Om jag hade en valp hade jag inte gjort en stor grej av hundmöten utan bara ignorerat andra hunden och sedan hoppats på att valpen tar efter.

Ja precis, det är så jag gör nu, gör mig själv mer intressant än hunden vi passerar och låtsas som att den inte existerar:) men jag tänkte höra vad alla andra som har lyckats få bra hundmöten gjorde, om de gjorde så?

#2 Fast om du gör dig själv mer "intressant" just vid hundmöten dvs lockar, jollrar och busar gör du en stor grej av hundmötena. Jag hade satsat på att fortsätta promenaden så som den va innan hunden kom fram i valpens synfält, inte hålla på och fjäska och göra sig till vid mötena.

När Ester var yngre gjorde hon ofta lekinviter åt hundar vi mötte, men nu verkar hon ha mognat och bryr sig inte lika mycket när vi möter hundar (hon är 10 månader gammal). Om hunden vi möter är upphetsad/drar i kopplet brukar hon stanna och nosa på marken tills den har passerat. Jag har inte gjort något särskilt vid hundmöten, bara gått förbi som vanligt.

När min cocker var valp och unghund ville hon hälsa på alla hundar vi mötte och leka med dom.  Jag lät henne bara hälsa på endel som hon lekt bra med tidigare och andra hundar jag vet vilka dom är. Idag bryr hon sig bara om hundar hon känner, om ens det. Hon går på dagis nu och där får hon sin dagliga dos av hundkompisar och bus så på kvällarna bryr hon sig inte om andra hundar alls vilket är skönt.

Ibland när vi möter hundar på promenad så stannar hon en bit ifrån, då säger jag till henne att sitta ner så ska hon stanna kvar tills den andra hunden gått förbi. Så får hon godis och sen fortsätter vi gå. Ibland kan hon få hälsa på den andra hunden men oftast bryr hon sig inte om den.

Jag vet inte exakt hur jag har tränat annat än att hon inte har fått hälsa på några hundar alls. Eftersom jag vet att hon vill hälsa för att sen busa så får hon bara hälsa när det passar och släppa hundarna, vilket det sällan gör. Många saker jag gör med min hund och lär henne gör jag automatiskt utan att tänka på det, som endel av vardagen.

Ärligt så har jag inte gjort något speciellt med någon av mina tidigare hundar, mer än att jag tyckt det varit viktigt att dom fått träffat många olika hundar under uppväxten - både för lek och för promenader. Det har gjort att hundar har inte varit något "big deal" när dom kommit i 2 års åldern och även fått ett mycket bra hundspråk. Därefter har dom inte brytt sig om mer än dom hundar dom kände och tyckte om oavsett om hundar vid möten gapar, vrålat eller velat leka - dom har bara vänt bort huvudet och gått vidare.

Nu står jag dock med två hundar (en på 2,5 år och en på 1,5 år) och 1,5 åringen gillar inte främmande hundar och gapar när vi får hundmöte. Har blivit bättre, men långt ifrån så bra som jag vill. Hon är då även den enda hund jag haft som fått lite däng som valp på hemmaplan (min andra va rätt elak första två veckorna), så även om dom är bästa vänner idag så är främmande hundar ingen min vill möta.

Dock lugnar hon ner sig rätt snabbt om vi stannar och pratar med den mötande människan med hund - bara hon slipper närkontakt med den andra hunden. 1,5 åringen är mer social (och helt orädd), men det spelar ingen roll för den yngre. 1,5 åringen har heller noll behov av andra hundar även om hon blir glad att träffa närmaste vännerna. Ingen av mina hundar leker med andra hundar utan endast med varandra och med mig - men det spelar mindre roll🙂

Jag är dock övertygad om att det kommer lugna ner sig när hon blir äldre och landar i både hormoner och nerver (högtempererad hund som gillar sig egen röst även i andra sammanhang) - men visst är vissa dagar är mer frustrerande än andra. Tyvärr har klickerträning  inte fungerat här, men vi löser det på andra sätt. Vi går med en större grupp på kvällar och det har tagit tid med den yngre att lugna ner sig och lita på dom andra, men idag är det inga problem - inte ens när det dyker upp nya hundar i promenadflocken. Det kan gapas lite i början, men sedan lugnar det ner sig så jag har stora förhoppningar hon landar när hon blir mer vuxen🙂 hon är fortfarande väldigt brådmogen och pendlar mellan valpbeteende och vuxet stöddigt.

Tack för svaren!:) måste bara säga till #3 - det är stört omöjligt att "bara gå förbi" hundar vi möter, Nova blir som frusen på plats och då jag inte vill att hon riktar uppmärksamheten på hunden så tar jag till en leksak eller en godis och så går vi undan en meter. Att gå undan en meter hade inte gått utan den metoden. 

Sen bör det tilläggas att uppfödaren inte var världens bästa på att socialisera henne med andra hundar tyvärr och hon är bara 12 veckor, men jag tror att din metod är bäst:) har hört den från Fredrik Steen också så.

Jag gjort ingenting mer än att vi var otroligt mycket runt andra hundar. Hundar blev avdramatiserade för henne. Vi var ofta på klubben där hon ofta såg andra hundar och på alla möjliga evenemang och tävlingar där det var fullsmockat med hundar och människor. Det gjorde att hon fick redan från början synen att hundar och människor är som träd, det är något som råkar vara där, något som vi råkar passerar när vi går dit vi ska.

Men om jag hade haft en valp nu så hade jag skvallertränat!!!! Alla gånger! Speciellt om hunden är som #7 beskriver. Hade absolut inte bett min hund att inte titta, det är ju superjobbigt för då lär sig hunden aldrig att se hundar med en avslappnad inställning. Jag hade bett hunden titta och belönat den för att den tittat på den andra hunden. För då lär sig hunden "titta på hund - vända sig till matte och få godis". Det gör att hunden självmant vänder sig till ägaren när den får syn på en hund, istället för att du måste gå runt och hålla koll på din omgivning och förbereda din hund på ett möte.

Tänk på att inte ha för höga förväntningar på en valp, den ska vara nyfiken, det hör till dess natur.

Min valp träffar mycket hundar och vi promenerar i stora grupper. Han får numera inte hälsa utan tillåtelse från mig, och ibland inte alls även om jag stannar och pratar med en hundägare. Han är 5 månader, när han var mindre hade jag inte samma krav. Jag har honom lös så jag står inte och håller emot i ett koppel utan säger bara nej om han tänker gå fram utan tillåtelse. Men han får titta hur mycket han vill, sålänge han behåller kontakten med mig. Min äldre hund gör jag likadant med, han är dock mindre intresserad än valpen, han har ju varit med ett tag.

Tycker att #8 tips om skvallerträning låter jättebra. Det kommer jag att använda på min valp på stökiga platser med mycket folk och rörelse. Då är allt så otroligt spännande och överväldigande att det är svårare att behålla en 100%ig kontakt. Tack för att du beskrev tillvägagångssätt och hur övningen ger resultat. :)

#9 Kan vara smart att börja med redan innan man kommer till större sammanhang, för då kan hunden det redan när man väl är där och det blir då så mycket lättare att träna. Det är ju liksom ett koncept, så det fungerar sällan första och andra gången man testar, utan i början gäller det bara att ge hunden godis när den ser andra hundar, efter x antal gånger så har hunden kopplat ihop att den får beröm och godis från matte/husse när den ser andra hundar varpå den då vänder sig till matte/husse för att ta emot godis.

Ta med en hot dog och kör på gnagmetoden, det är den absolut bästa metoden för att undvika farliga hundmöten. Har man en hund som ratar korv kan man säkert ta en morot eller så också (det är själva gnagandet som man är ute efter)

#10 Ja absolut, jag menade att jag kommer att använda mig av det för att få bättre kontakt i stökiga miljöer. :) Uttryckte mig lite slarvigt.

#11 Vad menar du att gnagandet skulle lära hunden? Hur skulle hunden lära sig att acceptera hundar och hundmöten av att den får gnaga på korv/morot varje gång man möter en hund?

#12 aha.. ja men då menade vi samma ;P

#13 Hunden lär sig att mötande hund = korv. den vet vart den ska gå in (nära mattes/husses ben) och hålla fokusen på ägaren istället för dem mötande hunden. 
Det har funkar för mig, inte bara i hundmöten utan även när barn kommer gående, då är det, in vid sidan, ner med en korv och så får han gnaga på dem tills man är förbi, och då är det bort med korven.

#14 Ungefär samma mål som för skvallerträningen, men svårare för hunden att förstå eftersom momentet inte kopplas rakt över från "titta på hunden". Men vad har morot med saken att göra? Finns väl ingen hund som blir direkt belönad av att gnaga på en morot som matte håller i handen? Det är ju inte gnagandet som är det viktiga för ett lyckat möte, utan att den får något väldigt gott.

Min äldsta tog jag som omplacering, men han la sig ner och vägrade gå vid hundmöten. Jag gjorde ingen big deal av det, utan fortsatte gå för det är det vi gör på promenader - går. Idag händer det ytterst sällan att han ens bryr sig. Valpen däremot ska hälsa på allt och alla, men jag gör samma sak där - går. :)

#15 det handlar ju inte om VAD det är du ger, så morot, korv shit the same, man tar det hunden gillar mest. Att du sen inte förstår orkar jag inte ta, jag har sagt mitt.

#17 Jo jo jag förstod det när du förklarade. Men det lät på ditt första inlägg som om det hela hängde på att hunden gnager på något. Men det viktiga är ju att hunden får något GOTT inte att hunden har något att gnaga på, blev väldigt förvirrad. Synd att du blir så stött av att jag frågar och reder ut det… Inte meningen att vara dum, bara tydlig.

Jag är väldigt tydlig när hunden är liten valp med att vi inte engagerar oss i andra hundar. Jag skvallertränar aldrig, mutar inte med godis eller skapar laddning i hundmötessituationen. Jag bestämmer över min hund att vi ska passera, och det fungerar för oss.

#9 Precis så var det jag har tänkt!! Har haft hund som har uppfattat hundmöten som stora ångestmoment och jag vill att hon ska söka ögonkontakt med mig automatiskt bara hon ser en hund, att jag är mer intressant och att hundar inte är nåt man bryr sig om om man inte får:)

Menade #10!! Såg fel:)

#19 En dröm om det fungerade för alla hundar och för alla förare ;P Men tyvärr är det inte alltid så. Jag gjorde så med min tik och det fungerade ypperligt, nästa hund jag skaffade gjorde jag lika dant med…men med sämre resultat. Började skvallerträna (vilket inte är något som egentligen ger någon laddning, utan det ger en avslappnad och glad hund) och det har gett goda resultat.

#19 Iof är ju skvallerträning ett sätt att vara väldigt tydlig mot hunden och tala om att 'vi gillar andra hundar och behöver inte vara rädda för dom men vi går här och dom går där'.

Har inte gjort något hundarna bryr sig inte om hundar vid nära möten eller folk. Nu tåls det nämna att de kan reagera på om någon är onykter/ranglar och går o gapar, det har hänt 2 gånger och ena gången sa jag bara kom vi går då vart det inget men andra gången vart det mer "krock" med denna typ och då  reagera Enja starkt med skälla på honom. Men annars har det inte vart något :)

#23 Skvallerträning fungerar inte för mig som individ, att det fungerar för andra är toppen.

Min var hopplös ett bra tag men nu har jag fått helt ok ordning på honom tycker jag. Hur mycket skvaller och kontaktträning som helst hjälpte för mig. Förr skällde han och blev alldeles för blockerad men nu händer det bara ibland att han spänner sig lite men går fortfarande fint i kopplet och fokuserar antingen framåt eller på mig när vi går förbi en hund.

Så mitt tips är skvallerträning och kontakt :)

Vart kan man läsa mer om skvallerträning? Låter som något värt att testa!!:)

#27 snabb sökning gav:http://evabodfaldt.com/artikelsida.asp?intArticleID=9

och: http://blandrashundar.ifokus.se/article/4d712e7eb9cb46221d0449f3-skvallertraning

google is your friend…

Tack!!