Tyvärr har du lyckats lära din hund att du är obehaglig och att han behöver försvara sig, det är en väldigt otacksam start på ett hundliv - särskilt en som är så pass stor och stark.

Sluta upp med att brotta ner hunden och tro att den "vill vara ledare i familjen", det är bara trams. Just nu låter det som hunden bara blir frustrerad eller osäker när ni "är oense", förstår hunden faktiskt vad du menar och har du lärt den vad den kan göra istället? Hitta någon duktig tränare istället som har erfarenhet av denna typ av hundar. Lästips; Släpp kontrollen lös - Leslie McDevitt.

Får hunden rätt aktivering, det är ju en väldigt aktiv ras. Vad gör ni med hunden?

Har erfarenhet av stressiga hundar som hoppar, nafsar och sliter i kläder av olika orsaker, klistrar in mitt inlägg från annan tråd;

Har erfarenhet av denna typ av beteenden och har själv haft egen hund som betett sig på samma vis som valp och delvis som unghund. Det första man måste göra är att ta reda på orsaken/orsakerna, därefter jobba efter dem. För min hund var det övertrötthet, dåligt tålamod/krävande av uppmärksamhet eller för mycket (negativ) stress. Egentligen ett ganska vanligt beteende bland valpar/unghundar, du är absolut inte ensam.

Lär dig din hunds signaler, genast du märker att det är på väg avbryter du, helst skall det gå så fort så du hinner stoppa och lugna ner hunden innan det hinner börja. Men hinner den redan börja så använd något som fungerar och bryter genast, ex. stig på kopplet, ställ honom mellan dina ben och håll fast honom där en stund, kör ryggsäcken, sträck ut armen och håll kopplet stramt så hunden inte slipper åt att hoppa och bita, eller något annat som fungerar. Avbryt genast varje gång så kommer det med tiden bli färre och färre "utbrott". Inomhus hände det också när han var valp, då var det att direkt köra passivitetsträning.

Se över vardagen ifall det är något annat förutom att avbryta dessa "utbrott" du kan göra, är han stressad av sig annars? Kanske du behöver miljö- och passivitetsträna mer o.s.v.

Jag behövde också ändra på mig själv, dessa "utbrott" fick jag bort helt på promenader genom att göra som ovan, men de fanns fortfarande kvar i nya miljöer, framförallt när vi var på kurs eller gruppträningar, jag var ofta lite nervös och det märkte hunden av, genom att ändra på mig själv och vara mer lugn och självsäker, ignorera upmmärksamhetskrävande blickar från hunden och vara beredd på att genast avbryta eventuella "utbrott" fick jag bort dem också.

Lycka till! Dessa hundar brukar bli mycket trevliga hundar sedan, bara man arbetar med dem på rätt sätt och inte börjar bråka med dem gällande dessa tokryck.

Kanske positiv förstärkning skulle fungera bättre på din hund, så känner han att han får ut någonting av att bli tillsagd att göra någonting istället för att bli öst med negativ energi när han gör något fel.

Det är bra att du vågar skriva om det här problemet, och vågar be om hjälp. Det är nog så att den instruktör som bett er lägga ner hunden för att visa vem som bestämmer, gett er helt fel verktyg, därav att det bara blir värre och värre. Det är nog som #1 säger - Du har lärt din hund att du är obehaglig. 

Du skriver åxå att ni inte är för snälla - tvärt om. Jag tror åxå att det är vad som är felet. Ni har ingen kommunikation med hunden, utan använder kanske för mycket av - VI bestämmer. Punkt. 

Hur jobbar ni med hunden för att aktivera den? Vad får hunden ut av er gemenskap? 

Allt du beskriver i ditt första inlägg, är felaktigt. Hunden BLIR inte sur, och därigenom skäller och nafsar. Hunden ÄR inte trångsynt och därför vill bestämma. 

Jag tror att ni alla i familjen behöver gå kurs  med hunden, där ni lär er aktivera den, och att förstå hur hunden tänker och därigenom agerar. Var i landet bor ni?

Håller med de andra. Var dock försiktig med godis när hunden gör fel. Ett exempel: När min yngsta hund var valp bet han gärna den äldre hunden i svansen. Jag ropade på honom, när han kom belönade jag. Jag trodde vi tränade inkallning, han tyckte vi tränade på att bita svansar 😊

Försök visa hunden trevliga sätt att umgås. Är hunden med i köket utan att hoppa på bord så ta 10 sekunder och klappa om den ordentligt. Tar det någon minut innan hunden börjar skälla ut er i soffan, bjud in till en mysstund då. Det är så lätt att man tappar lusten för det under jobbiga perioder tycker jag.

Jag har en känsla av att det började med att hunden försökte få igång dig att leka och när du brottade ned hunden så sa hunden "jippi brottningsmatch" och blev triggad. När hundar försöker få igång varandra så är det en del morrande och nafsande. Hur ofta leker du med hunden? Testa kampa med hunden i riktig dragkamp och se om du kan få ut hundens energi och frustration lite på den vägen och se om det bättrar sig. Lär hunden att man leker med leksaker, inte händer och armar.

Viktiga läsvärda artiklar om hund:
http://www.asashundar.se                                          
http://www.dogma.nu/Aartiklar
http://www3.shellkonto.se/lollo/dogsiteartiklar.htm
http://urplay.se/Produkter/162012-UR-Samtiden-Hunden-i-tv-Hundar-ar-inga-vargar

Jag tror INTE att det är någon SBK ansluten klubb som säger "brotta ner hunden på golvet".
Det är en gammal, förlegad och mycket mycket dålig metod.
Visst finns det knäppgökar inom SBK.

Men Ni och er hund har inget som helst samarbete, hunden har fått bestämma för mycket (omedvetenhet?!?) från dag 1.
Det n måste göra är att bygga upp förtroende för varandra och INTE hålla på och ha KAMP med varandra som detta med och "trycka ner" är.

Hade jag varit som du hade jag bytt träningsställe och sett mig om nytt ställe. Där du kan få riktigt professionell hjälp.
För detta kan sluta med att hunden (som den redan har börjat med) växer i rang och kan ta övertaget, för det är INTE bra att en hund MORRAR åt sin ägare!

#8 Är det bättre att den hugger utan att varna?

#8 Det handlar inte om att hunden "växer i rang" - då är du inne på samma ideologi som den som sagt att hon ska lägga ner hunden för att visa vem som bestämmer. 

varför skulle en hund inte få morra åt sin ägare? Morrandet är ett av hundens sätt att kommunicera. Det enda felet är om man som ägare inte förstår det, utan promt ser det som ett FEL att hunden morrar. Hunden försöker desperat att kommunicera.

Så trist att folk inte vill ha en hund som kommunicerar.

Liknande problem:

http://problemhundar.ifokus.se/discussions/52c54b658e0e7466a300041e-55-manaders-hane-hoppar-upp-och-hugger-matte?discussions-1

Risken med att brotta ner en hund är att om den har tillräckligt med självbevarelsedrift så kommer dagen då den inte låter sig hunsas med o ger igen. Brukar resultera i rejäla bitsår.

Så gör min valp med, hjälper inte ett smack med hårda metoder för det går inte ens in i örat innan det går ut genom andra. Håll fast hunden när han blir för mycket, det tröttar ut hunden och hunden lär sig att slappna av(min valp vart fasthållen i 5 min medan han skrek och hade sig, sedan slocknade han när han blev nersläppt efter att ha lugnat ner sig). När han hoppar på folk, locka bort honom med godis(inte lek, det gör att hunden går upp i aktivitet) och beröm fort när han har alla tassar i marken/golvet. Samma sak när han är uppe på bord, locka ner honom, erbjud något bättre. Om han bara skäller när ni är i soffan är det bara att ignorera, men börjar han bitas, ta tag i nackskinnet(schäfrar har ju ganska gott om sådant ;) ) och sög ett tydligt Nej och erbjud en leksak istället, ev kasta ut godis över golvet. Ett annat tips är att trötta ut honom fysiskt med mycket lösspringande, samt psykiskt med nya intryck. ((Tillägg: Morrningarna är oftast lekinviter, du kan också avgöra på skallet om det är allvarligt eller inte då ljusa skall tenderar att vara lekskall medan mörka är varningsskall))

jag kör INTE med HÅRDA metoder på mina hundar, bara för att jag INTE tillåter mina hundar MORRA åt MIG!
Jag bygger upp samarbete mellan mig och mina hundar från dag 1, och där av inget morrande.
OK jag har en Golden = en hund som jag inte har haft någon som helst bekymmer med.

Men så har jag en Jack Russell Terrier, som har försökt och morra mot oss ägare men det har vi plockat bort.
Genom mer aktivering och samarbetets övningar.
Och VIPS så var det borta.

NÄ en hund ska definitivt INTE morra åt sin ägare, men där emot PRATA, vilket är en mycket mycket stor skillnad mellan morr och prat!!

här är 2 mycket bra artiklar som Anders Hallgren har skrivigt
http://dogma.nu/artiklar/bedomning-av-farliga-hundar/

http://dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap/