Cavalieren. Underbar allroundras i bra size, men rasens hälsostatus gör att Lollo förblir vår enda hund ur rasen.

Rottweilern. Jag tycker att alldeles för få rottisar håller ihop i arbete och socialt, plus sjukdomsstatusen. Tyvärr.

#2 Det är bara raser man haft själv alltså raser man ägt/äger men vill inte ha den igen

Har en omplacerings mops tillsammans med sambon (eller ja, sambons hund numer)

Lite orättvist att döma hela rasen efter honom kanske, då han var tre år när vi fick honom. Men inomhus är han grymt lat, han är väldigt envis och har ingen "will to please" överhuvudtaget bara extremt ego. Sedan snarkar han :p

Även om han visst är mysig och söt och sambon total älskar honom, men ingen mer mops kommer in i denna lägenheten :)

Olde english bulldogge. Fantastisk personlighet men hälsan hos rasen verkar vara en total katastrof. Det var inte ett dugg kul att ha en hund som var sjuk jämt, jämt jämt och tvingas avliva henne innan hon fyllt två.

Tervueren var så oplanerad en hund kan bli, han kom in i mitt liv 5 år gammal med dunder och brak och här blev han kvar. Han är min första och sista hund av den här rasen, den passar mig inte alls men jag älskar hunden.

#5 Har två bekanta som äger varsin, den ena fick ta bort hund nummer två nyligen (2 år gammal knappt) pga sjukdom. De andra har både det ena och det andra i sjukdoms och allergiväg, jättetråkigt :(

Jag tror inte jag ska skaffa en labbe till, hon är för vek för min del och för försiktig. Underbart att hon läser mitt kroppsspråk som jag aldrig sett en hund göra och har enormt will to pleae men hon är för vek av sig…

Tervueren, eller någon annan Belgare för den delen. Jag tycker om min hund. Men han kräver för mycket. Lättuppfostrad är han, men lyder bara om han själv vill. Sen är han på tok för smart för sitt eget bästa. För mycket "kan själv." Sen att dom fäster sig vid en person… Min hund är inte min enligt honom, det är bara syrran och mamma som gäller. Jag är bara "hon som rastar och matar." Syrrans Terv följer henne vart hon går och blir som en gnällig valp om hon lämnar honom hos någon. Föräldrarnas Grönishane lyssnar inte på någon annan än pappa. Jag vill inte ha en sån hund. Jag hade nog inte ens skaffat en Belgare om jag hade haft något annat att välja på. 🤔

Det är den rasen jag har nu, en gråhund. Jag älskar rasen och ångrar absolut inte valet av ras utan med nästa hund vill jag satsa på något annat. Jag vill i framtiden hålla på med lydnad och agility på tävlingsnivå och jag kan inte uppnå det jag vill med en gråhund. Nu är min hund 3 år och vi kommer förhoppningsvis få många fler är tillsammans men efter det lägger jag nog jakten åt sidan och siktar in mig på något annat.

Sheltie. En underbar ras på många sätt och vis men jag vara bara 12 år när jag övertalade mina föräldrar om att skaffa våran första hund och visste då inte särskilt mycket om olika rasers egenskaper, så jag valde egentligen just den rasen i princip enbart efter utseende. Sheltiens temperament är däremot inte exakt det jag skulle vilja ha i en hund nu när jag vet mer om olika raser. Och även om sheltiesar kräver mycket mindre pälsvård än man kan tro skulle jag nog föredra en ras med lite mindre päls till nästa hund. Det är dock inte absolut 100% säkert att jag inte kommer överväga att skaffa en sheltie igen, men jag lutar mer mot andra raser.

Samojed lär jag inte skaffa igen, typiskt exempel på att man inte ska skaffa en hund som är specialavlad i ett visst syfte (vall/jakt/drag) om man inte tänkt utnyttja det. Samojeden är en slädhund och det var tydligt att min hund behövde dra i många timmar per dag (eller möjligen utföra annat HÅRT fysiskt arbete lika länge) och helst bo i stor hundflock för att må bra. Nu får hon det, och mår toppen hos sin "nya" familj :)

Chinese crested hairless ligger mig så jäkla nära om hjärtat och jag dör lite grann av saknad och kärlek när jag ser en, men det blir troligen aldrig en till. Jag är alldeles för glad i att vara ute i alla väder för att en nakenhund ska vara ultimat för mig. Individskillnader finns såklart, men de flesta vill helt enkelt inte vara ute i stallet fem timmar om dagen i höstregn nästan varje dag.

#3 Ja?

#12 Jag tycker också Chinese crested är så otroligt fina, men precis som du känner jag inte att jag kan ha en hund som måste byllsas på med overall på vintern och smörjas med solkräm på sommarn :P

#14 Själva påklädandet och hudvården tyckte jag inte var så hemsk, men jag kunde inte sluta tänka på att stackaren hade halva magen och hela rumpan bar. Han visade dessutom med största möjliga tydlighet att det var uschligt att vara ute hur länge som helst 😃 En riktig mysfis, ville helst vara hemma och gosa dagarna i ända.

Jag är kluven. Jag sa en gång "aldrig pekingese" och bodde sedan 3v med en och nu kommer jag på mig själv att snegla på pekingeser ibland. Men med den pälsen och det humöret och den hälsan… så gör jag vad jag kan för att stå emot. 

Men kanske tar in en vuxen från humane society nån dag i framtiden, skulle inte förvåna mig.

#16 Har alltid sagt att jag ska ha en pekingese när jag är gammal tant, om sisådär 40-50 år. Ingen hälsosam ras idag, men jäklar vad häftiga de är…

#17 Pekingesetanten som bodde här visste inte att hon var pekingese. Hon var en gårdshund ut i klospetsarna och låg ofta och tog gyttjebad, släpade efterbörd från kossorna och vaktade det mot andra hunden, jagade råttor och andra gnagare och verkligen levde rövare medans hon var frisk. Tyvärr vann borrelia över henne. :( 

Jag kände henne i tre veckor och jag skrattade varje dag. 

Hon var jättetovig då jag kom hit så blev en provosorisk nedklippning som inte var så vacker. Borrelian fick henne att svälla upp som en ballong och lederna gav upp en och en. Började med ena frambenet men till sist gjorde alla ben ont och hon blev arg då man försökte bära henne för det gjorde så ont och då var beslutet rätt så självklart.

Här är en film på en av hennes tokigheter. :)

Vi hade Tax när jag var barn. Jag skulle aldrig äga en sån hund igen.

Jag har ju haft 4 shar-pei samt en valpkull och är otroligt förälskad i den rasen fortfarande, men kommer aldrig mer skaffa en pga hälsoläget.

Ja vi har nu tre hundar av en ras jag inte kommer skaffa igen, irish softcoated wheaten terrier. Jättemysiga men för aktiva för mig samt för mycket pälsvård.

Lagotto, jätte trevligt arbetshund, men dålig mentalitet som krävde massa jobb och rätt uppfostran.

Första tanken kom när veterinären sa att våran lagotto var så snäll och dem oftast fick ha munkorg på lagottos.
Så vi började läsa om det och lagotton har mycket mentala problem som dykt upp på senare åren vilket är synd.

#13 Trodde du inte ägt någon men nu jag tänker efter så vet jag ju om det. Sorry :(

Blandras. 
Vi köpte våran som vuxen omplacering och jag tycker jättemycket om honom. Men jag har haft svårt för att bonda med honom.
Och dessutom har jag blivit mer och mer intresserad för utställning och tävling- vilket är hundra gånger lättare om man har renras :) 

Så- aldrig mer blandras och aldrig mer omplacering :)

Kommer aldrig mer bli någon Kerry Blue Terrier för mig, älskar min flicka på 6 år som jag har hemma men med alla problem som finns i rasens temprament och hälsa så blir det inga fler för min del.

Aldrig mer finsk lapphund.. Han var väldigt speciell.. Uppfödaren hade aldrig fått en med så mkt arbetsvilja men framför allt vall.. Gick inte köra slut på honom om han inte fick valla.. Men nu har jag en Greyhound korsning.. Efter st bernhard så ligger Greyhound högst i kurs.. Men sambon hatar dreggel så det lär inte bli ngn mer bernhard om jag inte byter gubbe först..

Pudel. Iaf inte pudeltik, då många av dessa varit för självständiga och fjolliga.

Mops. För att de är alldeles för sjuka och passar inte riktigt mig. Eller, jag hade egentligen kunnat ha flera stycken för att dem är så lätta att ha och göra med, men som sagt, aveln är dålig. Köpte henne som vuxen omplacering.