Jag gillar att de säger emot varandra. Ena påstår att man ska sluta avla på vad människan tycker är vackert och den andra inflikar att urhundstyper är vackrast och ska avlas mer på.

Jag tycker att utseendeaveln är förkastlig. Den är inte till för hundarnas skull.

Jag gav en gång ett förslag om att det skulle vara ett fystest innan utställningen, tex tre kilometers jogging, vilket är en enormt kort distans, varpå uppfödare svarade: Men varför ska dom kunna det? Dom behöver ju inte kunna det.

En hund som inte kan trava 3 km är sjuk.

Kan inte låta bli och undra vad personen antyder att pitbulls och greyhounds har för felaktigheter i sin kroppskonstruktion? det är snarare raser som än idag faktiskt är byggda för sitt användningsområde🤔

Sundhet och funktionell anatomi innebär inte alltid det gemene man ser som "varglikt" eller "snyggt".

Som svar på trådfrågan så finns det för och nackdelar med båda varianter, hos rashundar vet vi vad man kan förvänta sig när man avlar inom en sluten population med gemensamma egenskaper men den slutna populationen innebär också en begränsning i urvalet och där felprioriteringar bland uppfödare kan innebära stora långsiktiga problem. 

Blandrashundar kan få fördelen av en utökad genvariation som innebär minskade risker för recessivt nedärvda sjukdomar och många ser det som charmigt med en hund som får slumpmässigt valda egenskaper (främst det yttre) och det kan även vara en nackdel om hunden ärver egenskaper som inte var väntade eller passar i hemmet, en okänd härstamning gör det dessutom svårt att veta vad man kan förvänta sig och ev. problem som kan ligga längre bak i släkten.

Har inget emot varken blandras eller renras hundar, det jag stör mig på, är aveln. (Lång text)

Blandras avel t.ex. har jag inget emot om det görs på rätt sätt - testa hundarna, lika raser (menar då inte utseendet, även om det har betydelse till viss del), storleken på dom olika hundarna har såklart betydelse, och att det inte är mer än max tre olika raser.

Renras avel, om jag ska vara ärlig, är jag inget stort fan av. Så här tänker jag om renras avel - Man går bara på utseendet, att hunden lider och får konsekvenser senare i livet har ingen betydelse. Man avlar bara på dom för att dom ska kunna ställas ut, och bli bedömda efter en viss standard för just den rasen, väger den 5kg för mycket så blir den diskad/får mindre poäng. Att hunden varken har ben eller nos spelar ingen som helst roll, den SKA ju se ut så, den är ju så söt så det gör inget.

Man avlar på dom sjuka djuren, och inte dom friska.

Mops - Har ingen nos, kan inte andas, men det är ju helt ok! Den är ju såå söt när den gör roliga ljud i sitt försök att andas normalt. 

Tax - ju kortare ben, desto högre poäng, att den inte kan gå spelar ju ingen roll.

(Utställnings)Schäfer - Det gör ju inget att hela ryggen släpar i backen, ju mer ryggen sluttar desto bättre! Det allra bästa vore ju om den såg ut som en enorm ostbåge.

Framtida Chihuahuan - Man avlar ju på chihuahuarna med kort nos, ju kortare desto bättre. Har den en vanlig/normallång nos så är den ju för lång. Jag kan säga såhär, jag tror att om det fortsätter såhär, så kommer chihuahuan sluta med samma nos som mopsen.

Själv så kommer jag alltid att vara ägare till blandras. Min (första) hund, Smiley, är Schäfer/Siberian husky, snart 3år. Min nästa hund kommer vara antingen en Schäfer-blandning eller Chihuahua/Papillon. Jag lär aldrig köpa en renrasig hund med stamtavla, bara för att utställnings folket ska tjäna pengar på hundens lidande, möjligtvis om jag t.ex. vill ha en (arbets)Schäfer att tävla bruks med eller liknande, men det lär aldrig hända att jag vill tävla i det ändå så det spelar ju inte så stor roll.

Det här var hur jag tänker och tycker, och jag är väl medveten om att det inte är såhär överallt, jag är medveten om att det finns bra renras avel och det finns väldigt dålig blandras avel, oftast sämre än bättre, men det här är min åsikt om det hela, vilket ni får acceptera även om ni tycker att jag är helt dum i huvudet som tycker på det här viset.

Jag säger så här, allt behöver inte vara svart eller vitt med andra ord alla renraser är inte sönderavlade. Jag kan ärligt säga att jag anser att avel på en del raser borde upphöra helt alternativt börja utavla med en annan ras för att få tillbaka ursprungsutseendet men då jag ändå inte har något som helst intresse av någon av de raserna så är det inget jag lägger energi på. Jag är även helt emot blandras avel om det inte handlar om prestationsavel men all blandisavel som förekommer för att "min hund är så sööööt" eller "jag vill ha en avkomma efter min hund" och allehanda idiotiska anledningar folk kan komma på för att få avla på kreti och pleti. Det är enbart renras som gäller för mig men då också en ras som är frisk och långlivad och som passar in i min livsstil och har vad jag söker hos en hund.

#4 måste bara flika in att Tax är en jakthund och har korta ben för att kunna springa in i gryt. Det är därför man har dvärg och kanintax med, för att kunna jaga mindre djur än vad som normalt går med hund. En kanintax kan tex ta sig in i kanin hålor, vilket vad jag vet inte någon annan jakthund kan. Det är det den är framavlad för. Inte för att vara söt, det är bara lyckligt att dom är söta med sina långa kroppar och korta ben och visst 17 kan dom gå. Dom kan till och med springa i full fart i skog och terräng i timmar.

4 Finns det klipp om just Tax med, jag har inte sett den isf. Taxar ska ha korta ben som 6 nämner så där ser jag inte felet alls. Dok anser jag att vissa fått längre kropp och där skapar det problem med ryggbesvär för dom. 

Jag hoppas att man går tillbaka mer till ursprungsutseende på många raser för att platta till nosarna ser vi felet på när dom låter som grisar och har svårt att andas. Alla skrynklor och hudveck blir mer o mer skapar även dom hundproblem och en massa annat.

mest intressant är att dom endast räknar upp några få raser av alla dom som finns - över 300 raser finns, så varför haka upp sig på dom mest extrema ?!

Smaken är som baken när det kommer till hundrasers utseenden. Jag personligen anser att -bra- rasavel är det bästa som finns, då man kan säkert avla fram friska individer som har ett syfte. Sedan är -dålig- avel lika dålig oavsett om hunden har femtioelva olika raser i sig eller stamtavla.

Det finns nog ingen här inne som har någonting emot renras/blandrashundar utan det är just aveln som problemet ligger i och att otroligt få blandrashundar har något vettigt syfte.

#9 "Jag personligen anser att -bra- rasavel är det bästa som finns, då man kan säkert avla fram friska individer som har ett syfte."

Det är just det man inte kan med SKK:s osv avelsstrategi. Det kommer alltid bli en flaskhals där sjukdomar blir vanligt förekommande i raserna.

#10 Varför skulle det alltid bli så? Uppfödare som inte strävar efter en frisk ras skapar sjuka raser dvs dålig avel.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att köpa en blandras, även om dem kan vara hur underbara och fina som helst. Jag vill kunna ha papper och info om vilka föräldrar och släktingar är. Finns det sjukdomar osv bland dem? Många uppfödare jag känner till är väldigt noga med vilka dem avlar på för att man skall få fram så bra och friska hundar som möjligt. Jag vill att min hund skall ha bra och friska gener. Sedan så kan tråkiga sjukdomar såklart förekomma ändå, precis som med människor men jag vill att risken skall vara ganska låg.

#14 SKKs avelsstrategi är framtaget tillsammans med rasklubbarna, alla hundraser är inte defekta djur som bara avlas på utseende.