Jag hade aldrig låtit någon gå ut med varken Opsis eller Penny, jag vet hur grymma barn kan vara mot hundar och hur inflytelserikt "Mannen som talar med hundar" är mot yngre, jag har själv varit det. Så nä, aldrig i livet.

Har aldrig varit med om att något barn har knackat på och frågat om lov att gå ut med hundarna. Dock så kom våran runt 40-årige granne och plingade på en kväll och frågade om han fick ha hundarna en stund. Dock var han alkoholpåverkad, inte spydig utan tappade minnet stup i kvarten, frågade säkert 20 gånger om han fick låna dom en stund fast vi sagt nej flera gånger. 

Tror han skäms lite efter det, då vi inte stött på honom någonting nu haha!

Och om något barn skulle fråga, nej aldrig. I så fall att jag håller hunden så får ungen följa med på en promenad om föräldrarna tillåter. Men inte själv, både för barnet och hundens bästa.

Aldrig jag litar inte på barn… eller tycker om den för den delen. Där emot får de gärna hälsa om de frågar först :)

Nej, skulle aldrig någonsin låtit en unge gå ut med mina hundar, eller någon jag inte kände superväl för den delen heller. 

Däremot kan de få hälsa på hundarna om de frågar första och är lugna.

Nej barn skall inte behöva ta ansvar om det t ex blir hundslagsmål eller bli omkulldraget o allt vad som nu kan hända.

Nej, till vilken nytta? Det gynnar varken mig eller hunden.

Nej, det går nog inte. Rambo skulle bara dra dem omkull då han är i spökåldern o tror att det finns "troll" överallt. Vill dom komma o hälsa på så är det ok eller om dom vill följa med på en promenad så förbjuder jag det inte, tvärtom skulle det vara bra för Rambo att vänja sig att man kan vara många när man är ut och gå :D

Nej absolut inte. Har haft grannungar som velat gå ut med hundarna, velat klappa kaninerna och hästarna. Någon gång lät mamma dem klappa kaninerna, slutade med att de skulle ränna hos oss stup i kvarten. Så de fick inte komma hit mer :)

Nej, och det trots att jag själv var en sådan som redan som liten fick gå ut med andras hundar.

Idag är det mer hundtätt och det händer mer elände där hundar är inblandade, så aldrig skulle jag släppa ut mina hundar med barn. Mina hundar är inte ens så lugna att ett barn säkert skulle kunna gå med dom även om dom är små.

Jag blir galen när jag ser vissa grannar som låter sina barn gå ut med sina stora hundar (cane corso, rottweiler mfl), för jag har sett mer än en gång när dom stått och retat småhundar i trädgårdar och mer än en gång när dom fått linda kopplen runt en lyktstolpe för att det inte ska ske en olycka. Och en olycka kommer det troligtvis ske en dag.

Man ska aldrig lägga över vuxenansvaret på ett barn, så nej. Inga barn går med mina hundar.

Jag säger som de flesta ovanstående: nej, jag skulle inte våga låta grannbarnen gå ut med min hund, av flera olika skäl, trots att jag gjorde det själv när jag var liten. Tanten som bodde under oss hade en liten dvärgpudel som jag gick ut med ofta. Jag tyckte det var roligt, och tanten tyckte väl det var bekvämt.

Kommer också ihåg att jag gjorde det när jag var liten. Men jag skulle aldrig låta ett barn gå ut med mina hundar.
Låter dom inte ens klappa mina hundar heller för den delen, får dom det en gång, så går dom fram utan att fråga sen, plus att när jag är på promenad så är det jag + hunden som gäller, ingen/inget annat.
kommer ihåg en gång lät jag den störigaste flickan i området klappa valpen (chihuahuan), nästa gång hon såg oss kom hon fram och plockade upp honom utan att fråga (!?) jag bara "vad gör du ? Du kan iallafall fråga först, mina hundar är inga leksaker" Sen hon fick klappa första gången har hela grannområdets barn kommit fram och frågat om dom får gå ut och/eller klappa, jag säger alltid nej. 😡😐

Vi har en grannflicka som får komma och leka med min vovve sen fåe hon gå promenad på tomten. Hon frågar alltid och accepterar alltid ett nej och Gizmo älskar henne.

Fidel är stark numera. Mina småsyskon på 10 år får ibland hålla honom när jag går brevid, men han drar omkull dem. Dock kan de få gå med honom hemma hos sig, det vill säga på en ö ute i skärgården där risken att stöta på någon annan är minimal.

Men okända eller halvokända barn skulle aldrig få ta Fidel. Han är just nu helt enkelt för stark (och dragig) för små barn. Och de hade nog inte fått det ändå, i alla fall inte där jag bor nu, i en Stockholmsförort.

När jag var liten gick jag ofta ut med grannarnas hundar, det fanns ca 6 stycken i mitt bostadsområde. Men som svar på frågan så skulle jag nog aldrig låta någon unge gå ut med min hund. ;p

En liten reflektion.

Jag tänker på de många trådar som finns på forumet där unga tjejer och killar frågar om tips vad de ska göra när deras föräldrar inte vill ha hund. De får då ofta som svar att man som barn inte kan bestämma om föräldrarna ska ha hund eller ej (vilket jag håller med om) och får då ofta tipset att gå ut med andras hundar/låna någon annans hund.

Hur tänker ni i den situationen? nu vet jag inte alls om ni som redan skrivit är av den åsikten men det hade varit kul att höra hur ni resonerar som har skrivit så i andra trådar.

Vems hundar ska de få låna om det är som denna tråden antyder att man inte gärna lånar ut sin hund?

Aldrig någonsin. Inte ens med världens mest okomplicerade labbe. 

Inte ens min fd sambo rastade mina hundar när vi bodde ihop. De gick inte ut genom dörren när han gav frikommando. Mattes hundar:)

Nej, aldrig i livet. Min bästis och en av mina närmsta vänner om jag var med, men annars skulle jag inte ens låta min tremening (som har hund och som är en bra vän till mig) hålla i Milo. Så för mig handlar det en del om att lita på folk, vad de är för människor och min ovilja att dela med mig av min prinspojke ;)

Nej, absolut inte. Min hund gjorde förr utfall mot andra hundar. Tack vare skvallerträning är det mycket bättre idag, men det kan hända att det faller tillbaka, och då vill jag inte riskera något.

Däremot frågar grannbarnen ibland om jag kan komma ut med hunden, det vill säga att de får leka/promenera/köra tricks när jag är med. Ibland har vi små trickuppvisningar för grannbarnen, vilket de tycker är jättekul. 

Om folk frågar om de får klappa min hund svarar jag i princip alltid ja.
Då visar jag även hur de ska hälsa. Märker jag att min hund finner det obehagligt avbryter jag genast och går därifrån. Men grannbarnen är väldigt duktiga på att hälsa/klappa fint, så det blir roligt/mysigt både för barnet/barnen och hunden 🙂

Nej, Inte för att jag inte litar på alla barn, för så är det inte. Jag litar på vissa barn, och det bror på vad man menar barn. En 9 åring, nej. En 15 åring ja. Sen bror det också mycket på sin hund.

Gjorde det när jag var liten, men då kände vi dem vi knackade på hos, det var många gånger vi åkte efter hundarna när de såg en hare eller nått och vi hade blivit tillsagda att inte släppa kopplet så vi höll i, tur att det var is ute så vi gled efter 🤪
Skulle dock aldrig låta ett barn gå med min hund, han kan vara speciell ibland och ha problem i hundmöten därför skulle jag inte utsätta varken min hund eller barnen för nånting.

Jovisst, det skulle jag kunna tillåta:) Inte med Leo, för han är inte helt snäll men när Lotus väl har lärt sig att gå fint i koppel och vuxit upp lite så visst:). Dock vill jag gärna lära känna det barnet bättre innan jag släpper ut dem, låta barnet följa med på mina promenader t.ex innan. Barnet ska också gärna vara lite äldre, 11 och uppåt så att de har lite i skallen ;).

Nej, eftersom vi har problem med hundmöten så skulle jag inte låta någon gå ut med dom eftersom jag är ansvarit. Skulle inte låta barn gå ut med hundarna oavsett om dom gick bra i koppel på promenader. Man vet ju aldrig vad som händer.

Barn kan inte kalkylera risker och även om dom inte gör nåt fel  hur skulle dom kunna hantera om någon annan hund kom och attackerade mina hundar?

Jag går mot strömmen. Det beror faktiskt helt på vad det är för grannungar. Ålder, kunskap, attityd. Samma när det gäller hunden. Skulle absolut inte släppa vilken hund som helst med vilken unge som helst i vilken miljö som helst. Jag gick ut med hundar när jag var liten, skötte familjens hund från 12 års ålder och det var en svår hund. Alla inblandade överlevde. Som sagt. Rätt barn, rätt förutsättningar så går det att diskutera. Dock gäller det bara en av mina hundar, inte den äldsta och inte valpen. Hittills har inga ungar Rastat mina hundar och lär säkerligen inte göra det. I mitt kvarter har nästan alla hushåll med barn egna hundar katter eller hästar..

Nej, Lexie gillar inte främlingar och förutom dom barn hon känner så är hon rädd för dom. Beror helt på personen, skulle aldrig låta någon av mina syskon gå på promenad med henne tror jag, men skulle lätt släppa iväg henne till en kompis till mig som jag tycker förstår hundar sjukt bra :)

 Jag hade väl sagt "försök du" och vovve hade nog inte gått många meter innan hon inser att matte inte är med. Men dom får gärna följa med på promenader med oss om vi nu haft några grannbarn.

Nej, jag skulle aldrig låta några barn gå ut med min hund. Han är på tok för stark för att ett barn ska kunna hålla i kopplet. Sen har vi några andra han hundar i kvarteret som inte min hund gillar så han gör utfall och jag vill inte lämna de ansvaret till ett barn om hundarna skulle ryka ihop.

Om någon knackat på min dörr och frågat så hade jag rakt av sagt nej, men…

Vore det barn som jag kände, som hängt med under promenader där jag vart med så hade det varit en annan sak. Med min nuvarande hund så är hon väldigt reaktiv och gör utfall mot katter/hundar så hade det varit en helt annan sak. Men hade jag haft en "vanlig", snäll, lugn hund, inga problem, jag har själv tagit hand och gått ut med grannars/bekantas hundar när jag var yngre. Kan tillägga att det var innan cesar millans tid!

Skulle aldrig tillåta det.

Vi har haft barn bakom vår dörr en gång som fråga om vår ena hund (50kg muskelberg) kunde följa med till lekparken och leka, min mans svar blev "nej, han är väll inge leksak" sen sa han åt dem att de får gå dit själva.

Absolut nte vilket barn som helst nej! Men har en grannflicka på tio år som absolut får gå ut med Dolly, men sedan är hon ju också min allra bästa promenadkompis som aldrig säger nej till en 1 mils vandring i skogen med mig och Fjolly.  Sedan har ju våra föräldrar känt varandra tjugo är innan vi föddes och jag känner henne som om hon vore min lillasyster! 😃

Hade tillåtit det om jag hade koll på barnet, och vetat att barnet hade haft koll på hunden. Med min förra hund Collie, absolut, men med nuvarande med de hyssen hon har för sig, absolut inte någon utanför familjen. Dock går våra barn ut med henne, och har ibland med sig kompisar… Men då  litar jag på mina barn och det fungerar bra när de går ut med henne…

Nej, ingen får gå ut med min hund ensam med få undantag. 

Min närmaste familj och min granne kan gå ut med honom ibland, och en nära killkompis får promenera, men det sker inte särskilt ofta, mer än killkompisen som lunchkissar hunden på veckorna. 

Den enda yngre som har fått gå ut med honom är min 15 nu 16åriga kusin, han är jätteduktig och ansvarsfull med hunden.  

Jag skaffade inte hund för att andra skulle få promenera med honom, utan för att jag skulle.

Hade jag fortfarande haft Nadja hade ingen fått gå ut med henne, då hon hade ett problembeteende. Hade hon inte haft det beteendet hade nog de jag kände (minst 12 år gamla) gått ut en kortis med henne, men då ska jag känna dom riktigt bra. Jag har extremt svårt att lita på folk jag inte känner, så nej.

Litar inte på andra så spelar ingen roll om de är ett barn eller vuxen som ringer på och frågar. Dessutom är mina hundar för starta för yngre personer att kunna hålla kvar.

Grannungar - nej. Min 16 åriga lillasyster -ja. Hon har väldigt bra hand med hunden som dessutom är rätt lätthanterlig (under 6kg) :) Dock så skulle jag nog inte vilja släppa iväg dem riktigt var som helst, vissa situationer vill jag inte utsätta varken hund eller syster för, det är ju trots allt jag som har ansvaret :)

Säger också nej men av en helt annan anledning än de flesta andra. Med vana av den cocker vi haft i 8år så skulle jag inte låta någon annan gå med min hund än de som vet hur jag "arbetar" med min hund.

Pappas cocker tränade jag, gick kurser osv. Han gick snällt och fint med mig men ingen annan i familjen gjorde som jag hur mycket jag än tjatade och uppmanade dem till det. 6pers på en hund och endast 1 som gjorde "rätt". Visst, pappa följde mina instruktioner ibland men thats it. Det slutade ju med att hans förbättringar blåste bort. Nu drar han i kopplet igen och går inte fot. Lyssnar knappt.
Så kan det gå när intresset inte finns hos övriga som promenerar med honom och risken finns ju att det blir lika om grannungarna går ut med hunden, visst någon gång då och då kanske inte gör så stor skillnad men ändå. Tryggare att inte överlåta ansvaret över min hund på någon omyndig för båda parter.

Njaa säger jag, Vi har rätt många ungar på gatan (dock inte grannar) men ingen har änsålänge frågat. Men skulle någon fråga så hade jag följt med då jag absolut inte litar på små ungar. När jag var utan hund, ca 2 år sedan så brukade jag o en kompis gå runt & fråga om vi fick gå ut med deras hund (dock så var vi inte 5år, men ålder spelar ingen roll). Jag själv förstår mycket, mycket mer nu när jag har en hund, just varför folk sa nej!. Sen så måste man ha kontroll över hunden. Saga är inget problem direkt, men hon är stark för ett barn. Så jag skulle till 100% följt med personen ut, likadant som jag gör när mina små kusiner vill gå ut med hon ;)

Skulle aldrig hända.

I dag lever vi så hund och trafiktätt att jag har svårt att se ett barn axla det ansvar som en simpel hundpromenad kan innebära.

Jag bor så att det går alldeles utmärkt att låta grannflickan och hennes bror gå ut med en av mina hundar, en gammal rar och lagom liten tik som älskar dessa extra promenader. Ungarna är jättebra och kloka och båda är äldre än vad jag var när jag började gå ut med andras hundar i åttaårsåldern. Ibland sover hunden över hos dem också.

Det går också förbi en liten grupp dagisbarn ibland och de får också låna samma hund. Det är så fint att se hur två barn i taget går och håller i kopplet. Både hunden och barnen ser så lyckliga och stolta ut! Naturligtvis är en vuxen också med då.

Det är bara en av mina som passar för dessa promenader, ingen av de andra vill lämna tomten utan mig eller någon annan i familjen.

jag brukar gå ut med mina grannars hundar. dock känner jag dom riktigt väl, och mina föräldrar är även vänner till dom. och hundarna är riktigt snälla.

dock tror jag dom är lite för snälla, grannarna alltså, och frun är dålig och har svårt att gå och har lite snurrigt minne, så när hennes man inte är hemma brukar vi hjälpa henne att gå ut med hundarna.

hmm… det beror på om jag skulle låta nån gå ut med mina hundar nr jag blir äldre… just nu har vi ingen direkt 'barnvänlig' hund, och drar rätt mycket och så… men hade jag känt barnen väl, typ om det var min väns barn eller nåt, så kanske det skulle gå. men ingen som jag knappt känner.. beror på åldern också och vart jag bor. bor jag nån stans där typ alla känner alla, så kanske man känner hundarna som bor runt om, om det är några som är aggressiva mot andra hundar, så skulle jag inte. men annars kanske… nej, jag vet inte riktigt..

Hade aldrig i livet låtit någon gå med min familjs förra hund, Zeb. Han kunde göra utfall (typ 8/10) och var allmänt stark (blev dock bättre med åldern). Ett barn skulle ha flugit som en liten vante efter honom om han bestämt sig för något…

Jag gick dock med honom när jag inte var allt för gammal, men kunde alltid hålla i honom så. Men borde egentligen inte ha gått med honom när jag var som yngst. Kraftfull hund som kunde "stänga av" och inte lyssna what so ever.

Men hade ändå inte låtit någon gå med min hund om den var en enkel hund, annat än mina nära kompisar, pojkvän eller familj. Vet hur mycket sjukt folk det finns. Även kan olyckor hända.