Jag kan verkligen relatera. Mina hundar har förändrat mitt liv! Innan jag skaffa hund så lämna jag aldrig lägenheten, jag hade inga vänner och bara att handla va så sjukt jobbigt pga alla människor. Jag hämtade inte ens posten och kunde vara instängd i dagar utan att gå ut.

När jag fick min valp så va jag tvungen att lämna lägenheten, folk kom fram och prata med mig och jag hade inget val att svara. Min valp va väldigt osäker vilket gjorde att jag va tvungen att jobba mycket med honom kring folk och hundar för att han skulle funka i vardagen, detta gjorde att jag va tvungen att komma ur mig själv och ta kontakt med människor. Att hjälpa min valp hjälpte mig.

Nu har jag ännu en deppig period och vore det inte för mina hundar så hade jag inte gjort nått alls om dagarna. Nu måste jag komma ut, och de blir så glada för så lite. Att ha hund har gjort mig så mycket friskare både fysiskt och psykiskt. Min pappa gillar inte hundar alls och va helt emot att jag skaffa hund men efter att ha sett hur mycket dom har hjälpt mig så är han nu positiv. Tackvare mina hundar är jag en helt ny människa! Jag tog inte hand om mig själv heller, men för att ta hand om en hund så måste du ta hand om dig själv också så det kommer liksom naturligt.

Sätt dig ner med dina föräldrar och förklara hur du känner och hur mycket en hund faktiskt hjälper dig.

Skönt att få höra! :)

Jag kan tycka att det är kul att prata med andra hundägare och dylikt, och bara vara inne i hundvärlden och slippa gå ensam och ha all fokus på sig själv.

Har nog pratat med mina föräldrar för mycket om hundar tyvärr.

#2 Med hunderiet så blir du liksom del av nått, det är en hel kultur med fantastisk gemenskap. Om du går och pratar med en kurator eller så så kan det vara smart att ta upp det där också. Min kurator va väldigt positiv till att jag skulle skaffa hund och hon har sett det flera gånger hur det har hjälpt folk med psykiska besvär :)

På BUP blir det här med hund inte uppmärksammat, men jag träffar en tjej med hennes "psykologhund" en gång i veckan. Hon uppmuntrar detta naturligtvis. Vi ska kanske åka till en kennel med västgötar någon gång tillsammans, då jag inte vill göra det själv…

Att umgås och vara med djur, är helande. Det behöver inte nödvändigt vis vara att man äger djuret själv, snarare tvärtom, precis som du Ts upptäckt. 

Kan det vara en idé att kolla med grannar osv om att passa deras hundar? Finns nåt hunddagis i närheten där du kan volontära som hundrastare?

#4 Det är ju superbra! Du måste ju inte nödvändigtvis ha en egen hund för att kunna få det livet. Om det finns någon lokalkennelklubb eller så i närheten så kan det ju vara en idé att åka dit och höra om du kan hjälpa till eller va med utan hund. Många har ju inget emot att låna ut sin hund speciellt om de har flera stycken^^

#5 För mig är det inte riktigt samma sak att bara träffa lite hundar hit och dit, för mig är det viktigt med starka band, en hund man får dela mycket med. Det känner jag att jag får göra en hel del med Stina. Men känner nu att jag vill ha en egen hund just för att ALLTID ha en. Det handlar inte om självaste känslan av ägandet. Kommer aldrig sluta träffa Stina däremot.

Visst är det mysigt att träffa främmande hundar lite grann, men jag vill inte leva på det sättet. För mig är inte hund bara hund och same same. Hoppas ni förstår vad jag menar.

#7 Jag förstår vad du menar^^ Kanske att du kan samla på dig historier om hur mycket hundar har hjälpt folk i en liknande situation som du och sedan visa för dina föräldrar. Tjata inte utan diskutera på ett smart sätt med dom :)

Tror det är mest vänta som gäller… Har pratat och förklarat om hur hunden skulle hjälpt mig. :)

Mitt tips är tex hjälpa till på en hundstall? katthem kanske om du också gillar katter? och hjälpa vänner och bekanta med hund.

Tycker inte du ska skaffa egen hund, det är väldigt mycket MÅSTEN med en hund och det kan bli väldigt jobbigt, som dem nära säga bör du focusera på att själv må bra först och sen skaffa hund :)
Det är stor skillnad på att ha hund i några veckor och i 15 år, mycket händer, man måste göra andra saker, och därför tappar många intresset och omplacerar hunden + om hunden blir sjuk och tex skulle dö kommer det bli väldigt jobbigt. Så ta med det i tanken, skulle du klara det och kunna ta dig igenom det?

Var bor du? Kanske det finns en uppfödare/månghundägare i närheten som du kan hjälpa med hundarna, ex  gå ut med någon särkild - kanske få låna hem den någon dag/natt/helg då och då?

Jag har stor hjälp av en flicka i din ålder som har förälskat sig i en av mina hundar och hämtar den efter  skolan i stort sett varje dag + ofta har den över helger. Den familjen har inga möjligheter att ha egen hund eftersom båda föräldrarna jobbar men den här lösningen fungerar utmärkt för alla parter. Flickan har också någon bokstavskombination och har varit mobbad och deprimerad - en läkare föreslog att hon skulle få en hund men det gick ju inte i praktiken. Nu har jag stor hjälp av henne och hon har verkligen blommat upp sedan hon blev bekant med hundarna här. När hon hämtar "sin" hund för promenader tar hon ofta med någon annan också. Hundarna älskar henne!

Kanske någon här på forumet känner till någon uppfödare  i närheten av dig som vi skulle kunna hjälpa dig att få kontakt med? Många med flera hundar skulle gärna vilja ge dem mer "ensamtid" men hinner inte alltid riktigt med den biten.

Har du andra djur?

Det är ju super att din tid med hunden har underlättat så mycket för dig, men jag tänker att det kanske skulle kunna vara lättare att börja med att ansvara över mindre krävande djur som ändå kan vara väldigt sociala och ge mycket tillbaka ex. tamråttor om hund inte kommer på tal?

Jag har två grekiska landsköldpaddor och har erfarenhet om skillnaden mellan "några veckor" och flera år.

Måste tillägga att det inte är ett sällskaps- eller keldjur på så sätt, utan endast för intresset.

#13

Jo, visst det kan du säkert ha.

Men eftersom du inte är myndig så är det ju din målsman som står för det yttersta ansvaret över dina djur, och är dem inte villiga att ta det så får man acceptera det.
Därför hade det kanske varit lättare att "fjäska" till sig en djurart som är lite mindre krävande både i ansvar och ekonomi.

Mina föräldrar är inte fullkomligt emot hund, de vill att jag ska ha en "någon gång lite senare". Att skaffa ett djur, oavsett storlek är ju en väldigt stor sak och jag tänker därför inte skaffa fler andra arter medan jag väntar. Däremot när jag blir stor planerar jag katt och marsvin också. :P

En tjej jag känner skrev brev till terapihunden. Den kunde såklart inte läsa, men det hjälpte henne att bearbeta jobbiga saker.

När jag måste göra något jobbigt brukar jag tänka att jag gör det för mina hundars skull. Jag tycker det blir lättare då. Det behöver inte ha något med hundarna att göra egentligen. Om jag till exempel måste hålla ett långt föredrag i skolan tänker jag att jag gör det för att kunna försörja hundarna sedan. Då blir jag mer motiverad. Kanske funkar för dig med :)

Dagmatte kanske kan vara något?

#17 Känner verkligen igen mig i det

#18 Kanske, men är "dagmatte" varannan vecka.