Följer denna tråd eftersom jag undrar precis samma sak =)

Jag tänker precis som du, gör rätt från början och undvik problem senare! Precis som du har jag också en kille som har haft en del problem med kopplet.

Min huvudregel inför kopplet med nästa valp är att aldrig, aldrig, aldrig ge efter för drag. I alla fall inte i början, så jag hinner lära ut ett ordentligt gående innan jag lossar lite på reglerna. 

Sen vill jag gärna hålla valpen lös så mycket som möjligt den första tiden, för att stärka banden och lägga en grund för lösträning.

 När det är dags för koppelträning ska jag läsa in mig noga på olika metoder och välja en som jag tror att jag orkar med. Har jag t.ex tålamodet att stanna varje gång hunden drar på en promenad? Mår jag bättre om jag aktivt får korrigera hunden (genom att t.ex visa den till rätt plats eller backa) än om jag står stilla?

 Om man mår bra blir träningen gladare och oftast mer lyckad. Det gäller att ha tonvis med tålamod, och lika mycket envishet. Håll dig till din träningsmetod, i månader om så behövs!

Min hund var livrädd så fort han råkade dra lite som valp så han fick panik varje gång så han drog aldrig utan gick fint brevid mig hela tiden så jag berömde han. 
Sen gick det snett när jag alltid hade han löst. Då använde jag verkligen aldrig koppel så nu går han bättre utan än med så måste börja om från början haha.

Jag gjorde så att jag tränade att gå koppel i halsband och rastning var sele. Där med slapp jag att träna varenda gång jag skulle ut.

Då min valp drog så svängde jag 360% åt höger (valp på vänster sida) på så sätt så drogs hon till att hamna rätt. Dock ej något ryck, bara som om man helt plötsligt ville svänga. Då hon hamnade rätt fick hon massa beröm och godis :)

360 procent? haha xD en 360 grader sa det vara. Minns ej hur man skrev ut det xD

Den metod jag upptäckt funkat bäst är att belöna närkontakt så mycket som möjligt, funkade på en aussie som tydligen skulle ha dragit nonstop hela tiden bara efter en promenad, funkat när min valp dragit till, funkat på andra jag hört testat det. Valpen drar aldrig när vi är ute och går själva då jag belönat mycket närkontakt, vi har dock lite att jobba på när vi är bland hundar.

Tack så mycket för era svar! Jätte intressant att läsa! 🙂

#5 Haha jag tänkte väl 😃

Fortsätt gärna fler att skriva!

Min valp har gått ganska mycket lös men när jag haft honom kopplad så har jag alltid berömt honom när han gått där jag vill ha honom. Om han nån gång har dragit så har jag bara stannat till och väntat tills han kommit tillbaka och gått vidare. 

Jag ger aldrig efter i kopplet om han drar sig till någonting intressant och jag försöker använda kopplet så lite som möjligt på promenad, jag låtsas att han är lös fast han har koppel för jag vill att han ska bli uppmärksam på mig och på vad jag säger. Han drar hemskt sällan i kopplet 🙂

Ett problem som jag tyckte var stort när jag tränade koppel med Lotus var att maten aldrig räckte till… Hela hans föda gick åt koppel och tog slut under promenaden med, vilket gjorde att vi inte kunde träna på andra viktiga grejer (lösträning, inkallning ect) med mat/godis som belöning, eftersom det kunde leda till övervikt. 

Det var ganska problematiskt för mig, och jag blev stressad av dilemmat. Inkallning och annat är också väldigt viktigt!

 Men jag tror att det är viktigt att man förstår att koppelgående kan vara ett väldigt projekt och att man måste ge det mycket tid, omsorg och godis i början. Låt hunden käka upp sin mat under prommisarna utan oro för annat, och kom ihåg att för många av oss så kommer hunden spendera typ 80 % av sin utomhusvistelse i koppel.

 Så man får vänta lite med resten av uppfostran, använda en annan belöning eller minska på mängden promenader för att få all lydnadsträning att gå ihop. Det straffar sig i längden att slarva med koppelgående genom att t.ex inte belöna tillräckligt eller ge efter hundens dragande.

Bara ett extra tips, då jag såg att t.ex #6 tipsade om mycket belöning för kontakt.

Sett från den ljusa sidan blir man smått tvingad att använda lek som belöning vid annan träning. Nyttigt för både kreativt tänkande och relationen.

Håller med #6 i att den bästa metoden är att uppmuntra kontakt. Samtidigt som man inte går efter valpen om den vill dra iväg någonstans, jag har tyckt att det viktigaste är att mer eller mindre aldrig "använda" kopplet själv. Om någon drar så är det hunden och då stannar man direkt/låter den inte komma vidare. Sen kan det också underlätta att direkt lära in ett "fri" kommando som betyder att man får sniffa/kissa/busa en stund. Annars kan det lätt bli att de lär sig dra iväg åt sidan när de känner för det ;-) Jag har bla fått ett riktigt dragmonster till spaniel att gå hur fint som helst en hel promenad vid första försöket med hjälp av köttbullar vid spontan (ibland riggad;)) kontakt. Så det är som sagt en väääldigt bra metod :-) Edit: #9 man behöver inte ge så stora bitar belöning hela tiden, det underlättar om man tidigt börjar associera "bra" & "duktig" med att man får gottis (hunden;)) så man använder sig av dessa uppmuntrande ord i mellan godis-givandet. Då bygger man även upp hundens tålamod ;-) Jag tex ger oftast mycket mycket små bitar godis, mindre än en halv lillfinger nagel när jag belönar med godis. Men då är det riktigt gott godis så klart och är man extra duktig kan man få en bonus!