Tja, nu hade jag inte skaffat en hund till då äldsta hunden är 10 år och det känns onödigt att behöva tja "störa" rutinerna mer än nödvändigt då hon kanske inte lever i många år till så hon ska få ta det lugnt. Plus känns det som om man köper en hund till och de blir bra vänner och en dag dör gamla hunden. Hur tar den unga hunden det?

Jag hade nog avstått i ditt fall. Spåna på nya raser och uppfödare och skaffa sig bra information då dagen kommer du din herre inte är med dig längre så är du redo för en ny hund oavsett ålder och ni kan skaffa en relation utan att någon ska känna sig utanför och du ska behöva tänka på det

Vi skaffade valp när förra hunden var 10 år. Hade ungefär samma tankar som dig, den gamla hunden körde sitt eget race och jag ville ha en hund att träna med. Det funkade jättebra. Han fick hänga med på allt han orkade och var nöjd med det.
Han levde tills han var 15 år och älskade verkligen henne, han hade varit ensamhund hela livet men levde verkligen upp när hon kom. Han fick somna in nyligen, såklart var tiken lite orolig första tiden men det gick över ganska fort.

Ja du det är ju svårt när hunden är så gammal. En del hundar sörjer ju faktiskt varandra, även om man inte tror det, dom känner att något saknas, för det saknas något i dig. Själv skulle jag vänta med att skaffa en till hund, du kan ju alltid bli fodervärd annars om det bara är som så att du vill ha något att jobba lite mera med. Jag vet att skulle min cocker som då är min kropp och själ varit 10+ hade jag aldrig skaffat Giza, min blandras tik som jag nyligen skaffat. Jag hade tagit vara på den tiden min cocker fortfarande levde, bara göra saker han gillar och låta honom ha de bästa sista åren i sitt liv. Men det är vad jag hade gjort :)

Varför ska hennes gamla hund hindra?

Vi har en tik på 10 år och hon tar inte skada för fem öre av att vi skaffat en till. ( En till kommer dessutom i juni )

Hon får fortfarande lika mycket uppmärksamhet och alla respekterar henne på alla sätt o vis. Hon är en perfekt lära upp hund för valpar.

Tycker absolut det är rätt tid för dig o skaffa en till. Vi gjorde de för vi vill inte ha den där glipat om hon går bort, att man blir utan hund.

Jag försöker se till min hund som individ - det är lätt att stirra sig blind på åldern. Å andra sidan vet jag inte hur jag ska resonera, skönt att tänka högt ibland antar jag. Hade han varit gammal och tultig, trött, ont, sjuklig eller vad som helst, då hade jag nog hellre avstått och inte velat utsätta honom för omställningen när han redan har det jobbigt. Nu är han dock som sagt vid mycket god vigör, samma aktivitetsnivå som när jag tog hand om honom vid 5 års ålder och vid seniorkontrollen förra veckan fanns inga tecken på att att han är äldre mer än lite lätt dimmig i ögonen, så jag kommer ju fortsätta vara aktiv med honom så länge han vill, kan, orkar. Bara det att jag vill liiite annat än han.. :) Han fungerar mycket bra med andra hundar (främmande hundar kan kliva rakt in i vårt hem, välkomnas av viftande svans och utan minsta skall), men jag vet inte riktigt hur man gör avvägningen om han kommer tycka det är kul eller hemskt jobbigt.. jag är inte särskilt intresserad av en valp, mest för att jag tycker det är bekvämt med vuxna hundar. Har ju redan en vuxen omplacering, de är i regel väldigt anpassningsbara (tvärt om mot vad många tror, finns elaka myter om att vuxna hundar är "oformbara").

Alltså jag tycker såhär: Din gammling verkar i ett super bra skick och då kan du skaffa en till hund, kanske en som också är lite äldre men med en mer aktivitets nivå? Känner en som köte en omplacerings Pudel på 8 år och han tävlar i agility klass2 så det finns stora förhoppningar. Huvudsaken är att du inte känner som att din gamling glöms bort vilket man ser väldigt fort, de blir mindre aktiva osv.

Tror din hund kommer ha skit kul me en valp=)

Tar du en vuxen omplacering bör du ju ha den på prov några veckor också, så då kan du känna efter hur de funkar ihop :)