Min kära mor påstår att jag planerar allt efter hunden. Det är ju inte riktigt sant men det ligger nog lite i det. Som nyligen när vi köpte en ny soffa. Vilken färg? Gråmelerad såklart, så inte hundhåren syns så bra…

Jag känner igen mig ;) Planerar det mesta med hänsyn till vovven. Och kör det ihop sig offrar jag oftast det andra :P

Känner sååå igen mig! Någon timme på en fest så blir jag rastlös och funderar när vi ska hem för vill ju hem till min lilla snutt, saknar han till och med då jag är på jobbet och är första jag pussar på då jag kommer hem, han är inte ensam på dagarna genom att sambon är arbetslös. 

Då vi var utomlands i en vecka och hade han hos pappa så frågade jag typ flera ggr/dag om hur de gick, även om jag litar på pappa!

Så sant. Så gott som allt planeras efter hundarna. Vänner har vi enbart sådana som själva har hund.

Bäst mår vi när vi är med hundarna.

Oj, det känner jag inte igen mig i. Tycker det är väldigt skönt att få en paus från hundarna ibland. Planerar gör jag så klart, men det kan t.ex. vara att gå en lång, härlig promenad på eftermiddagen så att jag kan gå på fest på kvällen. Tycker det är jättekul att klä upp sig och träffa människor efter att ha lufsat runt i skogen i svettiga, leriga kläder med hundarna.

Jag är också lite delad som #5, tycker att det är jättehärligt att gå en långpromenad i fint väder, samtidigt som jag skulle kunna gå på en fest på kvällen.

Däremot köpte vi ett svart lakan till sängen, det gör jag aldrig mer om kan jag säga! ;) vit/brun/svart hund, ni kan ju gissa vart dom vita hundhåren fastnade?! ;p

Jag tänkte mycket på det där när jag fick hem min valp. När man skaffar barn säger folk knappast "visst kom du över men lämna ungen hemma". Man kan inte ta med dom på Ica, bio eller hos vissa vänner. Jag blev lite förvånad faktiskt för nästan vart man än går är hunden inte Välkommen. Inte ens på Liseberg. Sen kan man ju diskutera vart det är lämpligt för hunden men jag anser ju att när det är utomhus borde man kunna ta med sig hunden. Att plocka upp efter sin hund är för mig en självklarhet, även här på landet, men tyvärr är det ju inte det för alla. Tror det förstör mycket möjlighet att ta med sig hunden på offentliga ställen. Även om det finns allergiker osv så tror jag det är en stor orsak.

Våran har ofta inte varit något problem att få ta med, kanske iofs beror på att han är en nakenhund = hårar inte och är liten, men var ett helvete om man skulle på något ärende i stan tvärt, absolut inte kunde hitta hundvakt just den dagen och han inte var ensamtränad p.g.a åldern, oftast så gick vi in på en djuraffär en stund bara för att de va enda varma stället vi kunde vänta på bussen på.. 

Men en gång drog jag en fuling och stoppade in han i jackan då jag skulle sätta in pengar i en såndär insättningsautomat som var inomhus, men inte riktigt inne på banken det tog inte många minuter och vägrar knyta fast han ute och var kris att sätta in pengarna.

Känner verkligen igen mig, nu när vi flyttade skulle vi köpa nya möbler och köpte säng och soffa i cortina tyg för att det är tåligt mot hundklor m.m. Och ett högre köksbord så att Alice slipper slå i huvudet när hon går under bordet :-) Och om vi ska någonstans så får oftast våra hundar följa med, livet planeras ju runt dom eftersom dom är lika mycket familjemedlemmar som vi är och visst våra vänner och familjer tycker vi är lite extrema men det bryr vi oss inte om. Men som ovan så är det kul att kunna klä upp sig och göra sig fin och gå ut utan hundar, men efter någon timme längtar man hem till soffmys och hundarna så det blir inte så ofta vi går ut haha :-P Men vi trivs bäst med våra hundar och är hellre ute i skogen och lunkar med joggingbyxor och jympaskor än med klänning och stilettklackar ute på en klubb :-) Att ha hund är en livsstil, så enkelt är det och det är någonting som vi själva valt och stor trivs med och skulle inte byta bort det mot allt i världen :-)

Vad kul att jag inte ar ensam :D Alskar hund livet!

#9 Jepp haller med, hundar ar ett livsstil! Det ar tur att jag ocksa hittat en pojkvan som ar lika galen i hundar som jag! :)

Haha läser era inlägg och inser att jag inte är ensam :)

Jag älskar hundar och kan inte tänka mig ett liv utan en vovve, som vissa skriver; det är en livstil - min livstil. Som många inte verkar förstå.

Innan jag skaffade hund så tänkte jag "ja men hunden måste lära sig vara ensam hemma ibland, det ska jag träna på" men nu när jag har honom, så har jag inte hjärta att lämna honom ensam hemma. ALDRIG! Jag har som tur "önskeschema" på jobbet, som jag planerar utifrån när de övriga i familjen är lediga/jobbar så min hanhund aldrig är ensam mer än 30 min. Jag förstår naturligtvis att en hund måste lära sig vara ensam hemma små stunder för det kommer komma dagar när man måste lämna den ensam. usch.

Jag mår bäst när jag är med min hund. "The more I learn to know people, the more I love my dog" - det är jag det ;)

Jag gör gärna saker utan min hund, ingen av oss gynnas av att inte klara oss utan varandra. Fem-sex timmar ensamma ska min hund fixa utan problem, detta för att jag ska ha en möjlighet att arbeta normalt och att det också säkrar upp den dagen något oförutsett händer som gör att hon behöver klara sig lite extra.

#12 Jag tycker som du med och min tik klarar definitivt av 6-7 timmar ensam hemma och tycker att hon ska kunna vara ensam. Det ar bara att art ofta vill jag inte vara utan henne :)

Festa osv ar det inte sa kul att ha hund med sig hela tiden… tankte mest till vardag - jag skulle aldrig tanka mig ga pa promenade eller semester utan henne…

#7 Har i Australien ar det varre med hundar som ar forbjudna - dom kan inte vara losa om det inte ar skrivet ngn stans (hund rast gard eller liknande), inte kan dom vara pa bussar, tag osv, dom har bara JUST borjat ha hundar pa ute kafer… och camping - har bara hittat nagra stallen dar dom far vara losa… :/

Oj,så intressant att vi ser så olika på hundägandet.

Jag tror inte jag skulle klara av att vara utan mina hundar 6-7 timmar.

Troligen skulle mina hundar klara det bättre.

#13 usch

#12 #13 Jag personligen tycker inte att en hund ska behöva vara ensam hemma så länge men det är jag det. Naturligtvis beror det på ras, vissa raser (som min) vill vara med "flocken" hela tiden och det vill jag kunna ge honom, medans andra raser klarar är mer självständiga och vill gärna vara ensamma. Jag är säker på att min hund, trots att flocken är allt för honom, skulle kunna tränas att vara så länge ensam men det är inget jag siktar på eller har planer för.

Sen förstår jag att man vissa dagar måste lämna sin hund ensam en längre stund men händer detta ofta, nästan varje dag så tycker jag att man ska fundera över ev. hunddagis eller någon som åtminstone kan rasta hunden när man är borta så länge. Hundar är flockdjur.

Jag vill inte vara ifrån min hund så länge. Om det gick, då skulle han vara med mig konstant.

Jag tycker att det kan vara skönt att ta en paus ibland, men jag vill allra helst ha med mina hundar överallt! Jag pasaar på att plugga när han vilar/sover och planerar hela min dag efter honom (och han är bara valp än…)