Min hund ska inte känna att den behöver vakta saker eller mat från mig. Skulle han börja vakta skulle jag ta mig en ordentlig funderare varför han känner att han måste göra det. Hemmet ser jag bara som en fördel att han vaktar, då har jag koll på det som rör sig runt om.

Gården och huset, till viss del. Hon får varna att ngn kommer in på området, men om jag kommer ut så är det jag som avgör om folket är välkomna eller inte.

Jag uppskattar ett eller två skall för att visa att det kommer någon och att hunden är där, mer än så vill jag inte veta av. Resursförsvar är inte okej över huvud taget.

Larma är helt okej, men vakta? Inte önskvärt. Dock "får" han vakta 'sin' bil då det är svinsvårt att komma åt beteendet när man sitter bakom ratten själv (stort tack alla poliser som när han gungar bilen av aktivitet och tillhörande vrål när jag måste stanna vid blåskontroll sticker in huvudet genom nervrullad ruta och piper "Heeej lilla voffen! E du fiiin?". Ack, vad ni hjälper till på fel sätt…), eller inte ens är i närheten när han drar igång.

Våra gammel hundar 'r tillåtna att vakta maten från de yngre hundarna för dom är sånna korpar. Alla har sina egna matskålar men unghundarna blir inte aldrig nöjd med mängden mad dom får så mot hundarna är det tillåtet att vakta maten INTE MÄNNISKORNA vilket dom respekterar då mina småsyskon på 5 och 6 kan ta maten av dom även fast dom äter, dom slutar bara äta och sätter sig och väntar på att maten skall komma ner igen.

Självklart får dom inte vakta matskålarna för hårt, morrar dom åt unghundarna när som vill komma och smaka då är det ok, men gör dom utfall blir dom av med maten.

Sen huset är tillåtet att vakta samt ägaren som promenerar hunden då det bor en del skummisar på kvällstid här.

Min hund ska inte behöva känna att den ska vakta någonting alls. Gör den det så ser jag till situationen hur allvarlig den är och hur vanligt förekommande den är. Men målet är att göra hunden så trygg att den inte känner behov av att vakta någonting alls. Men generellt så är jag rätt lugn med om hunden vaktar mot andra hundar, bara inte hunden gör något mer än att tala om för den andra hunden att inte röra genom tydligt kroppsspråk, utåtagerande är inte okej - då måste hunden tränas att vara tryggare/använda rätt signaler.

Min hund får inte vakta alls, han får markera att han vill vara ifred med sitt ben eller mat eller vad det nu kan vara han har mot katterna, illern eller andra hunden men det får han visa på ett bra sätt men det ser jag inte som att vakta, utan att han helt enkelt visar att han vill vara ifred för tillfället då han annars inte har problem att dela med sig.
Däremot hemmet och sådant är min uppgift att hålla koll på, min hund är trygg hos mig men får gärna visa utan att skälla att det är någonting han inte riktigt litar på till hundra procent.

Min hund har aldrig vaktat sedan han kom till mig.

Med grejer har han absolut noll anledning att göra det, han tar aldrig någonting som han inte får (bokstavligt talat: hittade en kanelbulle som ramlat ner på golvet här om dagen, som legat där i ett par timmar - han hade nosat på den, men inte tagit!). Har aldrig hållit på att "träna" på att ta saker ifrån honom heller, tror det gör mer skada än nytta. Han vet ju att han får ha sina grejer ifred om han har fått dem av oss.

Vakta hemmet… Nej, det gör han inte heller. Har hört honom skälla tre gånger på över ett år, vilket är lite speciellt med tanke på att han är lapphund som ska ha lätt till skall. Skulle han börja larma när det kommer någon så skulle det vara helt okej, ett eller två skall för att meddela att det kommer någon tycker jag är sunt. Men jag betvivlar att det någonsin kommer hända, ärligt talat.

Apache vaktar mig då jag är sjuk mot Digger vilket jag inte tycker om. Annars vaktas bara bilen och gården. 

…vilket de utnyttjar totalt! Snor ben från varandra som om det vore ett pussel. 😛

Apache tuggar först på sin, Digger överger sitt ben för kel och Ixxi sitter och glor på Apache. Apache slutar halvvägs och tar Diggers ben och Ixxi tar hans. Ixxi ligger nu vid två ben och Digger börjar inse att han är lite utanför så han får Ixxis ben. 

När Apache är helt klar med Diggers ben så tar han Ixxis ben och äter upp den med. När han är klar med ben 2 så är Ixxi fortfarande på Apaches första halva och de snor den av varandra fram och tillbaka utan något gruff. Har iakttagit några gånger för att se hur bra de verkligen sköter det ifall nån skulle hitta nåt ute eller så. Inget morr, ingenting. 

Ixxi tuggar benet tills hon blir less sen tar Apache resten. :)

Mina hundar får vakta sin egen mat från andra hundar men INTE från mig, utfall av något slag accepteras inte alls.
När någon ringer på dörren eller går i trappuppgången får dom "varnings skälla/morra" men inte mer än så, jag brukar säga efter de har skällt/morrat för att varna, "det är okej"/"Det är bra så" och då slutar dom. De får ALDRIG vakta leksaker. Aros (schäfern) vaktar/skyddar mina möss från andra okända hundar som kommer på besök (händer inte ofta). Han ställer sig framför burarna, bänken är jätte låg så ibland ställer han framtassarna på bänken. Men han gör aldrig mer än så. Det är ok tycker jag. Sen får dom gärna vakta mig också ifall man skulle bli överfallen ute, haha 🙂

Min hund får inte vakta men han får larma och varna vilket han är bra på då han är en papillon och den rasen är en larmhund.

Men då morrar han och ett skall sen är de bra.

Resursförsvar har jag aldrig haft problem med, däremot att hundarna försöker smita undan med sina fynd för att få ha de i fred. Jag har två larmande hundar i lägenhet, så allt larmande tonas ner. Ett litet voff tycker jag är ok, men har de taggat till så mycket att det kommer ett skall kommer det ofta fler. Dessutom triggar de varandra, så jag avleder direkt. Om jag bodde så att granar inte blev störda hade de fått låta mer. 

Raser/hundar som försvarar reviret fysiskt vill jag inte ha.

Måste bara berätta om vår schäfer-mix.

Vi bor på gård, med stall. En dag var jag inne i stallet och hör att det kommer en bil in på gården, vovve talar så klart om att det kommer någon.

Det visade sig vara el-gubben som skulle läsa av vår mätare, som står placerad närmast huset. Han kliver ur bilen, ca 100 meter från stallet, jag går ut för att hälsa (hälsar jag så slutar vovve vakta). Gubben tittar på mig, säger inte ett ord och vänder ryggen åt mig och traskar mot elstolpen (huset) allt medans vovve varnar och varnar och varnar (endast med skall, hon skulle aldrig gå till fysiska angrepp) Jag blev så heligt förbannad så jag lät vovve följa gubben fram till stolpen.

När han väl stannar, hoppar hon runt honom och varningsskäller/morrar (håller ett avstånd på ca 2 meter). Då går jag fram för jag tycker innerst inne att vovve inte ska behöva ta mer ansvar över situationen.

Direkt vovve ser att jag kommer, sätter hon sig, men fortsätter morra tills jag kommer fram och hälsar på gubben.

Informerade människan om att det faktiskt hör till ren artighet att hälsa när man kliver in på någon annans privata mark, speciellt eftersom han såg mig.

Han svarade tillbaka att min vovve är oberäknelig och kanske tom livsfarlig.

Jag ifrågasatte det; Har min hund rört dig, eller ens kommit i närheten av dig? Det enda hon gjort är att informera mig att ngn obehörig kommit in på vårt område.

Vi skildes inte åt som vänner om vi säger så (och jag ger mig f-n på att vi fick betala dubbelt på elen det året 😉) men det skiter jag i. I mina ögon gjorde vovve, precis vad jag vill att min hund ska göra. Varnar om jag inte är i närheten och fortsätter tills jag kommit och "tagit kontroll" över situationen. Detta utan att på ngt vis gå på personen. Hon höll sina 2 meter runt honom hela tiden.

Många kommer säkert tycka att det jag gjorde var helt vansinnigt, men då är det väl så. Min gård, mina regler 😉

larma helt okej här men sen är det bra. Vakta saker ja dom kan äta ett ben och inte villiga att dela med sig den till tiggande kompis o det anser jag inte fel att man gör. Allas leksaker är allas dom vaktar inget för människor varken mat/godis/ben/leksaker.

Mina hundar är uppvuxna i lägenhet, här hemma vill jag inte ha något varningsskall eller muttrande vid dörren när de hör något och det har funnits sedan dag 1 och här hemma vaknar de aldrig på de viset. Däremot när vi hälsar på mina föräldrar som bor i villa eller är i sommarstugan kan de ge varningsskall eller morra till lite när de hör något och det tycker jag är okej(speciellt i sommarstugan som ligger mitt i skogen) sålänge jag kan bryta det "tack det räcker, nu har jag koll".

Vad gäller vaknade av mat eller leksaker så nej. Sedan de var valpar har vi tränat utbyteshandel mycket, jag har aldrig "snott" deras saker så om jag av någon anledning behöver det jag gett dem, t.ex ett ben vet de att de kommer få tillbaks det strax/få något annat gott.

Vår svenska lapphund har en viss vaktinstinkt som vi försökt utveckla mer åt varningshållet då det är en fördel när man bor ute i skogen. Vi bor dock tidvis också i ett radhus där skall av alla slag är mindre önskvärda. Det fungerar just nu ganska bra.

Mycket fokus lades ner på att dämpa den rejäla skallsalva han hävde ur sig som liten, varje gång en bil åkte förbi utanför huset. Numera är det ett eller ett par skall mot ytterdörren sen hämtar han någon av oss människor. Det känns ganska så lagom.

Att vakta mat, leksaker eller andra tillhörigheter är inte okej alls för oss och något vi fortfarande till viss del jobbar med. Det var ett större problem i början då beteendet var tydligt och en bengalkatt försökte stjäla hundmat vid varje utfodring. Nu kommer ett litet morr då katten närmar sig, en mild markering. Tyvärr flyttar katten på hunden och tar det han vill ha men hellre det än att hunden visar aggression mot katten.