Det har inte hänt något som hon kan ha blivit rädd för när din man promenerat med henne? Hur är hon mot honom annars när ni alla är tillsammans inomhus eller om han är ensam med henne hemma?

Låter märkligt detta, tycker ni kanske ska överväga att ta henne till en veterinär om hon visar en sådan beteendeförändring. Tänker om hon har ont någonstans, kan ju vara selen/halsbandet som gör att det trycker på någon öm punkt (?) Jag hade nog iallafall tagit henne till en vet för att utesluta det iallafall.

#1 Nej det har inte hänt något. Och annars är hon precis som vanligt, lika glad och sprallig som alltid. 

Hade det varit halsbandet och selet så hade hon ju reagerat med samma medel när jag väl går ut med henne men det gör hon inte utan då är hon sig själv och följer snällt med till dörren med glädje.

Hon har haft samma halsband och sele i flera års tid också så hade varit underligt om det skulle vara de som är problemet nu helt plötsligt.

Veterinär har tittat på henne redan, hon är hur frisk som helst bortsett från foderallergin som vi fått styr på för länge sen redan.

#2 Okej, fattade som att det bara var din man som skötte promenaderna då du skrev: _"men nu sköter min man samtliga promenader och jag resten."

_Så jag förstod inte att du gick med henne ibland. Nej men är hon som vanligt när du går ut med henne borde det ju inte vara att hon har ont. Då är det ju något hon förmodligen tycker är obehagligt när din man går med henne, hur är hon när han väl kommit ut med henne? Går hon på som vanligt då?

För det första så jävlas hon inte, hon tycker det är obehagligt och försöker fly låter det som på beskrivningen.

Du skriver att han bara går med henne. Jag skulle gissa på att hunden upplever det som trist. Hur ser promenaderna ut, är det kadaverlydnad eller får hon gå som hon vill? Är din man "hård" eller "vek" i tonen mot henne?

#3 Skrev också "jag kan gå ut med henne ibland men det är inte ofta utan det är mest min man som tar ut henne." Kanske skrev luddigt.

Ja när han kommit ut med henne när jag tittat genom fönstret och han filmat henne så är hon precis som hon alltid är och varit vid varje promenad även när jag tar ut henne. Det är just att få på kopplet inomhus som är en jakt.

#4 Hon får gå som hon vill när han är på lämplig plats annars får hon gå bredvid och det är samma sak när jag tar ut henne. Vi båda är normala i tonen på henne, hon är rätt vek mentalt så höja rösten är inget man ska till henne och aldrig något vi gör. Vi har samma lydnad på henne, samma kommandon, samma regler, samma rutiner osv om det har betydelse. Vi gör precis likadant med henne som vi alltid gjort, bara det senaste året nu som hon börjat med detta (hon är snart 3 år gammal ska väll tilläggas).

#6 Har ni provat att ge henne en uppgift på promenaden så hon känner att hon är duktig? Saker som klövja, bära saker i munnen eller spåra?

Är fråga som jag vill att din man funderar på är om han blir irriterad på henne även om han inte visar det utåt?

#7 Jag har som sagt inte detta problem med henne men han har provat det och tagit med olika saker ut. Utomhus är inga problem och aldrig varit men inomhus är det samma problem ändå fast han skulle ge henne en uppgift ute. 

Har frågat den frågan till honom tidigare och han blir inte irriterad på henne överhuvudtaget.

Hur är hunden mot din man annars inomhus?

Testat att koppla henne i ett annat rum än hallen, tex direkt gå in i köket och locka dit henne för att kopplas?

#9 Hon är precis som hon alltid varit annars.

Nej det har vi inte provat. Tack för tipset, ska testa det. :)

Hon kanske bara tycker det är så förbaskat tråkigt att gå med din man? Vad skulle hända om han började leka mer på promenaderna och helt enkelt laddade upp dem med mer positiv energi?

#11 Jag tror, misstänker att det kan vända steken och få henne se framemot promenaderna men kan inte veta säkert förrän han testat. Problemet är bara att han är enkelspårig och lek är lika med boll, fler lekar kommer han inte på, och hunden ledsnar för eller senare på att konstant leka med en boll.

#12 Överraska dom med en kurs i typ rallylydnad eller agility? Eller svampsök kanske?

#12 Då får du helt enkelt servera honom ett fat fyllt med förslag. Klättra på olika saker, krypa under bänkar/staket, balansera på staket/murar/stenar/stockar, etc. Ett plötsligt tjuvnyp i sidan och sedan backa undan i "busställning" och på det viset inbjuda till lek, leta efter gömd boll, osv, osv. Och så får din man helt enkelt bita i det sura äpplet och inse att han är tråkig och behöver bättra sig 700 pinnhål så ni slipper att hunden lever cirkus innan promenad (den ska ju din man hålla med hunden ute istället)😎

#13 Hon kan inte gå lös. Svampsök ska jag träna henne i när säsongen kommer och om jag förhoppningsvis kan gå bättre då.

#14 Får göra det, dock är han inte speciellt intresserad av att träna/leka med en hund och har just nu knappt någon tid då han studerar och jobbar samtidigt. Men jag hoppas att han någon dag ska leka med henne och aktivera henne som han gjorde när jag först köpte henne.

#15 Det finns kurser som hålls inomhus i ridhus.

Tills vidare tycker jag att du i största möjliga mån ska vara den som kopplar henne, innan din man går ut - för ju fler gånger han jagar henne, desto mer kommer hon tappa förtroendet för honom.

#16 Jo jag vet men då ska man ju ha en hund som också kan koncentrera sig bland massa andra hundar utan att gå till dem och leka med dem och en hund som inte blir stressad av att vara bland massa folk. 

Enda gången hon inte är feg är på dragtävlingar.

#17 Jo det får nog bli så.

Förklarat nu för honom hur det hela ligger till och allt det ni sagt och han är med på noterna och kommer köra efter tipsen ni gett och funkar inte det så får jag koppla henne tills dess att han får ett mellanrum och kan bygga upp relationen med henne igen. 

Jag som matte känner mig värdelös som inte kan gå ut med henne som jag brukade trots att hon vill men har man en rygg som rasat och behöver opereras så får man göra det bästa av situationen.

Här har vi en hund som har ansett att husse är skittrist o gå ut med hon ligger hellre kvar hos mig om jag är hemma. Så här löste min man detta: Helt enkelt göra promenaden roligare, att ta med sig en leksak och godis så fick han lite bra tips av mig som jag vet att hon gillar att göra vips vart även husse en rolig promenadkompis. Nu har inte våra visat som eran hund rädsla för gå ut på samma sätt utan mer varför gå ut nu… 

Det kan inte även i ditt fall vara så att hon är mattig även om hon gillar husse så vill hon inte lämna matte som har ont? bara en tanke 

Du ska inte känna dig värdelös för att han får gå ut med henne, tycker det verkar lovande att han får ta lite bättre kontakt med henne och jag hoppas att hon snart ser han som rolig promenadkompis med :)

Daltar du med henne när husse jagar henne? kan ju vara ett sätt för att få uppmärksamhet kanske?

Och din man ska inte behöva jaga din hund! då får du själv koppla henne eller om han kan tar han en godis och säger tex sitt eller stanna och kopplar hunden. Aldrig jaga en hund…

#20 Kan vara så för hon sover alltid hos mig, vid mina fötter, bredvid mig, på mig osv. Och går jag någonstans så är hon efter. Hon har sen hon var valp varit väldigt mattekär, som valp låg hon alltid i mitt knä och sov andra platser vägra hon sova på och hon är i princip likadan nu om inte värre.

Hon skiter även om husse går hemifrån men går jag hemifrån då piper hon en stund och lägger sig sen på min sida av sängen på min huvudkudde och sover i väntan på att jag ska komma hem.

#21 Nej varför skulle jag göra det? Försöker uppmuntra henne till att gå till husse, det är de ända.

Sällan han jagar henne men ibland kan hon gå till honom sakta och just när han ska koppla så springer hon iväg igen, då brukar han gå efter (han springer aldrig runt efter henne) och då springer hon iväg och gör allt för att undvika honom. Slutar med att hon kommer och trycker sig mot mig och klättrar i min famn och slickar mig. 

Vet inte om man ska tolka det som mattekär eller inte…

#23 Fast förstår hon verkligen det? Det är mycket möjligt att hon tror du uppmuntrar hennes beteende. Vad jag skulle göra är att totalignorera henne typ gå på toa när de ska ut så jag är helt otillgänglig.

#23 min hund är likadan emot mig, han är alltid vid min sida och hatar när jag lämnar honom, men det handlar om uppfostran, andra ska kunna rasta min hund, han ska inte "dö" för att jag lämnar honom, osv.

Det är inge fel att gilla matte men du måste sätta gränser, hon får inte komma upp i din famn, skicka iväg henne snällt men bestämt emot hallen när hon krånglar och ge henne ingen uppmuntran i form av klapp och gos eller liknande.

#24 Tror hin förstår så länge berömmet ges vid rätt tillfälle tex när hon självmant går till husse, även han ger henne beröm då. Jag brukar också säga till henne "duska gå ut" och då blir hon glad och går dit men sen tvekar hon och springer igen. Det är som om något bromsar henne för hon vill ju det visar hon men sen tar det stop på något sätt och hon springer tillbaka till mig. (Detta är de gånger min man stått vid ytterdörren och väntat på henne efter att han ropat på henne) Är som om hon inte riktigt vill lämna mig. :/

22. Samma här. Här sover ena alltid hos mig sen valptiden. Hon skiter i om husse går upp före hon ligger kvar o sussar vidare. Går jag upp flera timmar innan husse (gjorde dagen innan) så skuttar hon upp för att visa åh jag vill gå ut. Kommer vi hem ja då är det matte man hälsar på först en stund, sen vidare till dom andra. Sitter ofta vid dörren när jag går även om husse är hemma. Jag gör det mesta med hundarna då det är mitt intresse kan man säga, så jag förstår varför man tyr sig mer till mig även om jag gör allt det tråkiga med som bada,klippa,föna mm så är jag på första plats. När jag har vart sjuk ja då är hon väldigt svår att få med ut på promenad, hon vill bara ut snabbt för kissa/bajsa för att sen vända o gå in. Våra andra hundar anser husse är rolig och har inte svårt att hänga på även om jag är hemma. Nu har husse lagt ett kål på göra mer roligt och han har fått även Enja att se han som mer rolig, dok är jag sjuk så ska man vara med matte 😉

#27 Så är min också. Hälsar på mig först när vi kommer hem även om de andra kommer in först, hon tränger sig förbi och kommer till mig och slickar, gnyr samtidigt som svansen går som ett yrväder. Jag gjorde ju allt med henne förr, träna, tävla, båda, lekte, gick till djuraffären, vandra i skogen, var ute och lekte i skogen i timmar mm. Hon kan gå morgonpromenaden och kvällsrundan med husse utan protest men däremellan är det rätt kört.

Just nu har jag enorm värk i lederna och speciellt ryggen och klarar inte ens gå upp och ta smärtstillande medicin, istället ligger min hund mellan mina ben i sängen och slickar min hand dyngsur.

Jag skulle gissa på att det kan vara som #20 skriver, att hon känner att du är dålig och vill därför inte lämna dig. Speciellt eftersom du skriver att hon är som vanligt när de väl kommer ut, att det är du som mest skött om henne tidigare och antar att detta började i samband med att du blev sjuk?

Att hon visat rädsla när husse gått efter henne kan mycket väl ha med osäkerheten i att inte vilja lämna matte att göra.

Jag skulle gjort som så att (som tidigare tipsat) matte kopplar henne i ett angränsande rum, går sedan till husse som väntar redo i hallen, räcker över kopplet till honom och ger hunden en godbit, eller något annat som uppskattas, för att sedan utan vidare gå ut genom dörren.

Låter som mer än bara uttryck för att husse inte är lika rolig på promenader. Jag tror hon reagerar så för att hon vet att nu kommer han ta mig från matte. Har haft en utpräglad enmanshund tidigare som betedde sig sådär när husse skulle ta ut. Är hon väldigt mattig är det en separation varje gång husse ska ut med henne, trots att han också är en del av flocken. Inte speciellt konstigt egentligen. Enda man kan göra åt det är att bygga på relationen mellan husse och hund. Och att du går in på toa eller något när de ska ut, tror faktiskt det är bäst att du inte delaktig i det hela iöht. 

Är det inte jobbigt för dig? Jag är förvisso en blödig person, men fick dåligt samvete av hundens reaktion, det skar lite i hjärtat när det var som värst. Tror hunden känner det. Men även om så inte alls är fallet för dig, så tror jag inte du ska vara synlig alls för hunden när husse ska ta med den ut.

#30 Jo det började när mina leder blev allt sämre och jag dessutom fick diskbråck mm i samma veva. 

Hon är efter mig som en svans i lägenheten och har jag så ont vissa dagar att jag ligger och "hyperventilerar" ja då ligger hon bredvid och slickar mig samt puttar på mina händer som att säga "det är ok, jag finns här". 

De senaste dagarna har hon följt med husse ut då han har "fjeskat" för henne utan att det skulle låta fel nu och det har funkat tills igår…

Då sa lederna ifrån när jag gick promenad med henne och jag blev soffliggande på kvällen och är det än, nu vill hon inte ut med husse igen utan ligger hos mig hela tiden.När husse ska ut med henne så trycker hon sin kropp mot mig och rubbar sig icke, hon vägrar gå men ut måste hon ju.

#31 Nej jag blir inte värst påverkad av att hon alltid ska vara med mig och sen få se henne vägra gå ut med husse. Att jag skulle bli "blödig" över den situationen skulle förvärra det hela iom att hon känner av sådant så jag håller mig helt neutral.