Spökåldern antar jag verkligen :) Molly skällde på soptunnor och stubbar i den åldern, haha. Fick man gå fram och visa att dom sakerna inte alls var farliga liksom.

#1 Okej, hur lång tid tar det innan det går över? =)

Spike var likadan. Han skäller inte på andra hundar, men gäller och gråter för han inte alltid får hälsa. Han kunde ligga i soffan och sova och skälla åt ingenting. Man fick gå till dörren och visa att det verkligen inte var någon där. 

Nu håller han inte på så - men kan sitta i fönstret emot busshållplatsen och gruffa om han är uttråkad. Skäller som en galning kan han gör om någon gåra för nära vår gård, det gillas inte. Och det vill jag inte gärna träna bort helt - för lite vakt får han gärna vara. Här är så mycket skumt kriminellt folk.

#2 Hmm.. svårt att säga. Jag tyckte inte det höll i sig så länge hos Molly :) Någon månad bara, strax innan löpet kom!

Om din hund lär sig att det är självbelönande att jaga bort andra hundar på promenaden så är det knappast ett beteende som kommer försvinna i och med att han passerar spökåldern, då är det nog till att arbeta och träna med den biten hos din hund som gäller.

#5 Håller på och tränar honom och har börjat med skvallerträning. Belönar honom när han ser hunden och det är först när vi nästan möter dom som han börjar skälla och morra och då går vi bara förbi.

Åker lite snålskjuts på tråden :)

Vår lilla Max har också hamnat lite i spökåldern är jag rädd. Han har alltid skällt till lite när det knackar på dörren och det tycker jag väl bara är bra så länge han inte blir "galen" :P Men på senare tid har han börjat skälla på folk som närmar sig, inte direkt på promenaden men om vi är till exempel i parken och fikar eller tränar på klubben. Jag märkte det först för ungefär en månad sen när vi hade hantverkare hemma som gjorde i ordning vårt badrum. Då fortsatte han skälla på gubbarna även efter han hade sett dom och nosat på dom. Sen kom jag fram till att det kanske var just spökåldern som det var dags för. Husse är nämligen också snickare och har därför liknande kläder när han kommer hem. Klart att det är förvirrande när det ser ut som husse men inte är husse, kan ju vara någon dumming som försöker lura matte!

Men det har liksom fortstatt lite och jag tänkte se om ni hade några tips på hur man bäst tacklar spökåldern. Han är i övrigt inte särskilt osäker av sig och jag vill inte att han ska bli det heller. Han är min första hund, så jag har ingen direkt erfarenhet av spökåldern.