Om ni har tänkt jobba mycket med hunden så kanske en jaktlabbe?

Annars en flatte eller golden skulle passa?

#1 håller med om jaktlabbe om ni har möjlighet/vilja/ork att aktivera och träna jakt med den (står ju inte vad ts är ute efter som hon sett hos labben). jaktlabbarna brukar vara mer fokuserade och inte så utåtriktade som showlabbarna.

men flatte eller golden när man inte vill ha en hund som brötig och på? ok golden kanske är lite mindre brötig, men flatte brukar ju vara den 'värsta' av dem, som gärna sitter i knät på varenda människa den möter :P

Springer spaniel annars kanske?

Jaktlabben är ju minst lika på och stökig som andra labradorer, om inte mer enligt min erfarenhet (som inte är så jättestor). Jaktlabben är smäcker men den är lika bumlig och flängig tycker jag, ännu mer kanske.

Kan inte schäfer vara något? Den finns det ju ganska många olika varianter av tycker jag. En del är enorma, andra nättare, en del har mycket skärpa, andra är mildare men fortfarande en skärpt hund.

Golden kanske annars. Flatten tycker jag är ganska flängig och överallt den med, precis som labben, men den far inte in i saker med samma kraft på nåt sätt. Den är mildare i sin framfart. Och sen handlar det ju om att aktivera sin hund och se till att den får utrymme att röra sig. De hundar som är mest bumliga och flängiga är ju dom som inte får springa fritt och lära sig att ta hänsyn till saker, och ffa inte vet annat än att koppel på - gå, koppel av - fullt ös medvetslös.

Varken labbe eller flat är ju sällskapshundar. De behöver mycket rörelse och aktivering, även om man inte köper en jaktlabbe. Annars kanske Pudel kan vara nåt. Också en klipsk, pigg hund men inte riktigt lika intensiv som labben och flatten - upplever jag.

Eller så kan man ju se efter en minde hund. Dansk svensk gårdshund? Lapsk vallhund (också ganska aktiv)?

#2 Mman behöver inte jaga för att få köpa och äga en jaktlabbe :) Bara man aktiverar dem fysiskt och sykiskt :)

Jag håller med om golden och fatten… Tänkte inte riktigt vad brötig betydde.

#3 Min jaktis, hennes mormor, mamma, brorsor, moster mfl i familjen samt en annan från anan linje har varit jättelugna och fina

Instämmer om springer spaniel!

Nja vet inte om jag kan instämma att det stämmer springer med labben.

Både labben och springer spaniel är vänligheten själv översnälla… men en springer spaniel har oerhört mycket mer energi än en labbe.  Men det beror ju på om man jämför med en "vanlig" labbe eller en jakt labbe. Nu tänker jag främst på den vanliga labben som normalt är lite lugnare och sävligare än jakt varianten.

En australisk terrier (nej, den rasen är inte en typisk terrier).

De springer jag träffat har varit mycket stökiga

Tack ni som svarat!

Jaktvarianten av labben finns i bakhuvudet. Men har fått känslan av det det finns mer skärpa i de än DP-varianten? Vill inte ha särskilt mycket skärpa i hunden alls. Därför går schäfer som #3 föreslog också bort. Plus söker inte en brukshund.

Springer spanieln känns lite för stor och flamsig. Är också en hund som passar bra på pappret men som inte riktigt stämmer in i verkligheten… 

#7 vad i australiensisk terrier påminner om labbe? Kan ingenting om den rasen så blev nyfiken 🙂

#9 Dess mångsidighet och glädje. Man kan aktivera dom hur mycket eller litet man vill.

Skulle Cocker Spanieln möjligen passa? Liknande användningsområde, ska vara en glad och pigg hund men i ett lite mindre format….

Någon med större erfarenhet av rasen som kan säga bu eller bä?

Har ett par cocker här på gatan. Det skiljer väldigt mycket mellan de två. Den ena är väldigt lugn, går aldrig ifrån tomten, knappt ens från altanen själv, men går gärna på promenad. Mjuk och försiktig, flänger aldrig runt, dock lite väl försiktig ibland. Skulle nog kunna backa om nån närmade sig hastigt mot henne, men hon är ingen rädd hund. Bara mjuk och försynt. Den andra är en hane, han är överallt hela tiden, flänger och stretar och drar, allt går i 180, älskar allt och alla, välter ungarna i sin glädje och livlighet. Rymmer gärna iväg till en granne om det hörs att någon är ute.

Hanen är nog en hund som skulle må bra av att få jobba och röra på sig lite mer. Tiken skulle nog trivas med ett ganska stillsamt liv men är ingen latmask. Det som förenar dom båda är glädjen. Glada och snälla, ingen skärpa.

Flera av spaniels påminner väl lite smått om retrievers på vissa plan kan jag tänka mig. De tillhör ju samma grupp också. Jag gillar både cocker och welsh men min uppfattning är att de kan vara lite väl flamsiga och doftfixerade ibland.

Varför jag frågar är för att många som jag känner menar att labben skulle passa oss jättebra, samtidigt som vi känner att labben är för på och rejäl. Men det kanske beror på individ också. Fler förslag?

Okej, jag tror detta skulle gå bättre om du gav oss en "profil" på villken hund du vill ha. Just nu begriper iallafall inte jag riktigt vad du är ute efter, så…

1. Utseende (storlek, pälstyp mm.)

2. Motionsbehov (hur mycket tid om dagen vill du prommenera, vill du ha en spring/cykelkompis, en hund som gillar att bada?)

3. Aktiviteter du vill göra med hunden (bruks, trix, lydnad, jakt agility o s v)

4. Hur mycket pälsvård är okej?

5. Viktiga egenskaper (t ex inte skälla för mycket)

6. Hur mycket jakt och vaktinstinkter är okej för dej? Känns de nyttiga på något sätt?

7. Har du haft hund tidigare? Hur bor du som?

Om du kan svara på dessa frågor kanske jag och övriga här kan komma med fler och bättre förslag :)

Tollare?

#14 Haha åh jag som försökte va finurlig och inte göra en klassisk "vilken ras passar mig"-tråd… men det gick ju åt skogen 😃 är ny på iFokus! 

**1. Utseende (storlek, pälstyp mm.)
**30-50 cm mankhöjd, har inget emot ev. pälsvård men slipper helst fet lättmjällande päls (typ labbe…)

**2. Motionsbehov 
**Ute 2-3 h/dag, ska kunna hänga på cykel- och springturer så inget för lågställt eller med hjärt/andningsproblem. Gärna gilla vatten men inget krav. Skulle gärna prova drag.

**3. Aktiviteter du vill göra med hunden 
**Fastnat för agility, och i viss mån lydnad. Inga mästarnivåer men att tävla i de lägre klasserna kan bli intressant. Spår är kul! 

**4. Hur mycket pälsvård är okej?
**Rätt oväsentligt

**5. Viktiga egenskaper (t ex inte skälla för mycket)
**Tystlåten ras. I övrigt kärvänlig, stabil, mild och kontaktsökande. Glad och inte misstänksam mot främling. 

**6. Hur mycket jakt och vaktinstinkter är okej för dej? Känns de nyttiga på något sätt?
**Absolut ingen stark vaktinstinkt, dvs. tar inte vaktande på stort allvar. Jaktinstinkt är ok så länge inte hunden blir helt blockerad av vilt.

**7. Har du haft hund tidigare?
**Sambon har haft bruks/jakt-raser. Jag har viss erfarenhet av hund men inte av själva ägandet. Lär mig hela tiden :)

haha men jag tycker om klassiska "vilken ras passar mig"-trådar :P när de ger svar på de frågor jag ser som relevanta d v s :)

Är inget proffs på pudlar men jag tror att det du beskriver skulle kunna vara en mellanpudel, i övrigt anser jag fortfarande att du borde överväga Cocker Spaniel.

Ska tänka mer och se om jag får nya idéer :)

Kelpie?

Border terrier?

Jag tycker det lät som en nätt goldentik. 🤔

Finsk lapphund? Det tycker jag är en urfin ras och dessutom lagom krävande men orkar hänga på allt. Eller collie? Långhår är mjukare, korthår lite skarpare.

Bearded Collie ?

Corgi ?

Västgötaspets ?

Sheltie ? ( kan okynnes skälla om inte fostrad )

#18 Hur påminner de om labben mentalt?

Bierdien har jag en del erfarenhet av, min granne föder upp det. Det är väldigt mycket hund faktiskt, det trodde jag inte innan jag träffade dom. Dom är pigga och glada, intelligenta och tåliga. Dom hoppar HÖGT, kommer över deras 110 staket enkelt, älskar att röja i skogen, dom badar gärna i diken, krälar igenom snår - ingen terräng är för oländig för en bierdie. Samtidigt är dom inte alls bumliga och buffliga tycker jag, som är inte hyper och sådär tunga och dunsiga som labbben utan smidigare men med mer päls (om man inte klipper dom vilket man absolut kan göra om man inte ställer ut). Faktiskt, det är nog den rasen jag vet som är mest lik labben, men enligt min erfarenhet och personliga åsikt, mycket mer sammarbetsvilliga och smidigare. Det kan nog vara en ras att titta närmre på. :) Men dom kräver att få röra på sig. En och annan långpromenad i veckan utan koppel så att den får springa fritt i terrängen, hoppa, leka kan den nog behöva. Agility skulle säkert passa den (ffa om den är klippt). Min granne tränar och tävlar lydnad med sina.

#22 Västgötaspets tycker jag var ett intressant förslag :) Vet inte så mycket om dem men har träffat en som var trevlig och när jag läser på lite snabbt om dem verkar de ju vara mångsidiga och glada hundar precis som labben :).

Någon med mer erfarenheter av västgötaspetsen?

#25 SKÄLLIGA! Oj vad ont i huvudet jag fått när jag träffat rasen. :/ Och då har jag ändå bott med spets. 🤦‍♂️

Kul att ni försöker hjälpa till :) LÅNG utvärdering kommer här.

Mellanpudel: ev något att kika vidare på? De storpudlar jag har träffat har känts härliga, men rätt energiska och pratglada :P 

Kelpie: För stort arbetsbehov. Och för mycket "hund". Perfekt storlek😉

Borderterrier: Verkar som hyfsat härliga hundar, lite svåra att greppa så om någon vet mer om de - prata på!  

Finsk lapphund: alldeles för skälliga (fördomar..?) Men verkar trevliga och "lagom" arbetsamma. Har dålig koll på spetsmentalitet.

Collie: för stor? För knepigt att hitta ett stabilt exemplar? 

Bearded collie: Åh, intressant! Ras som jag helt missat. Om du kan något mer får du gärna berätta #24. Hur är det med rädslor (ljud)? Skällighet? Förmåga att koppla av? 

Corgi och västgöten går bort.

Sheltie: också intressant, men återigen - skällighet…?

Nu har jag bara träffat den här uppfödarens hundar och avkommor ur hennes avel (eventuellt nån utomstående hos henne) samt en annan grannes beardie som kommer från en annan uppfödare. Sammanlagt kanske 6-7 olika individer samt en valpkull.

Jag upplever dom absolut inte som skälliga hundar. Varken när dom leker eller i andra sammanhang. Hon har dom ute i hundgård ibland och jag har under åren aldrig störts av skällande hundar därifrån, det gäller även de avkommor hon haft hos sig i perioder men själv inte äger. Den andra grannens hund skäller inte heller, en stor hane, han skäller aldrig när vi går förbi tomten eller liknande. Så nej, jag upplever inte att dom är skälliga.

Vad gäller rädslor/ljudkänslighet så är det inte som med långhårscollien. Men jag har pratat med uppfödaren om detta och hon säger att det finns veka individer i rasen, enligt henne. Däremot har jag aldrig sett något sånt på hennes, inte heller valparna (mamman till dem var en av hennes avkommor som hon har hos fodervärld och pappan kommer från en annan uppfödare). Inte heller på den hanen som ägs av en annan granne, han verkar väldigt stabil och sansad. Vi bor i utkanten av ett militärområde med skjutningar året runt och promenerar ofta på området tillsammans. Jag har aldrig sett hundarna reagera på skotten eller på andra saker. Jag har sett dom få stötar av elstängsel och ingen av dom bygger på rädsla, och dom släpper den direkt och promenerar vidare. Dom är riktigt terränggående och bangar inte för något, otroligt glada och framåt men lätta att få kontakt med. Vi har gått som mest 9 hundar tillsammans (då hade jag 3 med mig så hon hade alltså 6), springandes lösa, och dom lyssnar jättebra trots att leken ibland är vild. Den här uppfödaren är noga med mentalitet och gör MH, och önskar att hennes köpare gör det med sina också, så jag kan inte tala för hela rasen.

Men som sagt, hennes hundar är inte heller några soffpotatisar. Dom behöver komma ut och röra på sig, men behöver inte för det hamna hos tävlingsintresserad.

Ang långhårdscollie så är den inte större än en beardie. Min systers collietikar har vägt strax under 20kg. :) Men vekhet finns i rasen, mindre hos korthåren dock men den är också lite skarpare.

Tycker att SKKs tänka-på-tips stämde väldigt bra in på min upplevelse av rasen. Den första punkten kan man ju komma förbi om man klipper den.

• Rasen kräver mycket pälsvård. Den drar också med sig **grus och pinnar från promenaderna.
  **(Detta stämmer bra med tanke på hur dom rör sig i terrängen. Det är inga finhundar utan dom drar rakt igenom sly, våtmarker, skogssnår etc.)
              

• Den är påhittig och hittar på egna upptåg om den inte får mental träning och stimulans.
  (Smarta hundar och väldigt roliga och påhittiga är min upplevelse)
                 

• Bearded Collie har ett rejält dagligt motionsbehov och behöver få springa lös och gärna leka med andra hundar för att bli nöjd.
  (Detta tror jag är jätteviktigt, just att dom får möjlighet att springa lösa och umgås med andra för det är en otroligt livsglad och positiv hund som tål och är gjord att tåla att vara ute i skog och mark)

• Trots sin nallelika uppsyn kräver rasen redan från valpåldern en vänlig och bestämd uppfostran.

• En god portion humor underlättar vardagslivet och träningen vid hantering av denna clown bland vallhundar.
  (Clown var ordet. Jag skrattar ofta åt dessa tokiga hundar. Verkliga underhållare.)

Tack för svar #28! Det låtar som du träffat ett gäng härliga beardisar. Kul :) Du har inte lust att PM:a vad den uppfödaren heter? 

Lite snabba googlingar visar att beardisarna generellt verkar ha en del ljudrädslor och sisådär temperament. Vet inte hur pass utbrett det är. Men det är väl som med många raser, man får utreda noga vilken uppfödare som föder upp bra hundar. Ska kika vidare!

Västgöten är en kanontrevlig hund som jag börjar få upp ögonen för mer och mer. Valde mellan västgöten och heeler när jag till slut valde heeler. Jag upplever dock västgöten som mjukare än heelern, vilket många gånger kan vara en fördel.

Visst kan västgötar vara skälliga, men har inte märkt på de få jag träffat att dom är värre än genomsnittet. Har träffat på många fler mycket mer skälliga hundar🙂

PM kommer! :)