Hejsan! Min väns sambo har en hund som ingen riktigt gillar. Men därför och ingen riktigt bryr sej om denna stackaren som är understimulerad. 

Jag skulle så gärna vilja ta mej an denna hunden, om jag hade haft mer tid. Jag tycker bara synd om honom. Det är min väns sambos hund. Min vän gillar inte alls hunden och hade velat bli av med honom och sambon engagerar sej inte alls mkt i honom och går bara det absolut nödvändiga med honom. Annars blir han bara ut schasad. Men han vill ändå inte göra sej av med hunden.

Han kan vara väldigt uppmärksamhets sökande och dominant(osäker?) & morra om man kommer som främmande in förmkt på hans område. Eller som förr när jag satt mej ner jämte honom. Jag tycker bara synd om denna hunden och har försökt ge honom lite uppmärksamhet och stimulera honom när jag hälsar på (vilket inte är så ofta) 

När jag har sovit över så har jag inte låtit honom sova i samma rum eftersom jag inte riktigt känner honom eller litar på honom. Men han har respekterat när jag har med ett ryck vaknat mitt i natten när han smygit in och sagt att han ska gå ut igen. 

Idag hände något lustigt/roligt. Han kom in  i köket utan att ens bry sej om oss, mej & min vän som satt på golvet. Men kom sen in i köket igen  under bordet sänkte sitt huvud och tryckte in huvudet under min hand och morrade lite samtidigt och tittade mot min vän.. Jag känner bara att det är långt ifrån hälsosamt den hunden mår. Men han verkar ändå vara mej tillgiven, även fast han kan verka opålitlig. 

(En liten parantes är att jag har drömt många drömmar om aggressiva vargar som har attackerat mej det sista. Men i den sista drömmen så drog sej vargen tillbaks och jag fick en lika dan känsla av honom som jag fick av vargen i drömmen, en slags acceptans. Jag älskar hundar & djur över lag och är väldigt orädd av mej!)