Oense med sambons familj ang uppfostran
Kort och gott, vi har haft ett helvete gällande kastrering. Hon vill till varje pris och jag vill inte. Hon vann, han är kastrerad men det var en fight i 3 månader om det. Hennes föräldrar har sagt att han inte är välkommen som okastrerad. Deras resonemang är att han kan bli dominant och aggressiv. Även uppfostran, jag avskyr den gamla hårda varianten där allt går ut på dominans och alpha hane. Min sambo är uppväxt med den metoden och jag den andra med kärlek och positiv förstärkning. Som tur är har hon gått på min linje men jag ser och märker att hon tycker det är jobbigt. För hennes pappa påpekar dessa saker om vartannat. Hennes syster går på familjens linje 70% åtminstone. Där styrs dem av ”obehag” dvs drag i nackskinnet och i örat som bestraffning. Min sambo håller inte med men hennes första och äldsta hund är inte iniativ överhuvudtaget och en gång blev han rädd när jag tillrättavisa honom med ord och förde handen upp mot nacken för att styra honom åt ett håll, då skrek han till och sjönk ner. Jag vill inte uppfostra mina hundar till att vara rädd, och rädd för att göra saker. Men jag har tydligen fel om det men det blir så tydligt för mig som kommer ”utifrån”. Hennes syster och övriga familjs första tips till oss var att lägga hunden på rygg för att visa att det är vi som bestämmer. Tack och lov kunde jag få sambon på min sida påvägen hem. Det är inte okej någonstans. Inte för mig iallafall. Det är gammalt och förlegat! Nu tror jag hennes syster skulle få en annan uppfattning om hon började gå kurser. Hon har aldrig gått en kurs, därav är det kanske inte så konstigt att detta faller naturligt för henne. Hon är jättebra annars med hundar och har ett stort hjärta för dem men det blir ju bara så fel. Jag får inte ta upp diskussionen för min sambo av nån anledning.. Men detta vrider min mage upp och ner varje dag. Jag hatar det, jag älskar hennes familj men här är dem bara så fel ute. Och jag kan inget göra känns det som. Min sambo har jätteproblem att säga emot dem.
Jag förstår att det är trist när det finns folk i den utökade familjen som har helt andra åsikter om detta än dig (och numera både dig och din sambo om jag förstår det korrekt?).
Men utöver det ser jag inte varför man ska göra detta till en särskilt stor grej gällande just din hund. Det är din och din sambos hund, eller hur? Inte hennes föräldrars hund. För mig är en sån här situation relativt glasklar:
Det är eran hund. Ni uppfostrar den som NI anser är korrekt. Utomstående personer, som tex föräldrarna vars hund detta INTE är, har ingen bestämmanderätt hur detta ska gå till. Jag hade gjort detta klart för föräldrarna - sen kan de tycka som de vill, det kan du kanske inte ändra på. Det behöver inte vara ett bråk, säg det på ett artigt och schysst sätt, men var 100% tydlig med vad som gäller. Det ska de kunna respektera, annars är det ett problem som de har, inte ni.
Om min hund, som jag har ansvar för och uppfostrar, inte vore välkommen till mina svärföräldrar pga min uppfostringsmetod (eller av nån annan anledning) så skulle jag inte ta med hunden dit alls. Jag skulle antagligen inte vara så pigg på att åka dit jätteofta själv då heller, om hunden faktiskt skötte sig bra och det var enda anledningen att den inte fick komma med. Men de har trots allt rätten att bestämma om en hund ska komma hem till dem eller inte, också.
Det viktiga är ju att du och sambon kommer överens om uppfostran. Vilket ni verkar göra.
Jag skulle tro att er bästa chans att ändra deras åsikter kring uppfostran är att uppfostra er hund väl, på erat vis och säga åt dem tydligt att ni inte kommer göra på deras sätt. Om hunden sen sköter sig fint så kommer det exemplet göra mycket mer än allt ni kan försöka säga i ord.
Det är väl klokt av din tjej att inte vilja att du ska diskutera det här med hennes syster, det känns som en onödig konflikt att väcka. Behöver ni ens diskutera fostran med hennes familj? Fostra hunden på ert sätt, är den trevlig och kan bete sig när ni hälsar på så är ju allt frid och fröjd.
Tack för svar, ja men grejen är att dem ofta lägger sig i hur det ska gå till som. Våran hund är otroligt energisk och krävande jämfört med deras fd hundar och nuvarande hundar. Vilket gör att om han inte är ”tillfreds” kan han vara väldigt jobbig. Våran hund vill mycket. Då brukar kommentarerna komma, ”ni är för slapp i uppfostran” eller typ ”slå han på nosen”. Vi har också ett problem med att han har ett högt resursförsvar mot hennes systers yngsta hund, mycket morr och ibland fight om en pinne tex. Då är det hela tiden dominant hund osv och att vi är för slapp tex. Min sambo pratar inte så mycket om det här, ibland går hon på deras linjer men oftast min linje när jag förklarar. Jag försöker pusha henne att läsa på, läsa mina böcker för att kunna lära sig och motbevisa sin familj, och utbilda sin familj. Jag känner mig inte trygg att lämna min hund hos dem om vi ska åka bort tex. När vi uppfostrar honom utan nackgrepp, örongrepp och nos-smäll, så ska han åka dit på sådant när han gör något dumt.
#3 Ni får väl helt enkelt vara vuxna nog att bestämma sinsemellan att ni inte diskuterar hundarna och deras fostran med hemnnes familj. Alla har sin sanning och ingen vet egentligen vem som har rätt, därför behöver ingen övertygas heller. Sluta prata om hundarna och sluta låt er hund umgås med systerns hund om den har ett ogift sätt gentemot den.
Jag skulle inte heller lämna min hund hos sådana människor, men med det sagt så är jag fortfarande stenhård med min hund, men utan hårda metoder. Jag accepterar inte att hon går på någon annans mat eller t.ex blir för intensiv på en annan hund. Jag slår henne inte på nosen eller lägger henne ner men jag ser till att avbryta även om det innebär att jag behöver hålla henne fysiskt. Jag tror inte att positiv förstärkning är den enda bra träningsmetoden, ofta behöver det kompletteras med att man visar fysisk vad man vill, inte genom att göra illa eller kränka men t.ex genom att avlägsna hunden från situationer. Jag skulle heller aldrig acceptera att någon annan låt sin hund vara matelak eller för intensiv på min hund. Min hund har också känslor och kan dessutom själv utveckla beteendeproblem av att utsättas för sådant. Och om din hund ofta blir jobbig för att den är understimulerad, varför stimulerar ni den inte mer alternativt skaffade en hund vars aktivitetsnivå passade er bättre? Förlåt, men ärligt talat förstår jag att BÅDA parter tycker att det här är jobbigt och att båda sidor kanske behöver se över sin syn på hunduppfostran, om än på olika sätt.
Enig med Majken här. Sluta försök övertyga dem om vad för uppfostran som är bäst, och gör det samtidigt tydligt för dem att detta är er hund som kommer uppfostras på erat sätt. Om den inte är välkommen hos dem så fixa hundvakt när ni åker dit, och lämna inte hunden till dem att vakta då de har en annorlunda syn på hunduppfostran och hur man gör med hundar.
Jag tror du kan ge upp alla tankar på att få dem att läsa dina böcker, mm. Med tiden kanske de får ett intresse av det om de ser hur er hund blir trevlig och bra med erat sätt, men jag skulle strunta i att försöka överbevisa dem nu. Det tjänar inget till, de vill inte.