stressad & understimulerad.
i jul hälsade vi på några goda vänner med hund. denna vovve är rejält stressad och understimulerad, ca 1,5 år gammal. det är en krävande ras som inte får nån mental stimulans alls och dåligt med uppmärksamhet överlag, vad jag fattar det som, och vi har tipsat om massa olika aktiviteter och de vet om att han behöver mer än det han får i dagsläget.
det blir alltid så kaotiskt när vi träffas med vår hund. vi träffade dem i somras också, då det var samma sak, dock hade hundarna en stor trädgård att röra sig i men denna stressade hund slickade vår hund i örat och juckade på honom i stort sett hela tiden. detta medförde att vår hund blev irriterad och sa ifrån hur många gånger som helst utan resultat.
problemet i det hela är att hundens ägare inte bryr sig alls. de säger aldrig till honom i dessa lägen utan tycker att "hundarna får lösa det själva" (vilket de inte gör) och därför måste jag hela tiden styra upp allting mellan hundarna när jag märker att vår tycker det är jobbigt och den andre inte lyssnar/förstår.
nu i julas hälsade vi som sagt på igen och då gick vi först en promenad och släppte hundarna lösa, vilket gick jättebra, men väl inomhus börjades det igen och deras hund var hur på som helst och inomhus kunde inte vår hund gå undan, så han sa till kraftigare än vanligt, det lät ju självklart värre än vad det var. kan tilläggas att denna hund inte går särskilt bra ihop med andra hundar alls på grund av sin enorma stress.
det hela slutade med att jag först tog upp min 20 kilos knähund i knät och fick mota bort den andre hela tiden. detta såg ägarna men de brydde sig inte. slutligen öppnade de dörren och släppte ut sin hund i trädgården, men den fattade ju ingenting och bara skällde. till sist tyckte jag synd om deras hund och sa att vår kunde sitta i bilen lite, innan vi skulle hem.
hur ska man egentligen agera i såna här lägen? jag känner att jag skyddar min hund och visar att jag tar hand om situationen, och att situationen aldrig hade behövt uppstå om ägarna till den andre hunden visat att det inte var okej & samtidigt aktiverat den mer.
jag är rädd att vår vänskap kommer bli sämre på grund av detta. jag kommer inte vilja ha med mig vår hund dit och om vi har det vill jag inte stanna där särskilt länge, för vår hunds skull, och för att jag blir irriterad. jag föreslog vid ett tillfälle att vi skulle sitta med hundarna i "ryggsäcken" så att de kunde varva ner tillsammans, men då släppte de bara ut sin hund i trädgården…
![[Forest]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Är det lång resa? För själv hade jag valt i så fall att lämna hundarna hemma under tiden man hälsa på. Jag hade valt att helt enkelt avstå ta med mig hundarna om det ska vara "jobbigt" det är väl knappast rogivande att sitta när det är som du beskriver.
Annars skulle jag avstå hälsa på, det är ingen ide att du ger tips till någon som inte vill ha tips. Är det så att dom annars tar tips så kan man erbjuda att vi kan träna ihop för att låta dom komma igång med det hela + att man får kanske en bra stund med hundarna :)
Jag håller med ovanstående.
Med vänliga hälsningar
Sandra och flocken
http://wingforsflocken.blogspot.com/
Håller med #1 Ta inte med hunden dit. Utsätt inte din hund. Om ägarna inte bryr sig, eller vill lyssna, se då till att hålla din hund utanför.
#1 just nu bor vi en bit ifrån, men tanken är att vi i framtiden (inom 2 år) kommer flytta närmre och säkert träffas oftare.
som du säger är det väl bara att acceptera läget, att undvika att träffa dem med hundarna, vilket antagligen kommer medföra att varken jag eller hunden följer med. det är tråkigt men sant.
bra tips att vi kan träna ihop när vi träffas, det hade faktiskt varit något! då får de kanske upp ögonen för någon aktivitet och fortsätter sedan på egen hand och så småningom löser problemen med sin hund, så att den på sikt inte är lika stressad som nu. jag hoppas verkligen det, för hundens skull.
och det är sant… vill de inte ha hjälp så tjänar det ingenting till. jag hoppas och tror dock att de kommer inse att situationen är ohållbar och att de snart ta tag i det. dock bortförklarar de det mesta med att han är en unghund och inte kommer vara sån sen. jag är rädd att den kommer sluta försöka och bli hjälplös, eller så ger det andra bieffekter :(
denna hunden har verkligen kapacitet och vill så mycket! jag testade att träna lite med den i somras och min sambo har promenerat med honom och han kan verkligen vara duktig när man ger honom chansen.
#2 #3 ni bekräftar det jag själv har känt, tyvärr. det blir varken trevligt för mig, husse eller vår hund om vi är där.
grejen var den att de tyckte att jag överreagerade & de blev nästan irriterade på mig, både denna och förra gången och därför blev jag osäker även om jag vet att jag gjorde rätt som hjälpte min hund. det känns skönt i alla fall!
Starta ny diskussion