Ska du bara spåra på skoj och för aktivering så kan man absolut tumma på saker som ex. att använda getklöv.

Visst kan det bli så att hunden personspårar istället, jag tror själv att jag har det "problemet" och får skylla mig själv för att jag introducerade personspår för tidigt innan hunden var självsäker nog i viltspåret, men det finns många som påstår att det går bra att både person och viltspåra, men sedan beror det ju lite på hunden, en hund med ett stort viltintresse kommer säkert att uppfatta klövspåret som mer eggande medan andra vill helst följa husse/mattespår.

 Hur du gör i slutet beror på dig och hunden, många hundar blir ju väldigt lyriska över klöven och vill gärna bära hem sin trofé eller tillåts gnaga på den, jag tycker det är naturligt att spåravslutet skall bli ett lyckligt sådant för hunden och att den skall få njuta av sin seger. Men har själv en hund som finner spårbiten mer intressant än klöven ;)

Min pudel bär benet som om det vore en skatt, som bara han ska ha. Stolt, glad. Att hitta benetär det som driver han från start till mål. Schäfern blir lyckligare över belöningslek :)

Tack så mycket för svaren! men hur ska jag gå tillväga för att få dom att följa blodspåret istället för mitt spår? Kan jag lägga blodspåret typ en meter ifrån mig så jag går brevid? :)

Det bästa är att låta andra lägga spåren. Flera andra personer som turas om, just för att begränsa risken att hunden går på personlukten istället. Gör du det utan tävlingsambition kan du väl göra lite som du vill med vad du lägger, men annars är det rådjursklöv/älgklöv och nötblod. Klöven är belöningen i spårslut, då har ju hunden hittat det som den spårade och ska få ¤äga¤ den på det sätt den vill. I början ville min hund gräva ner den direkt, gick iväg ett par meter med den och skyfflade sedan jord över den. Nu tycker han att det är fest att bära och visa upp den, för att sedan tugga den när han kommer hem. 😉Så länge han har intresse för den får han ha den helt enkelt. Man kan gärna kampa lite med klöven när hunden hittat den, om hunden gillar sådan lek, det ska ju vara riktigt häftigt att hitta den.

Glöm inte att skaffa tillstånd som man behöver för att lägga blodspår.

Varför skulle hunden inte få välja att spåra människan undrar jag? Det finns ju tre spår att gå på, vilket den väljer är verkligen inte intressant.

6 visst är det intressant! Lägger man ett blodspår så vill man att det är det den ska följa. Eller hur tror du annars tex eftersökhundar lär sig sitt jobb?

#7 Varför vill du då att hunden ska följa blodet, när det är tre spår som finns? Tränar man eftersök så korrigerar man inte hunden till att följa enbart blodspåret, för hur ska du veta det?

Jag vet hur eftersökshundar lär sig sitt jobb, jag har själv haft hundar som gått skarpa eftersök.

8 den följer djuret och blodspåret, inte människan ;)

#9 Och hur avgör du det?

10 avgör vad?

#11 Vad hunden spårar. Om det är människa, klöv eller blod.

#12 Vid eftersök söker man skadat djur som sprungit iväg. Det säger sig själv?

Vid annan spårning är det bra om en annan människa drar klöven/lägger spåret, då vet man i alla fall att det inte är en själv dom spårar.

Du skrev "Lägger man blodspår så vill man att det är det som de ska följa". Jag frågar hur man vet att det är just det spåret som hunden spårar, eftersom tråden handlar om viltspår. Varför skulle det vara bättre eller sämre om hunden spårar en annan människa?

Det går aldrig att säkert veta vad hunden spårar, vad den upplever och hur spåren flyttar sig eller samverkar med varandra. Det är därför jag blir genuint intresserad av teorier kring vad hunden "ska" spåra, och hur man kommer fram till vilket spår den faktiskt följer.