid mitt huvud i sängen. Han får mig att komma ut om dagarna och ens komma upp ur sängen. Han får mig att le varenda dag och han får mig även att svära och bli arg. Men de är ju att leva!! De känns så skönt att ha någon som får en att känna att man faktist lever.
Dem få dagarna jag ska jobba (lör,sön) så blir jag full av ångest när jag lämnar honom..fast de bara är 4 timmar. Men mår så himla dåligt över att han ska sitta/sova hemma själv. Därför är jag faktist inte mycket ute och "roar" mig eller går ut på puben. De handlar väl viserligen mycket om pengar me,men neeh .. hellre stannar jag hemma med honom än går ut och låter honom vara själv och ha tråkigt.
Han är super härligt.. kommer och kryper upp i knät på mig och ger mig alltid pussar.. jag känner mig otroligt lycklig över att få ha honom. Är också i en otrolig svaka i livet och mår riktigt dåligt från tid till tid.. men han får mig alltid upp igen och tittar på mig med sina varma hazelbruna ögon:)
så jag förstår precis.. du är inte knäpp! eller så är vi båda knäppa:P
är de en tass du har på axeln?
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆
Jag förstår dig till FULLO!
Jag har fäst mig så mycket!
Mammas hund fäste jag mig vid och nu har jag egen.
Tänker ofta på hur hemskt de skulle vara om Hades dog.
Kan till och med tänka mig de värsta scenariona också.. Och gråta för de.
Oroar mig och saknar honom alltid när jag inte är med honom. Värst e om han får vara hemma själv ngn timme då vi handlar eller hälsar på hos ngn över en kaffe..
Ibland är det jobbigt att jag fäster mig så hårt i saker. Lika dant med hur fast jag e vid mamma och min förlovade..
Vet inte om det är normalt eller inte. men du är inte ensam iaf!
#1 Åh vad skönt att känna att man inte är ensam. Jag är så otroligt "kär" i min hund då så jag har tatuerat mig med hans tass samt namn i runskrift.. Fast den blev lite knäpp men precis så blev den efter en massa färg på trampdynorna så då fick den bli så.. ;) Den är speciell för mig töntig för många andra..
#2 jag tycker att vi verkar som riktigt djurvänner som tänker på hundarna och det finns ingen vackrare liv än en hund. Dom ger så mycket.
Javisst ger dom mycket :) Fast vissa dagar kan jag svära en jäkla massa ;) Han är 7 månader nu. Men nu när han ligger här o myser glömmer man det :)
ja precis.. är med fruktansvärt kär i min hund:) hehe.. med vänner är han allt jag pratar om;) nästintill iaf.
Och jag kan med tänka ibland.. "tänk när han dör, vad gör jag då! Då följer jag med honom" lite drastiskt..men just nu skulle jag inte kunna klara mig utan honom öht!
ahaa.. hehe, jag har med tassar. Jag gjorde dom när jag var 15år för mina djur..vi hade en vovve och tre katter då. men dom ökade jäkligt fort.. och nu har jag ombestämt mig till att tassarna är för ecko.. för de är ju ändå hundtassar:P
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆
jaa verkligen!dom ger ju vilkorslös kärlek! Men som jag sa, när dom är jäkliga känner man åtminstonde att man lever:P hihi
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆
Haha ja de gör man ;)
Ja så är det. Villkorslös kärle. Tänk att en liten vovve kan ge så mycket?
Dessa underbara "odjur"!
Jag förstår dig också helt och hållet, de djur jag har och haft har alltid blivit mina bästa vänner, den kärlek man får från dom är värd mer än allt guld i världen :)
Ja inte skulle man klara sig utan dom, Skorpan har då räddat mig många gånger när man känt sig ensam inga barn ingen gubbe då det kännt totalt meningslöst….så allt är dom ens bästa vän, dom finns där i vått och torrt….
Lotta är skorpan en pigg 7 åring elelr lat:P
En lat iaf nu *ASG*
Starta ny diskussion