Vet en som tog två från samma kull. Ångrade det sen. 
Jag personligen skulle inte göra det, vill kunna lägga mycket tid på uppfostran mm på en valp, inte två. betydligt jobbigare. 

Vi har två hundar av samma kön. Dock 6 år emellan men fungerar bra. Är personkemin skulle jag säga är det viktigast

Jag vet flera som köpt kullsyskon och som det har gått jätte bra för. Jag skulle inte göra det men har bara 1 år mellan hundarna här hemma det var inte så jätte planerat men dom funkar bra och jag har sett hur mycket dom har av varandra. Har man orken med två valpar/unghundar så kör på det jag säger inte det är varken rätt eller fel 😉

Man kan väll oxå ha varsin valp om man är två stycken så kan man träna sin egen eller vad tycker ni om det? Om man bor i samma hus

#3 Har man tid och intresset båda två så kan man ju göra så, men inte alla som har det. Så beror på ens livssituation och så

Det är förstås helt upp till var och en vad man orkar och vill, men jag hade inte gjort det. Vill ha tid och ork för fler saker än hundarna. Jag hade en valp (och en vuxen hund) själv och hade full sjå med det. Skulle säga att två är TRE gånger så mycket jobb som en eftersom de kan dra igång varandra, alltid har en kompis som är roligare än matten/husse och så vidare. Det är två år mellan mina hundar och jag hade inte velat att det var kortare.

Liknande tråd:

http://hundar.ifokus.se/discussions/53294f47ce12c404b1000475-ha-tva-unghundar?participating-1

Har flera ggr haft kullsyskon. Har inte haft några problem, snarare har de haft väldigt roligt med varandra. Enligt mig är det inte jobbigare med  det än med en, de måste kollas på samma sätt.

2 bröder och en son.

Jag skulle inte göra det. Jag har en valp och en 7 årig hund och tycker att det är tillräckligt. Sen är det ju det att om dom är jämngamla så kommer det till största sannolikhet bli rang problem när dom är tillräckligt gamla för att klättra i rang

Jag skulle inte ta flera ur samma kull MEN jag har just nu 3 hundar hemma i samma ålder, bara någon månad emellan dom. Den första kom när hon var 4 mån, när hon var 1 år hämtade vi hem en annan 1 åring. Nu är dom 2 första 1,5 år och nu hämtade vi hem en 1,5 åring. ja helt vansinnigt egentligen för nu har jag 3 unghundar. Jag kan inte säga att det är den bästa planeringen egentligen eftersom jag tycker att upp till de är 2 år kräver hundar en hel del. Jag tycker det har gått bra för oss men jag skulle ändå inte rekommendera det. Det är svårare att få ordning på gänget när de flera som ska lära sig samtidigt. 2-3 år emellan tycker jag är mer lagomt.

Jag har tre hundar med 6 månader i åldersskillnad!! Funkar kanon och dom har sånt enormt utbyte av varandra att jag aldrig skulle kunna ha en hund ensam igen :)) men visst är det mycket jobb!! Den röda är en hane och de svarta är tikar. Tikarna är dessutom syskon men från olika kullar.

Vet en som gjorde det. Slutade med att den ena lånades ut på foder för att de började bråka när de könsmognade (två hanar). Sen såldes den/köptes av fodervärden. Jag skulle inte gjort det. Tror jag. Jag har en mkt lugn och okomplicerad 5 årig hane (kastrerad)som knappt märks av alls. Och en tik valp nu :) det känns lagom och då kan valpen förhoppningsvis ta efter och lära sig av min äldre hund med lite mer erfarenhet.

Jag avråder starkt från det! Skulle aldrig sälja två valpar till samma familj eller en valp till en familj som redan hade en väldigt ung hund. Idealet är minst 3 år mellan hundarna, men viktigare är att den äldre hunden är lydig (så lydig som man vill ha sina hundar!) när man skaffar nästa.

Sen beror det ju på vad man har för förutsättningar och krav också. Bor man enskilt på en gård och vill ha hundar som vaktar och kan gå lösa så kan man ju ha hur många man vill. Vakta lär de göra och, lite beroende på ras, kan det säkert fungera utmärkt! Men vill man ha en hund som funkar i olika miljöer, går fint i koppel, lyder när den är lös o s v så behöver den mycket enskild träning och uppmärksamhet. Två jämgamla hundar blir helt enkelt väldigt mycket präglade på varandra och inte så mycket på människorna i flocken. Det är stor risk att de ger sig ut på egna äventyr och inte bryr sig så mycket om den där tråkiga tvåbeningen som står och skriker sig hes!

Har man en vuxen trygg och lydig hund när man skaffar nästa valp så har man väldigt mycket gratis i träningen av valpen. Inkallning och hundmöten blir till exempel oftast en barnlek!

Det beror nog också på vilken ras som man köper, är det två små av lättlärd ras så kanske det funkar, vilken ras funderar ni på? Men skulle nog i allmänhet säga att det kan bli väldigt jobbigt.

Dublett

Vi tog 2 kullbröder och levde i kaos i nästan 1år haha! Dom kunde från dag 1 inte låta varandra vara eller varva ner i varandras sällskap utan det var bus, skrik, slagsmål och race genom huset 24/7 förrutom 2tim då dom sov lunch. Våra middagar var kaos då dom var extra busiga just då och vi försökte separera dom i olika rum men då ylades de o skällde. Testade då att avgränsa dom från varandra med kompostgaller vilket bara ledde till att de försökte gräva ut varandra xD. Sen när könsmognaden kom slogs dom på blodigt allvar, räckte med en blick från den ena så rök de ihop. Men pga sjukdomsskäl kastrerades ena och sen dess har dom varit superbra ihop. Idag är dom 4år, lugna mysiga världens bästa killar och gör inget väsen av sig inomhus och vi har förträngt den värsta tiden men ALDRIG två valpar samtidigt igen ;).

Skulle själv inte skaffa två valpar samtidigt eller tätt inpå. Skulle för mig kännas som för mycket arbete.. :-)

Usch,  skulle aldrig få för mig det! Räcker mer än väl med jobbet man har med en :)