En bekants uppfödare fick fram en ensamvalp men sålde inte den vidare då ensam valpar inte Vuxit upp med några syskon så är dom inte van andra hundar och kan tydligen därför få en knäpp i huvudet, hunden jag tänker på är en Schäfer och gillar tydligen varken andra hundar eller andra människor

MEn jag själv har ALDRIG haft en ensam valp och denna huns är den ända ensam valpen jag mött så ta inte mig på orden jag kan ha missföstått också

Jag har erfarenhet av ensamvalp i kullen, men har inte märkt någon skillnad jämfört med en kull med syskon. "Min" ras, Yorkshireterrier får inte ssk många valpar och ensamvalp i kullen är inte ovanligt.

Min hund var ensamvalp men växte upp hos en uppfödare som hade flera schäfrar och en pomeranian hemma så han har absolut inga problem med kommunikationen med andra hundar.
Snarare tycker jag att han är överdrivet tydlig i sitt språk, då han blev "uppfostrad" av flera hundar än sin mamma.

Det negativa är att han har oerhört svårt för att vara ensam. Jag har ensamhetstränat honom sen han var liten utan framgång, han lider av svår separationsångest och har 100% koll på mig jämnt och ständigt.

Personligen tror jag att detta problem kan ha att göra med att han var just ensam i kullen. Tänk dig tex att mamma och valp ligger och sover tillsammans i bädden och tiken reser sig och går. Hade det legat andra varma syskon där hade han förmodligen inte märkt att hon gick ens men just för att han var ensam har han väl vuxit upp med detta 100% fokus på sin mamma istället för på sina syskon och när han då flyttade till mig tog jag liksom över den "mammarollen" i hans ögon.

Sen är den rasen som jag valt lite översocial så det i kombination med ensamvalp har gjort att han vill vara nära absolut HELA tiden. Mysigt :)

Erfarat det för många år sen hos en kennel, minns inte hur det gick men vet var speciellt och valpen hade svårt för hundspråk och hur man är runt andra hundar men somsagt, det var väldigt länge sedan så minns knappt längre hur det var och hur det gick.

Allting beror på om valpen fått växa upp med andra hundar och hur bra mamman har tagit hand om den🙂

Haft en hund som var ensamvalp och där dom vuxna flydde upp på stolar för att få vara ifred….den valpen blev rätt tuff och stöddig senare i livet gentemot andra hundar. Svår med tikar, men det hade den nog varit oavsett syskon eller inte.

Vår förra hund var ensamvalp. Han var världens goaste hund, funkade ihop med alla människor och hundar. Han var väldigt säker i sig själv, alltså ett bra sätt så det påverkade inte honom något att vara ensamvalp tror jag inte. Inte rädd för något, inga problem med att vara ensam hemma osv.