Om det är riktigt allvarligt och jag verkligen behöver "ta i" med honom så tycker jag det är bra att ta tag i hunden, om nosen eller i nacken eller kinden, inte göra honom illa men så det känns och precis som du säger spänna ögonen i honom och med mörk, långsam och väldigt bestämd röst tala om att NEJ, det där accepterar jag inte!

Jag upplever att det viktigaste är vilken energi jag sänder ut i det läget och att jag måste vara stensäker på att det är jag som har kommandot, jag som har rätt, jag som vet bäst och jag som bestämmer vad som gäller. När korrigeringen är över släpper jag men står kvar framför honom och "tornar upp mig" med bestämdhet medan jag fortsätter titta bestämt på honom för att låta det sjunka in och sedan är det hela över. Ofta kräver jag bättre lydnad och uppmärksamhet en stund efteråt, t ex att han ska gå fot en bit innan jag "släpper" honom helt igen.

Mn kille är rätt så tuff av sig och det är lätt att tillsägelser rinner av honom som en gås, men det här upplever jag fungerar och han förstår att "det där ska jag nog inte göra om i första taget".

#1 Okej, tack för tipset. 
Jag kan berätta att här om dagen så var jag ute med honom och på promenaden fick vi syn på en ekorre, Sheldon gick från 0-100 och bara flög mot ekorren och jag själv fick ta tag i en stolpe för att inte ramla. När jag fick in honom så sa jag SITT bestämt, dock ignorerade han det de första 3-4 ggr vilket han inte gör annars, när han väl satte sig tog jag runt nosen och sa FY NEEEEJ. Sedan ställde jag mig upp igen bredvid honom och efter en kort stund skulle vi börja gå igen. Även då flög han mot hållet där ekorren var och den här gången ramlade jag i backen och släpades lite efter honom, det var skogsterräng så det gjorde inte ont. Men då drog jag in honom hårt och tog tag i pälsen på honom och beordrade att han skulle sitta, han försökte dra sig undan så då gjorde det självklart ont på honom så han gnydde till lite grann. Han satte sig och jag stirrade in i ögonen igen, sedan stod vi länge och bara väntade och sedan gick det bra. Fast jag vet inte om det berodde på vad jag gjorde eller om det var för att vi stod och lugnade oss. 

Det är viktigt för mig att han verkligen förstår när det är totalt förbjudet. Det är sånna tillfällen som kan bli farliga för honom.

I det läget tror jag risken är stor att du förlorar lite av effekten eftersom du inte bannar honom förrän efter du gett sittkommandot. Det vore nog bättre om du tog tag i honom direkt och sedan satte honom efter du "läst lagen för honom". Tillsägelsen bör komma omedelbart i samband med felet, annars blir det för sent. I värsta fall tolkar han det som att det var fel att han satte sig eller hur han satte sig.

Jag hade nog lagt upp arrangerade retningar för att träna. Det är jätte svårt att träna i skarpt läge, det blir mest banningar då man själv blir arg, rädd och besviken. Dessa banningar ger väldigt lite då hunden redan är på 100% och lyssna är inte en prioritet. Om man nu inte har en väldigt vek hund som dukar under om matte/husse är förbannad;)

Så att träna dessa gånger ger väldigt lite. Men man måste ju agera…

…jag brukar ta tag i hunden och stanna på platsen till hunden lugnat sig. Jag visar med kroppsspråk och ton att det där var så fel det bara kunde bli. Jag skriker inte, men kan läsa några paragrafer trots att jag vet att han skiter i vilket, så jag gör nog det mest för min egen skull. Sen innan vi går så vill jag ha kontakt och då får han beröm och vi kör kontakt en bit bort och desto bättre om retningen finns kvar hela den sträckan, då kan man få något vettigt ur träningen. Sen om hunden då gör fel men är lite lugnare så kan en korrigering ge lite mer.

Så jag tror absolut på att arrangerade övningar ger mer än att korrigera i skarpt läge. Men det är inte fel att bli arg om hunden utsätter sig själv och ägaren för fara. De flesta hundar fattar att nu är det allvar, så länge man visar det i rätt stund. Men det ska ju ändå vara schyssta metoder, även om man har lust att strypa kraken 🤐😃

Inte precis något som tillhör ämnet, men men :) Om vovven min har gjort mig riktigt rytande förbannad, vi säger att hon försvinner en bit i skogen och kommer inte förrän en minut efter med en mun stinkandes av skit så kan jag ibland "bestraffa" henne. Hon ser det inte som bestraffning utan det är mer ett sätt att bli glad igen. Jag brukar säga till henne att lägga sig, eller sitta (alltså att hon ska stanna där) sen går jag en lång men rak sträcka så att vi båda ser varandra, och ropar till mig henne med glad röst sen fortsätter jag låta glad medans hon kutar allt vad hon kan till mig med svansen som en propeller. Ett par såna och jag är på bra humör igen och good to go ;)

Ts, jag skulle träna, dvs arrangerad träning, precis som #4 skriver.  Träna med positiv förstärkning, och LÄR hunden hur du vill att den ska uppträda vid störningar av olika slag. Att träna i skarpt läge, är dömt att misslyckas, utan träna när du förberett träningen. Gå kurs eller be andra om hjälp med olika störningar

Har inte läst alla inlägg. Läste till där ts först gett sittkommandp och när hunden satt sig så har hon bannat. Vad lär dig hunden av det? Jo- när jag sitter får jag skäll. Eller när jag sitter när jag blir tillsagd att sitta, så får jag skäll. Eller det värsta. När jag gör som matte vill så upplever jag obehag/ hon blir arg på mig. Bättre hade varit i denna följd : ekorre-NEJ!- sitt- Jaaaa!! Världens duktigaste voffsivoff och oj vad vi leker och godis ska du också ha!

En korrogering ska inte vara längre en någon sekund och den ska ske precis då hunden gör fel/är på väg att göra fel. Om du kallar in hunden, sätter honom ner och sen ska korrigera det han gjorde innan så blir nog snarare effekten att du korrigerar det hunden gör just då. Alltså kom till dig och satt sig ner. Kan vara värt att tänka mig! :)

Jag tjatar aldrig på min hund, lyssnar hon inte när jag säger tex sitt första gången så sätter jag henne ner med handkraft (petar på rumpan, funkar inte det tar jag tag framtill på bogen och trycker ner rumpan). Det lönar sig aldrig att tjata. Är hunden för mycket uppe i varv väntar jag tills hon lugnat sig lite innan jag säger något till henne alls, eftersom jag vet att hon inte hör mig ändå.

Sen, för att lära in NEJ håller jag med de andra, arrangerade övningar! Jag började inne genom att släppa godis från köksbänken som jag satte foten över innan hunden hann ta dom och sa samtidigt nej. Sen väntade jag på ögonkontakt och gav sen varsågod. Man kan också rulla iväg en boll nära hunden om den inte får ta fören man säger varsågod.

Kontaktövningar av olika slag på olika platser är också väldigt nyttigt.

Den här boken är riktigt bra, alla med hund borde läsa den tycker jag! :) http://www.adlibris.com/se/bok/kontaktkontraktet-en-bok-om-manniskans-samspel-med-hunden-9789197357845

En övning som jag tycker är både smidig och bra, är en annan typ än det #8 beskriver. Lägg en godis, eller nåt annat i matväg, på golvet. När hunden är på väg att ta den, sätt foten/handen över och säg Nej. När hunden ger dig ögonkontakt, eller åtminstone tittar bort från matbiten, ger du godis från din hand. Dvs, hunden får inte ta det som ligger på golvet överhuvudtaget. 

Den övningen lär jag ut på de vardagslydnadskurser jag håller, och syftet med övningen är att hunden ska förstå att även när den får ett "Bra" så betyder inte det att det är fritt fram att ta maten på golvet, utan belöningen kommer från Din hand. Detta kan appliceras på tex om hunden ser en ekorre, du ber hunden att sitta, hunden sätter sig. BRA, belöning, MEN, hunden får inte sticka efter ekorren som belöning, utan belöningen kommer från Din hand

Problemet med all positiv förstärkning är att belöning måste vara starkare än det hunden vill ha. Min Fidel skulle aldrig välja en godisbit (oavsett hur flottig, köttig och väldoftande den var) över en annan hund att leka med, och jag tror att fallet är det samma med Sheldon och ekorrar.

Jag kan inte ge konkret tips om hur TS skall tydligt uttrycka missnöje till sin hund. Det är så pass individuellt och jag skulle inte känna mig bekväm att förslå något utan att sett hunden. Däremot vill jag tipsa om en väldigt bra artikel. Den tar upp många bra aspekter av både belöning och korrigering.

#10 Det är därför man måste träna in saker ordentligt med olika störningar och inte förvänta sig att hunden inte ska sticka efter en ekorre eller annan hund innan den klarar av många andra olika störningar :)

#11, Jag anser dock att problemet kvarstår. Hur mycket jag än tränar min hund att säger jag A ska han göra B, och hur sakta jag noggrant jag än introducerar störning återstår problemet. Han har ett val. Han kan välja att strunta i det jag säger, och den enda konsekvensen är en utebliven belöning.

All respekt till er som tränar så och tycker att det fungerar. Jag varken kan eller vill kontrollera min och hundens omgivning så mycket som krävs för att kunna tex stegvis på långt avstånd vänja honom vid hundar. Då skulle jag tex ibland behöva kliva av tunnebanan och ta nästa tåg för att en annan hund klev på, och kom för nära.

Då lär jag hellre hunden ett tydligt nej som betyder just nej. Det gäller ekorrar, hundar och matbitar jag tappar på golvet, det gäller allt. Det betyder ungefär "det där är inte din belöning", när hunden ser någonting kul och tänker "wow, där har jag min självbelöning".

# Visst kan man lära in ett förbudsord, men det handlar fortfarande om att lära hunden vad den ska göra vid det tillfället. Hundar lär sig ju genom att det lönar sig att välja det du vill att den ska göra.

#12 Det är ju lite det jag menar. Du har väl ändå lärt in NEJ på många olika sätt med olika störningar innan det fungerar att säga NEJ när din hund ser en annan hund?

Sen får man ju försöka se till så att hunden inte kan självbelöna sig. Tex att ha den kopplad eller nära en själv där man vet att det kan komma hundar eller ekorrar (eller vad nu hunden älskar mer än allt annat). Så man helt enkelt kan hindra den från att göra fel :)

#13, Åter igen, det lönar sig att välja mig, men inte så mycket som att leka med en annan hund. Och man kan faktiskt också lära hunden vad den inte ska göra. Negativa konsekvenser lär också hunden. (Och någonting som inte borde behöva förtydligas: det är lika viktigt här med tajming och rättvisa och individanpassning).

#14, Givetvis. Det sker ju en direkt och en indirekt träning av förbudsordet i vår vardag, i och med att hunden inte får göra som han vill. När jag säger nej kräver jag att hunden lyssnar. Om han ändå går mot den andra hunden kanske jag tex tar tag i hans nackskinn eller på annat sätt fysiskt hindrar honom att ta sig till den andra hunden (jag försöker att inte använda kopplet, det är JAG, inte något redskap, som ska hindra hunden).

Givetvis ska hunden inte ha möjlighet att självbelöna, men även om min hund är kopplad går han igång på en annan hund. Jag kan hindra det värsta genom att inte låta honom träffa hunden, men skulle jag hindra allt och träna steg för steg med svårare och svårare störning skulle jag behöva undvika hundar helt kanske i veckor, och sedan därefter behöva hålla ett stort avstånd i flera veckor till.

Istället för att bara vara tydlig med min hund att han inte får bry sig om andra hundar. En enkel markering, och sen kan vi gå vidare. Jag anser att det är tydligare och mer rättvist mot hunden.

#16 Funkar det så är det ju helt ok :)  Själv väljer jag att träna massor med hundarna, flera timmar per dag, olika situationer, olika miljöer, skapa starka band med hundarna genom träning. Dvs, mig gör det inget att det tar veckor och månader att träna in med att gradvis öka störningar, jag älskar att träna med hundarna och lägger hellre ner det jobbet :)   Mina hundar får visst bry sig om andra hundar, men inte när vi går promenad tex. Mina hundar får visst jaga ett flygande löv, men inte i koppel. Men, använder inte nej eller markeringar, utan varsågod. 

Hur tydligt och rättvist som helst

Jag kan hålla med om att banna hunden efter att han utfört ett kommando är fel. Men ett brytkommando man inlärt positivt ger hunden, precis som Mingman säger, ett val. Ska man jaga en SUPERROLIG ekorre eller få en sliskig och kanske inte så rolig godis istället? Valet blir ganska självklart för hunden. Om du fick välja en gratis glass skulle du valt vanliga tråkig willy:s vaniljglass eller riktig god chokladglass från typ ben och jerry? Valet är ganska självklart där också. Min hund har tydliga gränser vad den får och inte får göra, gör han det ändå, då tar jag tag i honom tyst men med ett tydligt kroppsspråk som visar att Dethär är INTE okej. Efter det fortsätter jag som vanligt. Jag har ett brytkommando, LÅT BLI, som han lyssnar till större delen av gångerna. Låter han bli så blir det godis och leksaksfest och en massa roligheter, gör han inte det så får han en tillsägelse. Och vet ni vad? Jag och min hund har ett jättefint band med varandra, en superkontakt och en fin relation, TROTS att jag tar tag i min hund. Chockerande? ;) Nä, TS, jag tycker du kan ta tag i din hund men ta tag i den i rätt tillfälle.

#17, Jag tror i alla fall vi kan komma överens om att vi inte är överens.

Jag tror att alla hundar är individer, och det finns ingen metod som fungerar för alla. Inte ens positv förstärkning. Det är ingen universallösning. Funkar det för dig så superduper, kör hårt. Eller mjukt. 😎

Själv använder jag ingen speciell metod, utan tar lite av varje. Jag tränar också med min hund ser du, och det är mer än bara marscher och förbud. Det kanske du förstår, men att jag vill välja vad jag anser är en tydlig och snabb metod gällande vissa saker betyder inte att jag inte lägger tid och jobb på min hund.

TS sa ju dessutom uttryckligen att positiv förstärkning inte var ett alternativ här. 

Inget ont om denna diskussion, men jag tror inte vi kommer så mycket längre. Jag tycker också att diskussionen har spårat utanför vad TS från början ville ha svar på. Så jag bryter gärna här.

Let's agree to disagree shall we?

Men visst :)   och Ts, för att lära din hund NEJ, så kan du gå tillväga såhär: 

Lägg en entrecote eller nåt annat på golvet. När hunden försöker ta det, säg NEJ och se till att hunden inte når. När hunden tittar på dig, eller åtminstone visar att han inte tänker ta entrecoten, belöna! Men inte genom att låta hunden ta entrecoten.   Den belöning du erbjuder, måste vara större än det som ligger på golvet.   Hunden lär sig då att det du erbjuder, är bättre än att tugga entrecote. 

Det är egentligen samma sak som jag nämnt tidigare, men ett sätt som jag tycker är vettigt, när man lär in kommandot "NEJ"

Nej blir ett kommando som alla andra, och därför gäller träning med det, precis som alla andra kommandon. Träna det så att hunden förstår att det gäller i alla sammanhang du säger det, i alla möjliga miljöer osv. Då hamnar du inte i det här att "om hunden inte lyssnar ändå", för så är det med alla kommandon du lär din hund. Har du inte lärt in det så att det sitter oavsett, så kommer hunden inte heller att göra rätt alla gånger. 

Lycka till i alla fall :)

Oj vad många svar jag har fått. Jag har faktiskt inte tänkt på att jag ger de signalerna när jag ber honom sitta ner. Jag vet ju om det nu när ni säger det, men det kom aldrig innan att jag tänkte så, att han faktiskt blir bestraffad för att han sitter ner och inte för att han jagar ekorre. Tack för att ni påmint mig om det, väldigt viktigt. Jag får träna på förberedda störningsmoment, bra tips ni kommer med. Tack!

#20 Just det där med NEJ i godissammanhang är han väldigt inkörd på redan. Men jag har inte utvecklat det så som du tipsar om, ska testa det. Tack!