Ibland tycker jag många gör en stor grej av det, så vi har alltid gjort så att ja, vi var borta kortare i början, kanske bara ned till källaren och vände. Men man måste absolut inte hålla på med en sekund utanför dörren och så tillbaka, enligt mig.

Så ja, vi har alltid kört på att bara gå, dra på sig skorna och sedan stänga dörren, man hör om han tjuter eller inte, det gör han aldrig sålänge ingen annan är kvar i huset då blir han ''ledsen'' för att en gått. Men går alla så är det cero problemo. 

Brukar inte ens tänka ''ensamhets träning'', utan gör man det till en alldaglig sak att ja, matte försvinner ibland, så slutar hunden tillslut.
Och då har jag ändå en hund som är en röjarkung när han är uttråkad och kan skrika så högt om han lägger manken till. Men ja, vi har alltid kört på metoden att ensamhets träning näst intill inte existerar. Det har gjort honom lugn och han sover ofta när vi är iväg, inga förstörda saker. 

Alla gör ju olika, i alla typer av träningar men såhär körde vi på och han har alltid funkat på det. Det betyder ju inte att alla hundar gör det men ja, min åsikt om ''ensamhets träning.''🙂

Jag tänker lite så också nu för tiden.. att matte kan försvinna genom dörren men hon kommer alltid tillbaka, liksom.

Men Molly led av stor separationsångest som liten så nu arbetar vi på ensamträningen och hon är liksom 9 månader. Så för mig är det en stor sak för jag har varit låst i 7 månader så för mig är det en sådan frihet att bara få vara i tvättstugan eller gå till affären :) Därför jag hela tiden babblar, för det är en härlig känsla när man haft det så tufft under dessa 7 månader :)

Nu funkar ju Penny super hemma, men kan ju berätta hur vi gjorde.

Vi lämnade henne när vi åkte och handlade o.s.v. och sedan när jobb och sådant fick hon vara hemma under de 3-4 timmarna, och visst gnällde hon någon vecka men vi la inte mycket tid på ensamhetsträning, utan det fick bli som det blev.

#3 Ja, så känner jag också idag :) Nu den sista gången jag gick ner så lät hon mer än innan men då får det vara så. Jag kan inte dalta.. måste jag ner till tvättstugan så måste jag liksom. Sen när jag var klar så gick jag ut i olika minuter och tillslut satt hon på min säng och var knäpptyst.
Nu gick jag ner till porten och gav min bror lite saker, då hörde jag henne väldigt mycket.. men när jag var halvvägs upp för trapporna slutade hon och så satt hon på sängen igen :)

Det går ju framåt, det är huvudsaken!

Kul att höra om framsteg!

Vi har kommit av oss lite med ensamträningen här hemma. Det har bara inte blivit gjort så mycket. Ska börja köra ungefär som #1 skrev, bara gå iväg kortare stunder.

Har dock haft dagar då visseligen min sambo varit hemma och sovit i sängen, men då jag gått upp för att gå till jobbet. Då har hunden följt mig ut i hallen, och sedan tyst gått och lagt sig i soffan för att sova ett par timmar till när jag gått.

Även om min sambo var hemma så känns det bra, hade han varit otrygg hade han sökt kontakt hos sambon eller skällt. Det är precis så jag vill att han ska reagera när jag lämnar honom "på riktigt" - bara gå och lägga sig tyst och vänta på att jag kommer hem.

#5 Vi fick ett litet baksteg då Molly valde att yla lite.. så backade och gick ut och in genom dörren med skorna på. Efter ett tag kunde jag vara nere vid fönstret i trapphuset i 4 minuter och Molly var tyst, fann henne sen på sängen när jag kom hem :)

Ni verkar så himla duktiga med ensamträningen vad jag läst genom tiden!

Framgång är så skönt, det är det som är så bra med hundar, de är väldigt enkla och logiska, så det allra mesta kan tränas att bli bättre.

#6 Jag är imponerad att du kommit så långt. Du har haft ett så oerhört mycket svårare utgångsläge än vad vi haft. Jag har aldrig haft problem med att duscha eller gå på toaletten till exempel.

Och bra sagt och värt att upprepa; vi ska inte dalta. Det hjälper ingen. Närmaste veckan ska Fidel få vara själv en del. Förhoppningsvis går det bra, annars får vi backa ett steg. ^^

#7 Ja :) Hundar är rätt simpla egentligen.

Åh, tack så himla mycket :) Ja, jag är rätt stolt över både mig och Molly.. från att skyndat långsamt till att kunna utöka mer och mer. Känns underbart!

Precis.. man bara går, ibland kanske aktiverar dom lite innan och ger ben men annars bara gå. Det blir som det blir och då vet man vad man ska träna på :)

#8, ja. Här om dagen gav jag Fidel frukost utblandat med färskfoder infryst i en tuggsko, han märkte inte ens när jag gick. xD

#9 Haha :D Dom är så härliga dom.. så länge dom har nåt smarrigt bryr dom sig inte om man är i samma rum eller flera km ifrån dom.

#10, nej precis. Lättköpta små monster xD.

Vi har inte börjat ensamhetsträna hemma. Men hon har alltid klarat av att vara ensam i bilen förut. Alltid varit lugn när vi lämnat och vi har inte gjort en stor sak av det hela utan hälsar som vanligt när vi kommer tillbaka.

Dock så tror jag att det är någon som skrämt henne rejält när vi varit och handlat. Hon är ju som sagt osäker på människor och på senaste tiden har hon varit galen när vi ska gå. Så fort vi knäpper av bältet börjar hon gny och nästan yla. Men vi daltar inte utan pratar lugnt och går iväg som vanligt.

Väldigt tråkigt att det blivit såhär men någon har nog tyckt det varit kul när Amy skällt mot h*n(hon skäller mot alla som närmar sig) när de parkerat eller gått förbi bredvid och sedan skrämt henne rejält. 😕

#12 Åh, människor finns det till allt 😕🌺

#13 Ja verkligen. så himla elakt. 😕

Spike är duktig. Han sätter sig i mitten av trappan då vi ska gå, då ser han ut genom ett litet hallfönster. Han tycker inte om det, för han blir liten och ledsen i ögat. Fast låter inget. Sitter snällt kvar i trappan och kollar då vi går. 

Då vi kommer hem igen, så kommer han och möter oss och är så glad. Han pratar exalterat och vill pussas. Sedan är det bra. 

Men jag har bara varit borta max 1½ h ännu.  

Han får vara i trappa - hall - kök. Sovrummen + toa är stängda och vi har en grind upp till v-rum. Iförrgår glömde jag dock stänga grinden, så då vi kom runt på baksidan till bussen så både såg och hörde vi honom i fönstret. Han stod raklång och gnällde. Men jag gick in och satte dit grinden, bad honom sätta sig fint i trappan - och sen var det inget mer med det. :)

Har frågat grannen om han låter något, men det är knäpptyst.

#15 Härligt :)

Måste bara tillägga.

Vi prövade att gå ut en kortis idag, bara några minuter för att se hur vi "ligger till". Han sov, lyfte på huvudet när jag gick ut från vardagsrummet mot hallen, brydde sig inte om att komma till hallen.

När vi kom upp tre-fem minuter senare låg han och sov i hallen. Han hade alltså gått upp, konstaterat att vi varit borta och lagt sig för att vila igen. Bästa valpen. 😂

#17 Duktigt 👍

Min valp är fyra månader och är nu ensam hemma så länge som det krävs. Tre-fyra timmar är inga bekymmer alls, hon är trygg och tyst.

Vill bara uppdatera att jag idag lämnade Molly hemma (med mamma) i 1,5 timmar medan jag åkte och åt med min vän. Det hade gått så bra så och som jag anade vart Molly riktigt deppig och bara chillade. Kändes skönt att få vara hundfri i någon timma!

Har kommit så långt.. från att inte gå till toa till att kunna åka och äta och njuta av egen tid!

ja men borde man typ när valpen gnäller gå ut och när den är tyst komma in igen? typ som med klickerträning fast utan klicker.. man kommer in när valpen är tyst??

Våran valp är strax över 4 månader gammal. Vi har inte lämnat henne ensam mer än ca 15 minuter, tex när vi haft tvättstugan och så.
Sålänge man går utan att hon ser så bryr hon sig inte, men stänger man ytterdörren när hon ser så skulle hon nog pipa, tror dock det skulle ge sig efter ett tag. Hon är så självständig av sig så har hon något att pyssla med, tex en sån boll med hål i eller en fylld toarulle så är det lugnt :) Tror inte det kommer vara något problem den dagen hon ska vara ensam hemma en längre stund.

#21 Ja :P Du går inte in när hunden låter för då kommer hunden lära sig att när den gnäller/ylar så kommer flocken tillbaka ;) Dom ylar för att samla flocken igen nämligen och det är därför dom kan yla när man tränar.. för dom vill ha tillbaka flocken :)

#22 Skönt :) Önskar min valp var så men jösses vad hon led av separationsångest min dam!