Min kompis är datalös och inte så insatt i detta med forum, men hon frågade mig om jag kunde lägga upp det här åt henne.

Hunden i texten är alltså INTE min hund, och alla elaka kommentarer undanbeds!

"Jag har en australian shepherd tik på lite mer än 2 år. Hon har alltid varit en liten osäker individ som har tyckt att folk, barn, olika föremål osv varit läskigt, och agerat utifrån det med att fly. Vi har kommit en bit med de problemen, och de syns nästan aldrig till längre! Dock så började hon reagera på mig för cirka 9 månader sedan. När det var som värst så kissade hon ner sig när jag kom hem och låg och skakade under en säng. Vanligast så har hon reagerat när jag kommer hem och ute på promenad. Det har verkligen varit till och från, och jag sliter gråa hår från mitt huvud. 

Vi tränar/tävlar väldigt mycket (uppflyttad till eliten i lydnad och en pinne i agility) och jag går även skola med inriktning hundsport. Att ha en hund som är rädd för mig funkar inte i min vardag. Men samtidigt älskar jag henne så mycket och hon är så hiimla fin de gånger vi förstår varandra och hon inte blir osäker mot mig, de ögonblicken får mig att fortsätta kämpa, att inte ge upp. För jag förstår att det är när hon inte förstår mig som hon blir osäker. Hon är otroligt känslig mot mig och mina signaler, så det leder till att så fort jag känner mig det minsta osäker på hur jag ska göra så blir hon osäker, och jag besviken, vilket leder till en jobbig cirkel.. Jag har filmat en snutt hur våra "promenader" ser ut. (infogad i inlägget)

Notera att jag inte säger någonting. Hon är fullt frisk, kollad flera gånger mot olika sjukdomar. Jag vet som sagt inte hur jag ska agera. Att bara ignorera funkar inte. Att prata funkar inte. Att bli arg funkar absolut inte. Har du något tips?? Jag orkar snart inte längre. Man läser om alla som har en hund som älskar sin ägare över allt annat. Här sitter jag och älskar en hund över allt annat, men kärleken känns inte besvarad. 

 Tack för att du tog dig tid till att läsa!"