Vill bara påpeka att bara för att du bor i ett stort hus nu, så betyder det inte att du kommer att göra det speciellt länge till ;) Inte i de tio år som din hund kommer att leva i alla fall. Snart är du vuxen och då kommer du att vilja flytta hemifrån. De flesta som flyttar hemifrån börjar i en liten lägenhet.

Däremot är jag av åsikten att det går alldeles utmärkt att ha stor hund i liten lägenhet. Hunden ska ju inte motioneras inomhus ändå, där ska den ju slappna av och vila.

Sådär annars så måste du ta bort bilden, googles bilder är inte fria att använda.

Hur har du tänkt göra när du blir äldre, tar du hunden med dig? Kan bli knepigt med GD i en liten lägenhet.

Jag lever delvis tillsammans med en GD, den mest trevliga hund jag någonsin träffat, så otroligt snäll och mysig, vill gärna försöka sitta i knät och bli klappad. 

Nackdelarna är förstås att de är så grymt stora, dyra att ha, hårar enormt, och slipper åt nästan överallt, denna lyckades öppna en vattenkran en gång och skapa fuktskador i huset. Mycket starka, jag vågar inte promenera med den på egen hand utan ett halti eftersom jag vet att lilla jag inte har någon chans att hålla emot ifall han skulle få för sig att dra iväg.

En del kan vara ganska vaktiga, skäller inte så väldigt mycket, den jag lever med vaktar mer med kroppen. Men något skall kan det nog komma mellan varven.

Men helt klart en underbar ras om man har förutsättningarna.

Det var också min favorit ras i mååånga år, men det hade blivit för krävande, ifall det skulle komma en annan hund eller katt så skulle jag inte orka hålla den i kopplet, det skulle bli mycket träning och den skulle ta överdrivet mycket plats. Ska du flytta till lägenhet snart? då kan det bli svårt att ha en grand.

Min erfarenhet av dom är att dom är klumpiga och tror att dom är små, att dom är familjekära .. men sen kommer jag inte på något mer. Skulle vara kul att höra om någon annan kan mer om dom :)

Nej jag ska inte flytta till lägenhet. Ni behöver inte berätta för mig vart jag ska bo. jag vet mycket väl vad jag ska göra i mitt liv.

#2 Ja, att de kommer åt överallt är förstås ett skitjobbigt problem. Får man en tjuvaktig hund så kan man ju glömma att saker är säkra på diskbänkar etc. "Normalstora" hundar når ju inte grejer om man sätter dem längst in på diskbänken.

Ser framför mig hur en grandis kommer på hur man öppnar kylskåpet…

Hur mycket äter dom per dag ungefär?

Nej vi skriver till dig som du vore 18år

Ta åt dig tipsen om att det kommer att bli väldigt dyrt, och fundera på hur du kommer att bo och hur du ska kunna ta dig runt med en så stor hund

#8 Men det är det väl visst delvis, för att kunna hjälpa dig måste man ju veta hur ditt liv tillsammans med en GD kommer se ut, som (ensam) fattig studerande är det näst intill omöjligt att ha en GD om man inte arbetar samtidigt och kanske får hjälp via andra. Som redan nämnts kan du ju heller inte ha en GD i en vanlig bil, du måste ha en väldigt stor bil för att få plats med en GD. Det är stora kostnader, allt blir dyrare med en så stor hund.

Eftersom du heller inte berättar någonting om framtiden är det ju svårt att hjälpa dig.

Har du ens läst mina inlägg eller? Eller bara scrollar du förbi och bryr dig inte om vad jag skriver. SOMSAGT du har ingen aning om vad jag kommer bo, hur mycket pengar jag har, vilken bil jag kommer köpa eller hur mitt liv ser ut. jag tänker inte sitta här och berätta hur jag har det. det enda jag vill är att folk ska skriva om hur hunden är. jag ber om att folk ska skriva om deras personlighet osv. ingenting annat.

Citerar:
Det lutar mest åt en grandis. Kan inte ni snälla hjälpas åt och fylla kommentarsfältet med tips och lite sådär allmänt om den rasen. För och nack delar till exempel?

Allmänt: Den är stor, behöver ett visst utryme

Nackdel: Den kostar väldigt mycket, du behöver anpassa flera saker efter rasen, ex ha en större och dyrare bil.

Om du redan vet allt kanske det var onödigt att starta tråden! 😉

Nja men hon ville veta mer om rasen också :)

Så om någon har någon erfarenhet av rasen, som kan ge någon beskrivning på hur det är att ha en GD ,så vore det toppen för då kan newa få veta exakt hur det är:)

vad vi vet kanske ts är miljonär och bor i en stor herrgård som hon ärvt av sina adliga föräldrar som nyss dött med tillgång till privat chaufför osv.
Lägg ner såna frågor som TS inte vill svara på, det skapar bara dålig stämning.

Vilken typ av hund är det du är van vid? Är en viss skillnad på tex Pudel och en grand danois
Jag känner ingen grand danois själv så kan inte dela med mig av erfarenheter men lite allmänt goda råd från en hundägare till en blivande.
Storleken är något som folk låser sig på när det gäller den här rasen.
Storleken innebär INTE att du måste bo i hus resten av livet, så länge du aktiverar hunden som man ska kan du bo i en kartong om du vill.
Tänker du transportera hunden i bil så behövs naturligtvis en bil där hunden får plats, men det kommer du självklart tänka på när du köper din första bil.
Eftersom rasen är stor, är den också stark, vilket betyder att du behöver ha en bra lydnad på hunden för att kunna ta vanliga promenader, lämna disk på diskbänken och lita på hunden med andra djur och barn.
Socialicering från tidig ålder är därför viktig. Du vill knappast ha en tre årig jätte stor klump hund som träffar ett barn för första gången och blir rädd.
En grand danois väger runt 80 kilo, vilket innebär en massa mat. Färskfoder eller BARF ger man ca 3% av vikten vilket innebär ca 2 kilo mat om dagen (räknar i huvudet så det kan bli jätte fel nu) 2 kilo mat om dagen innebär 60 kilo i månaden. Ger du torrfoder så blir det mer mat. 60 kilo färskfoder på en månad ger en ungefärlig matkostnad på 2500. Blir oftast dyrare med torrfoder eftersom hunden då äter mer trots lägre kilopris på maten.
Eftersom hunden är stor och tung är HD/ED viiktigt att ha koll på. Du vill inte ha en hund med dåliga höfter redan vid ett år, det är hemskt.
Hunden behöver mycket motion, MEN du får inte övrdriva motioner då blir leder m.m lätt överbelastade speciellt när hunden växer eftersom det är en så stor ras.

Ja och lägg på försäkring på det och annat som behövs så man skulle kunna säga att det skulle kosta 3000kr imån för bara en gd

Min mamma hade en grandis när hon var yngre, som var gudasnäll, men som alla var rädda för eftersom att den var så stor. Det slutade med att ingen ville komma till dom och att de fick sälja hunden. Tråkigt men sant :/ Bara en sån liten anledning kan ändra på ALLT! Min mormor tar hand om utländska barn som flytt från krig osv, och fosterfamiljen skaffade en hund, hipp som happ och det var såklart en grandis. Den ställer sig på bakbenen med framtassarna på besökarnas axlar, och den höll på att välta mormor, och den sitter också i soffan osv vilket innebär väldigt lite plats för de som vill titta på tv haha :P

Vaför bryr ni er om TS privatliv?

Det är inte erat bekymmer och tror inte många människor vet vad dom gör ens om ETT år, livet vänder snabbt jag har ingen aning om vad jag gör om 10 år. Det r ju helt omöjligt att veta.

Sålänge man prioriterar hunden och ser till att ge den allt den kräver så varför skulle det vara ett problem?

Ingen är väl så dum att den köper en bil där ens hund inte får plats.

Boende kan vara lite knepigt vet av egen erfarenhet att det är lite jobbigt att bo i lägenhet med framförallt stor hund men hur TS löser det är ju dennes problem.

Ja vet inte hur ni gör men jag går i alla fall inte på långpromenader inomhus!!

Och till TS, har tyvärr ingen jättebra koll på grandisen förutom att jag vet att den inte är så långlivad, så att kolla efter linjer där hundarna blivit äldre är väl att föredra. 

Vad jag upplevt är grandisar ofta väldigt artiga hundar däremot rätt klumpiga så att vara lite extra noggrann med vilka lekkompisar den ska ha kan vara bra. 

Annars tycker jag att det verkar vara en lugn och trevlig ras, har aldrig mött en aggressiv sådan.

Frågade en kompis som haft GD. Hon berättade följande.

Det är ursprungligen vakt, jakt och stridshundar som kräver ett aktivt liv mentalt och fysiskt. Om de inte hålls välmusklade så klarar inte lederna av att hålla uppe den tunga kroppen och slits ut i förtid. Mycket vakt, och om den vill dra iväg har du inget att sätta emot för de är så starka och stora så träning av att inte sätta iväg är viktigt. Med andra ord inga soffpotatisar och man får kolla linjer noga för man vill inte ha en sån stor hund med kass mentalitet eller sjukdomar. Äter allt mellan 350g torrfoder till 2kg färskfoder beroende på kvalité på maten per dag. Akta dig för osäkerhet i rasen. Kloka och lär sig fort. Reserverade och älskar inte allt och alla men tyr sig till vänner och familj. Min vän säger "De är inte och ska inte vara aggro mot främmande men kan ge ett skall om någon kommer olovligt nära.. annars ignorerar de bara alla och brukar bli helt passiva när någon vill hälsa och man möter nya, vilket gör att främmande uppfattar rasen som riktigt trög och slö och tråkig."

De vill även vara till lags och även om vissa kan vara jaktidioter så brukar de oftast gå att styra upp. Genomsnälla och lojala på det viset.

De går absolut att ha i lägenhet eller bil. Är ju utomhus motionen händer. 

Sist men absolut inte minst, dom tror dom är knähundar, så förbered dig på blåmärken av tunga armbågar. ;)

#24 350 gram torrfoder? Vilket? Det är vad min hund på 4 kg åt om dagen ungefär innan jag gick över till BARF

Min äter 400 gram och den väger bara ca 20kg om jag inte minns helt fel :O

De har en ganska kort medellivslängd och det kan ju vara bra att vara medveten om!

Hej! Jag har en släkting sm har fött upp Grand danois i många år. Har umgåtts mycket med hennes hundar. De är härliga på många sätt. Dock vet jag att det finns en del problem med rädsla och osäkerhet inom rasen, att kolla upp en bra uppfödare är således viktigt. Tyvärr har denne min släkting själv haft en del hundar som har varit väldigt osäkra. Jag tror även att det finns problem med hjärtsjukdom inom rasen. En hel del vakt även som flera andra har påpekat. Sitter gärna i knä om de får, och får man tag på en bra individ är de mycket trevliga.

Men herregu' hon ber om tips om rasen, hur den är och inte om hur dyr och stor bil hon måste ha, hur stor lägenhet osv. Vad vet ni egentligen om henne? Hon kanske har jobb nu, eller sparar ihop en massa pengar medans hon bor hemma för att kanske köpa ett hus sedan? 
Så sluta prata om pengar, jag tror nog att hon redan vet vad hon ger sig in på när hon köper en hund. 
Tråden handlar inte om hennes privatliv utan om en hundras, hur den är och inte hur mycket pengar den kräver.

tack för alla tips :D

Danois är världens bästa ras ! Jag är kanske lite partiell i frågan då jag har två själv. Jag tänker inte kommentera dig eller ditt val utan berätta om min upplevelse. Jag har endast haft en jakthund tidigare, och han var definitivt mycket mindre. Så skillnaden med grand danois är just storleken. Inte att de är en stor hundras, på engelska heter de Gigantic breed. Detta sätter press på ägaren i det att man måste vara beredd på att de växer mer, de växer längre och de är mycket känsliga under större delen av uppväxten för att inte skada sina höfter bland annat. De når vuxen ålder vid ungefär två ålder. Japp, det stämmer, de är alltså valpiga (givetvis så är det olika för olika individer) tills dess. Precis som andra valpar är det viktigt att de inte motioneras för mycket. De har gallenhet för 'bloat' så ska inte antränga sig, springa osv efter att ha ätit. Det är också viktigt att man uppfostrar dem. Inte roligt att ha nittio kilo (min 1.6 månaders) som inte lyder, tro mig ! Viktigt att tänka på saker som att det kanske inte är lika roligt när de puttar ut dig ur sängen, om du låter dem sova med dig och att den tar bordet med sig när den ställer sig upp om du låter den vara under bordet. Likaså att de socialiseras med t.ex barn så att de lär sig att vara försiktiga med dem, då de kan orsaka skada bara genom att vända sig för fort eller sätta sig på deras fötter (vilket de är mycket bra på). Var beredd på uppercuts som för ditt huvud att ringa om du leker och de plötsligt vänder upp huvudet. Men, de är helt underbart fantastiska och har du väl skaffat en vill du bara ha fler av dessa gigantiska mjukisar. Försiktiga, lojala, hjälpsamma, gosiga superbra lägenhets hundar då de när de är vuxna faktiskt ligger och sover mesta tiden. Men givetvis ska man gärna prata lite med någon som haft ett par och tränat så man kan få hjälp och stöd, tips om man inte har haft tidigare , de är inte svårtränade men man måste tänka lite annorlunda med tanke på deras storlek. Lycka till med val !

HiF i ett nötskal, man behöver bara berätta om att man är intresserad av en ras så får man direkt ifrågasättanden från varenda medlem om att man behöver tänka igenom valet för oj oj oj livet kan ändras på bara fem år, du kanske inte har en stor villa och dina föräldrar kanske inte försörjer dig och du kanske tröttnar på hunden och du kanske flyttar utomlands och du kanske skaffar ett heltidsjobb och din framtida partner kanske är allergisk och ja vad skulle hända då? 😉😂

Nej men det jag ville komma till var… Grand danois är en härlig ras. De (få) jag träffat har alla haft väldigt speciella personligheter! Svårt att inte falla för utseendet, jag personligen är väldigt förtjust i dom helsvarta!
Vad man ska ha i åtanke är att det är en hundras som inte kommer leva så länge, för några år sedan var den förväntade livslängden ca 6 år, nu har den väl höjts ngt men tyvärr kan man inte utgå från att den lever lika länge som en småhund pga den enorma storlekens belastning på leder och framförallt hjärta, blodkärl mm. Det är jätteviktigt att du kollar höfter på fäderdjur och även gärna längre bak i ledet för att slippa få en hund som utvecklar höftledsdysplasi.

#1 Förlåt men vilket osunt tänk, att hela tiden tänka ''vad händer imorgon'' kommer man ingen vart på i det stora hela, ska man välja hund utgår man ifrån vad man kan ge hunden idag, inte om 10 år, visst ska man ha lite tankar angående det men att utesluta en viss hundras för ''du kanske inte bor i stort hus sen''-tänket. Menade ingenting illa då jag såg ditt sista stycke :)

#33 Nej, det är inte det minsta osunt, det är skrivet med erfarenhet. Konsekvenstänkandet är det sista som växer klart i hjärnan, när man är runt 25 år gammal, och då inser man att det sämsta man kan göra är att inte tänka "vad händer imorgon?", att det är då man aldrig kommer någonvart på det stora hela. Vuxenlivet kräver planering och att man alltid tänker ett steg längre.

När man är ung vuxen så förändras livet oerhört fort och det är svårt att tänka sig in i när man inte är där. Några år, ofta mellan just 18-25, är fruktansvärt turbulenta och det är totalt omöjligt att förutse var som komma skall. Det är generellt sett extremt naivt att gå in med inställningen att man ska ha det si eller så, det eller det jobbet, att man ska bo på ett visst sätt osv. för det är en väldigt liten minoritet som får det som de skulle vilja ha det på en gång.

Så småningom stabiliserar livet upp sig och då kan man börja planera livet på ett helt annat sätt. Då kan man ofta börja planera i fem- eller tioårsintervaller. Dessförinnan är det bäst att bara luta sig tillbaka och åka med. Det är en sjukt rolig tid.

Klart man kan göra saker då med, skaffa djur t.ex., men just eftersom det är så turbulent och oförutsägbart när man är ung, så får man vara extra noga med att tänka över konsekvenserna innan man gör saker som att ta stora lån, köpa en jättehund som kräver specialförutsättningar eller skaffa barn. Man måste stanna upp en extra gång och fråga sig: "Vad kan hända imorgon, och vad gör jag om det inte går som jag tänkt mig?"

Inte osunt.

Lär en GD att inte dra eller hoppa mot andra hundar.

Finns en på vår motionsrunda som har en GD och så fort den ser en annan hund blir den alldeles till sig så den ställer sig på baktassarna och hoppar mot en, då vill man gärna springa därifrån för de kan trots allt väga uppåt 90kg.

De är också väldigt klumpiga pga sin storlek och man får räkna med att saker från hyllor, bord mm lär flyga och fara kors och tvärs.

Känner verkligen igen det där #24 skriver om att man kan uppfatta sem som tröga eftersom de är så iggiga mot drämlingar. Jag äger ingen Gd men har passat en vid ett tillfälle och upplde precis detta. Prataden del med ägaren och hon beskrev också att de är väldigt (hennes ord) sena i utbecklingen och är valpiga länge. Uppfattas och uttycker sig lite förvirrat och trögt, ungefär som Scooby Doo, var minnuppfattning då. Däremot väldigt trevlig men för mig som främling oerhört opersonlig. Hon brydde sig inte ett smack om mig under den tiden jag hade henne. Så är det defenetivt inte för den som äger hunden. Just denna hade tyvärr en foderallergi och kunde bara äta färskfoder. Eftersom hunden åt så mycket så var ägaren tvungen att beställa fodret i lådvids, vilket tog väldigt mycket frysplats, så hon snodde sin pojkvänns frys som han hade hemma hos sig, helt enkelt för att hon inte hade plats för en stor extrafrys. De hade också en "gästsäng" som hundsäng eftersom de tyckte det var smidigare med take på hundens storlek.

Jag har haft två grandisar, har för tillfället en valp på 7månader :) Och jag kan säga att har man haft gd så blir man ofta fast. Vet många exempel på det. Men kan bara nämna mig själv! Stod inte ut utan gd så skaffade en ny efter att min gamla gick bort. Mina båda har varit väldigt kärvänlig mot främlingar. De älskar allt och alla och vill hälsa på alla under promenaderna, hundar som människor. De är lunga som filbunkar inomhus men kan bli riktigt busiga ute, då gäller det att stå stadigt på jorden, säger bara smack så har 60-90kg sprungit omkull en. Visserligen gör de ju inget med flit men de förstår bara inte hur stora de är. Den tunga viftande svansen orsakar ofta blåmärken på låren och andra ställen i samma höjd. Saker från låga bord är ofta i riskzonen. Mina två har älskat mat och glufsat i sig allt jag gett, men en gd kan vara kinkiga med maten. Pga deras stora buk så är magsäcksomvridning(heter det så?) ett stort problem och vila före och innan maten är ett måste! Men det är helt klart en ras som trampar rakt in i ens hjärta. Men man måste alltid ha storleken i huvudet! Det är en enorm hund och man får uppmärksamhet ute! Många vill klappa och prata, och man måste kunna säga nej. Min första gd var lite "gruffig" och lät mycket vid hundmöten, ledans valpen inte låter spec mycket. De är ju vakthundar och varnar ofta genom att antingen springa till dörren och skälla som en galning, eller ligga kvar på sin sovplats och "boffa" och säga, hallå, det är någon där gör något åt det så jag kan fortsätta sova! ;) Tränar lätt lydnad med min valp, och det går men tar lång tid och kroppen är så stor och det tar länge för honom att flytta den. ;) Hade nog kunnat skriva hur mkt som helst om grandisen men tkr det börjar räcka nu ;) Lycka till med ditt hundköp! :)

Hittade två ganska charmiga bilder på min gamla tiks tasstorlek! :)

På bilden är det avtrycket av en islandshästhov, så det är inte en storhästs ;)

Stor risk för magomvridning så du måste läsa på om det och hur man undviker det, annat så är grundlydnad jätteviktigt och socilicering såklart

Upplever Grandisen inte alls som avvaktande mot främlingar. iallafall inte de jag träffat och verkligen inte den tjejen jag har nu. Hon älskar alla människor som hon träffar. 

Rädslor finns det en del av har jag märkt tyvärr. 

Deras korta livslängd är såklart det tråkiga. Men om man väljer från bra uppfödare och ger hunden en bra möjlighet till att leva länge så är det inte ovanligt att de blir 10-12 år.

Vanligt fel är DCM som förekommer väldigt ofta på GD. De kan gå helt symtomlösa i flera år men ändå ha DCM till att sen helt plötsligt falla ihop på golvet och dö. Därför är det viktigt att kolla upp hjärtat inte bara 1 gång på föräldrardjuren utan flera gånger eftersom DCM kan t.ex. uppkomma 4 veckor efter man kollat upp hjärtat och fått U.A från veterinären.

Magomvridning är också vanligt och tyvärr väldigt plågsamt. Gäller att läsa på om det och veta vad man ska göra för att förebygga. 

Men trotts att de har dessa tråkiga delar så är GDn helt underbar! Jag kommer definitivt skaffa en till efter min tik eller samtidigt som jag har henne. De är så clown-aktiga och har verkligen STORA personligheter!!

Och som många sagt så är de ju stora, så man får vara beredd på vad som följer med det. Mycket mat, stor sovplats, stor bil, allt är dyrare till stor hund :P

min tiks tass i min hand <3

Åh vad jag älskar denna hundras!

Skriver långt och ändå kommer bara första raden med. Hmm…

Vi har en bekant med tre grandisar som bor i en 2:a, fungerar hur bra som helst, inne ska hunden inte fara omkring utan det gör man ute. Våran förra lägenhet låg på 46kvm med två Leonberger och det fungerade också hur bra som helst. Vet inte hur många gånger vi får höra negativt för att vi bodde litet och har två stora hundar, men herregud! Det fungerade hur bra som helst, visst ibland får man kliva över dom när dom ligger men det är inte ett stort problem och sen att dom är knähundar som någon ovanstående skrev är bara mysigt, även fast man blir lite tillplattad ;-) Ts du kan omöjligt veta hur din livssituation kommer se ut om 5 år, men så länge du värdesätter och prioriterar din hund och ser till att den har det bra oavsett om ni bor i hus eller lägenhet, studerar eller jobbar, åker i en golf eller kombi så är det bara din ensak. Visst det är en stor hund men du är inte begränsad bara för det, en grandis är som vilken hund som helst bara att den är stor och du får tänka efter det. Det kommer bli noga med uppfostran men det verkar som du har koll på det och vill lära dig och bara det visar på mognad, och sen bara för att du får en massa kritik och negativitet så ska du inte avstå från din "drömras" se till att visa motsatsen, vi var 20 när vi skaffade Alice och nu två år senare har vi ännu en till madam. Vi har fått frågan "vems är hundarna?" "Och när vi säger att det är våra blir folk helt förskräckta, visst vi är unga och har två stora hundar som kostar mycket i månaden men so what? Vi vet vart vi vill i livet och jobbar för att ta oss dit, hundarna är familjemedlemmar och en livstids hobby och är prioriterade här hemma. Vi jobbar heltid och bor i radhus, om du Ts vet vart du vill, ta åt dig kritiken och gör det till en drivkraft!

Doesnt work. :-/

LOL, den här tråden är underbar! 

❤️

- När är hundfolk snälla?

- Några dagar runt jul…

❤️

Jag var också 18 år när jag ville ha egen hund. Jag hade då bara lekt med min bästa väns hund/hundar och ville ha en egen. Brukshund. Kollade givetvis in GD lite grann, men pga kort livslängd och andra hälsoproblem valde jag bort den. Nästa på listan var Dobermann. Men alla var så negativa, även min bästa vän. Jag skulle inte ha Dobermann, det var för jobbigt bla bla bla. Uppfödare efter uppfödare ratade mig. Även när det gällde andra brukshundsraser blev jag ratad. Newbie, barnrumpa osv… (var även grönhårig punkare, vilket ju GIVETVIS var bevis på hur okunnig och dålig jag var). 

Sedan hände ditten och datten. Livet gick. Ca 20 år och 2 hundar senare fick jag min Dobermann. Och det gjorde så ont i mitt hjärta hur rätt rasen var/är för mig och hur dum jag var som lyssnade på andra.

Lyssna på ditt hjärta!❤️

#46 "Sedan hände ditten och datten. Livet gick. Ca 20 år och 2 hundar senare fick jag min Dobermann."

Det är ju precis det vi försöker säga. Ibland är det bra att vänta. Ditten och datten hände i livet, du blev äldre och mer kunnig, livet blev stabilt och plötsligt stod du där med din underbara drömhund och allt blev jättebra. Fantastisk sensmoral - ibland är det värt att vänta tills livet lugnar sig.

#47 NEJ! Så var det inte alls.

Jag orkade inte skriva mer. Jag visste inte hur jag skulle skriva på ett kortfattat sätt utan att snurra till det.

Jag var fullt redo att ha Dobbis från första stund. Ansvarsfullt och duktig 18 åring. Jag hade jobb, körkort och bil. Jag hade entusiasm, glöd och kämparlust. Jag hade nått toppen med den hunden. Istället slösade jag bort 12 år på att äga en svår Briard - omplacering.  Efter den hunden ville jag inte ha mer hund. Allt min kärlek för hundar var död.

Tills min bästa vän lirkade med mig lite (det tog 6 månader).

Jag har ingen större erfarenhet av GD. Men min syster har haft en för många år sedan. Det var en hund som älskade allt och alla men var väldigt rädd för plötsliga rörelser/ljud. Hon hade stor personlighet och en riktig mysig hund. Tyvärr slutade det inte så bra, höften fick opereras två gånger tills det inte fanns något mer att göra och fick avlivas när hon var 11 månader. Om du vill ha en GD så tycker jag du ska fara på till olika uppfödare och utställningar. Träffa hundar, och folk som är kunnig inom rasen för att få reda på så mycket som möjligt. Men eller när du har du tid, plats och möjlighet för en GD i ditt liv tycker jag absolut du ska köra på det.

Måste bara tillägga, att alla grandisar är olika. Även om de har används till jakt och vakt tidigare har mycket av det avlats ut och genom socialisering och rätt träning (och mycket tålamod) går det att lära din GD att inte slå med svansen nära borden, inte hoppa på främlingar, aldrig dra i kopplet osv. Min partners första GDs bästa vän var en Chihuahua som hon senare adopterade och de lekte och busade tillsammans utan problem. Tänk på att välja en valp med rätt energinivå för ditt liv och din erfarenhet. Alltså kanske inte en dominant om du inte redan har vana att föra sådana hundar. Om det är din första skulle jag rekommendera en som är lugn, "underlägsen" om det heter så på svenska, men ända är vaken och inte undviker kontakt. Alltså kanske inte den supersöta som kommer direkt fram till dig och genast bjuder in dig till lek, titta lite extra och tänk, prata med avlaren om din situation och vad hon/han rekommenderar. Att de är stora kräver mer förståelse och anpassad träning till detta, men har man bara lusten, tiden, energin och tålamodet att lägga ner på detta finns det ingen anledning till varför du inte skulle få den perfekta hunden ;)

Har man en gång haft en GD så är man fast, så är det bara. #50, sista stycket tycker jag är en bra sammanfattning och med relativt tjock plånbok och 100% engagemang har du förutsättningar att få en underbar kompis/livskamrat.

Texas, min GD, är nio år nu. Rastypisk på alla sätt.

SGDK här kan du läsa mer om grandisar

Den här rasen är ju bara för skön…😃

Jag har läst igenom alla inlägg, tror jag.

Jag har en liten fundering…När jag gick uppfödarutbildningen var det en GD uppfödare med. Vi skulle presentera våra rasers positiva och negativa egenskaper och då berättade hon att många GD matvägrar. Att man ibland var tvungen att nästan tvångsmata dom! Mata dom med sked för att se så dom verkligen fick i sej maten och att det här problemet var väldigt stort och allvarligt. Så pass allvarligt att man hade uppe det i RAS.

Stämmer det?

Din Texas är såå fin :)

Ja har man blivit biten av "grandis-smittan" så är man förevigt smittad och man kommer alltid vilja ha en i sitt liv :)

#53, Jag har hört att vissa har problem med sina GD. Men visste inte att det var SÅ stort problem. 
Vad jag har fått för mig så är hanarna mer för att vägra mat än tikarna. 

Min tik vägrar aldrig mat… Har aldrig missat en måltid i sitt liv, var tvungen att köpa anti-glupsk skål till henne för det gick för snabbt ner!

#55 Jag blev bara lite fundersam om hon överdrev eller hur det egentligen ligger till.

#56, jag har ju mest erfarenhet av min egen hund och vad min uppfödare sagt. Min hund äter med stor aptit. Det gör min uppfödares hundar också vad jag förstått förutom en av dem, en hane som ibland kan matvägra och gå ner i vikt. Men det kan ju vara i samband med när tikarna löper där hemma. vet faktiskt inte.

I mina öron låter det lite överdrivet. Men det KAN ju vara sant så jag låter det vara osagt :)

Grandiskillar tror att tjejerna gillar smala killar. Texas har alltid ätit bra förutom nån gång när det funnits löptikar i närheten. Man ska nog vara lite försiktig med att börja handmata för de kan lätt få för sig att det är rätt bekvämt, skönt och ompysslande. Jag "kryddade" hans mat med lite mald frystorkad lever och det kunde han inte motstå.

Jag byter hans vatten i skålen 1-2 gånger per dag utifall att han vill dricka vilket händer ca en gång i veckan. Han föredrar rinnande vatten direkt från kranen. Så är det att vara sambo med en grandis men det är det värt.

#52 Underbart att få ha en GD så länge.

Jag har tidigare glott lite på bilder och blogg om Texas. Tycker han påminner så mkt om min Korv… (dobermann, RIP)