Nu skulle jag ju ändrat titeln men det glömde jag!

Vad är det du skall göra med hunden?

Hur kommer vardagen se ut, vilka aktiviteter skall ni hålla på med, vilka egenskaper bör hunden ha/inte ha o.s.v, försök tänka igenom allt som måste stämma in på den framtida hunden.

Har inte erfarenhet av alla raserna men ändå.

Berner Sennen; trevlig, mysig och lite allround, har en tränare som har flera och tävlar lydnad med sina, finns även en på klubben som tävlar agility med sina Berners.

Sankt Bernhard; verkar väldigt goa, enbart stött på trevliga av dem.

Leonberger och Newfoundland har jag sämre erfarenheter av, har enbart stött på otrevliga av dem, svårt med andra hundar, blivit attackerad av en New Foundland också, de jag träffat har varit väldigt vaktiga också.

• Leonberger Mysig, stor nallebjörn är min uppfattning xD
• Pyrenéerhund -
• Tibetansk Mastiff Ända jag vet är att det är en vakthund och har för mig att den är ganska skarp.
• Newfoundland Stor nalle men som fäller päls som man hade kunnat göra en till hund. Väldigt lugn och har mycket tålamod. En lärare på skolan jag praktiserade på hade njuffar och hennes släkting ramlade baklänges på hunden och den bara stod kvar och såg besvärad ut, som om den sa "Ska du flytta dig någon gång.." haha!
• Landseer Mindre, något livligare variant av Njuffen har jag fått uppfattningen av, men det kan vara helt fel x)
• Sankt Bernhard Ingen speciellt erfarenhet utan att de är härliga, mysiga hundar.
• Pyreneisk Mastiff -

Detta är vad jag har för erfarenheter men de behöver inte stämma.

Jag är inte med på hundar i fokus, men jag har en leonbergerhane som är hur go som helst. Han kan vara riktigt envis, och trots sin vikt och storlek ska han sitta i knät och förstår inte riktigt hur stor han är. Det är väldigt sällan han skäller (utom på kommando), dock finns det vissa särskilda hundar han inte tycker så mycket om och små hundar som bjäbbar kan han bli irriterad på. Han skulle aldrig skada någon, utan när han blir arg "knöcklar han ihop" hunden under sig mellan framtassarna och använder sig av sin storlek istället för sin kraft.

Han fäller jättemycket och det är nog aldrig man kan gå ut utan att få ta bort hår från kläderna, dock kan vi slarva lite med att borsta honom ibland och det påverkar väldigt mycket. Han är en grym simmare och älskar att bada, även i pölar som inte är så särskilt rena. Han är riktigt gosig och en duktig tiggare. Han dreglar inte så mycket om det inte är något jättegott eller varmt ute (som andra hundar helt enkelt). Han dricker inte som vanliga hundar (har för mig alla leonberger dricker annorlunda?) och mer "äter" vattnet än slickar i sig det, vilket gör att det blir blött överallt när han har druckit. 

Han är väldigt lydig och min pappa brukar gå med honom utan koppel när han kan och han älskar att ligga ute i trädgården. Vintern är hans självklara favoritårstid och han ligger gärna ute även om det är 25 minus ute.

Om du har någon mer fråga får du gärna skicka ett PM så ska jag försöka svara så gott jag kan🙂

EDIT: Han är fruktansvärt duktig på att söka i skogen med, glömde skriva det 😃

och som #3 skrev, han är verkligen som en stor nallebjörn!

#2 Självklart ska jag tänka igenom allt! Jag vill vara hundra procent säker på att jag skaffar en hund som passar mig & som ska kunna vara med mig under hela sin livstid.

Jag vill ha en hund som alltid kan & vill följa med mig & vara med på alla mina aktiviteter. Vandringar, skogsutflykter, besök hos vänner & resor. Jag vill ha en hund som är trogen, vänlig, lugn men ändå aktiv, inte skällig & älskar kärlek.
Det skulle även vara kul om vi kunde träna lite allround. Spår, lydnad, kanske freestyle. Men mest för att det är roligt!

Ja, jag är också osäker på Leonberger, därför jag gärna vill höra fler erfarenheter av dem!

Tack för svar. 😃

#3 Wiii, tack för svar!

#4 Åh va mysigt! Jag älskar när dem tror att dem är små.
Jag PM:ar dig! c:

• Leonberger- har bara träffat oturen med denna ras känns det som. Dom jag har träffat har vart unghundar 8v-2 år aktiva, men nafsat barn trots att barnen i frågan har inte vart helt okäna barn.
• Pyrenéerhund- inte träffat
• Tibetansk Mastiff- vaktig skarpare hund träffat flera. De är familjära så jag som bara känner ägarna har inte vart ett dugg intresant att få kli av.
• Newfoundland- härliga nallebjörnar, lufsar hundar som har älskat att bada o simma. Älskar allt o alla. Den jag kände i många många år tillomed log när man kom, dreglar så man får torka väggar.
• Landseer- roligare man kan arbeta mer med dom och de hänger med på bättre tempo :) leker mer som sagt lite roligare inte så tung som de andra.
• Sankt Bernhard- mer aktiv än nuffen, roligare men oxå lite mer "vaktig" familjekär, men visst kan dom vara goa även mot dom de känner.
• Pyreneisk Mastif- bara träffat hastigt o har inget o säga :)

*

#5 Ja gör det!

#6 Leonberger som nafsat? Då har du haft en himla otur, har träffat flera och ingen har någonsin nafsat. Vad synd för dig att du har haft dålig erfarenhet då de är fantastiska hundar 😕

Då kan du stryka pyrenéerhund direkt eftersom de är vakthundar som varnar genom skall = mycket skällande.
De är även väldigt självständiga och kan vara svåra att motivera till att träna, men de är otroligt lättlärda annars.

Leonberger har också en tendens att vara vaktiga och skälla en del, de härstammar från bland annat pyrenéerhunden. Med det inte sagt att alla är så.

#8 Leonberger brukar inte vara jättevaktiga på det sättet att de står och skäller ohejdat på folk och djur som går förbi. De är inte heller skälliga på det sättet, utan brukar "prata" mycket. Alltså typ "brumma" och ha sig. Det finns ju såklart de som skäller, men majoriteten brukar inte skälla om det inte är för att säga till ägaren att en okänd person kommer in på reviret (det är vanligare att de går fram och hälsar/studsar fram och hälsar. Samt att om de skäller så är det oftare "välkommen" än "stick!")

Jag har haft en leonberger förut och under de åren stötte jag aldrig på någon som nafsade eller inte gick ihop med andra hundar utan de var som rasstandarden säger godmodiga och snälla familjehundar. Dock finns det dom som avlar på skit rent mentalt sätt och är man inte noga med att kolla upp mentaliteten hos släktingarna till den ev. kommande valpen så kan det sluta med att man sitter med en hund som är rädd för sin egen skugga typ.

Tack vare det så kan det säkert finnas de som nafsar utan orsak eller inte går ihop med andra hundar men de är i minoritet och är inget som är typiskt för rasen. Det är ungefär som att jag skulle påstå att alla JRT är ettriga och bitiga bara för att jag har blivit biten oprovocerat av en och så ser ju inte verkligheten ut.

En familj i närheten av där jag bor har tre Berner Sennen hundar, verkar vara trevliga familjehundar och bra vakthundar som varnar med kraftfulla skall när det kommer folk nära deras hus. Sett två Grosse Sennen som användes till att dra skrindor med barn i och var jättesnälla.

Om tibetansk mastiff vet jag att de är rejält skarpa vakthundar och vill man inte ha det så ska man nog undvika rasen.

Tycker leonbergers verkar vara trevliga men allt jag kan säga om den rasen.

Hej vi har en långhårig sanktbernhards hane. Han väger ca 65kg men är ändå inte så stor för att vara hane. 

De är familjehundar och tycker mycket om barn men de har även en del vakt i sig. Det är väldigt trevliga och lugna hundar som oftast inte "hetsar" upp sig inför inför olika saker vilket jag tycker är väldigt skönt. 

Våran är utbildad till IRD (international rehab dog) hund men idag är han pensionär haha :)

Han fäller en hel del så det måste man vara beredd på och han äter en del också. 

De dreglar lite ibland men det spelar inte så stor roll då de är hur härliga,gosiga och mysiga som helst :)

7 otur kanske, det men det har vart 3 hanhundar o en tik, 2 av dom gjorde mer än "naffsa". Dessa har dessutom vart bra akterverade så man kan inte skylla på att de haft trist vardag. Har träffat en bra luffsig leon 9 årig tik.

#13 Ja, som sagt så ska "normalt funtade" leonberger inte bitas. Ingen hund ska det.

Jag är uppväxt med leonbergers. Visst finns det mindre lyckade individer (som inom alla raser), men är man noga med att finna en bra uppfödare är nog risken för det liten.

Min erfarenhet av leonberger är att de är lämpar sig väl som familje-/sällskasphundar (de är ofta mycket barnvänliga). De är lugna, stabila och godmodiga. De är generellt glada i vatten (simhud mellan tårna). Det krävs en hel del pälsvård och de fäller i perioder enormt mycket. Det är en ras som är lugn inomhus, men som är pigg när aktiviteter vankas och som mer än gärna följer med ägarna på diverse upptåg. Det är det inte ras jag skulle rekommendera till någon som aktivt vill tävla lydnad till exempel (finns andra raser som lämpar sig bättre till detta ändamål). Det finns leonberger med noll vaktegenskaper och de med lite mer. Därför kan det också vara bra att titta på föräldrardjurens MH beskrivning beroende på vad man söker för hund. 

Den leonbergertik som nu finns inom familjen är otroligt snäll, glad och lugn. Oavsett situation så stressar hon inte upp sig och låter sig inte skrämmas. Hon går bra ihop med alla människor, hundar och andra djur. Hon är måttligt intresserad av mat och inte alls av leksaker (därför någon svårmotiverad i träningssammanhang). Hon kan den vardagslydnad som behövs och fungerar bra utan koppel. Hon skäller nästan aldrig och vaktar inte. Hon vill vara med i alla sammanhang och gosar gärna (helst i soffa eller säng). På promenader är hon lite som tjuren Ferdinand. Hon lunkar på (som i sin egen värld), sniffar och låter sig inte bekommas av det som pågår runt omkring. En helt utmärkt sällskapshund helt enkelt!

#15

_"Det är det inte ras jag skulle rekommendera till någon som aktivt vill tävla lydnad till exempel (finns andra raser som lämpar sig bättre till detta ändamål)."

_Det är en sanning med viss modifikation, väljer man en leonberger från mer arbetande linjer än rena utställningslinjer så kan man utan problem tävla i lydnad. Visst kanske de inte är de lättaste att träna med men med rätt motivation så är det inga som helst problem, det är ju inte för inte som det finns flera lydnadschampions i rasen.

#16

Jag håller med dig och jag var kanske lite otydlig. Självklart går det tävla i lydnad med leonberger. Det har jag gjort :) Jag har också tävlat med rottisar och andra raser. Enligt min erfarenhet (ingen sanning) så skulle inte jag rekommendera leonberger till någon vars mål med hundägandet var att tävla aktivt i lydnad. Då anser jag att det finns andra raser som lämpar sig bättre.

Sorry…Nu börjar det kanske bli lite väl OT :) Jag hoppas i alla fall att trådstartaren hittar den ras som passar bäst. Lycka till!

Ju mer jag tar reda på om Leonberger, ju mer intresserad blir jag. Dem verkar vara allt det där jag är intresserad av. Dessutom är dem otroligt vackra.
Men jag visste inte att alla hade så olika åsikter om dem. Dock är det ju en självklarhet att jag tänker ta reda på allt jag kan om hundens linjer innan jag köper den. Jag vill inte stå där med en hund och känna att jag inte kan ha kvar den.
Oavsett vilken ras!
Jag är inte särskilt intresserad av att tävla, så det är verkligen inget bekymmer för mig. Jag är intresserad av en följeslagare!

#12 Sankt Bernhard, dem har jag funderat på en del. Är dem bara kolugna, eller finns det en aktiv hund i dem också? hihi.
Dem verkar ju vara så underbara hundar i övrigt.

#18 

De är aktiva också och tycker mycket om att gå i skogen och följa med på äventyr men det är kanske inte den perfekta agility hunden :) Våran som är över 8år tycker fortfarande om att leka å busa :)

#18
Dom flesta avlar på vettig mentalitet men det finns ju som sagt undantag precis som hos alla andra raser. Att kolla resultatet på deras MH'n ger en bra ledtråd till hur mentaliteten är. Det ska absolut inte vara att hunden av någon anledning måste avbryta MH't innan det är färdigt och ja det finns tyvärr dom som har avlat på sådana hundar som inte ens har klarat av ett sketet MH.

En så pass stor hund med kass mentalitet är inte att leka med.