Min hund har inte blivit utsatt för raketer än men han ska på MH i september så jag förbereder för skottet och bankar med sopptunnelock och ger godis för varje bank, leker med honom nära byggplater där det väsnas och så :) 

kanske kan va ett tips för att inte få en raketrädd hund :)

Vår förra hund brydde sig inte överhuvudtaget. Inte heller den vuxna hunden vi har nu. Valpen hörde raketer för första gången idag, hon kunde inte bry sig mindre, totalt oberörd. Vi gör absolut ingenting utan är helt som vanligt.

Vi har haft en rädd hund, minns inte vad som utlöste det men hon jagades även med men var även skotträdd så kanske ingen vidare jakthund, sköt vi luftgevär så öppnade hon dörren och gick in och gömde sig. 

Hon gick däremot mest bara och gömde sig då hon blev rädd! Lider med de som har hundar som får ordentlig panik! 

Nuvarande hund kunde inte bry sig mindre däremot vilket är skönt, tog hem han i december 2012 och stannade inomhus med han när det smällde, årets nyårs så satt han i soffan och kollade på raketerna, helt lugn och ikväll har han legat och sovit på soffan medan de smällt i några timmar.

Första nyåret med Hugo (han var ca 6 månader) så fick han smällare skjutna mot sig på promenaderna, inget han direkt brydde sig om, visst reagerade han lite på själva smällarna men inte mer än att han lyfte upp huvudet. Sen på natten när det smällde som värst så hade vi ytterdörren öppen medan vi kollade på raketerna, han kunde själv välja om han ville vara med oss eller om han ville gå in. Han tyckte bara att det var spännande med allt som hände på himmelen, visst han reagerade lite smått när det kom stora smällar men inte så att han blev rädd direkt.

Han kollade mycket på hur vi andra reagerade och det tror jag spelade in väldigt mycket, vi var lugna och sansade och reagerade inte annorlunda på smällarna. Han har alltid varit sån att han kollar på hur andra (främst jag då) reagerar, hade jag varit oroligt eller stressad så hade han med blivit det. 

Sen dess så har han bara tyckt att det är roligt med raketer och han klarar det galant vilket jag är väldigt glad över.

Mina två är helt skottfasta vad gäller allt från pistol, gevär, bomber och raketer och det är jag oerhört glad över. Även mina tidigare shar-pei var det. Någon har reagerat på ljuset från raketer, men inte ljudet.

Jag har dock haft en bulldogg som var oerhört rädd för just raketer. Skott från vapen och smällare gick bra, men tjutet från raketer gav henne panik - så pass att det blev blöta fläckar i asfalten där hon stod. Inte alls kul och jag förstår verkligen helvetet att leva med ljudrädd hund.

Där jag bor har vi skjutbana väldigt nära, så mina hundar blir vana vid skott från tidig ålder och ju äldre dom blir och ju längre dom kan gå, desto närmare och närmare skjutbanan går vi - mycket bra träning då skjutbanan ligger på promenadavstånd och det skjuts 3-5 gånger per vecka där. Dock är fyrverkerier helt annorlunda, så jag är glad så länge jag har hundar som inte bryr sig då det skjuts mycket raketer här runt nyår, påsk, Valborg och även student ?!

Lillan var runt 6 veckor när hon hörde det första gången hos uppfödaren. Men brydde sig inte, då hon var med syskon och mamman bland annat. Annars bryr hon sig inte nu heller, så länge hon är inne när de smäller som värst. Som tur är smälls det inte mycket här.

Roxy var runt 4 månader när hon hörde, men hon brydde sig inte som tur var 🙂

De har fått vara inomhus i lugn och ro, och vi har inte gjort någon stor grej av det heller, och då har inte heller hundarna direkt brytt sig.

Här har Enja vart helt orädd tills detta nyåret. Så det kom lite som en chock för oss att hon reagera nu när hon blir 4 år.

Vi har därför skaffat oss en dvd/cd skiva som spelas varannan dag än har hon inte brytt sig när dvd är på och då har vi på surroundljud först lågt sen lite högre o.s.v 

Vi ska idag sätta på tv så man ser fyrverkerierna men inte ha på ljudet först för se om hon reagerar på detta. 

Igår var det raketer men vi såg på film och hon brydde sig inte så kanske om vi har tur var det bara nyåret som var för mycket. Hur som helst så kommer vi köra dvd då och då samt åka till skyttebanan för att träna på skottljud det har inte vart bekymmer innan heller.

Vår wachtel är inte rädd, självklart förstås då hon är jakthund :-) Däremot kan man inte ha henne ute när det smälls raketer eftersom hon tror det är skott och att det faller bockar till höger å vänster att söka :-D igår promenerade vi förbi ett hus som renoveras och mannen som jobbade där var igång med spikpistolen och till följd av detta blev hunden superglad och skulle söka djuren som "sköts".. alla höga smällar (även åska) tror hon är skott och påväg på jakt genast :-)

Gjorde och gjorde, Tinja hade varit med om många skott innan nyår kom och då nyår väl kom så visade hon inget alls. Ingen i våran familj är brydd av raketer och nu varje år (hon är 10) så får hon följa med ut och titta (i koppel) då vi skjuter raketer för hon blir så upprörd då alla går ut och hon blir lämnad ensam. Delta var hos uppfödaren som inte hade några raketer + bor på landet då det var nyår och jag gjorde valet att hämta henne efter för att hon inte skulle vara med om nyår första dagarna hos sin nya familj (hon blev 8 v någon dag innan nyår)

Celine tog jag som omplaceringshund när hon var 16mån, vet inte om hon hade kommit i kontakt med fyrverkerier tidigare. Men på nyårsafton (17mån gammal) satt hon och hyperventilerade, som tur var hade jag bil då så vi åkte ut i skogen. Sen dess har vi gjort allt vi kan för att hon ska bli lugnare vid smällare. Hon har varit med på skytteklubben xantal gånger och nu börjar det väl bli lite bättre, nu kan hon sitta i bilburen med bagageluckan öppen utan att hyperventilera och sist skakade hon knappt inte. I början satt jag bak i bagagen med henne och hade luckan stängd, hon fick en godis vid varje smäll och så har vi fortsatt. Nästa mål är att hon ska kunna vara utanför bilen när det smäller. Men dit är det långt kvar.

Igår sköts de lite smällare en bit bort, min valp gick fram mot fönstret för att undersöka, jag tog fram en leksak och började leka sen satte jag honom i soffan så han fick kolla på smällarna, sen blev han super busig.
Däremot när vi campade och spelade nåt familjespel med sambons familj i deras förtält, blev de lite smällare, min valp reagerade inte speciellt mycket på de tills dom andra hundarna blev rädda, då blev han också rädd, så jag är glad att vi fick en ny chans igår så han inte blir skotträdd.

Skott, åska o smällare/raketer ligger på olika frekvensområden o att man inte är rädd för skott betyder inte att man kan vara rädd för raketer/smällare o tvärtom. Här finns en intressant artikel: http://vardagsvargen.3w.se/ "När det vackra dödar"

Jag har haft en BC som med stigande ålder blev mer o mer åskrädd, man fick ligga på rygg på sängen med honom på magen för att det skulle fungera. Dom två följande BCna var lika fascinerad som jag av åskoväder. Den senaste hade 3:a på skott. En gång vaknade han av att jag trillade ur soffan ner på honom när blixten slog ner i parabolen.

Nuvarande PyrShep hade 2:a på skottet på MH vid ca 2 års ålder. Hösten 2012 började han regera på åskmuller, det tog ett tag innan jag begrep vad han reagerade på, eftersom jag inte hörde något. Det har nu generaliserats till smällare o raketer, vilket är ganska vanligt, tyvärr.

Vår hane blir 3 år i sommar, han blir rädd och skakar. Han blir rädd när det skjuts raketer, tex. på nyår och valborg. Men om det smäller på en film på tvn så bryr han sig inte?

På nyår hade vi på hög musik så då hördes inte raketerna och då gick det bra. Igår var han hemma hos min mamma och det smälldes raketer/smällare i området och mamma berättade att han skakade.

Fick min valp 2-3 dagar innan nyår och troligtvis fick han en situation som hade förstört en skottberörd valp, då vi under nyår spontanåkte till min bästis som bor i ett radhus där det smäller som fan, och vi var även ute vid tolvslaget och lät honom kissa… inte en enda reaktion reaktion. Sov mest, tiggde lite godis eller lekte. Han är troligtvis den tuffaste valpen jag träffat, leker med dammsugaren, står och viftar på stubbsvansen och vill fram till motorsågen, leker igenom skott, bryr sig inte om dunsar m.m. Totalt oberörd. Vi tränar på en klubb som ligger precis intill en skytteklubb och ett militärt skjutområde, så han är rätt van vid skott och är inte ett dugg orolig för hans MH på någon bit.

Bor i Stockholm, smällarna börjar veckor innan. Hon var valp och vande sig vid ljudet, men en granne smällde i närheten av oss, den första stora som flög upp i himlen så det small och hela himlen färgades. Hunden blev livrädd och försöka kasta sig ur kopplet. Efter det var det totalkört, veckorna framöver var ett rent helvete och året därefter åkte vi bort :) Hon är ljudkänslig och lättstressad, det är hon. Men kommer ihåg den där smällen som om det var igår, den var riktigt hög och stark, hoppade själv till. Man trodde ett krig hade påbörjats eller något. Satte sina spår i henne såklart, minsta smäll efteråt och hon blev rädd igen.

Vår Chihuahua var 1 år (nyår), hade aldrig brytt sig om smällande eller andra höga ljud innan. Vi hade några vänner hemma och satt i vardagsrummet, varpå några fulla (ca 14-15 år) ungar sköt raketer utanför. Detta var klockan 23 och de sköt första raketen rakt upp i vår balkong så det dånade i hela lägenheten. Vi alla flög ju rätt upp i taket och blev skiträdda.. Och sen ville inte hunden utanför lägenheten på flera dagar.. Idag är han fortfarande rädd bara han hör liknande ljud jättelångt bort. Oroar mig redan för nästa nyår, stackarn! Jag hade ju inställningen "ikväll ska vi låtsas som ingenting när det smäller så blir det piece of cake med det". Men när 6 pers blir livrädda helt oväntat så finns det inget att göra åt sen - too late.. :(

Min förra blandis brydde sig inte alls tills en jäkla ung*** kastade en smällare på henne när jag var ute och gick en kväll (några dagar innan nyår) efter det var hon livrädd för dem. 
Men jag började sakta introducera henne med ljud, ljus och då på den tiden bodde jag nära ett träningsfält så de small titt som tätt där. De vart bättre men aldrig 100% igen, gå ute på nyår gick aldrig efter det. 

Min nuvarande var 4-5 månader på sin första nyår, då gick han ut och kollade på vad som smällde och var allmänt oberörd. Somnade när de var som värst till och med. 
1 Maj smälldes det ingenting så får se hur de blir vid nyår igen men vi lever på som vanligt och låtsas inte om det, gör lite roliga grejer han gillar och hoppas han inte blir för berörd. 

Pappas schäfer när jag var liten däremot älskade smällare och raketer, nyår var bästa tiden på året om man kunde fråga honom. Glädjen var total när de började smälla ute, hade han fått som han velat hade de vart nyår året runt.