Hälsan (fri från alla åkommor som kan förekomma i rasen), mentaliteten, mycket trevligt temperament och stabil mentalitet, hunden skall verkligen ha något som tillför rasen något. Beroende på ras så varierar ju meriterna, men massvis med utställningsmeriter är inte intressant för mig, några bör de ju ha men en hel "hög" är inte det viktiga enligt mig, då ser jag hellre många arbetsmeriter.

Ok är det när den kombinationen verkligen tillför rasen något och har ett ordenligt syfte och mål.

#1 Är av ungefär samma åsikt som dig, gällande meriter så är jag mer en bruksmänniska men jag ser det som ett + om det även finns utställningsmeriter med på listan även om det är brukslinjer. En mångsidig hund är en bra hund, i mina ögon. Förutsatt att den är mångsidig på rätt sätt.

Hos min ras, schäfern, ställer jag följande krav:

MH

MT som leder till korning

Friröntgad

Allergifri

Tävlingsmeriter inom bruksgren/ar.

Miljöstark

Om min tik uppfyller alla dessa kriterier, samt håller sig frisk från mindre åkommor så skulle hon vara aktuell för avel, OM hennes kullsyskon visar sig vara lika starka mentalt och fysiskt. Visar hon sig vara en ensam glänsande stjärna ur en kull med medelmåttor kan hon också vara aktuell för avel, om de andra är friska och stabila hundar men utan "det lilla extra".

Tillägg: Vad gäller syften så ser jag många anledningar vara OK, jag tycker inte det är fult att tjäna pengar på bra avel, och jag tycker inte det är fult att avla med tanke på att få fram sin nya tävlingshund heller.

Frågan är om man tjänar några pengar på bra avel?

Min mamma gör det inte.

Ja, man måste kolla genetiken långt bak i leden och förstås syskon, ev. avkommor sen tidigare.

Utseende och mentalitet, helst visat genom utställnings/bruks ´meriter.

RTG resultat.

#4 Nu vet jag inte riktigt hur du menar med din första mening, att du syftar på att man ska gå med vinst på en avel och därför håller på med det eller liknande.
Men min åsikt i det, gällande avel i vinstsyfte, är att man avlar inte för att tjäna pengar, det anser jag är fel. Avel, för mig, är att faktiskt tillföra något i rasen. Att föra den aktuella rasen vidare med friska, stabila och givande individer. För att säkra rasen i sig och för att, med ett seriöst och bra avelsarbete, successivt sålla bort de ostabila/ej friska och därmed också, icke avelsdugliga parter samt även vissa linjer. 

Att avla i vinstsyfte medför, av egna erfarenheter (inte att jag gjort det, men sett andra som gjort så), att man många gånger inte är noga med sitt arbete och därefter ser mer eller mindre mellan fingrarna när det kommer till urval av både linjer och individer samt att man dessutom inte gör de tester som egentligen skall göras. Vilket är mycket oönskat oavsett vad för hund man söker. 
Nu menar jag självklart inte alla är så, men många av de jag träffat på och vet om, har varit så och därmed anser jag också att avel i vinstsyfte är fel på många vis.

Först och främst skall hunden vara sjukdomsfri, HD/AD, allergier mm. Hunden måste även ha ett bra temperament. Anledningen till att hunden ska para sig tycker jag ska vara praktisk, en bra brukshund, bra vallare mm. Ska man para blandraser så ska det vara samma koll med sjukdomar och mentalitet och en bra anledning till aveln! Korsa inte en schäfer med en sibbe för att få söta valpar! Raserna som paras ska även vara lika dvs golden/labbe, norrbottenspets/finsk spets mm och som sagt, det ska avlas för att man har bra hundar inom en gren och veta vad man ger sig in i OCH självklart skall valparna önskas och tingade innan födseln

#5 Jag bara besvarade sista stycket  på # 3 kommentar.

Jag tror inte att uppfödare generellt tjänar på sin uppfödning.

Alla kostnader för uppfödning av valpar gör det, enligt vad jag ser , gör det mycket olönsamt.

Det är så  ofta en hobby och inget affärsföretag. Som jag ser det via min mamma, som är yorkuppfödare.

Celia

#7 Ah, jag såg ej att det hade tillagts något där! Då förstår jag vad du menade med ditt inlägg där, var lite osäker först.

Ok🙂

Celia

Beroende på ras så är meriter det sista jag bryr mig om, hälsa och mentalitet är a och o för mig och har den/de meriter också så är det ett plus men inget jag lägger någon vikt vid.

Nu pratar jag dock bara om renras, blandras intresserar inte mig så det kan jag inte uttala mig om.

Hälsa är nr ett för mig. hunden ska vara frisk från alla eventuella rasbundna sjukdomar, men även frisk från andra sjukdomar som kanske inte är vanligt i rasen men ändå kan vara ärftligt, tex hudproblem och allergier eller artros som visar sig hos en ras som i vanliga fall inte har problem med det, men bara för att "det inte finns i rasen" så tycker inte jag det är ok att avla på, utan man vill ju inte få in de problemen i rasen!

Sen ska hunden vara sunt byggd. Utställningsmeriter spelar inte så stor roll här, för många hundar är champion fast de enligt mig inte är sunt byggda. visst är utställningsmeriter ett plus, men som sagt, hunden ska fortfarande vara sunt byggd med bra vinklar i mina ögon.

Och så ska den självklart ha en bra, sund och rastypisk mentalitet! gärna MH eller bph, men beror lite på ras, dvs inte nödvändigt men bra att ha, om det är en bruksras ser jag mh som nödvändighet. 

övriga meriter ser jag inte som nödvändigt, men roligt om hunden har såklart. Jag gillar att träna och vill ha hundar med motivation och lite 'go' i, därför vill jag se att föräldrarna till valpen är aktiva såklart, tävling är inte nödvändigt men de ska vara roliga att träna med, dvs ägaren/uppfödaren bör syssla med något med hunden och de måste vara miljöstarka.

Sen såklart så ska det ju se bra ut på tilltänkta föräldrarnas syskon/föräldrar/tidigare kull/längre bak i ledet osv också! 

Jag är inte emot blandrasavel OM de uppfyller ovanstående krav! dvs man ska ha koll på släkt till hundarna att alla är friska och mentalt bra, att hundarna är sunt byggda osv beroende på vad man nu vill ha kullen till (att ta en kull bara för att de är så söta är inte gott skäl nog, föräldrarna ska vara så bra att man verkligen känner att det här är toppenhundar som har någon funktion att fylla).

Jag vill gärna bli uppfödare och ta en eller flera kullar i framtiden. Min ena tik jag har just nu har jag på foder, dock är det inte säkert att hon kommer hålla för avel nu pga hälsan, men hon är under utredning för att få se vad det är som är fel, så beroende på vad vi hittar för svar så kanske eller kanske inte hon går i avel. Jag tycker hon fortfarande är väldigt omogen och vill se hur hon blir som äldre innan jag bestämmer om jag vill ta ytterligare en kull efter uppfödaren är klar (om hon nu visar sig ha problem som inte är ärftligt och självklart kan botas så det inte påfrestar att ha en kull såklart, det måste ju fixas innan uppfödaren tar sin kull), men då uppfödaren har första tjing så har jag ju gott om betänketid, samt så måste vi flytta först ju.
Jag ska även få köpa en tik i vår som ännu bara är valp, men som är väldigt lovande och jag hoppas kan bli tillräckligt bra för avel i framtiden också.

Bruksraser kan inte regga avkomma efter sig om de inte är MHade.

Roligt att läsa era inlägg och tankesätt!

För min egna del så är jag, som sagt, emot blandrasaveln av olika anledningar. Att de påstås vara fysiskt sundare ska jag inte uttala mig om då jag inte har någon vidare kunskap där, men jag kan se både för och nackdelar på den fysiska biten.
Största anledningen är att allt för många blandraser är av helt ofattbara kombinationer, det är en sak om det är exempelvis jämthund/gråhund då de faktiskt matchar varandra rent mentalt och även i användningsområdet. Men fortfarande inte acceptabelt ifrån min sida.
Andra anledningen är för att de flesta som, medvetet men även omedvetet, tar fram blandraskombinationer verkar ha ett resonemang gällande mentaliteten/temperamentet som går jämsides med rasfördelningen.
Alltså, 50/50 med ras = 50/50 med mentalitet, vilket inte stämmer då en blandraskombination kan ha 80% av mentaliteten ifrån den ena rasen och resterande 20% ifrån den andra (exempel), vilket då medför det faktum att du inte riktigt vet vad du får först när valpen är vuxen och fullt utvecklad/mogen. Är det då omatchande raser så kan det bli en ordentlig kovändning i slutändan. Men, som sagt, även om de är matchande så är det inte acceptabelt då jag anser som så att om man ska ta en kull så ska även arbete läggas ner på vilka föräldradjur man använder så de kompletterar upp varandra på ett bra vis och lägger man ner ett bra arbete så hittar man alltid en individ av samma ras att kombinera med. 
Sedan får heller inte blandraser genomföra exempelvis, jaktprov då de allra flesta proven är begränsade för att gynna aveln.

Men sedan, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, så är meriter viktigt för mig. Även om det är brukslinjer så ser jag det som ett plus om det finns utställningsmeriter också, en mångsidig hund är en bra hund förutsatt att den är mångsidig på rätt sätt. 
Men absolut största krav är att det är friska föräldrar, låg inavelsgrad, en bra och tillgänglig uppfödare samt att det finns arbetshuvud hos föräldrarna. Och självklart, att det tillför den aktuella rasen något.

#13 Varför gynnar det en bruksras att ha utställningsmeriter? Då borde det ju vara viktigare att hunden är korad, då det täcker in även exteriörsdelen.

#14 Det jag var ute efter är att hunden ska vara inom rasstandard, hade dock inte korning i huvudet vid skrivtillfälle.

BCs kan inte ställas ut på nationella tävlingar i Sverige, tyvärr kan dom ställas ut på internationella, detta eftersom det är FCI som står bakom dessa o BC är en FCI ras, iaf våra o Norska hundar. I övriga världen så reggar man arbetande BCs i ISDS WK kan inte ställas ut öht enligt överenskommelse mellan SKK o ASD klubben (WK) samt att rasen ej är FCI ras.

Ded blir ganska enhetliga hundar ändå, de flesta kan avgöra om en hund är en BC, nåja, en del pälsmonster från andra länder undantagna.

Du är välkommen att ställa frågan inne på http://kennel.ifokus.se/