En del av er minns säkert vid det här laget att jag långpassar en Chihuahua. Nu verkar det som att han ev. kommer att stanna permanent. Han stannar fram till årsskiftet oavsett, och jag gör mitt bästa för att utvärdera om det här är en hund jag faktiskt vill ha. För att citera min sambo: "Se till att du behåller honom för att du vill ha just honom, inte bara för att du får honom. Annars är det bättre att vi köper en hund vi verkligen vill ha istället." Kloka ord. Denna lille herre är inte perfekt på något vis, han är rätt ouppfostrad, men lär sig fort och har visat tydligt att han kan bli en trevlig hund bara han får konsekventa gränser och regler.

Igår upptäckte vi dock någonting som verkligen drog ner på "betyget" och verkligen fick mig att tveka. Vi var hemma hos min pappa i några timmar. Under denna tid bajsade han två gånger på mattorna, och kissade (ordentligt, inte bara skvätte lite) en gång. Vi hade varit på långpromenad precis innan så det var inte pga att han var nödig.

Jag känner igen beteendet, och vet att det beror på osäkerhet/otrygghet (eller missnöje, men inte i det här fallet). Hemma hos oss har det hänt två gånger att han bajsat under natten, då har vi trott att det berott på dålig mage och inte tänkt så mycket på det, men nu inser jag ju att det berodde på att han hade kommit till oss bara ett par dagar tidigare och kände sig otrygg. So far so good, ingen skada skedd…

…men jag vet inte om jag är sugen på att ha en hund med ett sånt problem (igen…). Här hemma gör han ingenting numera, han är ju trygg, men man måste faktiskt kunna lämna bort sin hund några timmar då och då hos släkt/vänner, utan att hunden kissar och bajsar inomhus hos den som passar. Vi åker väldigt sällan bort över natten, men hunden är bara tre år och jag tar såklart med i beräkningen att han blir minst 15 år gammal. På 12-15 år kommer vi ju behöva lämna bort honom ibland. Min lapphund är kanon att lämna bort, han har två olika "barnvakter" som används vid behov (min mamma och min pappa) och är helt trygg där. Så vill jag att hund nr. två ska bli också.

Vad tror ni, är det här ett beteende som kan ge med sig allt eftersom han blir tryggare och säkrare i sig själv? Det är en stressad liten herre, och jag jobbar stenhårt på att få honom att slappna av och få självförtroende.

Erfarenheter?