Kan naturligtvis va svårare för en liten människa att hålla en stor hund om den skulle dra, men helst ska ju ägaren ha sådan pli på sin hund att man inte behöver hålla  tillbaka den med muskelkraft.

Ingen höjer på ögonbrynen om en tjej hanterar en häst själv och de är betydligt större och starkare än någon hund.

Varför skulle storleken spela någon roll? 😎

Gammal favorit:

#1 Jodå, det vet jag :) Är själv hästtjej, kommer jag med ett stort halvblod som dansar omkring lyfter ingen på ögonbrynet trots att jag är knappa 160cm lång. Men kommer jag med min rottistik, som för övrigt aldrig gjort en fluga förnär, och går förbi någon så kan man ibland få nästan förnärmade blickar.. Tycker det där är lite konstigt!

Jag reagerar inte på själva storleken på förare o hund men jag anser att man inte har en hund själv man inte klarar. Har en bekant som är väldigt liten och tunn som har en stor o grov rottis. Rottisen är jättesnäll men vill han någonstans när de är ute så orkar hon inte hålla emot. Vi stod både en gång vid line up för en liten inoffare. Jag skulle springa först o så hon efter och då fick han för sig att han bara skulle fram o nosa Norma i rumpan vilket hon inte tycker om när de bara kommer påflygande sådär så hon blir rädd o går bakom mig. De slutade med att jag fick hålla undan hennes hund innan hon fick kontroll på honom. 

Så med andra ord så kan de ju vara superfarligt om man som förare inte klarar av att hålla sin hund. Sen kan olyckor hända med alla hundar oavsett storlek. Man kan halka, tappa kopplet mm men om man medvetet vet att man inte har en chans emot sin hund om den drar emot en annan hund, en doft eller så. Hunden kanske är supersnäll men de är kanske inte hunden den vill till och är doften på andra sidan gatan kanske de finns trafik mm.

#4 Det är såklart sant! Men om man inte har kontroll på sin hund så är det ju uppfostran som har fallerat, inte självaste storleken på hunden. Sen givetvis krävs det mer av dig som förare kanske men det tror jag man kan lyckas med ändå oavsett hur stor man är.

Jag är lite kluven till det där.. Om man inte ska ha stora hundar för att man är liten till växten. Jag håller med men ändå inte. För om jag resonerar som så att jag ska gå efter vem som är starkast mellan hund och människa så får jag lägga av med hästar också. För om en häst får panik och sticker så har man inte en chans. 

Men om man inte känner själv att man klarar av en stor hund så ska man givetvis inte ha det.

Fast en del "små" människor klarar en stor hund. Du behöver ju inte vara "klen" bara för att man är liten. O självklart skall man inte behöva använda muskelstyrkan men djur är djur.

Jag kan ju erkänna att jag gärna undviker att möta hästar ute just för att jag tycker att hästar är lite obehagliga med sin flyktinstinkt och att de kan bli så himla rädda för minsta lilla. Men självklart kan ingen människa hålla emot en skrämd häst som panikflyr men där handlar de ju också mycket om träning och en relation i mellan häst och ryttare/förare. Detta är ju inget jag som person kan se om du har med din häst eller din hund.

Jag är inte ens 160 och har nu min tredje rottishane. Även haft STOR schäferhane innan men aldrig sett min storlek som något problem.  DÄREMOT, är det ju sisådär att ha en hund man inte orkar lyfta ifall att det skulle behövas i en nödsituation… Jag kan säga att jag inte orkat lyfta mina hundar efter att de passerar 7-8 månader ungefär så skulle det hända någonting sitter man ju i skiten om man är själv..

#2 Asså favorit i repris, garvar lika mycket varje gång! 😂

Jag är 164 och vill verkligen ha medel/stor hund som nästa hund, även om jag är kort tycker jag det är jobbigt att handskas med småhundar och gillar inte ''allmäna'' småhundsbeteende XD vill ha en stor hund ju, folk får kolla bäst dem vill! :)

Det är inte storleken på hunden jag spanar in när jag möter ett nytt ekipage - det är hur husse/matte har det med kontrollen på sin hund. Att möta ett ekipage och t ex se hur husse/matte liksom åker kana bakom hunden utan att det ens är is på marken - det är ingen hit. Hur farao ser det då ut när det faktiskt är is på marken? Inte heller trevligt när man råkar ut för de vars hundar gör ett utfall när man är näst intill jämte varann och så far de efter som en liten vante då hundens råstyrka helt enkelt är för mycket för dem. Och det är inte bara trist när det gäller "nätta tjejer" utan även fullvuxna karlar.

Jag tror inte man har mindre chans att få en lydig hund bara för att man är liten i kroppen.

Jag har sett nätta tjejer med större hundar, det som är viktigt för mig är att de klarar av att hålla emot sina starka hundar samt har kontrollen. I övrigt bryr jag mig inte.

Tränar man hunden på ett bra sätt så spelar storleken ingen roll och jag snackar till exempel inte om att rycka-i-kopplet-metoden är en bra metod

Jag är 160 lång och har stora hundar :) min förra var en grandis tik på 85cm och 60kg. Fick några gånger hålla emot henne när hon var ung, men hon fick aldrig med mig :) Nu har jag en blandras(70cm 30kg) och en grandis hane, dock är han bara 6 månader ännu. Har också sett en del som inte orkar hålla sina hundar för 5öre. De går dit hunden går. Men tror inte det har med storlek att göra alla gånger :)

Man brukar se rätt snabbt om det är en person i kontroll eller med lätt panik i blicken av rädsla av att nåt ska trigga iväg hunden. Mycket handlar ju om teknik och kunskap än nåt annat. :) 

Jag blev ivägdragen av en dvärgschnauzeråring då jag var 18 så jag håller mig till mindre hundar jag. *S* (har förvisso mer kunskap och kontroll nu, men är fortfarande en rolig grej. :) )

Jag tycker inte alls storlek har någon roll, snarare styrka. Självklart måste du ha styrkan att hålla hunden om något skulle gå fel. Men som många redan skrivit här är de viktigast att ha kontroll över sin hund, alltså lydnad. Men för mig, räknas också styrkan att hålla hunden.

Och de betyder inte att en 150cm nätt tjej inte har de, tvärtom. Jag som är 167cm lång, "nätt" tjej - har styrkan att hålla mitt kraftpaket på 36kg utan ansträngning om hon skulle rycka och dra i kopplet. Vilket inte min syster som både är längre och större än mig, inte skulle haft.

Men jo, jag tycker man ska ha styrkan att hålla sin hund - annars blir de jobbigt med inlärning om dom kan springa och självbelöna sig själva genom att bara lägga lite vikt i kopplet så att Husse eller Matte flyger som en vante - de där lär dom sig relativt fort 😃

2 HAHAHAHAH 😃

Håller också med om att det beror mer på styrka och teknik än storlek. Jag lyckades utan problem hålla en ung berner sennen hane för ett år sedan och då var jag bara 155 cm lång och vägde runt 45 kg. Dock var jag vältränad som tusan, haha gamla goda tider 😛

Sedan kan det kanske se lite oproportionellt ut ibland, med det är ju en skitsak 🙂

Jag har en stor hund som är förjävla stark när hon får för sig att dra till. Min sambo kan inte hålla henne men jag kan som ändå är mycket mindre och svagare än min sambo. Men jag tror att man växer ihop med sin hund och lär sig hur den funkar :) Jag kan förutse min hund mer än vad han kan.

Tycker det är intressant att se vilka reaktioner man får när man är ute med små hundar jämfört med större hundar. Man märker att folk har förutfattade meningar! När jag är ute med vår papillon-blandis så är det ofta småbarn och unga tjejer som ler mot en och vill fram och klappa. Men när jag passade tre huskies för några år sedan så var det snarare killar som tittade uppskattande medan barn och unga tjejer mest höll sig undan. Men för att svara på frågan så skulle jag själv aldrig vilja ha en hund jag inte känner att jag kan hantera. Men då handlar det väl i första hand om uppfostran och inte vikt.

Jag skulle inte skaffa en hund jag inte orkar hålla eller lyfta. Tvekade till och med över att skaffa en jag inte skulle orka bära speciellt långt, men det är jag det. 
Brukar alltid ta ut avstånd till andra hundar eftersom mina hundar har lätt till skall och de flesta hundar inte gillar att bli skällda på. Sen vet ju inte jag om tjejen som är 150 cm är kickboxningsproffs kan hålla en flodhäst eller jätteklen. Tänker inte gå nära och riskera slagsmål bara för att verka ofördomsfull.

Jag tycker det handlar mer om rasens psyke, ägarens kunskap och teknik osv. 

Jag är kort och tunn med dåliga leder, så jag valde en liten hund (5 kg) för då vet jag att vid fara t ex, så kan jag lätt lyfta upp honom utan att jag får mer ont i lederna. Och jag har varit hundvakt flera ggr till större hundar som stafford, rottis, dobberman osv, men jag klarar inte av då de drar. Det värker rakt in i mitt skelett och jag orkar inte ta i med kraft och psyke att lära lätt på den korta tiden jag har dem.

Minns att när jag bodde hemma fortfarande så var det ett par som hade grand danois. Det var alltid mannen som gick ut med dem och speciellt en svart okastrerad hane hade han lite problem med ibland 🤐

Dem passerade vårat hus en gång när en av våra grannar hade sina norrbottenspetsar ute, dem gapade alltid som tokiga så fort någon gick förbi på gångvägen på andra sidan staketet. Av någon anledning så skulle mannen med grandisen gå just där, det hela slutade med att han "flög" bakom hunden och släpades ett antal meter…