Inte. Om man tröstar hunden så lär den sig att det är farligt och att det gör jätteont och då blir det bara värre.

Jag tror inte jag tröstar om Kaila eller Alice leker och gör illa sig, oftast brukar dom komma till oss och få sig en klapp och att vi känner igenom så inget är allvarligt brutet/skadat men sen är det inget mer med det och dom springer iväg och leker och tjohar vidare:-)

Inte trösta… Annars blir det som du säger. Bättre med avlednings manöver

Är någon ledsen i mitt hem blir man tröstad, det gäller både människor och djur.

Gå på känn, jag tror inte hunden blir ett förstört vrak av att man tröstar den ibland, tvärtom så tror jag att man kan bygga mycket på relationen genom att "trösta" men såklart inte i tid och otid och beroende på hund.

Jag försöker i första hand alltid med avledning, göra något annat roligt, även med barnen oftast är det ingenting OM de nu skulle göra illa sig riktigt illa, visst trösta , men inte om det är små grejor, då skulle vi få trösta var och varannan minut ibland 😊

Nej jag tröstar inte. Jag kanske ger något ben att tugga på, för att hunden ska ha någonting annat att tänka på. Det är skillnad på att trösta människor och hundar tycker jag, då människor förstår varför man tröstar vilket inte hundar gör.

Jag har två jack russell som båda tyr sig till mig om något är fel. Dom får uppmärksamhet och genomkoll så blir dom lugna. Dom är verkligen inte försiktiga eller daltiga för det!

Om nått händer mina djur får de tröst, de är som mina barn, gör de illa sig och kommer springande till mig så tröstar jag dem, inte så att jag själv sätter mig och storbölar så hunden blir helt stissig utan om han t ex fått ryck i skogen och gör illa tassen, skriker till och kommer till mig så håller jag om honom och kollar tassen. I min värld finns det inte ''sköt dig själv hund, här får du ingen tröst'' men det är jag :)

Självklart kollar jag hunden när den gjort sig illa, men det har jag inte räknat in som trösta.

Jag brukar trösta genom att vara trygg och lugn. Precis som med barn. Inte blir hysterisk utan lugnt och fint "trösta" eller visa att jag finns där. Lite klapp och kolla om något är fel. Samma om han blir rädd/upprörd vid kloklippning. Tröstar men gör ingen stor grej av det. Försöker vara en lugnt och stabil trygghet och visa att det inte är något att vara rädd för.

Skillnad på tröst och ömka tycker jag. Jag ömkar inte min hund,  däremot tröstar jag och säger "det var ingen fara" med lugn röst också får han lite klapp innan jag antingen går iväg eller avleder. Med det vill jag säga till honom att "jag hörde att det där var lite läskigt men det är ingen fara med dig". Funkar för oss :)

#12 det var bra skrivet, precis så jag menade :-)

#12 exakt så jag menar

Beror på hur den skadar sig.

Trillar min hund in i ex bordet och slår i sig så tröstar jag henne.

När något händer brukar hon kolla på mig precis som om hon vill veta om detta var något att bli ledsen över eller bara skita i 😃 och börjar jag då tycka synd om henne ifall hon slagit sig så kommer hon snabbt springandes och vill vara nära.

Är det inget speciellt som hänt, kanske bara lite tumult så säger jag bara "hoppsan" med glad röst och leker vidare!

Känner lite att skadar hunden sig så klart att den ska få tröst! Sen finns det ju såklart gränser för vad man tycker är värt att lägga energi på, hur allvarligt osv. Är upp till var och en vad man tycker där :)

#12 Precis så vi gör här hemma också. 

Självklart kollar man om hunden har ont någonstans men jag ser inte det som att trösta. :)

Både och, tex trampar jag min hund på tassen så det gör ont säger jag "nej men oj, förlåt, gick det bra gubben?" och klappar lite på honom och sen går vi vidare. Så gör ingen jätte grej av det men ignorerar det inte heller.

Jag ger stöd men jag ömkar inte. "Jadu du kan vara i min famn, seså du är okej." och när valpen lugnat sig bjuder jag in till lek igen. När jag är stöd så ser jag till att jag andas lugnt, håller pulsen låg och försöker hålla kontroll på mitt egna lugn för lugn smittar. 

Under åska och liknande får hundarna ligga bredvid eller på mig (om dom behöver det) men jag gör ingen grej av det. Jag läser en bok eller annat och hundarna känner sig trygga av att vara nära mig.

#12 Sådär gör vi med. Att ömka leder ingenvart. Ett djur (eller ett barn!) som blir rädd mår bara värre om man börjar tycka synd och oja sig. Bättre att man är lugn, trygg och uppmuntrande istället.

För några dagar sedan fick min hund för sig att han skulle hoppa upp på en bänk ute, som tyvärr var våt och hal så han halkade till och drämde huvudet i ryggstödet. Jag smekte honom över huvudet, både för att "trösta" och för att se så att han inte fick ont på riktigt, sa "Hoppsan! Vad hände?" med mjuk men uppmuntrande röst, och sedan "Kom igen då!" med min bästa busröst och gjorde lekinviter istället. Han hoppade ner från bänken, busade lite med mig och hoppade sedan upp på bänken igen på mitt kommando. Beröm i massor, sedan fortsatte promenaden som om inget hade hänt.

Hade jag istället börjat ömka honom så hade allt blivit tio gånger värre och jag kan lova att vi hade haft stora problem med upphopp på bänk igen för en lång tid framöver. Nu var det ingen stor grej utan det läskiga glömdes bort när matte blev rolig och busade istället.

Samma sak om man råkar trampa på en svanstipp eller så. "Oj, nejmen vad hände?" med mjuk, uppmuntrande röst och en klapp, sedan ett "Kom! Häng med ut i köket!" eller annat spännande med glad röst.

Inte ignorera, inte ömka, bara avleda och avdramatisera.

#19 Bra skrivet. :)