Du är inte ensam! Jag oroar mig över min tik hela tiden känns det som. Hon är 10 år nu. När jag känner igenom henne får jag för mig att jag känner knölar lite här och var, så får för mig hon har tumörer. Jag låter ju inte riktigt frisk jag heller XD

Men förstår att du är orolig när hon inte berättade att hon tog hunden till veterinären, sådant vill en såklart veta så fort som möjligt!

1# haha ja då är vi nästan lika tokiga;) jag oroar mig aldrig när han är här hos mig utan när han är borta och jag inte har någon koll, är orolig att mormor kanske inte håller i hans koppel eller är uppmärksam om de kommer en aggressiv hund osv, ändå har hon passat honom sen han var två år nu men hänt olyckor varje gång hon haft honom och då har hon åkt till veterinär utan att meddela mig, jag har sagt tll henne att ring mig direkt när ni åker in men hon menar på att självklart skulle hon ringt om det var något allvarligt.

hon tar honom till veterinären så fort han kanske vaknar och haltar lite då åke hon in direkt, det är jätte bra men hon hade kunnat ringa mig innan och se om han brukar ha det för han har vid andra tillfällen ibland när han vaknat "haltat" med ena benet, det är en sträckning men det går över under dagen och det är ingen fara men hon åker in ändå utan att meddela mig.

#2 Jag tror vi båda två får försöka lägga band på oss själva helt enkelt :)

Min pappa säger att det är föräldrars jobb att oroa sig över sina barn. Kanske är samma med djur :) jag är också orolig när min hund är borta eller ensam hemma. Varje gång dom ringer är jag övertygad om att han blivit överkörd eller något. Är till och med rädd för att folk ska sparka på honom när vi är ute och går bland folk :p läste någonstans någon gång om en som va med om det och min hund älskar människor så jag är livrädd att det ska hända honom så han får inte riktigt gå nära okända människor. Vilket iofs är bra eftersom man inte ska ha en hund som springer fram till folk som kanske är rädda eller inte gillar hundar.