Jag tror det finns för många uppfödare och som inte till 100 vet vad bra avel är utan för många så är det endast utställningsmeriter som gäller och även sk kompis avel( hoppas du fattar). Den förra hundrasen jag hade var inte erkänt sjuk, men jag blev sjukt trött på uppfödarna inom rasen. För vi hade en hund med både arbetande meriter och tyvärr "bara" hade exellent i utställning. Vår hund hade en jättegenomtänkt avel då det inte finns någon med dåliga höfter och inavelsgrad 0%. Hanvar också mentalbeskriven, ja han var med i hanhund listan och han fick avla, men det var ju inte dsk utställnings kennlarna som ville avla utan det var ju de som ville ge något till rasen alltså frisk hund. Lite senare tog de bort hanhundslistan på ras sidan och det berodde på tror vi för att personen som skrev in hade själv egna hanhundar( ja människorna där var enormt avundsjuka) Så därför bytte jag ras, rasen har inte kollapsat ännu men tyvärr kommer det göra det om det fortsätter såhär. För många vet för lite om bra avel, som har bidragit i att rasen fått sämre höfter och mer rädslor (tyvärr har majoriteten låg eller hög inavelsgrad). Det känns så hemskt, en av världens bästa familjehundar som behöver arbeta såklart kommer dö ut. Och många raser har tyvärr redan dött ut:'(. ( enligt mig)

Jag tycker även det är bra att dom skriver att blandrashundar inte är friskare, för det tror många tyvärr.

Jag har själv haft en ras (eller egentligen två hårt drabbade raser, men en av raserna hade jag i många fler år) med mycket hälsoproblem vet hur lätt det är att bli blind för en hel del grejer. Det är då oerhört lätt att försöka bortförklara och förringa sjukdomar och hälsoproblem pga utseendet - tragiskt, men det tog mig ett antal år att vakna upp.

Jag älskar fortfarande min förra ras, men kommer aldrig mer att skaffa en just pga hälsan - det är inte värt riskerna. För mycket lidande för både hundar och ägare.

Jag tycker utställning är kul och jag är inte sämre än att även jag tycker det är kul när det går bra - MEN en hund som går kanon på utställning kanske inte alltid är ett lämpligt avelsmaterial. Man måste se till helheten. Hälsa och mentalitet måste alltid komma i första hand och även om man vill ha kvar rasernas särpräglade utseenden så måste dom ändå ha funktionsdugliga kroppar.

Jag har idag en ras som överlag är väldigt frisk och sund, men det finns ändå saker att se upp med så det inte blir stora problem i framtiden - främst då rasen har liten avelsbas. Absolut inte stirra sig blind på utställningsmeriter, för många guldkorn kan lika gärna finnas hos ägare som aldrig varit intresserade av utställning. Man måste se till helheten🙂

Ja precis som dig gillsr jag också hundutställningar och jag tycker det ska finnas, men eftersom utställningar avgör lämplig avel borde man också göra test för hundtyper för att de ska bli utställningschampions. Sedan kanske man borde minska antal kullar de får föda och detta borde även vara ett maxantal för syskonen totalt. Kanske räcker det med 3 kullar max egentligen för att bilda variation, samt att utställningsdommare måste gå om utbildningen och kraven på en fin hund ska likna mer urtypen. Jag tror tyvärr mops har förstörts ( och även andra raser men laknande nos) antingen här att man med hjälp av en utbildad kunnig veterinär en vettig ras att korsa in för att avla bort dessa förbannade nosar! Det är 2013 nu vi vall ha friska rashundar. Och nej blandrasaveln är inte friskare än rasaveln!

Tyvärr tror jag att själva tävlingsdelen på utställning i vissa raser gör att det blir knäppt - människan är tävlingsinriktad och har lätt att fastna i många saker som "sticker ut" och med det kom även extremaveln till. Många av just extremraserna skulle det vara bättre om det enbart var en kvalitetsbedömning och att man slopade konkurrenstävlan.

Jag ser bara på engelsk bulldogg. Dom flesta hundarna är alldeles för stora idag och framförallt feta och detta med fetma är ett problem inom utställning numera. Vet inte hur så många domare kan få massa till att vara en fet hund istället för en musklad hund🤔 men där finns många raser som faller (även min egen ras går ofta bättre med lite extra hull istället för dom mer sunda sportslimmade - tråkigt som tusan). Många arbetande raser är rent feta i ringarna och många av dom går bra ! Så jag blir egentligen bara glad om en domare anmärker på för högt hull (det fick min ena lättfödda tös i kritiken en gång), för det visar på en domare med vett🙂 tyvärr så är de flesta tvärtom numera.

Just därför är det så himla viktigt att inte stirra sig blind på utställningsresultat. Uppfödare måste vara självkritiska och verkligen se sina hundar för vad som verkligen är. Det är så lätt att bli hemmablind, så därför är samarbete mellan uppfödare så viktigt - men ju mer extrema raser desto mer konkurrenstänkande enligt min erfarenhet.

Idag äger jag en "bonnhundsras" och mer öppna och hjälpsamma uppfödare har jag aldrig träffat - dom samarbetar mycket vilket är guld värt för rasens fortlevnad.

Jag tycker också att många raser blivit stora och tunga på utställning. En basset som har hud/fett som släpar i backen är inte en jagande hund längre. det är inte praktiskt möjligt och även om den nu råkar springa i skogen så är ju skaderisken oerhört mycket större.

Hundar ska vara nätta, lagomt kraftiga, välmusklade och smidiga i kroppen oavsett hundras tycker jag. En stor tung molosser hund som bara vankar fram sliter på leder, muskler och det mesta i kroppen.

Utställning är enligt mig en sak som skall bedöma hur hunden på utsidan passar sig i den uppgift den är avlad för tex labradoren, den skall vara smidig nog att hoppa över staket, dammar osv för att hämta in fågeln men vara grov nog att hålla värmen i det kalla vattnet.

Nu har jag inte läst alla svar, men jag tror faktiskt inte det handlar såå mkt som dåliga uppfödare. Om man tittar på dåliga uppfödare så är det till och med inte helt ovanligt att deras hundar är 'friskare' (nu har jag iof inga exempel från extrem-raserna), pga att dom inte avlar på 'dom finaste utställningshundarna', men för att försöka vara seriösa så brukar dom ändå göra dom mest grundläggande hälsoundersökningar och kontroller och alltså avla på medel-hundarna vilket ofta är dom mest sunda hälsomässigt. Däremot så har vi extremt dålig/oseriös avel där uppfödaren inte ens bryr sig om hälsokontroller osv, men dom brukar inte bli långvariga så jag tror inte att det är pga dessa. Jag skulle vilja säga att boven i dramat är utställningarna, och dess domare. Om en hund ska ha kort och trubbig nos så vinner den som har trubbigast nos framför den som har en sund men trubbig nos. Någonstans måste domaren dra gränsen, oftast är det lättast att se extremiteterna som vackrast. Är man itutad att det är kort nos som är fint så går det väldigt snabbt för människan att tycka att trubbigare nos är finare.

Förvisso är det uppfödarna som väljer vad dom ska avla på, men vad använder dom för barometer för att välja? Jo utställningsmeriter. Trender är lätt att sprida, om domarna tycker bättre om trubbigare nosar så lär sig hundägarna/uppfödarna snabbt att gilla detsamma - det som vinner blir lätt en förebild.

Älskar rubriken - för många av de som föder upp de här hundarna, får för sig att oss motståndare "HATAR DERAS HUNDAR" och vissa, som presidenten för AKC, har en sådan rolig idé som att vi är hund-nazister som vill "rensa ut raser" på samma sätt som man ville rensa ut judarna. -.-

Medan vad det EGENTLIGEN är, är att vi inte vill se oskyldiga djur tvingas leva hela sina liv i missbildade kroppar. De förtjänar bättre.

Precis hiro det är det jag menar med att sommarna på uställning måste utbildas om. Kanske ja uttryckte mig fel angående aveln, alla är absolut inte dåliga jag har själv bara haft seriösa uppfödare spm jag haft hund av, de har som mål att skapa friska hundar. Men ibland känns de som det finns för många inblandade, för mig är målet med hund att den är frisk, arbetsvillig och har bra mentalitet. För andra är en bra hund en hund som vinner cert på hundutställningar. Ja absolut finns det bra utställnings champions som också arbetar med det de är födda till att göra ( och dessa ska inte skit dessa är seriösa). Men jag hörde då jag ställde inom spaniel världen ( man smyghör lite retriver också) om de fina hanhund tikarna som endast är vackra estetiskt ( gärna lite grövre). Man hör också om de som göder upp sin hund innan utställning. ( sjukt va) Men det värsta jag vart meddet var så himla tråkigt det handlar inte om att det var jag som kom på platsen efter utan det handlar om något som är väldigt allvarligt. Jag var på en hundutställning, en hanhund bet en annan som ställdes ut när den sprang den hunden sprang i ringen. Visserligen var den lite nära, men nu handlar denna show om att det är hundar vi vill ha avel eller iaf är baserad. Den fick ck iaf, jag kollade upp höfterna den hade c. Men somliga kollar upp höfterna igen för att bilda muskler för att på så sett få fint resultat och kunna gå i aveln. Ska verkligen aveln vara till för alla?

Det ska stå dommarna inte sommarna haha har ipad det är därför jag skriver fel ibland.

#8 ja jag fastnade också för rubriken! Äntligen någon som pratar klarspråk och inte lindar in det!

#5 Vill bara tillägga att det finns friskare molosshundar än sällskapshundar också ;) Känns som att du dömmer ut en hel grupp hundar. Men håller med dig, vissa av molosserna är onödigt tunga och även onödigt överviktiga tillråga på allt.

Dock ska man inte glömma de små sällskapshundarna som avlas mindre och mindre… t.ex. Chihuahua, yorkshire terrier och värst av alla enligt mig pomeranian.

#12 nä det var bara exempel. Det finns många avarter inom flertalet raser. Taxar avlas ju större och större, det pratas om att införa ytterligare en storlek av taxar. Finnns säker de som även vill avla på det allra minsta. Själv tycker jag taxen ska ha en lagom storlek för att kunna utföra ett grytjobb eller drevjobb. Kan de inte det pga sin exteriör, storlek eller benstomme så ska de inte avlas på.

#12 Bara nyfiken varför anser du pomeranian värst? Har alltid fått uppfattning av att den rasen är relativt frisk 😊

"Raser som liknar sin anfader vargen har en funktion och avlas därför inte på ­utseendet. Exempel på dessa raser är svenska ­ jakthundar och polishundar. (Förutsatt att de inte är inavlade.)"

Är det ett skämt? Sen när är "polishundar" en ras? Eller menar de schäfern? Liknar den en varg? Är den frisk? Mycket man inte visste…