Hej! För ett tag sedan var jag tvungen att ta bort min ena hund. Efter det så har min andra och nuvarande hund, Nalle, fått svår seperationsångest och det har han aldrig haft innan. Från att ha kunnat lämna dom ensam en stund inomhus och några timmar i hundgården till att inte lämna honom ensam för en sekund. Jag har full förståelse att det blev en stor omställning för Nalle när han blev ensamhund då han aldrig har varit de tidigare. Nalle har alltid varit lite egen av sig, helst legat i ett hörn på kvällen och tuggat på ett ben istället för att komma upp i soffan och mysa framför tv'n. Han har inte haft så stort behov av närhet. Men sen jag var tvungen att ta bort min förra hund har det blivit stora förändringar. Han vill ha mycket närhet, kärlek och mys vilket jag INTE har något emot, absolut inte. Har fått en helt annan relation till honom. Men det som är problemet är just separationsångesten. Det går inte att lämna honom för en minut då ylar/piper han direkt, går inte att duscha utan att han piper utanför toaletten, om bara EN familjemedlem går ut ur huset så står Nalle vid ytterdörren och piper en stund. Som tur är kan jag ta med mig honom på jobbet så han slipper vara ensam, men ibland måste jag lämna honom några minuter själv i kontoret och då drar han igång en sorgsen sång där inne. Det här har blivit jätte jobbigt för alla, vet inte vilken ända jag ska börja i. Har börjat på ruta ett i ensamhetsträningen men jag kommer mig ingenvart, det skär i hundhjärtat varje gång jag är tvungen att lämna honom några minuter. Någon som har något tips? Det är tungt för oss alla här hemma som var tvungen att mista vår bästa vän.