Agressive Unghund
Har försök läsa lite på detta själv men kommer till massa olika svar så jag vet ju inte riktigt vad jag ska tro längre.
Förra året i slutet på Maj så tog mina föräldrar hem en lagotto cocker spaniel blandvalp. Hon är nu start 1 och ett halvt år gammal och har problem med att träffa andra hundar, min mamma brukar smått argumentera att "hon bara blir exalterad" vilket jag inte ser.
Jag tycker hon blir aggressiv med det motivering att hon både morrar, skäller och hugger efter den andra hunden och vid ett tillfälle har lyckats bita en annan hund, ifall vi är i vägen så blir det våra ben eller händer som får hennes tänder i sig.
Hon visar inte någon aggression när vi möter människor, fordom, eller andra djur som katter eller rådjur och hon har inte haft någon dålig mötte med andra hundar under uppväxten.
Hon går bra ihop med 3 hundar från granområdet men även dom kan hon bli aggressive om dom är för långt bort för henne att inse att det är dom. (Mamma säger att hon går bra med andra hundar också men jag har aldrig sett det själv.)
Hon har gått valpkurs där saker gick okej vad jag förstått det som och tränare där har bara gett tips att försöka få henne att fokusera på annat som godis eller leksaker vilket inte fungerar, ser hon en annan hund så är det allt hon fokuserar på.
Mina funderingar är vad detta beteende kan bero på eller komma från, är det nått som går att träna bort och i så fall hur?
Jag skulle säga att det beror på genetik. En osäkerhet kring andra hundar. Det går att träna på, helt klart, så att det blir hanterbart. Men det kräver ju också mycket tillrättaläggande av vardagen. Så det hon gör mot er kallas ett om riktat beteende, där hon egentligen vill komma åt den andra hunden men inte lyckas, och i frustration biter det som är närmast istället för att få utlopp för driften. Beter hon sig illa i hund möten så hade jag börjar att jobba med skvaller. Eller ja. Allra först hade jag slutat låta henne träffa andra hundar än de tre hon känner. Mer eller mindre permanent, kan ni räkna med. Inte träffa hundar för att "det är kul", utan enbart hundar hon måste känna. Tex hundar som ska ingå i familjen, en hundvakts hundar eller dylikt. Med de hundar hon redan känner hde jag börjat jobba med att identifiera vilka situationer som triggar det här beteendet. Är det lek, vila, en resurs situation (involverade tex mat, vatten, leksaker, andra hundar eller människor, viloplatser mm). Utifrån det kan man börja lägga upp en mer detaljerad plan. Sen tycker jag alltid att aggtessionsbeteenden bör vara orsak till ett besök hos en veterinär och en fysio, för att utesluta smärta och sjukdom som grund. Och behöver din mamma hjälp att förstå att det är ET problem, från någon utomstående, så hade jag rekommenderat en problemhundsutredare. Om inte annat så kan ni ju få ett kvitto på att hunden är frisk, om den nu är normal som din mamma påstår. Men är beteendet inte friskt så kan ni få vägledning med det.
Det jag tror hade kunnat lösa det är att hela tiden förebygga.
Försök se er omkring om ni får syn på hundar och se till att ni får syn på de andra hundarna innan eran hund får syn på dem.
När ni då har fått syn på dessa hundar kan ni slänga godis i gräset eller ta upp en leksak och underhålla medans hundarna trippar förbi.
När hon redan har fått syn på de andra hundarna är det i princip omöjligt att få tillbaka hennes intresse så det gäller att vara ett steg före!
En del hundar har svårt för vissa raser eller färger, det kan bero på lite vad som helst. Min hund är världens snällaste och har jättemycket hundkompisar, men även han skäller på andra ibland, man får inte glömma bort att de faktisk tär hundar och ibland skäller de, dock bör det inte gå över till något aggressivt såklart eller bli ett mönster mot alla hundar!