Vissa valpar är små helt enkelt, precis som vi människor är inte lika stora när vi är små :)

Om han äter, busar och är utåtriktad skulle jag välja honom ändå, d.v.s. om jag verkligen hade fallit för honom. Om du väljer en av de andra valparna bara för att man "inte ska välja den minsta" så tror jag att du kommer att ångra dig, gå och fundera på hur det skulle ha varit om du hade valt din favorit istället, undra vad som blivit av honom. 

Det kan ju finnas medicinska anledningar till att en valp är "för liten" men det borde visa sig på allmäntillståndet och veterinärbesiktningen. Är det en seriös uppfödare borde den inte försöka dölja någonting heller. Visst kan väl valpar skilja ganska mycket i storlek, om de hade väldigt olika födelsevikt kan det väl ta tid att växa ikapp. Har du frågat uppfödaren varför h*n tror att valpen är så mycket mindre än de andra?  

Fast om du vill hålla på med utställning eller avel är det nog inte så smart att välja den lilla. Att han är så pass liten nu kan ju betyda att han blir mindre än normalt som vuxen också. Men jag som inte är intresserad av utställning skulle inte bry mig om det. Vi har själva en onormalt stor jämthundstik här hemma :)

Jag hade nog inte gjort det, har en hel del bekanta som gjort det och de har inte gått speciellt bra men såklart betyder det inte att de alltid är så men skulle inte chansa =)

Min valp var den absolut tjockast av de alla, och då menar jag verkligen tjock! Hon var ett par månader när hon hade "växt" ifrån det och blivit slank och fin som sina syskon.

Vår familje hund när jag var yngre var absolut minst i kullen, men växte sig sedan under första året till sig och det slutade med att han blev störst.

Min hunds syster hade ett ben kortare vid födseln så dom trodde hon skulle halta fram i livet. Ju mer hon växte desto mer växte benet till sig och hon gick igenom besiktningen och mår prima idag. Hon var även väldigt liten och dom trodde inte i början att hon ens skulle klara sig. Min hund väger 5,5 kg medan hon väger cirka 3-4 kg har jag för mig. Hon är väldigt liten men mår hur bra som helst :) Lite kinkig med maten men det är normalt och kan ske vilken hund som helst. Hon vart visserligen lite mer utmattad än ''normala'' valpar. Efter ett bad slocknade hon medan min hund t.ex ville busa och springa och ha sig. Min hunds syster kunde sova 5 timmar åt gången medan min hund var aktiv och livlig.
Men ja, idag mår hon hur bra som helst!

Våran Elvis var kullens minsting :) Han hade dock vuxit ikapp lite när vi hämtade honom vid 9 veckor. Han har varit rätt kinkig med maten bitvis men annars är han så pigg och glad :) Vi har aldrig märkt av att han är "minstingen".

Om det inte verkar vara något fel så är det nog inga problem, som mycket liten var min störst i kullen men kring 6-8 veckor minst, inget fel på honom, han var helt enkelt bara lite mindre (dock inte mycket mindre).

Så länge det känns bra och hunden verkar pigg och frisk så ser jag inget fel i att välja kullens minsting, vissa är bara små helt enkelt, det behöver inte betyda att det är något fel bara för det.

Min Zuki var (är) minst i kullen, visserligen var detta en kull på 11 valpar så det är klart att någon måste vara mindre än den andra.

Jag fick minstingen, han är nu större (högre och mer musklig) än nästan alla jag träffat i hans ras så storleken kan vara relativ :-)

Gå på din magkänsla:) den har alltid rätt :)

Har inte läst alla svar men en spontan tanke är att cavalierer ofta har dåligt hjärta. Dåligt hjärta medför ju ofta att hunden inte växer som den ska (eller ja, i rätt takt.) 

Jag personligen hade inte vågat chansa när det gäller en så pass sjuk ras. Men bara för att du väljer den minsta betyder det absolut inte att den inte kommer leva ett friskt och normalt liv precis som vilken annan hund som helst. 🙂

#11 om man är orolig för det kan man inte kolla det först innan man väljer valp?

#12 Jag vet inte om man kan det. Måste inte hunden röntgas? Jag ska inte säga något för jag är inte så insatt. Men under en veterinärbesiktning brukar ju hundens hjärta kontrolleras med stetoskop.

Cavalierers "vanliga" hjärtfel är degenerativt, alltså de kan födas friska men blir sämre när de blir äldre. Gissar att det är det som gör aveln  svår, när hunden blir sjuk har den redan fått ett par kullar. Sedan finns det så klart andra, medfödda, hjärtfel som gör att valpen växer sämre.

Jag hade inte tagit en valp som är hälften så stor som syskonen. Lite mindre, inga problem, men är det så stor skillnad hade jag blivit fundersam.

Tack för alla åsikter och kommentarer:) En sak jag tyckte var lite konstig var dock at hans syskon var lika stora som några andra valpar som var tre veckor äldre,(hon hade dom på samma ställe) Dessutom har jag sökt runt lite och insett att han inte var så mycket mindre mot andra sex veckors cavalierer. Han väger 950g och de kennlar jag tittat på så har deras valpar legat mellan 1000-1500 Om han går igenom besiktningen på sju veckor så tror jag att jag tar honom:)

Att storleken kan variera är inte ovanligt. Jag tycker en kull ska vara gämn i storleken när de är små, sen när de är runt 5 mån kan de växa olika. Som andra säger hade även jag valt den lilla om den verkar frisk o framåt ändå, men förstår att du funderar lite även jag hade gjort det pga den stora skillnaden på valparna.

Dessutom borde väl veterinären på besiktningen se om han är "sjukligt" liten?

Min hunds ända syster (2 tikar, 4 hanare) Var väldigt liten, tyckte vi i alla fall. Men samtidigt så var den valp jag valde även lite större än de andra. De tog ut hanhundarna ur rummet eftersom jag skulle ha en tik och det var mest då som jag såg hur liten den var. Jag Valde däremot inte den större på grund av det.

Valpar som föds sist kan även bli utan mat många gånger och blir därför väldigt liten. Kanske beror det på det?

Jag tycker du ska välja den minsta om du verkligen tycker om den och om det visar sig att den inte är sjuk på något sätt. Och om du inte tänker använda din hund i avel.

Men som de andra har upplevt så kan den ju faktiskt växa till sig och bli "normalstor" eller t.o.m lite större ;)

15 men då låter ju dom andra valparna vara stora och kanske är hanen normal liten. Då hade itne jag tvekat om vetrinär besiktingen går bra.

Att välja den största valpen om det är en ras med höft eller armbågsproblem kan ge motsatt effekt dvs. man får den hund som tidigt drabbas av ledproblem då tex. armbågsproblem grundläggs tidigt med bland annat för snabbt växande och för tung kropp.