Vi har köpt tillsammans. Båda har betalat. Nu råkar båda kvittona stå på mig så antar att om jag börjar bråka vid separation så skulle jag ev kunna vinna den fighten att få med dom. Men för mig är det viktigaste att hundarna har det bra. Min mans föräldrar är hundvakt på dagarna. Om vi separerade skulle jag inte kunna ordna hundvakt så snabbt så han skulle antagligen få ta dom. 

Jag har aldrig tänkt att vi inte skulle äga dom tillsammans. Jag hade aldrig skaffat hund om jag inte litar på min man. OM man nu separerar så har man mycket annat att fokusera på också.

Jag och min sambo har hunden tillsammans. Även om jag tycker att träning och aktivering av han är roligare än vad han tycker och därför sköter den biten. Vi har gått till advokat och skrivit papper bl.a. Om vad som händer med hunden. Han stannar hos mig, men Sambon får komma och hälsa på när denne vill och det passar för mig. Just för att han behöver sin träning och ordentliga aktivering, och han skulle inte klara av psykiskt att "flytta varannan vecka". :) Så de där får ni helt enkelt bestämma själva, kan vara bra att ha papper på det då man aldrig vet hur det blir mellan er om det skulle ta slut:)

Vi har delat ansvaret för hundarna men på papper är hundarna mina. Nu är vi gifta och har 3 barn och en lantgård med fler djur så OM vi någonsin skulle gå isär så har vi en hel del att fixa även utöver hundarna. Men som sagt hundarna har alltid stått på mig. Det har alltid bara blivit så. Sen har vi ändå haft hundar som vi brukar säga att de är mer husses eller mattes hund för vissa av våra hundar som vi haft har farit illa och därmed kanske blivit hundar som mer lr mindre valt en person de ser som livets trygghet. Men vi har alltid delat på ansvaret för skötsel.

2 av hundarna stå på mig, den lille står på sambon för att han fick bäst connection med vavvan, det är liksom "hans" hund. Självklart hjälper jag till med lillen och han hjälper mig med mina hundar, så länge vi är ihop är det "våra" hundar. Går vi isär (vilket jag inte hoppas) så får han ta vavvan eftersom han är ägaren och jag tar de stora eftersom jag är ägaren :)

Min hund är min hobby och därmed mitt ansvar, men såklart får jag hjälp av sambon som ställer upp när det krisar eller med vardagliga saker.

Vi två står på varsin hund 🙂
Vi delar ansvaret dock, fast jag är den som går mest promenader och tränar.

Jag och min sambo köpte en valp tillsammans, men han står skriven på mitt namn. Vi har aldrig talat om vem som äger honom mer eller mindre utan han är lika mycket min som min sambos. Däremot så var det jag som ville ha en hund, för jag tycker det är kul att vara på klubben och träna, eventuellt kunna tävla i framtiden. Det är jag som sköter de flesta promenaderna hemma och jag har själv ansvar för att hunden får sin psykiska och fysiska stimulans.

Så jag kan väl anse att om det skulle uppstå en separation, så bör hunden följa med mig.

Ska snart köpa hund nr.2 tillsammans med min nuvarande pojkvän.
Skulle vi börja bråka skulle vi antagligen ha hunden varannan vecka, vi har redan diskuterat kring det :)

Det blir nog min sambo som skulle ta hunden. Den är hans till pappers. Men det var jag som betalade honom. Dessutom skulle jag aldrig kunna erbjuda några jakt resor på egenhand. Däremot får jag ta katterna ;) Men jag hoppas att vi aldrig måste gå skildavägar :) Hunden bör fara till den som kan erbjuda den mest och bäst tycker jag :)

Den första hunden vi skaffade står på mig som ägare och den andra hund står på min sambo. Vi har gemensam ekonimi så vi har båda betalat hundarna men vi valde att stå på en varsin. Det blev bara så och när vi skaffar nästa någon gång i framtiden så kommer den stå på mig då vi tar varannan har vi sagt :P

Jag är väldigt emot det där med varannan vecka köret om man separerar. Det är i min mening en onödigt stress på hunden och väldigt själviskt från männiksorna som äger den så det skulle jag aldrig göra utan den hunden som står på mig tar jag med mig och den hunden som står på min sambo flyttar med honom om vi skulle separera, det är bestämt från början.

Jag står som ägare för alva och det var också jag som köpte henne. Står för veterinärkostnader och aktivering, men mat och försäkring delar vi på. I praktiken är det vår gemensamma hund, men skulle vi separera är hon utan tvekan "min".

Ni som delar hund med partnern, och har hunden skriven på en av er och vid separation flyttar hunden till en av er (delar ej på hunden mao). Vem av er har betalat? Är det ni som ska ha hunden sen eller har ni ändå delat på summan? Skulle vi separera och sambon skulle ta över hunden på egen hand blir det svårt för han jobbar heltid och även flera helger ibland,, vissa korta perioder jobbar han även kvällar eller nätter. Han har ingen hundvakt (som familj). Jag har en hund sedan innan och jobbar inte mkt alls men det ändras väl förhoppningsvis någon gång ;) men jag har syskon och föräldrar som tar hand om min hund väldigt ofta. Så för hundens bästa kanske det är bäst att hon hamnar hos mig som det ser ut nu. Jag tänker mer "det får vi ta då" om det skulle bli en separation.

Jag har betalt vår hund men sambon står på honom, då han hade fler försäkringar inom samma bolag så det blev billigare. Samt att jag av någon konstig anledning inte kunde ha försäkringen på autogiro då jag studerar.. De va även något krångel med försäkring om jag stod som ägare och han på försäkringen. Men kommer inte ihåg vad. Eftersom vi skrivit avtal så är jag garanterad hunden om vi skulle separera i vilket fall.

Mina hundar som jag betalat själv. Jag står som ägare och därmed behöver jag inte känna någon oro om det skulle bli aktuellt med skilsmässa.

Vi står som ägare på varsin hund men dem är ju bådas ändå vi är ju en familj:)

Min hund står på mig helt och hållet och det är jag som står för alla kostander. Lättast så och sen så är sambon inte så förtjust i hundar över huvud taget… :)

Jag ar/star som agare till min hund och min pojkvan till hans. Jag betalar allt till min tik och han allt till sin hund. Men vi delar pa mat, och sakert kommer dela pa mer i framtiden. Vi ska skaffa en valp tilsammans och vi kommer dela allt da, men han har sagt om det blir separation sa kommer hundarna med mig (inte hans hund da, men valpen och min tik). Men Schafer drommen ar mest min, sa det blir nog "min" hund att trana mer da jag tycker det ar mer intressant. Men han vill ha en Aussie i framtiden sa den blir nog mer "hans". Men som sagt, vi ar en familj och jag hoppas verkligen inte pa separation… :)

Fick hunden gratis. Jag står som ägare och vid en separation tillfaller hunden utan tvekan mig. Fästmannen avgudar hunden och hjälper mig med att gå ut med honom någon gång per dag, han betalar mat och försäkring osv. Hunden är definitivt hans lika mycket i hjärtat och i vardagen!

Men vi vet båda att om vi skulle gå skilda vägar, så är mannens generella hundintresse inte så stort att han vill ha fullt ansvar på heltid. Det är jag som har träningsintresse och tycker om hela hundlivet så att säga. Mannen vill mest mysa, träna lite trick och gå sin morgonpromenad på helgerna.

Jag står som ägare på vår unghund, men jag och min sambo köpte honom tillsammans. Om vi skulle separera är det jag som kommer ta honom då det är jag som jobbat mest med honom, gått kurser och betalat de flesta kringkostnaderna. I så fall kommer jag betala tillbaka det min sambo betalade av inköpspriset, det bestämde vi redan innan. Nästa hund kommer nog förmodligen stå på honom, men det är jag som är mest aktiv inom "hunderiet" här hemma så vi får se. Vi funderade på att gå till en advokat och skriva in det i samboavtalet vi har, men tror det kommer lösa sig bra ändå :-)

Jag skaffade mina hundar innan jag träffade min kille, så både jag och han ser de som mina. Ena hunden är extremt fäst vid min kille så honom hade jag eventuellt kunnat sälja till min kille om det tar slut, dock är han inte intresserad av att hela ansvaret för en hund så det skulle antagligen inte vara aktuellt.