Hugo tror att vi känner varenda människa vi ser på gatorna.. Brukar ha honom i kort koppel vid sidan bort från folk vi möter, men ibland lyckas han snurra runt och ändå nosa lite på dom.. Som för ett tag sen så fick han för sig att han skulle hälsa på två tanter som satt vid en busshållsplats, såg dom inte så var inte beredd på att han skulle sno runt mig och börja hälsa på dom.. Som tur var så gillade dom hundar och blev jätteglada.
Men det kan vara lite pinsamt när han nosar på främmande människor och viftar allt vad han har på svansen.. Han är otroligt nyfiken så han måste alltid stanna och glo på allt med.

Min hund har helt plötsligt börjat jaga bilar, helt oprovocerat när de åker "för nära" eller "för fort" springer han efter dom (han kan ju bli påkörd hallå!) och morrar :o men inte alltid. Och det händer på en halv sekund så jag måste korta kopplet varje gång en bil kommer IFALL han får för sig något. Haha. Han gjorde aldrig så förr men mu sedan ett år tillbaka händer det ibland och han är 5. Sedan har det hänt ett fåtal gånger att han sprungit och "attackerat" främlingar som klampar in i hallen "bara så där" (som rörmokare) och morrat och nafsat i benet fast han ALDRIG annars visat tendenser till att vara aggressiv eller elak och aldrig morrat på människor. Men så helt plötsligt gjorde han det en gång… Snacka om att jag blev förvånad över hans beteende… Pinsamt iaf! Det har hänt två gånger, på rörmokare och byggarbetare. Under de 5 år jag haft han. Sen igår kom det in två främlingar (också män) som var lugn och försökte prata och hälsa på honom men han morra lite lätt och höll sig undan… Brukar han aldrig heller göra! Han brukar komma fram glatt eller lite blygt beroende på vem det är. Annars är han helt ointresserad i nya människor… Ibland även när de försöker hälsa haha, särskilt ute. Han blir bara glad på dom han känner :)

#1 haha, låter precis som obelix! jag brukar också korta kopplet i möten men i denna situation satt han en bit bort på en gräsmatta vid vägen så jag var inte alls beredd, sen ville jag ignorera att det kom någon, för att han skulle förstå att vi inte brydde oss om dem, men det gick ju sådär ;)

andra gånger har även han snott runt mig för att nosa efter människor som verkar festliga. jag försöker att inte ha spänt koppel, varken i möten med hundar eller människor, men ibland måste man när han verkar för intresserad :P oftast funkar det att avleda med att säga hans namn eller ge en godis.

#2 precis, man känner ju lite att det är bäst att ta det säkra före det osäkra.  det är konstigt vad de kan få för sig, vissa saker (tack och lov) bara i korta perioder. så knasigt ;) skönt att man inte är ensam om en hund som konstant gör bort en, haha.

#3 Haha precis. Försöker med ha slakt koppel men inte alltid lätt eftersom de allra flesta människorna är SÅ intressanta!!

Eller dom gångerna Hugo verkligen vill något, t.ex. hälsa på en annan hund och han gnäller först lågt för att sen gnälla högre och HÖGRE och tillslut så sitter han och tjuter.. Har hänt några gånger på smådjurskliniken att han gjort så i väntrummet, då har han suttit där och glott på en annan hund och nästan skrikit.. Fick tillslut försöka hålla nosen på honom för inget annat hjälpte, han var helt besatt.. haha.

#4 haha nej, det är inte lätt ;) hos veterinären är det rena dårhuset för oss, då tar han sats direkt, utan att man hinner reagera, & börjar tokskälla & studsa så fort en hund kliver in genom dörren, för att han bara måste hälsa :P mindre charmigt, man vill ju helst inte synas mer än nödvändigt men med denna vovven får man räkna med oönskad uppmärksamhet. det gäller att ha godis med sig vart man än går så man kan avleda/träna om det uppstår situationer (känns som det är det enda vi gör om dagarna, avleder honom med godis ;)

obelix är säkert lite ouppfostrad men samtidigt har jag ingen bra idé till vad jag mer skulle kunna göra för att tona ner hans impulsiva och studsiga personlighet, än att droppa godisar eller avleda. jag hoppas på att det där lugnar sig ju äldre han blir & han inser att allt inte är SÅ spännande…hehe…önsketänk.