Valde och valde… Jag brukade sitta hundvakt åt en gammal bekants hund då och då när jag var 19. Och trots att han var… Envis, galen, aggressiv och aningen korkad så fick jag på något sätt för mig att jag tyckte om att ha hund och kanske kunde tänka mig en egen.

Den sommaren var min äldsta syster praktikant på en kennel som föder upp belgiska vallhundar. Hon var fodervärd åt en av deras tikar som blivit parad med min daghunds halvbror. Och p.g.a. avståndet (Dalarna-Skåne) fick hon vara där över sommaren och hjälpa till. Dom hade 2 kullar den sommaren; "min systers kull" som var Grönisar och en lite äldre som var Tervar. Min syster hade blivit vald av en liten pojke ur den äldre kullen. 

En dag ringde syrran och berättade om sin pojkes kullbror. En stackars liten pojke med ett hjärta av guld som ingen ville ha för att han var så ful. Öronen hade aldrig rest sig och han var tanig med otroligt dålig maskning. Om vi ville ha honom kunde vi få honom för halva priset. Vi sa ja direkt och det blev bestämt att han skulle vara min hund.

Jag måste erkänna att första gången jag träffade honom tänkte jag nästan att vi ju inte kan köpa denhär fula lilla spinkiga saken. Men han var en riktig charmör som genast snodde våra hjärtan. (Han heter ju trots allt casanova i stamtavlan. 😉) Nu har det gått 7 år sen vi fick hem honom. Och tji fick dom som valde bort honom. För han utvecklades såsmåningom till att bli finast i kullen (enligt uppfödaren) och jag tror nog han är smartast också. Alla som träffar honom förundras över hur smart han är. Dom brukar säga att det är något särskilt med honom, han är inte som vilken hund som helst. 🙂

Lite egen är han också. Han ger inte sin kärlek till vem som helst. Han är min hund på pappret, men i hjärtat tillhör han mamma och min lillasyster. Jag är bara "dendär människan som ger mat och rastar." 😃

fin story:D gärna bild så man får både en beskrivande text och en bild:)

för jag har en bild i huvudet hur han ser ut men vill gärna ha den bekrädtad:O

Ah, ska se om jag kan hitta någon bild från när han var liten.

När det var dags för valp så tänkte vi ta en valp efter en dvärgschnauzertik som hette Loka, hunden som fick oss att fastna för rasen. Men hon fick uteblivet löp så Lokas ägare sa åt oss att kolla på annat håll så vi skulle slippa vänta en evighet, vilket vi gjorde. Pappa ringde runt eftersom jag var minderårig och vi hittade en kennel som skulle ha två kullar. Vi hälsade på och pratade med uppfödaren, mötte hundarna och ställde oss i kö.

Dagen kom då uppfödaren ringer och säger "Jag har en tik åt er!" då vi sagt att vi helst ville ha tik men var öppna för en hane om det inte blev nån tik. Jag skulle bli med valp! Livslång dröm skulle uppfyllas! 

Efter fyra långa veckor hälsade vi på igen och träffade valparna. Tio små valpar från två kullar och alla såg exakt likadana ut. 😂

Jag kelade med en valp som somnade i min famn, vaknade och gick iväg och sen kom en valp och jag tog upp den i knät. "Är det där din favorit?" frågade uppfödaren. Jag såg nog ut som en frågetecken, för strax efter sa hon "Ja det där är samma valp du höll nyss." vilket jag inte hade någon aning om!

Jag föll självklart för valpen, men det var enda valpen jag umgicks med så då uppfödaren undrade vilken valp vi var intresserade av svarade jag att hon som känner valparna får avgöra vad som passar oss bäst. Och visst blev det valpen som sov i min famn! 

Så jag brukar säga att valpen valde mig, inte tvärtom. Och vi har haft underbar kontakt från dag 1. Jag kunde inte fått en bättre valp! ❤️

* * * 

Ådi blev det 2011 då jag sparade ihop pengar för hund nr 2. En vän till mig hade en mittelspitzpojke jag var totalförälskad i och hans son skulle placeras ut i foderhem. Jag var inte ute efter att bli fodervärd men jag följde med för att möta uppfödarna. Sekunden jag såg hunden visste jag att jag bara måste ha honom! Och så blev det, och uppfödarna (mor och dotter) lät mig köpa lös hunden senare. Hur ljuvlig och underbar hund som helst! Han kunde dock inte flytta med mig till USA pga sin jaktlust så han fick bli pappas jaktkompis istället. 

* * * 

Digger och Allie (även kallad Poopster) bodde här då jag flyttade hit. Allie blev sämre och sämre så innan vi gav upp att kämpa med hennes problem så spontanköpte vi en hemlös hund från Last Hope Inc som jag föll för då jag såg annonsen. En border collie/corgi, två av mina drömraser i en! Jag hade vanan av osäkra hundar då både ådi och ixxi var osäkra så vi slog slag i saken och nu bor Ixxi, Digger och Apache här. Apache ska förhoppningsvis bli en tävlingshund så småningom, men vi stressar långsamt och bygger upp Apaches mod och dämpar hans stress först. Han har varit här mindre än ett år och är rätt mycket unghund ännu. :) Digger är 11, Ixxi är 9 och Apache blir 2 i december. :)

Bilder till #2:

Första bilden jag tog på Puzzle. På väg hem från Skåne. Jag har bilder från när han var yngre, men har inte tillåtelse att använda dom. Här är han 4 månader och öronen hänger rakt ner.

På uppfödarens inrådan klippte vi bort pälsen på öronen. Det gjorde inte mycket skillnad, men hellre det än att hålla på och tejpa och sånt. 

Det vart skillnad, men det tog sin tid… 

Ett tag trodde vi aldrig att vi skulle få till det. Puzzle växte och fick bättre mask och så. Men öronen stor fortfarande rakt ut och han såg rent löjlig ut. 😃

Men det gick tillslut! När han var 2-3 år åkte vi ner till Skåne för att göra MH. Uppfödaren vart glad av att se vad det blivit av hennes fula ankunge. "Finast i kullen" sa hon. Jag är beredd att hålla med. Det skulle vara så kul om dom som valde bort honom fick se honom nu! 😎

Jag hade funderat på att skaffa hund ett tag och brukade kolla läget på Blocket lite då och då för att se om jag hittade något intressant. När jag såg bilden på Lego föll jag direkt och kände att honom vill jag ha. Tvingade mig dock att bromsa lite men ringde och bestämde att jag skulle komma och titta på honom dagen efter. Blev lite skeptisk när uppfödaren berättade att en annan skulle köpa Lego men att den personen aldrig kom och hämtade honom. Likväl tänkte jag åka och titta på honom för jag var bara tvungen att veta om magkänslan hade rätt. Väl där så uppfyllde Lego alla förväntningar jag kunde haft. Han kom och la sig vid mina fötter på en gång och så blev det att gosa med hans mage. Sedan tog vi en promenad i skogen där han och en annan valp gick lösa, och han sökte sig till mig mest hela tiden på promenaden. Allting kändes så himla rätt och två dagar senare flyttade Lego hem till mig. Varje dag är jag tacksam för att den personen som skulle köpa honom från början aldrig kom och hämtade honom. Tror det var meningen att Lego skulle hamna här hos mig.

Tiken jag ville köpa valp efter gick tom. Jag hittade en kull som redan då var sex veckor gamla, efter samma linjer som den första tiken jag tingat efter. Åkte ner till Sthlm, träffade uppfödare och tik, berättade mina krav - och hade under tiden den minsta och ettrigaste tiken hängandes i mitt byxben.. Så ful-valpen fick komma med mig hem några veckor senare.

Jag hade haft hund i över 12 år, men hunden var sjuklig och fick till sist diagnosen levercancer. Då fanns det bara en sak att göra - avlivning. Det var bland det jobbigaste jag nånsin varit med om. Det kändes tomt och konstigt hemma utan hund, så ganska snart började jag och sambon titta runt lite på internet efter en valp. Vi visste att vi ville ha samma ras, och en tikvalp. Jag skickade ut lite krokar här och var till uppfödare, en del mer seriösa än andra, och till sist hittade jag en som jag uppfattade som seriös. De hade just fått en valpkull med en enda tik som fortfarande var till salu. Vi besökte uppfödaren och fick en bra uppfattning om henne och verksamheten, och vem kan motstå en liten jack russellvalp? Vi bestämde oss ganska snabbt, och i början av augusti flyttade hon hem till oss. Och här är hon nu, lilla Fia:

Många raser jag vill ha men valet var enkelt (och egentligen lite dumt kanske). Finsk lapphund eller ingen hund. Sambon är ingen djurmänniska och vi har redan en katt, jag har drömt och tjatat om hund i 3år till honom. Enda hunden han verkligen gillar och vill ha är en finsk lapphund. Så fick det bli. Får hem honom om 7 veckor. Gillar rasen efter att ha träffat några och läst på så jag är nöjd.

Varför jag valde min hund? Jag ville ha en aussie och han fanns på omplacerngssidan, jag klickade med uppfödaren och hennes hundar var supertrevliga, Opsis däremot var reserverad. Tog 1 timma och han blev lycklig så fort jag kom till bilen efter att vi varit inne på macken och köpt glass. När vi kom hem och skulle sova la han sig på mig och gosade ner sig brevid och var allmänt gullig. Han var allt jag kunde önska mig trots sina brister. Därför valde jag mitt monster.

Jag var ute efter en jakthund och hade en jämte sedan tidigare så ville testa nått nytt. Snöade in mig på gråhund på grund av deras temperament, jaktlust etc. Hade inte planerat att skaffa valp just då men satt och kollade på blocket en dag för skojj skull och hittade en annsons på gråhundsvalpar 20 mil ifrån mig. Tänkte att det skadar inte om man bara far och tittar på dessa sötnosar. Men efter ha varit på besök och träffat föräldradjuren, kollat upp släktet på SKK hunddata och sett resultat från jaktprov, veterinär, utställning osv. så var jag fast. Hämtade sedan hem min Nalle efter 3 veckor, ångrar det inte en sekund. Han är helt underbar i jakten, som sällskapshund, lyhörd, följsam och lättlärd.

Jag skulle inte ha hund just vid det tillfället, men några dagar efter jul 2012 skickade en bekant ett sms om att det fortfarande fanns 2 valpar kvar som inte var tingade i hennes kull.. Farligt var det och jag var tvungen att åka och kolla :) 1,5 månader senare flyttade Luna hit :)

Det var husse som ville ha Tax. Jag var själv skeptisk mot små hundar men gick med på att träffa uppfödare då jag aldrig haft med taxar att göra. Det visade sig att det var ju precis det vi sökte i en hund + att formatet var väldigt behändigt.

Så vi satte upp oss på intresselistan för en valp från en uppfödare i stan. Fick vara med från parning och fram till valpning. Tyvärr blev d ingen valp till oss så jag gick in på taxklubbens hemsida och valphänvisningarna. Det fanns då två valpar kvar i en kull i skåne (vi bor i norrbotten) Båda killarna var då 6 månader. Ringde uppfödaren och hanhundsägaren. Vi föll för Alf och bokade honom. Fick vänta ytterligare en månad innan vi hade ordnat med flygresan + semester. Åkte och hämtade hem honom (250 mil) den 2 april 2010. Inte ångrat mig en sekund! 7 månader gammal. Vi fick med allt som ska följa med. Valpbilder, filtar, mat köpeavtal, stamtavla osv osv. Hon hade till ohc med stickat honom en tröja då han skulle flytta till kalla norrbotten :-) 

Theo köpte vi enbart med hjärtat. Fick en länk från en kompis till en blocket annons. En liten taxkille (10 månader) sökte nytt seriöst hem då han hade hamnat hos en familj som misshandlade honom och hade honom utestängd på en balkong. Uppfödaren hade till slut fått köpa tillbaka honom med mot om polisanmälan. Hon släppte honom inte till vem som helst och ville besöka oss först. Hon kom, hade med sig Theo och hans mamma. Sen dess har Theo bott hos oss! :-) Han är vår lilla ADHD hund. Han är överallt men mer kärlek i en liten hund finns inte. Det sväller över så mycket som han bara älskar allt! Att få vara ute, att äta, att sova, att mysa, att busa, att promenera, att SIMMA! Han är lika lycklig för allt.

13# vilka fina namn, vem på bilden är theo? hemskt att han haft de så tråkigt med sin förra ägare:( men tur han kom till dig nu. måste vara oerhört svårt som uppfödare och veta hur ägarna egentligen är som köper hunden..

Jag ville ha en hund och hade kollat lite på blocket efter nån äldre liten hund,en kväll efter jag hade lagt mej så var det nått som fick mej att gå upp igen och sätta på datorn och 20 minuter innan så hade Max förra ägare lagt ut en annons på honom, så jag ringde direkt och det bestämdes att vi(jag och min dotter) skulle komma klockan 10 på förmiddagen nästa dag och 10.30 gick vi hem med våran älskling ❤️

Båda uppfödarna valde mina hundar.

Jag valde inte mina hundar, de valde mig. D.v.s. rasen fanns innan jag fanns. Så jag hade inte mycket att säga till om.

Min kille drömde om en stövare. En dag hittade han en annons 12 st valpar 600km borta för 450 euro. En första gångs kull som kenneln var lite skeptisk för därför var de billiga. Uppfödaren valde en valp åt oss. Hemma märkte vi att Rambo var en rädd valp, en dålig egenskap. Vissa påstod att Rambo är klok och inte litar blint på andra. Vi har arbetat hårt för att bota räddslan för människor o hundar. Idag klarar han av människor utan problem. I parkken löst med andra hundar, spec stora är han ennu osäker emot. Däremot är han ej skott rädd :) Vi tror att hans räddsla egentligen inte är hans riktiga jag utan något som modern lärt honom. Rambo haft tur att vi e hans ägare. Vi har hört att brodern Jymy e likadan o dom börjar inte ens jakten i år pga räddsla! Det blir aldrig en jakt hund av honom då den känsligaste tidpunkten är nu 4-8 månader!

Min mamma hade märkt att jag var ganska ensam och ledsen, det var en svår tid för mig då. Jag hade fått omplacera min unga hanhund pga att han inte trivdes att bo på skolan där jag går. Det gick en tid och jag var utan hund, visst vi hade 2 hundar hemma men ingen av dem var min egen och jag saknade träningen med hund. Så, min mamma drog med mig helt oväntat in i bilen och vi gav oss av mot Borås. 

Jag frågade flera gånger vart vi skulle, vad som skulle hände men fick inget svar, bara ett leende av mamma och hon höjde volymen på bilstereon. Vi kom fram till Borås och mamma parkerade bilen på Borås djurparks parkering. Vi stod där i 10 minuter när mamma plötsligt stiger ur bilen. Jag tittar mig omkring och ser en stor familjebil komma körandes, i den sitter 2 kvinnor… Och en svart ful liten hund.. 

Just då förstod jag vad mamma hade i kikaren. Mamma börjar genast prata med kvinnorna och dem skrattar, pratar och tittar på hunden emellanåt. Jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle skratta eller gråta? Bestämde mig för att sätta mig på huk och se om valpen visade något som helst intresse för mig. Hade inte några höga förväntningar, valpen var mest intresserad av allt omkring sig i omgivningen MEN när han såg att jag satte mig ner kom han skuttandes fram och satte sig framför mig, tittade mig i ögonen och det sa bara klick. Jag fick kopplet och började gå runt på parkeringen med ''Aslan'' som han hette då. Han hade stenkoll på mig och stannade om jag stannade, sökte ögonkontakt med mig och traskade vidare vid min sida. 

Vi stod där och pratade jag, mamma och de 2 kvinnorna. Jag fick reda på att ''Aslan'' var den enda valpen kvar ur kullen och att hans mamma, som heter Doris, är en Dogo Canario på 55 kg medans pappan var en STOR Jaktlabrador. Tillslut sade vi hejdå till varandra och jag hoppade in i bilen med ''Aslan'' i knät. Han somnade så fort bilen började röra på sig och sen började han även snarka. Jag beslöt mig för att döpa om honom, han skulle heta Hector! 

Idag är Hector snart 1 år och väger 23kg. Han kastrerades i måndags då jag ville ha honom kastrerad. Vi tränar och lär oss olika trix, hoppar små hinder och springer igenom tunnlar, klickertränar och massa massa mer! 

Han är världens mest underbaraste hund och jag är glad över att mamma drog med mig ut just den dagen!❤️

O #19!

Vilken härlig hund och vilken underbar historia!🙂

#14 Den till vänster är Theo :) Den lilla.

Ja uppfödaren sa att hon aldrig mer ska ta valpar då hon inte trodde det skulle bli så för honom. Vi har även fått historien bekräftad av en kvinna som kom fram till oss på en utställning och kände igen Theo. Har aldrig träffat henne förr så det måste ju ligga nåt i det. Han är en go och glad kille nu. Väldigt matglad och väldigt mycket kärlek i lilla kroppen där. Vi är så glada för att han bor med oss! Min svärfar blev så förbannad när han hördet det så han sa "jag åker och hämtar honom själv".

# 20 

Tack! Han är jättehärlig och mysig, kommer alltid på kvällen och ska sova under täcket 🙂

21# ja jag förstår det, usch måste vara hemskt att få reda på att sin valp som man fött upp ej har de bra men tur att hon fick reda på de inte många som får de heller tyvärr.

tycker han var extremt söt och liten herre!

#23 Ja därför skulle jag själv aldrig bli uppfödare. Hade inte klarat att lämna iväg så små valpar och inte veta hur det sen går… Kanske om man födde upp Chihuahua eller nån ras som bara får enstaka valpar så man i värsta fall kan behålla alla ;-)

Theo tackar. Han är väldigt söt. Han kommer undan med mycket för att han är så söt.

24# haha ja de vore kanske något:) lite komiskt var det ändå att han är exakt samma Tax som alf, kunde ju varit en korthårig men han var långhårig han med och samma färg:)

Ronja valde inte jag, utan det gjorde mina föräldrar. Ronja var menad att bli mammas hund men jag la ner mest tid på träning och motion med henne så hon blev automatiskt min hund :)

Cleo är min kompis väninnas f.d hund. Min vän skrev ett meddelande till mig och undra om jag möjligtvis inte skulle vilja ta över hennes väninnas hund pga att ägaren inte hade tid för hennes aktivitetsbehov. Hon hade i smyg berättat en del om mig och min träning med Ronja så ägaren hade fattat tycke för mig. Jag pratade med mina föräldrar och dom gick med på det om jag stod för alla kostnader. Jag kontaktade ägaren som blev riktigt glad när jag ringde, jag ville ha tiken på prov först. Ägaren sa "när Cleo väl klickar med någon, så älskar hon den med hela sitt hjärta". Kan ju säga att det är precis vad som hände med oss. Redan samma dag hade hon stark separationsångest från mig och skrek om jag gick ifrån henne. Mina föräldrar fick inte ens hålla hennes koppel utomhus för då skrek, yla och flög hon efter mig (och det förekommer fortfarande men det blir bättre och bättre!). Hon funkade perfekt med hundarna hemma och Ronja älskade henne redan vid första mötet. Allt var helt perfekt så jag tog över henne :) 

Båda hundarna är helt perfekta. Cleo är en riktig arbetsnarkoman, gör ALLT för att göra mig nöjd och hon är verkligen mattes lilla tjej. Ronja är mer en familjehund (hon är hellre med hela familjen än endast mig liksom. Tvärtemot Cleo) och hon följer med ut på promenader, är med och tränar och nöjer sig med minsta lilla den gamlingen :)

#25 ja det var ju en perfekt kombination förutom att vi knappt ser skillnad på dom hemma ;-) Det roliga är att dom har två kompisar som är svarta och korthåriga. Ser rätt kul ut när alla är ute och går.

Här kommer min långa historia:

Vår första hund hade gått bort, som vi hade haft i nio år. Jag skulle börja gymnasiet. Hundinriktning, och där var man tvungen att ha hund för att kunna lära sig något i princip. Och dagen innan gymnasievalet så ringde min mamma och sa "vi ska skaffa hund, vi åker och hämtar han på söndag, en till Old english sheepdog". Hon lovade att jag skulle få ha med han till skolan. När vi fick hem honom sa hon "han måste göra sig hemmastadd här i några veckor", alltså fastnade hon såpass för Sam, som han heter, att jag inte fick ta med han till skolan. Jag blev förståss jätte ledsen och sa "men du lovade ju ?" Och hon sa "du får skaffa en egen hund". Så jag satte ut en annons på blocket. Kollade annonser i tidningen, affisher i affären m.fl. Jag trodde inte att jag skulle få något svar på blocket på min annons. Men under en vecka fick jag 23 svar, om folk som ville bli av med sina hundar. Jag läste första mailet och det var en kvinna och en man som inte kunde ha kvar sin 1,8 åriga Bearded Collie för att han var för "mesig" för dom. Egentligen ville jag ha en Amstaff, Rottis, Schäfer eller liknande. Men min mamma tillät inte att en "sådan hundtyp" kommer in i vårt hem. Så den enda rasen som passade in på min mammas beskrivning var Melwin. Så jag valde honom, han var heeeelt förstörd från början, men nu 4 år senare så är han en tuff hund som gillar utmaningar, han är nu 6 år gammal.

Hund nr 2. Aros
Nu har jag flyttat hemifrån (2 år sen). Eftersom Melwin är en soffpotatis (tidigare Agility stjärna, men har nu gått i pension och vi kör bara vissa perioder). Så ville jag ha en ännu mer krävande hund. Jag bläddrade igenom blockets alla annonser och fastnade för en vit fin valp. En Vit Schäfer valp på 4 månader. det sötaste jag någonsin sett. Så jag ringde uppfödaren och förklarade vad jag var för en person, hur aktiv jag är, och inte är osv osv. Samt vilken av valparna på bilderna jag fastnade för. Hon skämtade med mig och sa "Haha ja, det var ju bedrövligt att du ville ha en aktiv hund, för han är nämligen världens bamse-soff-potatis". Jag skrattade och sa att han säkert kommer bli livligare sen. Åkte och träffade mamman, kullen, mammans syskon och hela köret. Jätte trevliga individer så jag bestämde mig att köpa "Dumle" som han då hette. Ja.. Och nu är jag här med en slyngel på 14 månader. Men han är världens underbaraste mamma-gris ! ❤️

Hund nummer 3.
Impuls köp. Det dummaste och samtidigt bästa beslutet någonsin. Han är "min" hund och sambons hund. Men han är mer "husses hund". Vi klickar inte riktigt ordentligt, men som tur är har han ju husse 😉 Han är nu 6 månader,Chihuahua , och ett riktigt kräk, "tonårs perioden". Men jag älskar honom ändå, något otroligt. Han hittade vi också på blocket, han och hans syskon. Uppfödaren körde hit alla valpar (mot bensin peng) så vi fick hälsa och gosa. Jag fastnade för Boss's syster, medans min sambo sa "nej, dendär ska vi ha !" och pekade på Boss. Och han fick välja, för han ville för en gångskull vara med och välja hund 😂Såååå stor personlighet i en liten rackare ! Busar när som helst med vår Schäfer, de är som bill och bull.

Våra små hjärtan <3

Åh vad vilka härliga slut… 😭 Fan så bra skrivet! 🥳

Hitta min lilla på Blocket av en slump. Ville ha en hund men hade inte hittat rätt säljare eller hund tills jag såg en nykommen annons med rubriken "Stor hund"…. - Yes, tänkte ja kanske detta är något.
Ringde säljaren dagen därpå efter överenskommelse via mailen och då fick jag berätta vem jag var, vars jag bodde och vad ville jag med hunden o.s.v….. 

Fick vänta en vecka på att få träffa Meya och det var den längsta veckan på väldigt länge. Pratade med mina föräldrar och de var de enda positiva till att jag skaffade hund medans alla andra var väldigt negativa och trodde inte att det var en bra hund eftersom de fanns bara en massa "skit" på blocket och ägare som bara hade problemhundar. 

Brydde mej inte om va de sa för jag visste att jag skulle klara av det men Meya var ingen problem hund utan hennes ägare hade inte tid med henne för det var familjeproblem helt enkelt och hunden skulle få det bättre hos en annan ägare.

Så var dagen kommen, Meya skulle komma, det var kärlek i första ögonkastet. Hon var en stor lurvig liten 11 månaders hund men världens klokaste ögon och snällare hund får man leta efter. 
Vi satt oss ner och pratade och säljaren tyckte att jag kunde köpa henne. 

Har bevisat för skeptikerna hur fin hund Meya är och nu är alla glada o nöjda….✨