Om alla andra av hans avkommor har blivit bra så tror jag inte han var anledningen till kullen med 3 valpar där de inte mådde så bra, tror det var tiken som var "fel"

Eftersom båda kullarna med första tiken gick bra och den kullen med den andra tiken gick mindre bra så är de väl tikens gener det är fel på eller har jag fel? :O

Tänker likadant som ovanstående svarande :)

Nej.

Jag tycker att det är viktigt att du tittar på mer än bara föräldrarna. Problemet med epilepsin och avlivningen kan ändå bero på pappan, och genom att kolla upp föräldrar till pappan och syskon samt ännu äldre släktningar så kan man se om problemen verkar finnas i släkten. Skulle också kolla på tiken till den misslyckade kullen, och se om hennes släkt har konstiga sjukdomar. I sådana fall bekräftar det ju att hon var "felet".

Det beror också på vilken ras det är. Är rasen "känd" för att ha problem med epilepsi så är det av större vikt att kolla upp släktträdet ännu mer.

Vad var anledningen till avlivningen av valpen? Är det ett mentalt problem så är det svårare att kolla upp i släkten än fysiska höftledsproblem eller dylikt. För såvitt jag har uppfattat det skrivs inte tempramentsfel upp i Hunddata, vilket gör det svårare att kontrollera hurvida tidigare släktningar har haft liknande problem.

Man kan också titta på livslängden hos de äldre släktningarna.
Har de levt ett lagom långt hundliv, eller dog de för tidigt? Om det senare, då skulle jag bli tveksam.

Bra att du frågar, för med noggrann research ökar chansen för en bra valp. Som håller sig frisk och lever länge :)

Tack så mycket för era svar!

Båda föräldrarna är importer från USA och olika kennlar, så finns inte så mycket på Hunddata, tyvärr…
Jag har kollat upp en del, men det finns inget dokumenterat om några sjukdomar i släkten hos några släktingar och det är relativt populära kennlar inom rasen.
Epilepsi är ingen känd sjukdom inom rasen.
Mentala problem är heller inget vanligt inom rasen och det är en ras, som främst har HD som hälsoproblem…

Valpen som avlivades gjorde det p.g.a den kanske hade någon autoimmun sjukdom, som gjorde att hela kroppen blev infekterad.
Veterinären kom inte fram till någon diagnos och sa att det inte behövde vara ärftligt…

Valpen som hade epilepsi fick detta bekräftat efter den nya kullen (med samma fader) redan var dräktig och hade två veckor kvar, innan  valparna (upprepad kombination med annan moder) föds.

Tänkte kontakta kennlarna i USA och fråga om släktingarna till föräldrarna, då jag inte kan "släktforska" i Hunddata…

Vilken ras gäller det?

Vill helst inte gå in på vilken ras det gäller, då det mer är omständigheten som jag är nyfiken på…
Missförstå mig rätt - det är inte för att vara otrevlig, utan mest för att jag vill undvika att det blir någon tråkig följd av mitt inlägg…
Hoppas att det går att förstå!

Jag hade nog köpt en valp. Ibland är det bara så att tiken och hanen inte "passar ihop" och då kan något bli tokigt, utan att man kan säga varken bu eller bä.

Och hur "rätt" man än gör så kan allt ploppa upp med tiden.

Hade däremot hanen lämnat en massa olika fall av epilepsi och dylikt , med olika tikar, då hade jag inte vågat.

Just nu läser vi en del genetik i skolan men jag har ingen större erfarenhet av sjukdomarna och deras ärftlighet. Pappan kan ju vara bärare på det sjuka anlaget som slår ut när han korsats med en tik som har det samma. Eller så kan det bara så att mamman är bärare på anlaget?

Jättetaacksam för att ni delar med er av era tankar och resonemang!

Alltså, för att ge ett bättre svar- i "min" ras, aussien, har EP blossat upp lite var som helst på senare tid i och med att folk har börjat bli mer öppna om det, och jag skulle aldrig, nu när jag är medveten om problemen, köpa en valp med EP fall i sin släkt. I detta fall är det ju en valp som fått EP, och inte kunnat fastställas om det är ärftligt eller inte. Sen att du inte kan ta reda på om det förekommit EP i tidigare släktingar utan att gå till utländska uppfödare som mycket väl kan mörka ev ep fall i sin uppfödning gör allting ännu mer osäkert. Så Nej, jag hade inte chansat.

Jag ser inte felet om tidigare valpar vart friska men så para fadern ny tik där det vart en med ep och en fick avlivas alltså är det bara 1 kvar i livet. Där hade jag inte som tikägare parat tiken igen då det låter som att hon kan vara den felande länken eller så passar inte tiken och denna hane ihop. Valp efter dom nej men ja på ditt svar genom tidigare lovad kull valpar friska krya. 

Jag hade köpt valp.

Nej.

Beror lite på. Jag hade försökt ta reda på om det verkligen var epilepsi, eller "bara" ett krampanfall. Anfall kan ju bero på flertalet olika saker, behöver inte vara epilepsi eller andra genetiska åkommor. Krampanfall är väl så att säga bara ett symptom, om jag har förstått rätt.

Beror även på hur stor rasen är till antalet, finns det mycket att välja på och många likvärdiga avelshundar. Då kanske jag hade vänt mig till ett annat ställe, men svårt att säga när man inte känner individerna.

Hade även hört med uppfödaren till aktuella kombinationen hur denna ser på det, om det hymlas om det eller om det är mer öppet osv. Ibland är det ju så olyckligt att en kombination mellan två individer blir totalt tokig, trots att allt ser bra ut på pappret. Med tanke på att tiken och hanens tidigare kull har några år på nacken utan hälsoproblem så bådar det ändå gott.

Tack så mycket för era svar! Intressant att läsa hur andra tänker!

Glömde skriva att tiken med valparna, som inte hade haft så mycket "tur", inte ska paras mer.

#17 Sunt tänkande av uppfödaren.