Egentligen blir alla tikar skendräktiga efter löp - åtminstone om man skulle ta ett urinprov. Kroppens hormoner fungerar annorlunda på hundar jämfört med t ex oss människor. Sen att alla inte visar symptom är en annan sak.

Skendräktighet kan visa sig pyttelite upp till oerhört mycket i yttre symptom och så länge hunden mår bra så gör jag inget själv. Jag låter naturen ha sin gång. På vissa fungerar det att minska maten och öka motionen, men långt ifrån alla tikar är så sugna på ökad motion då och att släpa med en hund som vill lulla runt är ju inte okej🙂

Jag har haft tikar med varierande grad av skendräktighet men endast en gick det för långt på. Hon började bli gravt skendräktig efter sin valpkull och både såg ut och betedde sig som hon blivit parad efter varje löp. Trött, vätska i kroppen och sen 60-65 dagar efter löpet fick hon enorma mängder mjölk. Så pass mycket mjölk att hon fick mjölkstockning och hög feber varje gång. Hon är den ende hund jag låtit kastrera pga detta.

Jag tycker man ska hålla koll så inte juvren svullnad och blir hårda om hunden får mjölk. Börjar dom ömma/göra ont så är risken att det är mjölkstockning stor och då behövs hjälp om man inte vet hur man ska göra. Många fungerar det att ge Galastop (skrivs ut av veterinär) som dämpar skendräktigheten inom några dagar.

Man kan tvista om det är ärftligt eller inte med grav skendräktighet.

#1 tkr det är intressant! Min tik hade också grav skendräktighet, och detta "skrämde" mig, eftersom hon blev så sjuk, och fick mig att skaffa en hane nu. Men nu när jag går i hundtankar igen, men blir om något år, så är jag sugen på en tik eftersom de inte är lika "grisiga" som en hane är.. Därför försöker jag ta reda på så mkt som möjligt! Något borde det ju bero på att vissa tikar blir så extremt dåliga medan det inte märks av på andra! :)

Jag har ju mest haft tikar och det är ett fåtal som blivit skendräktiga. Några tidigare har fått mjölk, men aldrig haft problem med det - en har blivit gravt dålig av det jag skrev om. Nuvarande två kan bädda lite vid skendräktighet, men det syns ingenting på kroppen (inga fyllda juver) och inga låtsasvalpar samlas. Att dom blir lite mer dämpade i vissa läget bryr jag mig inte om (nästan efterlängtat hehe).

Det är ju ett naturligt tillstånd att bli skendräktig, men att det sedan går överstyr kan nog bero på både arv och omständigheter - alltså lite hur tiken är i sig själv. Sedan beror det på vad man egentligen menar med dålig. Vissa tikar går in i vacuum under den tid som skulle varit dräktighetsperioden (alltså direkt efter löp) och sedan får mjölk och blir pyssliga. Dock tror jag inte hunden själv lider av det så länge den inte får ont eller blir sjuk av megamängder mjölk. Däremot är det jobbigt för ägaren som inte längre har en promenad eller träningskompis då hunden helt enkelt inte vill gå ut.

Så många gånger beror nog graden på skendräktighet egentligen på hur ägaren vill/behöver ha hunden. Jag själv störs inte så mycket av en lugnare period så länge hunden ändå kroppsligt mår bra.

#2. Lite nyfiken… Vad menar du med att hanar är grisigare än tikar? Jag hade övervägt och rådfrågat veterinär om din tiks besvär för att höra om olika alternativ.

#4 var mest ett uttryck. Men eftersom jag har Grand Danois blir det oftast mer läpp när det är en hane, vilket resulterar i mer slem på väggar, tak osv! ;) Tiken har oftast mindre läpp :) Min tik somnade in för 1,5år sen, så vet vård till henne behövs inte :)

Ok. Tack för svar. Kanske lite offtopic men har sett att grand danois har väldigt mycket längre läpp här i Sverige än utomlands, usa till exempel. Undrar varför det blivit så… Tycker vi att det är snyggt här eller är det ytterligare en ras som det blivit lite extremt på..?

#6 alla länder avlar väl lite olika på alla hundar. Men som med de flesta raser finns det olika typer av GD. Googlar man på "Great Dane Germany" kommer det upp en del bilder där GDn ser ut som mastiffer! Och fick höra igår att en del uppfödare i USA har mycket svenskt blod i sina hundar. Men jag vet inte, har själv inte tänkt på det :)