Jag behöver lite hjälp med min 3-åriga tik. Tills för ett par månader sedan bodde hon ihop med en bråkstake som inte alls klarade av andra hundar och som ökade hennes stress.

Tiken är känslig, mjuk och har också en tendens att spegla andra hundars energier och beteenden. Hon funkar med alla hundar, men då bråkstaken ex skällde ordentligt på andra hundar så skällde hon också. Men ffa så skällde hon på bråkstaken, sällan faktiskt på den främmande hunden. Lite som för att säga till honom att lugna sig, eller som att hon kanske inte förstod vad han pysslade med eller varför hans beteende ändrades så fort. Svårt att läsa. Hon betedde sig lite som att hon fick ett överslag och stressade upp sig, som en reaktion på bråkstakens reaktion på en främmande hund. Hoppas ni hänger med.

Sedan den bråkiga hunden inte bor kvar har hon lugnat ner sig markant i allmänhet. Hon har alltid varit mycket kontaktsökande och duktig, men eftersom den andra hunden inte fixat andra hundar så hann hennes chanser till socialisering under den tiden han bodde med oss minskas väldigt mycket. Nu träffar vi andra hundar varje dag, igen. En vän till mig kommer ofta över med sina tre hundar av olika kön och storlek. En kastrerad tik på 1,5 år, en okastrerad hane på 7 år och en valp på 4 månader. Ffa tikarna leker jättebra tillsammans.

MEN… När hanen ger sig in i leken och jagar den andra tiken så blir min tik precis som hon blev mot bråkstaken. Hon springer efter honom, skäller på honom och försöker hindra honom från att komma fram till den andra tiken. Varför och vad ska jag göra? Hon blir otroligt frustrerad när hon inte får vara med och hålla koll på att han inte når fram till den andra tiken (eller vad det nu är?). Når han fram ändå står hon och skäller mot hans bakdel och kan passa på att nagga lite. Det är faktiskt enda gången hon får "lock för öronen" och jag ser att frustration och nån form av stress tar över.

Hanen bryr sig sällan om henne, och han är en gammal problemhund med svåra problem med andra hundar och andra fixeringar. Han brukar reagera på negativa energier fortfarande, men det har han ingen tendens till alls när det kommer till min tik. Han kan säga till på skarpen nån gång, för att hon verkligen är "in his face", men väldigt sällan. Oftast låter han henne skälla och vara i vägen tills han tröttnar på att försöka leka och går därifrån. Problemet blir också att han i de värsta fallen tar ut sin frustration på den andra tiken, den tik han ville jaga och leka med från början, och blir hårdhänt mot henne istället. Det blir en ond cirkel. Vart ska jag börja?