You looked at me and I begin to melt.
Just like the snow in the sun.
So let me tell you this.
I love you in a place where there's no space or time
I love you for in my life you are a friend of mine
And when my life is over
Remember when we were together and wait for me.

 
Everything changes but beauty remains

Something so tender

I can't explain.
It's almost that feeling that we met before.
I know in my heart and mind
That no matter what I do,
I cant do anything more fore you.

I look at you looking at me

Feels like a feeling meant to be.
After tonight? Will you remember?
The love that I feel fore you and
the sorrow in my hart?

After your time of wand'ring

Along this world.

There will be many voices calling

Mine will say, "I dident mean to kill you".
I am scared to let you go.
Whispering through your eyes you never said a word
But something said…(your heart's safe).
And it doesn't matter who you happen to meet
You'll forever be…(a sacred part of me).

I don't wanna sleep tonight, dreamin's just a waste of time.
Hard to be sure. Sometimes I feel so insecure.
I wish I could give life to you…but
Love is all I have to give.
Sometimes when I'm down and alone

I feel just like a child with out a home

The love you give me keeps me hangin' on.

Gonna take some getting used to….
I'm twisting, I'm turning  And it's burning
In one day…
You'll feel my emotions, If you look in my eyes.
If you only knew, What I feel for you.
How hard this is fore me.
To dig youre grave and throw youre ball at the same time.
If you only knew, What I feel for you.

There was a time, that I just thought
That I would lose my mind.
You came along and then the sun did shine.
Whye cant I get you right?
What have I done wrong?
I've tried to understand the best I can.
But it dident help you at all.
Well, I guess I'm not that good anymore.
I couldent get you right.
And I know when you die, you'll be on my mind

And I'll love you - Always.

I watch her lyin' in bed asleep

And I thank my lucky stars

For every second she's here with me.
Sometimes we fight and I don't know why

But no matter what she believes in me.
And I thanks her trust whith death.

Inside my skin

There is this space

It twists and turns

It bleeds and aches

Inside my heart

There's an empty room.

Well I may be dreaming but till I awake

Can we make this dream last forever.
It's a memory I will live with

All of my life.
So please let me dream forever.

I will miss you Busan

ne va ledsamt, men du gör helt rätt o d vet du hoppas jag, d kommer nog va tungt nu men du gör det som är rätt för dom, o dom kommer få va tillsamans.. jätte bra att du ändå tog detta steget, du har ju gått o dragit på d.. vill så gärna ge dig en stor mega kram men d får duga med en massa kramar genom nätet.. o försök iaf att ha d lite trevligt på semestern o koppla av lite.. d e du värd..

Men usch vad otäckt! Är det en jägare som ska göra det i morgon? Vilken tid så får jag tänka på er?

Det är samma jägare som tog bort Bonita. Den här gången går jag med dem. Kalle gick med Bonita men Busan tänker jag följa. Sacko blir det jag för Kalle klarar inte detta med honom.
Busan känner jag att det är min skyldighet att följa till slutet, det är trotts allt mig hon tytt sig till helt fullt.

Klockan 9.00 kommer han i morgon bitti.

F*n jag kan inte ens sluta grina nu. Hur blir det i morgon? Jag har i alla fall grävt fraven deras i dag. Eller början i alla fall. Resten fick Kalle ta.

Usch vad jag gråter nu Åsa. Fy fan vad jobbigt.

Men den där Nowak som ville pröva ta busan gick det inte då?

ska gå upp i tid imorrn o tänka på dig då, inte för att d hjälper ett dugg men vill iaf göra nått.. Busan kommer va dig evigt tacksam att du följer henne hela vägen…

En tröstekram Åsa!

Tack

*Tröstkramar*

Kramar dig på avstånd och sörjer med dig..

Gick det inte Nowak?

Varför ska dom avlivas? Du kan väl omplacera dom?

De ska avlivas för att jag är en dålig hundägare som inte kan göra mer för dem än det här sista. Det är inte aktuellt med omplacering på dem tyvärr. Orkar inte förklara varför nu.

dom

är man 112 år, så har man rätten att lägga locket på….=)

men busa ska inte till nån annan.
Jo, om man hittade nån  äldre herre, som kanske bor på gård och jobbat i sina unga dar som hundförare, eller nåt, som bara har tid för Bsan…men det får bli en dröm..

Åsa du har mitt fulla stöd och jag sörjer med dig!
Du finns i mina tankar

kramar och nos pussar!
Tina, Tyson & Zigge

#14: Kan du var gullig att gräva fram den herren till mig före klockan nio i morgon bitti.

Usch jag vill inte det här.

Åsa . Kram från mig. Alla kommer tänka på er!

Tack för det. Jag kommer att känna att jag har er med mig. Och jag hoppas att era tankar kan få mig att sköta detta snyggt utan tårar förns efteråt. Så jag gråter ur mig nu så kan jag gå ut på deras sista proemand med bus i rösten, en sista gång.

Ja, en gubbe, sa jag i en annan tråd. Hade kanske passat bra. Man skulle kanske ha annonserat efter honom.

#13 du är ingen dålig hundägare o d kommer du hoppas jag iaf känna med tiden att du inte varit, d känns säkert piss nu och där såklart med all rätt.. men du har oss alla med dig.. o vi alla kommer nog sända dig en tanke imorgon..

Har läst nu varför .. vad trist ;(

Men vrf avlivar du inte hos veterinär? Jag tycker det är hemskt att avliva själv, ;( Hos vett får de ju lugnande först och sedan sista sprutan. Då somnar de in lugnt och smärtfritt..

#20 har för mig att Åsa haft problem vid avlivning hos vet. och detta kommer gå så fort att vovvarna inte kommer märka nått alls, det är ju givetvis en jägare som vet vad han gör.. och detta sättet är nog faktiskt mindre stressande, det kan nämligen vara väldigt stressande för en hund och komma till en vet. Åsa väljer ju att göra det i deras favorit skog där dom är glada o lugna, så det är inget hemskt i det…

Okej .. jag tycker iaf inte om det ;( Tycker djur alls ska få lugnande först sedan sista spruta.

Men jag respekterar att hon låter en jägare göra det. Bara det går blixtsnabbt så .

#20: Nästan två timmars helvete gav jag min tik för 4 år sedan. De gav henne så mycket medel för att hon skulle dö men det hjälpte inte. Spruta på spruta fick hon. Och det enda som vart var att hon fick svårt med luften. Hon satt upp och bara kippade efter luft. Hennes ögon var så lidande, de bad mig om hjälp och jag kunde inget göra mer än att gråtande be om fler sprutor.
Veterinären stod och sa, men nu borde hon vara död.
Men enligt alla natur lagar är hon död nu. Själv grät jag och konstaterade att hon sitter upp kippar efter luft, hon skriker på hjälp av mig. Jag kan inte så snälla hjälp henne att dö.
Så aldrig, aldrig mer ett veterinärbesök med mina älsklingar.
Det var inget fridfullt med den döden. Jag ser henne framför mig fortfarande som om det var nyss. Jag hör henne kippa efter luft. Jag ser hennes bedjande ögon sm ber mig om hjälp. En hjälp jag inte kan ge henne.
Men till och med där litade hon på att jag kunde fixa allt. Det kunde jag inte. Inte ens en död utan smärta. Aldrig aldrig mer.

Att jag går med dem till skogen är inte lätt för mig som svimmar när jag ser blod om jag inte måste stå upp för att ingen annan kan ta det. Som när jag har varit med när barnen råkat ut för en olycka och jag svimmade när sambon kom i npå sjukhuset, då behövdes inte jag.

Så komer jag inte in har jag tuppat av. Med andra ord, inte är detta lätt för mig heller. Men aldrig aldrig mer en veterinär.

Det är absolut inget fel med att avliva på det sättet du tänker göra Åsa! Hundarna är ju hundra gånger lungnare o tryggare ute i skogen, än hos en veterinär. De får sina sista andetag ute i det fria, det tycker jag är jättefint.

Jag och Eros ska tänka på er i morgon, vi med. Lider med er.. Usch då..

Men du är absolut ingen dålig matte!

#23 Okej, då förstår jag varför du ogillar att gå till veterinär, men konstigt att hon inte dog? Hm… de ska ju somna in efter första sprutan.  Fy så hemskt det där med din tik ..

Förstår att det inte är lätt… usch, aldrig kul att låta ens djur få somna in ;( Gråter varje gång ..

Tröstkramar..

If it should be that I grow weak
And pain should keep me from my sleep
Then you must do what should be done
For this last battle cant be won

You will be sad, I understand
Dont let your grief then stay your hand
For this day more then all the rest
Your love for me must stand the test

We had so many happy years
What is to come can hold no fears
You'd not want me to suffer so
The time has come, please let me go

Take me where my needs they'll tend
And please stay with me til the end
Hold me firm and speak to me
Until my eyes no longer see

I know in time that you will see
The kindness you do for me
Although my tail it's last has waved
From pain and suffering i've been saved

Please do not grieve, it must be you
Who have this painful thing to do
We've been so close these many years
Dont let your heart hold back this tears

Min favorit dikt.. Vet dock inte vem som skrivit den.. Fin är den iaf! Har skrivit av den för hand och satt upp den på väggen brevid min förstorade bild på älskade Molly.. Tyckte den passade så bra till henne.. Börjar fortfarande gråta varje gång jag läser den, men samtidigt när jag läser den, så förstår jag att vi gjorde rätt som avlivade henne så hon slapp plågas.. Trots att den gör mig ledsen så förstår man ändå att man gör rätt och att det är för hundens bästa.. Kanske inte hjälper mkt, men alltid ngt!

Massor med tröstkramar från mig, Ginza och Qendra!

Ohh, den var så fin. Tack så mycket för den dikten.

#27 Så lite så, Åsa :D Jag gillar den och har gjort det från första stund! Sorgsen, men sann..

Mmm den var fin. Läste och grät.

Hmm, ja klockan är nu över tre och sömnen lyser med sin frånvaro.

Japp inge nsömn än. Men ska man se något positivt i det hela så har jag gjort att ni har något att göra när jag åker på semester sedan. Ni kan läsa artiklarna jag lagt ut. En som jag fått av en av våra medlemmar om draghundar och så lite annat om träning som jag skrev ihop själv under nattens lopp.

Så ja nu får vi inte lite hundprat på våran hundsida. :-)
Kanske kan vi nu locka in fler. Och jag hoppas i alla fall att ni finner lite nöjje i att läsa dem sedan när ni vaknar.

Hmm, appropå att spåra ur trådar. Men det här är i alla fall ingen rolig tråd så det är inte så många som läser här i alla fall.

Kram på er, nuska jag ut och springa en sväng med Busan. Vi behöver det nu hon och jag. Eller okej, jag i alla fall.

Nu mina vänner är det över. Jag kände att jag hade era tankar med mig där ute i skogen.
Med facit i handen har jag varit med vid mina två första avlivningar med gevär. Det ringer lite i örona så jag känner mig halvdöv. Men bortsett från det så var detta underbart. Ja om man nu kan säga att det är underbart med en död.
Men det var så lätt, så snabbt och så lugnt.
Ingen stress ingen nervosititet.
Bara hastig död. Allt gick lungt. Jag kommer alltid rekomendera att skjuta sin hund, men jag anser att man ska följa med själv. Känns bättre nu än med Bonita då jag inte var med.
Nu vet jag, nu såg jag. Jag var med.

Jaja vet inte vad jagska skriva mer. Jag är glad att ni finns.
Kram Åsa

Uss, vet inte vad jag ska säga. Sitter här o gråter, är så fruktansvärt när man behöver göra sig av me sin vän… :(
*kramar om*

 finns inga ord i denna svåra stund du haft..

Har avlivat 2 schäfrar en gång dock med 5 års mellanrum, så jag vet hur du känner dig.   "snyft"

Tröstekramar från Ann-Britt

*Tröstkramar!*

Sov gott Sacko och Busan! Vad underbart att ni fick ta sällskap över regnbågsbron!

Kramar till dej Åsa!

Jag har inga ord Åsa!! Jag är så ledsen. Men det vet du ju. Och två hundar på en gång. Jag hade aldrig orkat det.

*Gråter* det ä'r så hemskt att behöva avliva en niomånaders hund… men antagligen så var inte Busan frisk i psyket så det fanns ingen återvändo!!! aVLIVADES DEM SAMMA TID OCKSÅ?

*tröstekramar*

Usch… Sitter här med gråten i halsgropen

Men du gjorde det rätta, och nu har Busan och Sacko det bra vid regnbågens bro. De kommer vänta där på dig. Under tiden kan dem leka och ha det bra. Och dem kommer alltid finnas vid din sida!

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Här är en länk till en liten film om regnbågens bro, du kanske redan sett den. Men denna filmen får mig varje gång att må så bra inuti, även om sorgen efter ett älskat djur äter mig inifrån. Den är väldigt vacker, och så tröstande…

Kramar/Carro

Detta förklarar iaf varför jag sovit så konstigt inatt…

Tröstekramar från mej och djuren

va vaken vid nio o tänkte på dig Åsa.. nu har dom  sällskap av varandra också. massa tröstekramar till dig o din familj..

Men neeh! jag läste ju inte fören nu.. Vad konstigt de känns.. Jag tänkte på dig idag åsa? jag pratade med mamma om dig och busan och sacko.. vet du vad klockan var!? Jo, vid nio!

Så lustigt..

Jag hade velat ge dig tröst innan iaf, men jag får ge dig de nu. Och som andra sagt, dom fick gå tillsammans.. så dom behövde aldrig känna sig ensamma. Och nu kan sacko springa som aldrig förr. Puss och kram*

Tack för alla tröstande ord.

Har du ingen hund nu Åsa? Måste vara otäckt tyst hemma.

Nepp nu är jag hundlös. Skrämmande men sant. Vid två tillfällen i hela mitt liv har jag varit hundlös. En gång under fyra år, sedan kom Sacko in i vårat liv för 15 år sedan, och sedan dess har det alltid funnits minst två hundar. Ja förrutom de månaderna mellan att Bonita togs bort förra året och Busan kom hit i år.

Så det är tyst, det är ledsamt och rent ut sagt vidrigt.

Du kan ju iaf trösta dej liite med att du inte är helt utan djur, du har ju illrarna och hästarna som också behöver dej.

Jo, jag förstår det verkligen. Jag minns med hur tyst det blev när jag tog bort min cavalier för 14 år sedan. Vi hade bestämt att inte skaffa mer hund. Jag kunde vara utan hund i 10 dagar sedan åkte vi och köpte mina nuvarande hundars mamma.

Du skaffar väl en ny schäfertik när du kommer hem så du kan börja avla igen?

Japp men de sover inte med mig i sängen ;-)
Men du harrätt jag är inte djurlös. Det hade kunnat vara värre. Men jag är hundlös. Och framförallt så är jag Busan och sacko lös.

Nej, jag var inte heller djurlös då. Hade mina då 4 katter och 2 undulater. Men det är iaf tyst utan hundtassar.

Mina sover i sängen. hi hi

Vet att det är mkt jobbigt/svårt att vara utan hund, jag var det för några år sedan och jag klarade inte av det alls var utan hund i 3 veckor och har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som jag gjorde då, sen fick jag ta över en av pappas gamla hanar och då mådde jag genast bättre igen.

Tror du kan behöva sörja Busan och Sacko ett tag nu för att sedan kunna ta nya tag med en ny stjärna.

Åsa, du har all min sympati och jag tycker du har visat över allt annat att DU kan ta ansvar och ta svåra beslut. Du har gjort det som är bäst för hundarna utan att tänka på hur jobbigt det är för dig. *kram*

Så hemskt Åsa, slänger en massa kramar till dig!

Du tog rätt beslut…. stooor kram till dig!

Usch vad jag gråter Åsa….jag visste inte att du skulle göra det idag så jag fick en smärre chock när jag kom ut nu. Jag lider verkligen med dig….min Sacko  Och lilla Busan lusan som var så gosig med mig i förrgår…jag kan inte sluta gråta, stackars dig det måste vara tungt nu för er alla…kramar till er allihop, och hör av dig om du behöver nån som lyssnar…

:( ja detta e välditgt tragiskt.. jag jobbar med Sofia nu.. busans föredetta ägare…

# 53

på vilket sätt är det tragiskt?
Jag menar att är det tragiskt bara för att du jobbar igop med busans föredetta matte och husse som har förstört busan från början, eller tragiskt att Åsa tog ett klokt beslut?

Alltid tråkigt när man måste göra så här…
Åsa Du gjorde RÄTT!
Kram!

#54 tina så behöver du väl inte skriva, även om d skulle vara sant så behöver du ju inte ta upp sånt här, d e ju nått mellan Åsa o Busans förra matte..

# 55

bestämmer du vad jag ska skriva?

Naturligtsvis bestämmer Malin inte vad du ska skriva Tina. Det förstod du nog själv.

# 57

nä det var inte det jag gjorde, där av så ställde jag frågan.
men nu vet jag det att jag ska fråga i fortsättningen, så varför skulle Malin annars kläcka ur sig en sån här sak?

 "munnen, den ska skratta o va glaaaad" *sjunger*

nej tina hur skulle jag kunna bestämma det? du skriver givetvis vad du vill tyckte bara d va lite onödigt skrivet om Busans föredetta ägare…

Många tröstekramar!!! från mig med Åsa, nu har dom det bra bland de andra däruppe.

Skickar massa tröstkramar till dig åsaF! Måste varit ett tungt beslut, men de fick ett värdigt slut. Här kommer en liten dikt som jag tycker är så vacker. Den tröstar mig då någon som stått mig nära gått över till "andra sidan". Massa tröstkramar! Mvh. Emelie

*Nu springer de på gröna ängar, över skog och berg. Det är en värld så olik denna jord. En plats där man aldrig blir slagen, ensam eller bortglömd. En värld där man alltid har en vän vid sin sida. Och en dag kommer ni att mötas igen. Och då är ni… Lyckliga och unga på nytt. Och ni skall åter igen få vara tillsammans.*


REGNBÅGSBRON

Någonstans finns en bro mellan himmel och jord……På den här sidan himlen finns en alldeles speciell plats, som kallas REGNBÅGENS BRO.


När en hund, som varit särskilt betydelsefull dör - så kommer den till REGNBÅGENS BRO.
Där finns ängar och kullar för alla våra kära vänner, så att de kan springa och leka tillsammans. Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken - och de har det varmt och skönt. Alla hundar, som har varit sjuka och gamla, skadade eller lemlästade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.


Alla hundarna är glada och nöjda, men har en vemodig längtan - de saknar alla någon särskild, som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem - att stanna upp och titta i fjärran.


Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar vibrera av lycka och glädje. Hunden springer plötsligt ifrån gruppen,
flyger över det gröna gräset, benen bär honom fortare och fortare.


Han har sett Dig - Du och Din älskade vän möts på nytt - i en lycklig återförening, för att aldrig kunna skiljas igen. Du får överlyckliga pussar i hela ansiktet, Dina händer smeker på nytt Din älskade vän - du ser åter igen in i de tillgivna ögonen, som så länge varit borta ur Ditt liv… men aldrig, aldrig från ditt hjärta.


Tillsammans vandrar ni nu över REGNBÅGENS BRO för att aldrig mer kunna skiljas.

Författare Okänd

 

Usch det här är bara jobbigt….varför börja, förlåt att jag skriver det, småtjafsa om en sån sak som inte går att göra nått åt nu. Jag gråter verkligen för både hundar och Åsa och hennes familj, och annat får vi ta på en annan tråd…jag hoppas ingen tar illa vid sig för det är absolut inte meningen från min sida….kram på er alla….

Jag tycker också det är jobbigt Lotta. Så då kan vi ta varandra i handen.

Jobbigt att Åsa kände sig tvungen att ta bort en sådan ung hund. Sedan jobbigt att forstätta gnabba om det när det är försent iaf. Alla djur kan man tyvärr inte rädda. En del föds med fel också så det kanske inte någons fel att hunden blev som den blev. Vad vet jag?

#65

Nu är jag nog inte riktigt vaken; Sedan jobbigt att forstätta gnabba om det när det är försent iaf.

Visst är det tragiskt att skiljas från sina vänner.

Men döden är en del av livet!

Jag kan då inte dömma någon som jag inte sett hur dom behandlat sitt djur…hon kan ju faktiskt varit sån här från början, hur som helst är det ju tragiskt att en så ung hund blir sån och måste avlivas.

Jag kan också förstå varför Helena sa som hon sa, hon har rätt att känna som hon vill.

#65# ? Vad vill du ha sagt med det?

#67# Håller med dig en än gång Lotta. Så menar jag också.

Man ska inte dömma något man inte har sett.
Djur kan födas med, liksom vi människor åså kan fdas med, olika typ av "handikapp".
Detta kanske var busans grejj.
Ja det är alltid tragiskt och ta bort ett sånt ungt djur.Kan förstå dem förra ägarna med, som inte visste, eller viste, men då var det redan försent……
Ja usch fy och bläää….

Livet är tungt i bland…

Så sant Tina!!!!!!

Kerstin…

du menar inte att jag sa något som var klokt??

Tack! =)

#70 d va fint skrivet tina..

#72 knäppis!!!

Du är ju nästan lika klok som mig. Å klokare än alla snorisar!

Jag vill bara säga en sak till alla här. Jag känner busans förra ägare och jag har inget emot henne och huyr hon behandlat Busan…. Jag har varit där och dem skötte om Busan bra och jag såg inte att Busan var agressiv där.. hon lyssnade när dem sa till henne utan att morra elelr någontign sådan!!!

Anledningen till att dem "gav" bort Busan var att dem båda hade fått heltidsjopbb och hade inte den tiden som hon krävde.. och ville istället hitta det rätta hemmet…

Jag berättade för Sofia vad som hände med Busan igår.. och hon blev jätte ledsen och helt förtvivlad:(

Jag brättade också för Busans förra ägare om varför Åsa gjorde som hon gjorde och Busan förra ägare blev helt chockad när hon fick höra hur Busans betedde sen… för så har hon inte varit där hemma iaf…

Bra, jättebra, att du skriver det här Helen.

Jag har nämligen reagerat på "folks" ställningstagande, UTAN att de har vetat något.

Det är aldrig ett lätt beslut att lämna bort en hund. Alfons är också en omplaceringshund. Så var även labben Bosse. Så jag vet att det inte är ett beslut man tar i en hast.

Jag har inte någon gång tyckt att det har varit rätt att på denna sida skriva om Busans tidigare liv, samt lämna ut hennes f.d. familj. Därför har jag valt att inte kommentera det.

Det finns alltid flera sidor av ett problem och vi har bara hört en version.

jag är ledsen för Sofias skull att Busan ej fick det liv hon hade önskat henne!

Ja ville bara berätta för vissa här hur jag vet om saken eftersom jag trots allt står Busans förra ägare närmare än de flesta här. Så jag ville bara berätta min version om det hela. Sen vet jag tyvärr inte om varför Busans blev som hon blev.

Men jag vill inte att någon pratar skit om Busans förra ägare för hon har det jätte tufft som hon har det nu och har inte lusta att gå in på denna sidan och se att folk snackar skit om henne. Det tycker jag är lågt:/ Blir så ledsen över det.

Sen vill jag säga att Åsa är en underbar människa på alla sätt och vis och du va en bra matte åt Busan, glöm aldrig det!

Håller helt med dig Helen,jättefint skrivet också…

Tack så mycket… man får inte glömma att det trots allt drabbar busans förra ägare också det här… lika jobbigt för henne.. Hon har faktiskt haft Busan sen hon var åtta veckor gammal.

# 74

då måste jag ju vara en….TANTIS! =)

#81

hihi, visste du inte det???

Tröst kramar till dig ÅsaF.

Lider med dig. Miste min gammel hund för inte så länge sen.

Ja ni vad ska man säga…inget tror jag…

Tack Gejsa….då är vi två =) Och alla tycker lika men förstår tydligen inte varann…men sånt är livet på en pinne =)

Åhh tusen tröstkramar till dig <3 håller på att gråta nu när jag har läst hela tråden..

Så ledsamt Åsa. Jag har också tänkt mycket på dig och dina hundar. Kram KerstinP

#77 Jag tycker inte det är konstigt att folk vill stötta Åsa utan att veta vad som hänt eller hur det är. Om Åsa vill skriva om sina upplevelser med sin hund förstår jag inte hur det kan vara fel?

Kerstin, du har själv skrivit om dina upplevelser och din historia och dina problem. Är inte det samma sak?

Det är ju så det funkar på Internet. Man kan aldrig få alla sidor av samma historia.

Vad är det som är stopp nu då?

Om nån har tvingast ta bort sin hund för att den mår dåligt så kanske man inte bör lägga sig i varför o kritisera dom?? Det är illa nog att det behövdes.

Förstått att förra ägaren inte gillar det men har man sålt hunn s¨å har man…

Jag tror att Kerstin i inlägg #77 menade att man inte ska dömma dom förra ägarna då man inte vet så mkt om dom och hur Busan hade det hos dem. Inte att man inte skulle få stötta ÅsaF:s beslut att låta hundarna vandra vidare

ja precis.. man ska inte kritisera de förra ägarna för ni känner inte dem…

Det har jag sagt från början och det vet Helena…. om det var något som var menat till mig.

Men nu vill jag även säga en till sak och hoppas ingen tar illa vid sig, jag nästan hoppas den här tråden hamnar väldigt långt bak så Åsa inte orkar gå tillbaka och läsa allt detta, för jag tror inte hon kommer uppskatta allt även om ingen menar något illa, men så väl känner jag henne så jag vet att hon tycker sånt här är jobbigt…..

Låt hundarna vila i frid, nu slutar jag skriva i den här tråden för Åsas skull!

Så faller tårarna. Att mitt inlägg över mina bebisar skulle sluta i smuts och tråkigheter känns inte bra.
inte alls bra. Och jag är uppriktit ledsen över att jag tydligen inte kan dela med mig av min sorg utan att det ska sluta i en massa skit.

Tycker också att det känns tråkigt Åsa, respektlöst mot dig och vovvarna.
*skickar ett fång med kramar*

Jag hoppades verkligen den här tråden skulle hamna i cyberrymden innan du kom tillbaka men icke….tråkigt för dig att behöva läsa allt detta, beklagar verkligen.

Kram på dig.

ville bara tala om att jag tänker på er kramisar till dig

Tack för det. Nu har det gått ett tag, men det är fortfarande tungt. Och det är sååå tyst utan tasstrampen här hemma. Och ingen som värmer min säng.