Skriver mest för att sätta en tass, men inflikar att vinthundarna brukar vara frusna av sig så saluki går nog bort om hunden ska trivas ute i hundgård om dagarna.

#1 Bra poäng :) Men borde inte en bra isolerad hund koja göra susen? Bör nämnas att vi kan erbjuda golv värme i kojan. Hahahah :D

#2 En hundkoja är ju fortfarande en hundkoja, så att säga, ett litet utrymme. Tycker hunden då bara om att ligga inomhus i värme och ogillar att vara ute så blir hunden vääldigt "låst" till den lilla hundkojan när ni är borta och då blir det ju lite som att sitta i en liten bur, om än en bekväm sådan.

Jag skulle, om jag vore ni, titta efter en ras som tycker om att vara utomhus helt enkelt :) Som uppskattar hela hundgårdskonceptet, utomhusdelen också, inte bara den sköna, isolerade hundkojan. Så tänker jag, i alla fall!

#3 dom stora pälsrika raserna uppskattar sekert att få sova ute om sommaren när det är het? Skulle jag tycka :)

Av dessa så vet jag om Nuffen bäst då jag mer eller mindre både med en större delen varje lediga dag från skolan (stalltjej ägaren hade nuffe tik) Otroligt underbar ras. De kräver inte mycket pälsvård förutom när dom fäller, då underlättar det att borsta dom minst 1 gång i veckan för slippa hitta pälstussar här o där. Dregel får man räkna med men denna tik dregla inte så mycket.

Hon var super på simma och spring på bryggan för att sen simma under vattnet drog upp sjögräs. Hon krävde inte mycket annars lite trix,lydnad och promenader. Hon var gårdshund var nästan alltid ute, älska allt o alla.

#5 Dregel är inget problem :D Min stövare dreglar oxo rätt så mkt ;)

Men då är det väl passande att jag skriver lite om Leonbergen, jag som har två stycken flickor =)

 Leonbergen som är en otroligt rolig,pratglad och charmig ras. Den är väldigt egen och gör gärna lite som den själv vill och tänker väldigt mycket själv, även fast den endå vill jobba tillsammans med sin ägare. Blir den inte aktiverad så hittar den gärna på saker själv som inte alltid är lika populärt. Den är otroligt sammarbetsvillig och tycker om att arbeta och vara med sin familj då den har en stark flockkänsla och ska få vara en familjemedlem och vara involverad i det som familjen gör.

Leonbergen är en ras som kräver både mycket motion och hjärngympa för att må bra och bli en harmonisk individ. I Tyskland avlades Leonbergen ursprungligen fram som en gårdshund med vakt och allt därtill och är en bruksras i grund och botten. Med våra tjejer är det ordentliga långpromenader varje dag som gäller på minst en halv mil, och sen aktivera och träna dom båda mentalt. Vi tränar allt ifrån lydnad, apportering på land och vatten, spår och sök så det är en väldigt mångsidig ras. Men den har en tydlig av och på knapp, är vi inne lägger dom sig och sover och när vi kommer ut så är det full fart =)

Många som skaffar Leonberger tror oftast att det bara är en stor nallebjörn som mest vill lunka omkring på gården. Men det är helt fel och det är allt fler uppfödare som har börjat diskutera detta och jobbar för att faktiskt vända den trend som har blivit. Leonbergen är i grunden en tysk brukshund och tycker om och måste få arbeta och en av anledningarna till varför så många Leonberger omplaceras, för att dom kräver mycket aktivering och stimulering för att bli en harmonisk och trevlig familjehund, och tyvärr så inser inte dom ägarna det och väljer oftast att omplacera.

Att önska att en Leonberger inte ska vakta är något som är i princip en omöjlighet, det är någonting som man har avlat på i flera århundranden med tanke på att det ska vara en allround gårdshund och det sitter fortfarande kvar i dagens hundar, men det som dom flesta Leonberger inte har är ett intresse för andra djur, dock är Kaila (våran yngsta) väldigt fixerad och jagar allt som rör sig istället. Ute vill Leonbergen vara hela tiden så länge det är kallt och svalt, men det är en väldigt social ras och behöver få vara med familjen.

Att Leonbergen är väldigt familjekär är nog inget nytt, att dom som ingår i familjen älskar dom villkorslöst och kan göra allt för, och skaffar man sig en Leonberger så kommer man aldrig ha tråkigt för det är en otroligt underbar och rolig ras, och att få sitta i knä i soffan eller ligga i sängen och gosa är något som man får vara beredd på =)

Likaså har våra tjejer en förkärlek till allt som är blött och lerigt, och att försöka hålla en Leonberger torr och fin under promenaderna kan man helt glömma ;)

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Leonbergen eftersom det är en ras som står mig varmt om hjärtat och för oss kommer det nog antagligen alltid vara Leonberger för oss =) 

På bilden ser du Alice när vi är ute och tränar =)

Vi har en sankt bernhard.
Hon är väldigt flexibel: Lugn inne och busig om vi busar upp henne, full av liv. Beror lite på individ samt uppfödning men sankt bernhard är i regel mer livliga än vad kanske många tror.

Gällande om hunden kommer överrens med katter eller andra människor beror på hur du tränar hunden samt individen, inte på rasen. Våran tik kommer bra överrens med våra katter men är däremot reserverad mot främlingar och vaktar en del.
Men det skiljer mycket inom rasen såklart.

Dregglar en hel del, fäller. Gäller att träna grundlydnad relativt tidigt samt att gå bra i koppel med tanke på deras storlek.
Vara försiktig med "hårdare" träning, röntga vid 18 månaders ålder innan man börjar försiktigt cykla, jogga eller vad man nu tänkt. Skynda långsamt.

Här är våran tik när hon har ett av sina glädjeryck hihi

#8 och #7 hur stora är era tjejer ? Jag skulle sekert fara som en pulkka efter dem om de skulle se något skoj :D

#9 Ca 73 cm i mankhöjd, 50 kg tung (slank variant, många väger över 50 kg). Jag är inte särskilt stor jag heller, ca 165 cm lång hehe Men lärt henne från start att gå bra i koppel och att lyssna. Hon är ganska vek av naturen med men visst vill hon verkligen något skulle jag fara efter som en vante 😉

#10 oi oi ;P Jag är 163,5 o ca. 55-58kg :D de skilljer 5-8 kg mellan mig o hunden hahaha :D Skulle sekert kunna dra mig till och från skolan dagligen :P

#11 Och då är hon ändå slank 😉 Så du kan få en hund som väger so du eller mer också hehe

Jag har en Leonberger unghund och han är underbar en kräver en fast hand, motion och hjärngympa annars blir han galen:) har man tid och lust med det rekommenderar ja leonberger😊

#9 Alice (2år) är 73cm i manken och väger 48kilo och är hög för att vara Tik men är väldigt slank och smal jämfört med många andra tikar. Kaila som bara är 10 månader är ca 73-75 i manken och är påväg över maxgränsen på hur höga tikar får vara, men hon väger 37,5kilo och kommer antagligen bli grövre än Alice, men sen är det såklart upp till var och en hur mycket man tillåter att dom får väga. Vi försöker hålla våra tjejer smalare än genomsnittet och det har vi fått väldigt mycket beröm för, men det är mycket motion och muskler :-) Jag är 171 cm och väger kanske 70-75kilo och med mig kan dom lätt dra iväg om dom vill det, och tro mig det har Alice gjort när hon var yngre, innan hon visste att vi kunde gå tillsammans haha :-P

#13 #7 #8 Har era hundar någon jakt instinkt? Jag skulle vilja promenera i skogen och ha hunden lös då och då. (Med gps halsband så att den inte rymmer) Med stövaren kan man nämligen inte gå lös utan att den springer efter hare eller räv.

#15 Alice har inget intresse alls för andra djur, det har varit så sen vi hämtade hem henne vid 8 veckors ålder, marsvinen kunde krypa på henne utan att hon brydde sig. Men Kaila har ett väldigt stort djurintresse även fast vi också haft henne sen 8veckors ålder, framförallt till fåglar. Men är vi ute i skogen så har det aldrig varit att dom jagar djur som finns där. Möter vi hästar, hundar m.m. På vägarna så kommer dom båda till mig och väntar snällt tills dom har gått förbi ex. Är uppvuxen med jakthundar och det är verkligen stor skillnad på djurintresset hos en jakthund och hos en Leonberger, det är inte alls lika intensivt även fast det finns.

#14 Nästan precis lika stor som Lillan då, Lillan brukar ligga på 48,5-50 kg ungefär, lika hög hihi

#17 ja det stämde in väldigt precis på våra tjejer ^^