Tycker du borde avvakta, bor du hemma så måste du respektera att dina föräldrar inte vill ha hund. När du bor själv och har egen ekonomi kan du välja själv men tills dess borde du avvakta.

OM du mår så dåligt som du påskiner så kanske det är på sin plats att tala med en kurator.

Tyvärr har din mamma rätt. Alla i familjen måste vara med på det för att det ska bli bra. Det är trots allt dom vuxna som får ta ansvaret i sluenden. Och det är klokt av dom att erkänna att dom inte har råd.

Loppet är inte kört för det, en dag bor du ensam och kan skaffa en alldeles egen hund.

Sedan är det så att en valp inte ska lämnas ensam alls de första månaderna. Skulle verkligen någon i familjen kunna vara hemma flera månader med valpen?

Jag hoppas du kommer få hunden. Du låter väldigt passionerad om ämnet hund och jag kan redan säga att den hunden som kommer får dig som ägare kommer bli en lycklig hund.

Men jag måste också lägga till att en hund är som ett litet barn, som man måste ta hand om riktigt mycket. Innan du skaffa hunden måste du tänka igenom allt så att det inte blir något fel mitt iallt.

Jag tycker du låter som du kommer passa perfekt som hund ägare. Men ett stort problem är ju också att hundra kostar mycket pengar. Så du kan ju försöka dilla lite med dina föräldrar. Typ om du ger dem 100-200 kronor i månaden som kan täcka en liten del av hundens mat och andra saker. Sen kan ni kanske i er familj lägga upp et schema vilka som kommer gå ut med hunden eller göra någoting med hunden.

Det var allt jag ville skriva till dig❤️Hoppas ni tänker över beslutet noga men du låter som en fantastisk djurvän.!

Kramar: Felicia❤️

#1

#2

Hur ska jag hålla ut?

#3 Tack för tipsen och allt! ❤️

#4    Varsegod❤️

#4 Det gör man.
Jag höll ut till jag var 17 eller något innan min familj valde att skaffa hund och över 20 innan jag skaffade egen. Vill man verkligen något så orkar man vänta på det.

Det gäller allt allt blir rätt. Man vill ju hundens bästa. Och då måste det ligga rätt i tiden.

#4 Vill man verkligen ha en hund så väntar man tills de funkar. Kan man inte vänta några år på att skaffa hund bör man tänka om enligt mig.

#4 Annonsera om att du vill gå ut med hundar i staden du bor i? Då får du ju samtidigt lite erfarenhet🙂

#8 Håller med dig! Smart ide!!😂

Du kan ju börja med att gå ut med andras hundar. Det finns säkert vuxna och äldre nära dig som kan behöva lite hjälp med rastning. Att ta hand om andras hundar och vara hundvakt tex är en bra början. Då får man inte erfarenhet och även testa på hur det är att ha hund. Hundvakt kan du också vara på helger och lov tex, om nu dina föräldrar skulle tillåta det såklart. Nu när det är sommarlov och du kanske är ledig så kanske du kan ställa upp som dagmatte också. Alltså att du tar hand om någons hund dagtid medans den är på jobbet.

Om dina föräldrar skulle gå med på att skaffa hund och ni skaffar en valp så måste ni räkna med att den inte kommer kunna vara ensam fören den är mellan 6 månader och 1 år. Visst kan man ha en väldig tur att den kan vara ensam hemma lite tidigare än 6 månader men man bör absolut inte räkna med det. Så om dina föräldrar inte kan ha med sig hunden till jobbet kan ni inte skaffa valp.
Man kan skaffa en vuxen omplacering men den kan säkert inte heller vara ensam så mycket första tiden tills den vant sig vid er och sitt nya hem. Har man inte råd med hunddagis så kan man ha hunden hos dagmatte/husse. Men det är inte alltid så lätt att hitta någon och de flesta vill också ha lite betalt för det.

Stämmer det att du är 14? Då kan du inte räkna med att du alltid kan åka hem på lunchen och gå ut med hunden. Du kommer börja gymnasiet och då kan det vara långa dagar utan möjlighet att ta sig hem på någon rast. Sånt måste man också tänka på om man vill skaffa hund.

En hund kostar även pengar. Den ska försäkras, ha mat, leksaker, en bädd att sova i, koppel, halsband, eventuellt en sele. Det kostar varje månad att ha hund och det kan bli väldigt dyrtom något händer.

Jag tycker du ska fortsätta läsa allt du kan. Läs på mycket om hur det är att skaffa hund. Sen tycker jag du ska vänta tills du är 18 eller har flyttat hemifrån. Jag var 20 när jag skaffade min hund. Då bodde jag fortfarande hemma hos mamma men hon var med på att jag skulle få skaffa hund och hon visste att jag skulle klara det eftersom jag varit hundvakt 1 år åt lite olika hundar. Jag var dagmatte några månder osv. När jag fick hem min valp hjälpte även mamma och mina systrar till ibland. För mig är det viktigt att ha en backup, ifall något händer och man måste ha hjälp eller hundvakt eller så.

Lycka till!

Antar att du är 14 år? Som jag ;) Jag har ett tips som du säkert hört många gånger; Kämpa på! Jag satt i samma sits som dig och har velat ha en hund väldigt länge… Problemet för oss var väl att som du säger, hunddagis är inget alternativ eftersom det är så dyrt. Men plötsligt en dag sa mamma och pappa att vi skulle skaffa en hund, dock ingen valp! Så här sitter jag, med min Bella. Jag hoppas verkligen att ni skaffar en hund! Skriv fördelar och nackdelar med att ha hund, erbjud dig att leta hundar, köpa nödvändiga saker i förväg, försök på dem att "gilla" hundar. Bjud hem kompisar som har hundar, prata om olika raser, tjata inte utan försök diskutera varför ni inte kan ha hund (min mamma sa den här punkten precis haha). Visa att du kan ta ansvar och är intresserad! Är dina syskon yngre än dig? Hjälp till med dem :) Vart bor du? Om du bor runt Stockholm skulle vi ju kunna träffas och så kan vi göra saker ihop med min hund! Om du vill alltså haha ;) T.ex behöver jag träna lydnad, gå långpromenader, träna agility o.s.v. T.ex om vi ska bort någon gång får du gärna ta hand om henne. Hoppas allt löser sig, håller både tummar och tassar

Du kan inte tänka dig ett annat djur då? Jag har också faktiskt sedan jag var sex år tjatat om en hund, jag är nu 16, då vi reser utomlands varje sommar skulle det bli stora summor och familjen har inte råd så jag har helt enkelt gått med på att vänta tills jag flyttar hemifrån. Men jag gav inte upp om djur för det, när jag gick i femman fick jag höra om kaniner, läste på mycket om dom - kaniner kan också bli väldigt lika hundar. Jag fick min kanin i år, och allt har varit såå mycket enklare. Dom dagar man bara känner för att gråta dag in, dag ut, dom har jag inte haft sen jag skaffade min kanin. Så man kan alltid hitta ett annat djur, som inte kostar lika mycket varje månad. :)

Nja, jag tycker inte ni skall skaffa hund som det ser ut nu.

Däremot kan du ju erbjuda dig gå ut och aktivera andras hundar, ev. sitta hundvakt om föräldrarna går med på det. Låna någons hund för att gå hundkurs o.s.v.

Och sedan när möjlighet finns skaffa hund, när du blivit äldre om det fungerar i familjen då eller när du flyttat hemifrån.

Tack för alla bra tips och åsikter!

Innan har jag ju haft en kanin och ett marsvin.

Dock dog marsvinet för ca en vecka sen och jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det.

Kaninen finns kvar men den är min systers så jag har aldrig fått någon nära kontakt med den eftersom att hon håller den för sig själv.

Jag håller med om att en hund är värd att vänta på. Grejen som gör det så svårt att vänta är för att jag vet inte hur jag ska må bra samtidigt. Jag tänkte mig en katt oxå. Men mamma säger samma gamla visa.

Hon och djur är inte direkt bästa vänner.

Idag frågade jag om en kanin och svaret var nej. och återigen nej.

Jag förstår inte.

Hon vet att jag kan och hon själv imponeras av min kunskap med djur.

Ändå säger hon nej och avbryter mig såfort jag försöker diskutera saken. "Suck"

Men jag ska fortsätta kämpa!

#14 Tycker du ska fundera mer och lära sig mer först, om du kan tänka dig hund, katt eller kanin så känns de inte som att du riktigt hittat vad de är du vill ha, hundar kräver dessutom mer än vad både katt och kanin gör och som du skriver så ser de inte ut att finnas den tiden. 

Jag förstår din mamma, jag hade själv blivit måttligt irriterad om jag hade barn som fortsatte tjata trots att jag sagt nej. Jag fick lära mig tidigt att man inte kommer någonstans med tjat.

Hej!

Att älska hundar så mycket som du verkar göra, jag vet hur det känns! :( 

Jag har varit precis som du, ända sedan jag var en liten fyrbent krabat har hundar fascinerat mig, stora, trevliga, gosiga!

Jag har tjatat hål i mina föräldrar, socialen(som varit här då och då för uppföljningar av en incident), uppfödare och hundägare om hur mycket jag vill ha en hund och hur mycket jag älskar de, hehe!                       Jag gick ut med andras hundar, visade filmer och berättade en massor för mina föräldrar! När vi blev erbjudna förra året att bli fodervärdar till en tik var min pappas(Han är precis som din mamma, icke djurälskare) svar ett blankt Nej. Men med lite lirkande, tjatande och löften gav han upp, och en liten mellanpudel vid namn Penny flyttade hit 22 Juli 2012, och jag har lärt mig så mycket av henne, sådant jag aldrig hade lärt mig om jag inte haft en hund. När hon kom upp i tonåren tröttnade jag på att bli biten av en sur hund(Tro mig, hon är riktigt enveten) och hon ville inte göra något! Ingenting av det _jag_ ville göra. Så i vintras började jag få upp ögonen för Tollaren och mejlade en massa uppfödare, besökte även en uppfödare med VALPAR med mamma(Ett tips bara, de flesta ger sig när de får träffa valpar!) och herregud, nu blev det tydligen aktuellt.

Men när jag läste lite mer om att den är väldigt envis och självständig backade jag och sökte lite mer, och hittade Mudi, Sheltie och Aussien. Bestämde mig dock för Aussien då jag ville hålla på med såpass mycket(Freestyle, Agility, Spår, Frisbee, Flyball, Dogparkour, Sök m.m.) och mejlade några uppfödare. Satt uppe på flera uppfödares intresselistor för kullar, flera tikar lyckades inte bli parade och jag blev trött och gav upp. Pappa visste inte om att vi skulle skaffa en till hund då. Jag kom i kontakt med en uppfödare där jag tyvärr inte hade pengarna till en valp, men i samband med det sa Pappa Ja då vi hade gaddat ihop oss med argument till honom, jag och mamma. Jag sökte lite mer och hittade en Aussiehanne på 1½ år och nu är han här sedan c 2 månader tillbaks, och min icke-djur-älskande far är helt överförtjust i honom, den fällande krabaten kan till och med ligga i hans säng utan utskällning och blir överöst med kel ifrån min pappa.

Nu blev det väldigt mycket men min poäng är att det lönar sig att tjata, att ha argument, visa bilder, gå ut med hundar och mycket, mycket mer, och jag tror du skulle bli en toppenägare!

Köper min först ahelt egna nu vid 21 års ålder så det tåls att vänta på:)! Om hon inte vill ha djur så vill hon inte, är ju trots allt deras pengar och tid också. Traffa andras djur istället, vem vet om ett år eller flera kanske hon ändrar sig:)!