Jag håller kopplet i handen. Ihop vikt, inte lindat runt handen. Jag vill kunna släppa om det skulle hända något. Tycker man har bättre koll på hunden när den går bredvid framhjulet än vid pedalerna eller bakhjulet.

Jag cyklar ofta med min hund. Använder en Y-sele och en springer-variant. Han travar fint bredvid utan att dra eller stanna för att göra sina behov (rastas noga innan vi börjar) och det är intränat så - cyklar vi så jobbar vi och då gör vi inget annat.

Använder en springer och en y-sele när jag cycklar med hund.

Jag bor på sånt ställe att jag har lyxen att kunna cykla dom lösa. Men förr cyklade jag som #1 i relativt kort koppel så hunden inte kunde komma framför däcket. Började långsamt och sedan valde en stadig takt som var lugn för mig och travandes för hunden. Trav är bästa hastigheten för hunden och efter en stund hamnar hunden i ett meditativtliknande tillstånd. 

Börja korta avstånd och ta hand om hundens tassar, asfalt, salt, is m.m. sliter massor på trampdynorna.

Min hund ser inte vitsen med att hänga med om jag har koppel, då måste jag ju anpassa mig efter hennes takt. Dessutom blir det väldigt tvärt om hon skulle få för sig att stanna, en gång ramlade jag på henne när hon var "tvungen" att nosa på något. Lös är hon väldigt uppmärksam, men i koppel bryr hon sig inte så mycket. Hon vet ju alltid var hon har mig, i andra ändan av snöret.

Därför går hon alltid lös när jag cyklar med henne. För det mesta cyklar jag på gatan och hon springer på trottoaren eller gräsremsan emellan. Jag kallar in henne för en godisbit lite då och då så hon är motiverad att hänga med samt om det kommer någon på trottoaren. Kommer vi till en korsning får hon vänta tills jag ser att kusten är klar och ger klartecken och om vi ska över en större korsning eller rondell får hon gå fot. Då får hon en godis före och en efter.